Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

BeSLutSaM.

Hej i stugan,  Har du det varmt och gött?     Nu ska jag chocka er allihopa: Jag har ljugit för er. Jag Ă€r inte 32 Ă„r. Jag Ă€r egentligen 45... ... eller sĂ„ har jag bara varit ute pĂ„ en morgonpromenad!  Men ungefĂ€r samma kĂ€nsla av "oh jĂ€klar!" hade jag nĂ€r klockan ringde 06.15 i morse och jag insĂ„g att jag hade bestĂ€mt mig för att gĂ„ ut och gĂ„ direkt nĂ€r jag vaknat.     Jag vet inte hur du funkar, men jag kan aldrig svika mig sjĂ€lv om jag har sagt att jag ska göra en sak.  Jag vet att jag var ganska ung nĂ€r jag tĂ€nkte tanken att jag behöver kunna lita pĂ„ Ă„tminstone mig sjĂ€lv. Att mitt ord gentemot mig sjĂ€lv i alla fall alltid ska vara sant.  Det Ă€r viktigt för mig. Det ger en kĂ€nsla av sjĂ€lvsĂ€kerhet i mig.     Jag ville gĂ„ en lĂ€ngre runda och se omrĂ„det, men regnet piskade mig i ansikte och huvud och jag orkade inte ta pĂ„ mig linserna innan jag stack sĂ„ glasögonen jag hade pĂ„ mig immade igen och samlade vatten.  SĂ„ efter 25 minuter gav jag upp och vĂ€nde hemĂ„t.  Men, nu Ă€r det gjort och jag Ă€r nöjd och vĂ€rd en het kopp kaffe.  Det ska bli roligt att se om jag reagerar annorlunda pĂ„ morgonpasset senare.      Idag har jag spjut och senare löpning. Löpningen Ă€r jag försiktig med just nu eftersom hĂ€lsenan skriker efter vila. Men jag klarar av att jogga smĂ€rtfritt om jag kör barfota. SĂ„ det gör jag.  Men bara lĂ„ng jogg. Och jag springer inte sĂ„ att jag behöver komma upp pĂ„ fotbladet utan hĂ„ller mig pĂ„ hela foten och ser till att trĂ€ffa rakt under mig.  Jag gillar kĂ€nslan av att jag alltid kan hitta alternativa trĂ€ningsformer.     Nu har jag tydligen lagt till morgonpromenad pĂ„ mitt schema ocksĂ„.  För tvĂ„ dagar sedan fick jag ett sms av Jonas Colting. Han skrev att han skulle förelĂ€sa i VĂ€xjö och att jag var vĂ€lkommen att lyssna om jag ville.  SjĂ€lvklart ville jag det. Och jag Ă„ngrade mig verkligen inte efterĂ„t. Han var otroligt duktig!     I tre timmar satt jag som ett litet ljus och lyssnade pĂ„ det han tror pĂ„ och lever efter och fick ta del av hans engagemang pĂ„ scenen.    Du som har möjlighet: gĂ„ och lyssna pĂ„ honom. Även om du inte tror att du delar hans uppfattning. Jag tror att man alltid kan lĂ€ra nĂ„got av andra och hĂ€mta hem smĂ„ saker frĂ„n varje mĂ€nniska man stöter pĂ„.     Och du: tack för att du var med och firade min pappa igĂ„r. PĂ„ lördag Ă€r jag i Karlskrona och dĂ„ ska jag tvinga honom att skicka en videohĂ€lsning till bloggen och dig.     Jaha, dags att duscha av den hĂ€r kroppen kanske?  Jag stinker som en hel ladugĂ„rd.  Morgonkram ❀          

HuMaNiSTeN.

