Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

BaKoM SceNeN.

Upp och hoppa om ni kan,    En annan flöt ut ur sĂ€ngen.  TrĂ€ningsvĂ€rk till och med i öronen och under fötterna.     Testveckan skulle kanske varit lĂ€tt för kroppen, men min reagerar pĂ„ att den fĂ„r ta i mer Ă€n den gjort innan.     Men ska jag göra nĂ„got jag aldrig gjort tidigare sĂ„ ska det vĂ€l kĂ€nnas?  IgĂ„r innan trĂ€ningen satt jag och lĂ€ste OS-kvalgrĂ€nserna pĂ„ friidrottens hemsida.    Och PRECIS nĂ€r jag öppnade dokumentet som SOK har skrivit sĂ„ ringer Expressen.  Exakt i samma sekund. Helt sjukt ju. De frĂ„gar om de stör och jag sĂ€ger "nÀÀÀ, jag lĂ€ser bara kvalgrĂ€nser" "Men Ă„h sĂ„ bra, det Ă€r dĂ€rför jag ringer" hör jag Sebastian sĂ€ga. Jag fick frĂ„gan vad jag tycker om kvalgrĂ€nserna och jag bad om att bara fĂ„ lĂ€sa lite till innan jag kunde sĂ€ga nĂ„got.     De var nyfikna pĂ„ vad jag tyckte om att Sverige höjer grĂ€nserna i vissa grenar. AlltsĂ„ att man skiljer sĂ„ avsevĂ€rt frĂ„n den internationella grĂ€nsen.  I mĂ„ngkamp Ă€r den internationella grĂ€nsen i sjukamp till exempel 6200 poĂ€ng medan Sverige har satt den till 6340 poĂ€ng.  Expressen brukar alltid fĂ„ med allt jag sĂ€ger och brukar sĂ€llan vinkla nĂ„got. SĂ„ jag gillar att prata med dem.  IgĂ„r fick jag dock inte med att en grĂ€ns Ă€r en grĂ€ns och den mĂ„ste alltid respekteras. Och att jag skulle klara OS-kvalgrĂ€nsen efter allt jag gĂ„tt igenom kĂ€nns inte supernĂ€ra just nu. Men 6200 poĂ€ng Ă€r ingen omöjlighet, dĂ€remot kĂ€nns 6340 vĂ€ldigt högt nĂ€r jag sitter och tittar pĂ„ vad som krĂ€vs i alla delmoment för att fĂ„ ihop en sĂ„dan poĂ€ng. Jag gĂ„r all-in med bĂ„de hjĂ€rta och hjĂ€rna. Men alltid med tanken pĂ„ att jag ska hĂ„lla FYRA Ă„r till. Inte bara kommande Ă„r.     Resan vi gör nu ska vara lĂ„ng och smart och stigande. Jag Ă€r trött pĂ„ alla "upp-och-ner-framgĂ„ngar". Jag vill vara stabil. Och att hetsa kommer aldrig att göra mig stabil.  LĂ€s artikeln hĂ€r om ni Ă€r nyfikna.    Jag vaknade 06.00 men hade stĂ€llt klockan pĂ„ 08.20.  PĂ„ tok för tidigt alltsĂ„.  Men Ă„ andra sidan somnade jag 22.00 igĂ„r. SĂ„ kroppen tyckte vĂ€l att det rĂ€ckte. Det positiva Ă€r att jag hinner skriva till er innan jag sticker och trĂ€nar.  Jag tĂ€nkte att jag ska bjuda er pĂ„ nĂ„gra bilder frĂ„n nĂ€r de andra tjejerna körde sina laktattest.     "Bakom-scenen" bilder Ă€r alltid roligt.     Henrik Wagner Ă€r min massör men ocksĂ„ den som gör testerna