Idag Ă€r en rolig dag:    För det Ă€r en FÖDELSEDAG!  Och inte vilken som helst, utan min italienska pappas födelsedag.     Giovanni Ă€r namnet och "hopp" Ă€r ledordet. Och lĂ€ngst till vĂ€nster pĂ„ bilden ovan kikar han fram.  Alla som har trĂ€ffat pappa Ă€r överens om en sak: han Ă€r en riktig liten skojare! SkĂ€mtar om allt, drar vitsar och skrattar sjĂ€lv under tiden han drar sina historier.  Samtidigt som han Ă€r den djupaste tĂ€nkare du kan stöta pĂ„.     Han Ă€lskar rymden och ville bli prĂ€st nĂ€r han var yngre. Han skriver dikter och har alltid haft en tro pĂ„ att göra gott för andra. Han Ă€r den sanna humanisten och rĂ€dd om alla.  Naiv, brukar mamma kalla honom.  Vacker och varm, sĂ€ger jag.     Han Ă€r den som i hemlighet fixade fram pengar till mitt trĂ€ningslĂ€ger nĂ€r jag var 15 Ă„r, utan att sĂ€ga att det var han. Utan att vilja visa sin anstrĂ€ngning.  Han gör mĂ„nga fina saker i smyg men vill aldrig hĂ€vda sig.     Han Ă€r otroligt hjĂ€lpsam och nĂ€r nĂ„gon ber honom om nĂ„got sĂ„ Ă€r han den första att vara dĂ€r.  Han skulle ALDRIG svika dig, men om du sviker honom sĂ„ fĂ„r du se pĂ„ envishet: det kan gĂ„ mĂ„nader utan ett pip.  Du kan göra mycket och han stĂ„r ut med nĂ€stan allt. Men inte svek.     Att han bryr sig om de som har det svĂ„rt, Ă€r sjuka, "svaga" eller ligger efter har gjort att han ofta sitter med lite kvar sjĂ€lv.  "Jag behöver inte det hĂ€r, du kan ta det" sĂ€ger han titt som tĂ€tt.  "Behöver du hjĂ€lp?" frĂ„gar han ofta.     Han Ă€r tĂ„lmodig, principfast och noggrann.  Och nĂ€r boken om resan genom cancerland kom ut ("om jag fick vĂ€lja"), sĂ„ var det en sjĂ€lvklarhet för mig att hans dikt till mig skulle inleda den:    Hans tro pĂ„ framtiden och pĂ„ det vi alla kan göra blev en perfekt start pĂ„ berĂ€ttelsen om döden och livet.  För alla som vill andra mĂ€nniskor vĂ€l, som tĂ€nker pĂ„ sin omgivning, som sprider vĂ€rme omkring sig - STOR KRAM TILL ER.  Och den största gĂ„r till min pappa.     GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN som alldeles sĂ€kert har gjort skillnad i mĂ„nga mĂ€nniskors liv!       

LoNDoN CaLLiNg.

Morgonkaffe - check  TĂ€nda ljus till förbannelse - check Redo för dagen - snart check     Satt och lĂ€ste era kommentarer till Jessicas inlĂ€gg igĂ„r och blev som vanligt glad. Jag bara MÅSTE ha vĂ€rldens bĂ€sta lĂ€sare.  Kan man mĂ€ta det pĂ„ nĂ„got sĂ€tt?  Kom ocksĂ„ pĂ„ att jag inte lĂ€nkade till Jessicas egen blogg i inlĂ€gget, vilket var en miss. Jag förstĂ„r ju att ni sĂ€kert blir nyfikna att följa Ă€ven hennes resa.  SĂ„ för den som inte direkt anvĂ€nde Google fĂ„r det serverat hĂ€r: Jessicas blogg ! FrĂ„n det ena till det andra - Ă€r det nĂ„gon som Ă€r sugen pĂ„ att höra om London?!     SjĂ€lv Ă€r jag jĂ€kligt sugen pĂ„ att berĂ€tta nĂ€mligen.     Jag var dĂ€r med min samarbetspartner ATEA som ni redan vet. Skulle förelĂ€sa för deras kunder och anstĂ€llda. Och dessutom hĂ„lla i en morgonjogg vid 06.30 pĂ„ morgonen.     Det sistnĂ€mnda gav mig lite Ă„ngest, eftersom jag inte lĂ€ngre Ă€r morgonmĂ€nniska. Dessutom Ă€r morgonjogg nĂ„got som Ă€r förknippat med tĂ€vling för mig - dĂ„ gĂ„r jag alltid upp och rör pĂ„ mig innan frukost. SĂ„ hela mitt system reagerade.     Det jag vill komma fram till egentligen Ă€r att det var skönare Ă€n jag trodde! Och nĂ„got jag Ă€ndĂ„ kan tĂ€nka mig att göra mer av.  Morgonjoggar du?     Vi har morgonjogg inskrivet pĂ„ programmet ibland men dĂ„ har jag istĂ€llet kört aktiv stretch eftersom hĂ€lsenorna alltid stramar och vĂ€rker sĂ„ förbannat innan jag har kommit igĂ„ng.  Men vill man börja och har smĂ€rta som anledning till att inte göra det sĂ„ kanske man kan börja med aktiv stretch för att sen gĂ„ en runda?  Nu blev det hĂ€r ett trĂ€ningstips istĂ€llet för London-snack.  Men det Ă€r det fina med att ha en egen hemsida; jag fĂ„r hoppa sĂ„dĂ€r mellan Ă€mnena.  Med mig till London hade jag min vĂ€n Alex.     Jag blev sĂ„klart bortskĂ€md. Innan jag skulle upp pĂ„ scen sĂ„ fick jag massage pĂ„ axlar och huvud. Och som alltid nĂ€r jag Ă€r med henne sĂ„ fick jag skratta.     En av de viktigaste grejerna i mitt liv.  Jag höll i en ny förelĂ€sning och vĂ€vde in mer motivation, attityd och hur jag tĂ€nker kring mĂ„lsĂ€ttningar. Otroligt roligt och jag mĂ€rkte pĂ„ mig sjĂ€lv att jag gillade det. Jag blev exalterad.     EfterĂ„t fick jag uppleva den bĂ€sta delen med att förelĂ€sa - mĂ€nniskorna som kommer fram. Som berĂ€ttar om sin resa eller sina erfarenheter.  Som drar paralleller och delar med sig och som kramar om mig.      KvĂ€llen innan förelĂ€sningen var vi bjudna pĂ„ mingel och vi fick en chans att umgĂ„s avslappnat med de som orkade med oss.        Och nĂ€r det gĂ€ller ATEA sĂ„ Ă€r ju ingenting smĂ„skaligt. SjĂ€lvklart hade de musik, en stor buffĂ© och roliga och ovĂ€ntade inslag under kvĂ€llen.              Den som vill ha ett spĂ€nnande jobb borde nog Ă€ndĂ„ söka hos ATEA. Ta inte min plats bara! 😉  Om fyra Ă„r kommer jag!           TrĂ€ningen i veckan som gick var bra men aningen stel och kantig. Min högra hĂ€lsena Ă€r trött efter att jag belastar den mer Ă€n nĂ„gonsin. Helt plötsligt Ă€r det mitt pĂ„gĂ„ngsben pĂ„ hĂ€cken och mitt upphoppsben i bĂ„de lĂ€ngd och höjd. Att jag dessutom har börjat springa fler lopp i spikskor har pĂ„verkat mig.     SĂ„ jag har fĂ„tt kĂ€nna efter och vara försiktig och ta behandlingar. Men vi vet att ingen idrottares vĂ€g Ă€r spikrak och jag tĂ€nker inte chansa för att dra pĂ„ mig ytterligare en skada.  Jag Ă€r sĂ„ sjukt vuxen!  Nu har klockan tickat pĂ„ utan nĂ„gon som helst hĂ€nsyn till att jag behövde tid för att skriva idag.  MĂ„ste kila. Ett modifierat hĂ€ckpass nu pĂ„ morgonen och styrka ikvĂ€ll.  Puss pĂ„ nosen!  Nadja             

GĂ€stblogg – BĂ€ra eller brista

Godmorgon du glade,  NĂ€stan en vecka sedan vi hördes och jag har haft fullt upp.  Hur har du haft det?     Vet att jag lovade ett inlĂ€gg förra tisdagen men stack till London och   min planering sprack.  Vad som har hĂ€nt dessa dagar kommer jag att berĂ€tta om senare - för nu Ă€r det dags för GÄSTBLOGG!  Det blev sĂ„ roligt att ni började gissa vem det skulle kunna vara. Och att ni trodde att det skulle vara Carolina KlĂŒft Ă€r inte sĂ„ konstigt.  Det Ă€r inte Carro. Men det Ă€r tjejen som under lĂ„ng tid kallades för hennes eftertrĂ€dare! Jessica Samuelsson!     Jessica och jag har tĂ€vlat pĂ„ bĂ„de EM och VM tillsammans och jag tĂ€nkte under lĂ„ng tid att vĂ„ra historier var sĂ„ annorlunda. Men nĂ€r jag nu bad henne att blogga hĂ€r sĂ„ förstod jag att de snarare Ă€r vĂ€ldigt lika.     Jessica har precis som mĂ„nga andra friidrottare fĂ„tt kĂ€mpa hĂ„rt och lĂ€nge för sina framgĂ„ngar. Och det gör alltid en historia mer intressant i mina ögon.  Jag Ă€lskar berĂ€ttelser om mĂ€nniskor som reser sig upp trots att allt talar emot dem. Som visar pannben och attityd. MĂ€nniskor som genom sina berĂ€ttelser kan inspirera andra.     Jag tycker att det Ă€r nĂ„got av det finaste vi kan ge varandra - inspiration!  SĂ„ varsĂ„goda att lĂ€sa om och njuta av tjejen som hoppas stĂ„ pĂ„ startlinjen i Rio i sommar, och som vet att det alltid Ă€r vĂ€rt att resa sig upp igen:    BĂ€ra eller brista. "2008 klarade jag den internationella kvalgrĂ€nsen till OS i Peking som IAAF, internationella friidrottsförbundet, bestĂ€mt. SOK, Sveriges Olympiska KommittĂ©, hade dock satt upp tuffare kvalgrĂ€nser och jag fick stanna hemma. Efter den besvikelsen fanns bara nĂ€stkommande OS i mitt huvud, London 2012, dit skulle jag ta mig. Med facit i hand sĂ„ inser jag att mĂ„let att nĂ„ OS-kvalgrĂ€nsen sommaren 2012 satte sina spĂ„r i min kropp. Att envist fortsĂ€tta kĂ€mpa för att nĂ„ mitt mĂ„l, min stora barndomsdröm, gjorde troligtvis att jag Ă€r i den situation jag Ă€r i idag. Jag Ă€r dock rĂ€tt sĂ€ker pĂ„ att jag inte hade gjort nĂ„gonting annorlunda om jag hade fĂ„tt spola tillbaka bandet.     Under mĂ„ngkampen i Götzis 2012, det första kvaltillfĂ€llet till OS, drog jag pĂ„ mig sig en skada i sĂ€tet under 200 m loppet, inte en akut skada som en bristning i hamstring dĂ„ det Ă€r helt omöjligt att fortsĂ€tta, men det var en skada som hĂ€mmade mig dĂ„ och som sedan dess har förföljt mig. Jag vaknade upp dag tvĂ„ i Götzis och totalignorerade smĂ€rtan i sĂ€tet. Ingen mer Ă€n jag visste hur pass ont jag hade, jag ville nĂ€mligen inte att nĂ„gon skulle plocka bort mig frĂ„n banan, att ha chansen att nĂ„ OS kĂ€ndes vĂ€rt allt. Jag haltade runt pĂ„ uppvĂ€rmningen och tog mig igenom de tre sista grenarna med hyfsat resultat. Efter 800 meters loppet, sista grenen i mĂ„ngkampen, kommer alltid resultaten upp pĂ„ en storbildsskĂ€rm, efter mitt namn stod det PB, personligt rekord.     Mina medtĂ€vlare kom fram och grattade mig, jag hade ju klarat IAAFs OS-kvalgrĂ€ns! Dem trodde antagligen att jag grĂ€t av glĂ€dje, men tyvĂ€rr var det inte sĂ„. TĂ„rarna var av besvikelse, SOKs grĂ€ns var Ă€ven denna gĂ„ng lĂ„ngt över IAAFs kvalgrĂ€ns och min poĂ€ngsumma skulle inte rĂ€cka för att fĂ„ en OS-biljett. Det kĂ€ndes just dĂ„ vĂ€ldigt orĂ€ttvist att tjejer som gjorde drygt 100 poĂ€ng sĂ€mre Ă€n mig kunde fira och springa Ă€revarvet med glĂ€dje, sjĂ€lv jag sprang med tunga, besvikna steg och med ett pĂ„klistrat leende. Efter nĂ„gon dag lade sig dock besvikelsen. Det var dags att ladda om batterierna för nĂ€sta kvaltillfĂ€lle. Uppladdningen var dock inte optimal, det tog lĂ„ng tid innan smĂ€rtan i sĂ€tet slĂ€ppte. Det spelade ingen roll för mig, jag visste att OS-platsen var inom rĂ€ckhĂ„ll, inget kunde stoppa mig.     NĂ„gra veckor senare var det dags igen, sista chansen att nĂ„ OS-kvalet, kniven mot strupen. Jag stod pĂ„ startlinjen i Helsingfors pĂ„ EM (EuropamĂ€sterskap). Jag hade varken sprungit maxlopp, trĂ€nat hĂ€ck eller hoppat lĂ€ngd sedan Götzis men jag kĂ€nde att kroppen kunde hĂ„lla och jag var i riktigt bra form. Dag ett började bra, inte lika bra som i Götzis men nĂ€stan, jag hade stor chans att klara kvalgrĂ€nsen och kroppen kĂ€ndes bra, sĂ€tet höll! Andra mĂ„ngkampsdagen vaknade jag till en mulen dag, jag tĂ€nkte att det inte skulle fĂ„ förstöra för mig Ă€ven om jag vet att det sĂ„klart sĂ€nker prestationen nĂ„got om man jĂ€mför med att fĂ„ tĂ€vla i strĂ„lande sol och vĂ€rme. Under nĂ€st sista grenen, spjut, blĂ„ser det kraftig motvind, det Ă€r inte alls fördelaktigt för att nĂ„ bra resultat. Resultatet blev ocksĂ„ flera meter kortare Ă€n det borde, men det fanns fortfarande en chans, den skulle jag ta. NĂ€r jag ska springa 800m öppnar sig himlen och regnet öser ner.     Jag försöker tĂ€nka positivt, hellre regn Ă€n kraftig vind, det tar mer energi. NĂ€r jag dyngsur kommer i mĂ„l pĂ„ 800m pĂ„ en av mina bĂ€sta tider nĂ„gonsin vet jag direkt, det rĂ€cker inte. NĂ„gon minut senare ser jag Ă€ven det tunga beskedet pĂ„ poĂ€ngtavlan, svart pĂ„ vitt, inget OS för mig. Jag hade Ă„terigen slagit personligt rekord och klarat IAAFs kvalgrĂ€ns men jag hade inte klarat SOKs grĂ€ns, det fattades ynka 38 poĂ€ng. Besvikelsen var sĂ„klart Ă€nnu större denna gĂ„ng, jag var otröstlig. Men jag hörde att det tisslades om att det fortfarande fanns en chans, SOK skulle eventuellt ta hĂ€nsyn till vĂ€derförhĂ„llandena samt att jag presterat tvĂ„ jĂ€mna mĂ„ngkamper. Det blev nĂ„gra pirriga dagars vĂ€ntan innan jag fick beskedet per telefon, jag var förberedd pĂ„ det vĂ€rsta. Men svaret som jag fick var det mest underbara jag nĂ„gonsin hört, jag skulle fĂ„ Ă„ka till London!! Det kĂ€ndes helt otroligt att jag faktiskt skulle fĂ„ chansen, all smĂ€rta, slit och tĂ„rar var vĂ€rt detta. Jag har nog aldrig kĂ€nt mig sĂ„ lĂ€tt i steget som nĂ€r jag skulle springa lopp efter det beskedet.  Den 3 augusti 2012 gick min dröm i uppfyllelse, jag stod pĂ„ startlinjen, redo för att fĂ„ tĂ€vla i ett Olympiskt spel.       Jag gjorde min bĂ€sta tĂ€vling nĂ„gonsin och klarade Ă€ntligen SOKs kvalgrĂ€ns, det kĂ€ndes skönt. Efter OS hade jag kĂ€nslan att det Ă€r nu min idrottskarriĂ€r ska ta fart. VĂ€gen efter OS i London mot OS i Rio 2016 planerades och jag och min trĂ€nare visste att min kapacitet var lĂ„ngt ifrĂ„n nĂ„dd. Med en utveckling pĂ„ 100 poĂ€ng per Ă„r, dvs drygt 14 poĂ€ng per gren, tĂ€nkte jag att jag faktiskt skulle vara med och slĂ„ss om topplaceringar i Rio. Det kĂ€ndes absolut möjligt.     VĂ€gen efter London har dock inte följt den uppsatta planen, idrott Ă€r tyvĂ€rr ofta sĂ„. Hade jag ritat ett diagram pĂ„ min resultatkurva efter OS hade strecket direkt pekat nedĂ„t, först en liten bristning i baksidan under finnkampen 2012 och sedan en större bristning i hamstringssenan pĂ„ inomhus SM 2013. Den senare skadan fick jag troligtvis för att jag tog alltför kort vila efter det tuffa OS-Ă„ret. Detta berodde pĂ„ att Göteborg skulle stĂ„ vĂ€rd för inomhus EM, nĂ„got som sĂ„klart alla svenska friidrottare vill vara med pĂ„. Jag ignorerade Ă„terigen smĂ€rta och kroppens varningssignaler. Diagramstrecket skulle sedan komma att fortsĂ€tta nedĂ„t, hösten 2013 valde jag att operera höften, jag hade dĂ„lig rörlighet och vi drog slutsatsen att sĂ€te och baksida dĂ€rmed fĂ„tt ta stora smĂ€llar. SĂ€songen 2014 skulle diagramstrecket dĂ€remot börja ritas uppĂ„t, jag hoppade högre Ă€n jag nĂ„gonsin gjort i höjd och tog SM medalj i bĂ„de lĂ€ngd och kula och kvalificerade mig till EM i Zurich. Under vĂ„ren 2015 skulle diagramstrecket sedan fortsĂ€tta uppĂ„t, jag var tillbaka trĂ€ningsmĂ€ssigt vad gĂ€ller snabbhetstrĂ€ningen, det som jag hade tappat operationsĂ„ret. Sedan hĂ€nde det som fick mig att kĂ€nna pĂ„ botten, min karriĂ€rs djupaste svacka. Veckan innan jag skulle göra min come back i mĂ„ngklamp sĂ„ smĂ€ller baksidan i ett lĂ€ngdhopp. Magnetröntgen visade en total hamstringsruptur, hela hamstringsmuskelaturen hade alltsĂ„ lossnat frĂ„n fĂ€stet, en ovanlig skada för nĂ„gon i min Ă„lder. Det finns en friidrottare till som har drabbats av denna skada, Carolina KlĂŒft, ni kanske kommer ihĂ„g de otĂ€cka bilderna frĂ„n lĂ€ngdhoppsgropen i Karlskrona? ”Carro” lyckades komma tillbaka till vĂ€rldseliten igen, nĂ„got som har varit en stor inspiration för mig. Det har Ă€ven kĂ€nts tryggt att ha nĂ„gon att frĂ„ga om rĂ„d nĂ€r det har behövts.     Vid total hamstringsruptur rekommenderas ofta operation. Utan operation kan man tjĂ€na nĂ„gra veckor men utan nĂ„gon försĂ€kran om att musklerna vĂ€xer ihop bra igen. Jag kĂ€nde att jag ville ha en baksida som jag vet sitter fast och som jag kan lita pĂ„ igen, om jag nu ville fortsĂ€tta min idrottskarriĂ€r. Det kĂ€ndes faktiskt inte sjĂ€lvklart att jag skulle göra det nĂ€r jag Ă„terigen lĂ„g i sandgropen och spottade sand. Jag kan erkĂ€nna att jag dĂ€r och dĂ„ tĂ€nkte mörka tankar, jag tĂ€nkte ge upp. Börja leva ett ”vanligt” liv. Jag började ifrĂ„gasĂ€tta om jag hade tillrĂ€cklig motivation för att nĂ„ mitt stora mĂ„l. Under denna period fick jag Ă€ven chansen att jobba heltid pĂ„ den advokatbyrĂ„ som jag under flera Ă„r jobbat extra pĂ„. Trots att denna period med heltidsjobb var vĂ€ldigt rolig och lĂ€rorik sĂ„ tror jag att det var den erfarenheten som gjorde att jag mer och mer insĂ„g att jag inte var klar med friidrotten. Jag vill inte ge upp min dröm och mitt mĂ„l om ett OS till. Jag vill inte ta den trygga vĂ€gen och riskera att Ă„ngra mig för all framtid, en OS-satsning mĂ„ste jag göra nu, den chansen fĂ„r jag troligtvis aldrig igen. Jag har gjort mitt val, jag kommer att kĂ€mpa tills det inte gĂ„r att kĂ€mpa mer. Det fĂ„r bĂ€ra eller brista, men utan att riskera en stor skada sĂ„klart... Sex mĂ„nader har nu gĂ„tt sedan operationen och jag Ă€r nĂ€stan tillbaka i full trĂ€ning, det kĂ€nns helt underbart och jag Ă€r motiverad. Varje trĂ€ning Ă€r viktig, varje kulstöt eller lĂ€ngdhopp jag gör utförs med ett enda syfte och med en mĂ„lsĂ€ttning – att fĂ„ tĂ€vla i Rio.    "Look, if you had one shot, or one opportunity. To seize everything you ever wanted. In one moment. Would you capture it or just let it slip?" ( Loose yourself, Eminem)   Den 12 augusti 2016 ser jag mig sjĂ€lv stĂ„ pĂ„ startlinjen i Rio. Jag stĂ„r i den blĂ„gula svenska landslagsdrĂ€kten, jag bĂ€r den med stolthet. Jag insuper stĂ€mningen och noterar alla vĂ€lkĂ€nda lukter och ljud. LĂ€ktaren Ă€r full trots att det Ă€r tidig morgon, banorna Ă€r snabba- det har jag kĂ€nt pĂ„ inlöpningen, kroppen kĂ€nns bra och jag Ă€r laddad för min sista kamp. FjĂ€rilarna har börjat lĂ€gga sig i magen, jag Ă€r fokuserad och redo. Startern blĂ„ser i pipan, en signal pĂ„ att överdragsklĂ€derna ska dras av. Kameran zoomar in alla deltagarna, en och en presenteras och publiken jublar. Nu Ă€r det dags, det Ă€r detta ögonblick som jag har trĂ€nat och kĂ€mpat för i alla dessa Ă„r. Det Ă€r detta ögonblick som har drivit mig framĂ„t i svĂ„ra stunder."   

OVĂ€RdeRLiGt.

Gooooodmorgon mitt i snöstormen,     Jag sitter skyddad inomhus, Ă€n sĂ„ lĂ€nge. Om nĂ„gon timme Ă„ker jag och trĂ€nar för att efter det Ă„ka mot Stockholm.  För imorgon Ă„ker jag ju som ni vet till London för att förelĂ€sa för ATEA!     Och innan jag tar flyget sĂ„ ska jag pĂ„ en intervju hos P4 pĂ„ Radiohuset. Vi ska prata om trĂ€ning, den hĂ€r bloggen och dokumentĂ€rfilmandet.  Programmet sĂ€nds pĂ„ eftermiddagen sĂ„ hĂ„ll utkik om du har tid.     PĂ„ resan fĂ„r jag med mig vĂ€rldens goaste Alex. KĂ€nns skönt att ha en vĂ€n med sig nĂ€r jag för första gĂ„ngen förelĂ€ser i ett annat land. Stöd gör alltid att jag mĂ„r och presterar bĂ€ttre.  IgĂ„r var en nervös dag. Jag körde tvĂ„ trĂ€ningspass, det första gick skit. SĂ„ som det kan bli ibland.    Och upp pĂ„ det sĂ„ lös ALLA lampor i bilen.  Den som tror att jag blev skrĂ€ckslagen rĂ€cker upp en hand.     (SĂ„hĂ€r lite snö har vi inte, men RIO Ă€r sĂ„ ren hĂ€r att ni fĂ„r den bilden)  Jag ringer min sponsor Ford i panik och sĂ€ger att bilen har damp. Kenny, som har huvudansvaret för samarbeten hos Ford, lugnade mig och skulle hjĂ€lpa mig. Och som han hjĂ€lpte mig!  PĂ„ tre minuter sĂ„ hade han ringt Ervin pĂ„ Ford i VĂ€xjö och jag var vĂ€lkommen dit precis nĂ€r jag ville.     Jag fick en kopp kaffe medan de kollade bilen. OvĂ€rderlig hjĂ€lp. Grym service! KĂ€nner mig sĂ„ trygg med Ford. Kan fasen inget om bilar, men det kan dem.  Glad och lĂ€ttad Ă„kte jag till pass nummer tvĂ„ som var löpning. Vi har sjukstuga i trĂ€ningsgruppen just nu sĂ„ det blev ett flexibelt pass dĂ€r vi fick kĂ€nna efter vad vi orkade med.     KallebĂ€ck fick hjĂ€lpa mig att massera upp min vad dĂ„ jag fĂ„r ont i hĂ€lsenan nĂ€r musklerna omkring blir för stela.  Inte skönt alls, men vilken skillnad det gör.     Att mĂ„nga i gruppen har blivit sjuka kan bero pĂ„ att vi alla samlades hos Malin och Alex för nĂ„gra dagar sedan. Vi hade tacofrossa och lekte lekar.     Tacos... Matgudens gĂ„va till folket.     Enkelt och variationsrikt. Kan Ă€ta det flera dagar i rad!        Att söta Lisa bjöd pĂ„ sig sjĂ€lv gjorde ju att Tacosen smakade Ă€nnu lite bĂ€ttre:     Att göra grejer tillsammans med gruppen tycker jag skapar sammanhĂ„llning och en kĂ€nsla av tillhörighet. Jag trivs med de hĂ€r mĂ€nniskorna.  Och jag fĂ„r skratta nĂ€r jag trĂ€ffar dem. En av de viktigaste ingredienserna i mitt liv.     Nu ska jag trĂ€na pĂ„ förelĂ€sningen igen. Sen Ă€ta nĂ„got gott och ladda för trĂ€ning.  Imorgon kommer du att fĂ„ en gĂ€stblogg! Och inte vem som helst; utan en tjej som har tĂ€vlat pĂ„ bĂ„de EM, VM och OS.  Nyfiken? Vi ses imorgon dĂ„ 🙂  Stor puss och kram ❀ Nadja             

FrOsSa.

I see you my friend...     Det Ă€r minus hur mĂ„nga grader som helst och jag har dubbla tjocktröjor pĂ„ mig.  Jag skakar Ă€ndĂ„ som ett litet asplöv.  Tur att solen Ă€ndĂ„ Ă€r nĂ„gorlunda pigg och pĂ„ hugget.     Vet ni vad som Ă€r bra med VĂ€xjö?  Att man kan kasta spjut pĂ„ riktigt inomhus. Vi har en stor hall dĂ€r vi kan se spjutets bana och mĂ€ta precis sĂ„ som man gör pĂ„ somrarna utomhus.  Jag gillar det. För hur spjutet gĂ„r sĂ€ger en del om hur tekniken Ă€r. NĂ€r man bara kastar in i ett skynke mĂ€rks det inte lika tydligt.     NĂ€r jag hade trĂ€nat klart gick jag och handlade en ny kalender. Jag har varit sen med det och allt jag ska göra stĂ„r pĂ„ smĂ„ lappar som ligger dĂ€r jag aldrig hittar dem...  Men nu blir det ordning och reda igen.     NĂ€sta vecka ska jag Ă„ka till London och förelĂ€sa för ATEA, sĂ„ under eftermiddagen satt jag och förberedde det. Efter att jag hade vilat en timme som jag förvarnade om. Och pĂ„ kvĂ€llen blev jag inbjuden pĂ„ pannkaksfrossa av min vĂ€n Elli.        Hon bor sĂ„ jĂ€kla mysigt; i en stor och öppen lĂ€genhet mitt i VĂ€xjö centrum. Och sĂ„ Ă€lskar hon inredning.        Lisa och Eve kom ocksĂ„ förbi och vi Ă„t sĂ„ att vi mĂ„dde illa. Typiskt idrottare kanske? Eller typiskt alla?        Jag Ă„kte hem vid 22-tiden och kĂ€nde Ă„terigen att jag var slut som artist.  Jag ska köra igenom kroppen med lite morgonstretch eftersom jag ska springa hĂ€ck innan lunch. Och ikvĂ€ll utmana mig sjĂ€lv under ett styrkepass.     Jag gillar att ta det lugnt och spilla lite tid, men jag kan inte idag.  SĂ„ nu sĂ€tter vi igĂ„ng.  Glad fredag till dig! ❀          Och sĂ„ en humorbild pĂ„ det tack!   

FuKc It.

God frusen morgon, jag vĂ€rmer dig med en bild    Jag sitter med exakt 17 tĂ€nda ljus i lĂ€genheten och dricker kaffe med kokosolja i. Det ska tydligen smörja kroppen och jag Ă€r inte den som Ă€r sen att testa.  SĂ„ lĂ€nge nĂ„got Ă€r naturligt sĂ„ Ă€r jag nyfiken.     NĂ€r jag jag dricker sĂ„ blir lĂ€pparna sĂ„dĂ€r hĂ€rligt smörjda ocksĂ„. Testa om du inte redan har gjort det.     Idag sitter jag med fingrarna lĂ€tt cirkulerande precis ovanför tangenterna. Som för att vĂ€lja bokstĂ€ver noga fast jag inte har en aning om vad jag ska skriva.  Ibland blir jag sĂ„n dĂ€r: trött pĂ„ mitt eget tjöt, pĂ„ mina egna historier och allt prat om trĂ€ning. DĂ„ blir jag ocksĂ„ alltid handlingsförlamad. FĂ„r svĂ„rt att dela med mig.     SĂ„ kan jag inte bara fĂ„ hoppa mellan alla mina tankar idag? Göra inlĂ€gget sĂ„dĂ€r obegripligt och med bilder som inte alls passar in?     Hur ofta skrattar du högt nĂ€r du fĂ„r ett sms? Ofta blir svaret "ha ha ha" pĂ„ nĂ„got som nĂ„gon har skrivit men skrattas det verkligen rakt ut dĂ„?  Jag gjorde det igĂ„r.  Jag fick ett sms frĂ„n min syster och hennes kille, frĂ„n ingenstans:    Den dĂ€r tonen, den dĂ€r glimten i ögat Ă€r precis min humor. Och jag kunde verkligen inte hĂ„lla mig för skratt.  Jag bara ÄLSKAR mĂ€nniskor som kan fĂ„ mig att skratta. Och inte bara "skratta" utan verkligen skratta sĂ„dĂ€r pĂ„ riktigt.     Till och med nĂ€r jag fĂ„r dubbelhaka sĂ„ tycker jag att det Ă€r kul. NĂ€stan extra kul. SĂ„ tack alla ni som föddes med humor. Fy fan sĂ„ jag behöver er!  Det Ă€r frostigt ute och jag fryser Ă€ven inne. Jag har köpt tvĂ„ nya plĂ€dar och ska bara hĂ€nga pĂ„ mig en innan jag fortsĂ€tter...  VĂ€nta.     Hey ho, let's go. Har jag berĂ€ttat att dokumentĂ€rfilmandet pĂ„gĂ„r för fullt? Och alla mina nĂ€ra och kĂ€ra utsĂ€tts sĂ„klart för kamera och Magnus (som Ă€r den som dokumenterar).     Ni som Ă€r vĂ€nner med mig pĂ„ Facebook har redan sett smĂ„ bloopers frĂ„n serien. Ni som inte har sett, kan snart se den pĂ„ Youtube. För jag hittar inte lĂ€nken just nu.        Idag ska jag kasta spjut igen! Och efter kastningen mĂ„ste jag hem och sova. Jag Ă€r tömd pĂ„ energi. Och jag tror egentligen att allt jag behöver Ă€r SOL. Men jag fĂ„r snĂ€llt vĂ€nta till maj dĂ„ vi Ă„ker till Florida pĂ„ lĂ€ger...     Avslutningsvis vill jag tacka dig, Gunilla, för den fina presenten du skickade till mig ❀    Jag Ă€r ju uppenbart förĂ€lskad i bĂ„de ljus och citat, sĂ„ vad kunde varit bĂ€ttre Ă€n det hĂ€r?  Nu ska jag Ă€ta gott lantbröd med mortadella och avokado.  Puss pĂ„ dig!  Nadja                

VĂ€XeR uPp.

Gooo möra frĂ„n ett vinterland som jag enkelt omvandlar genom att göra sĂ„hĂ€r:    Hur har din helg varit? Jag bloggade ingenting eftersom jag hade fullt upp med bland annat...     Jag vet, res dig upp pĂ„ stolen som du precis trillade ner ifrĂ„n. Och skrubba bort det dĂ€r korset i taket. För nu ska jag bli GRYM i köket!  Som ni vet sedan tidigare sĂ„ lagar jag aldrig mat. Jag har liksom inte kunnat eller varit intresserad heller för den delen.  Men nu tar jag Ă€ndĂ„ steget.     Jag fick en grym gjutjĂ€rnsgryta i julklapp och tĂ€nker anvĂ€nda den pĂ„ alla möjliga sĂ€tt. Har redan lagat tvĂ„ olika sorters grytor.     Men nej, det kommer inte att bli en matblogg det hĂ€r. Även om jag tycker att tanken pĂ„ en massa lĂ€ckra matrĂ€tter kĂ€nns lockande...        Har inte gett mig in pĂ„ det italienska köket Ă€nnu, men det kommer ocksĂ„. Pappa ska fĂ„ briljera och lĂ€ra ut.  Helgen har bestĂ„tt av ett pass. Ett pyttelitet sĂ„dant dĂ„ jag fortfarande kĂ€nner mig trött pĂ„ ett konstigt sĂ€tt och avvaktar löpning med hĂ€lsenan.     Jag roade mig med intervjuer istĂ€llet. Magnus som dokumentĂ€r-filmar följer mig i hasorna och jag fĂ„r annat att tĂ€nka pĂ„ Ă€n att Ă€lta varför jag kĂ€nner trötthet.     SĂ„ jag hejade pĂ„ Erica och Lisa som sprang motstĂ„ndslöpning och hoppade lĂ€ngd.              Idag startar min dag med kulstötning... Sen laga egen lunch för att direkt efter sova en timme och dĂ€refter göra mig redo för pass nummer tvĂ„.     Jag har ingen tv sĂ„ jag kommer att missa Cancergalan som sĂ€nds ikvĂ€ll. Men ni som har möjlighet: se den!  Även denna gĂ„ngen skulle jag Ă„kt upp till Stockholm för att gĂ„ pĂ„ den, men jag kĂ€nner att det Ă€r viktigt att jag fokuserar pĂ„ vila och trĂ€ning just nu. Jag hĂ„ller inte ihop annars...     Nu Ă€r det hög tid för frukost... En riktig kulstötarfrukost vill jag ha!  Äggröra, smörgĂ„s, skinka och kaffe. Mmmmm...  Puss & kram sĂ„ lĂ€nge  Ta hand om dig ❀            

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.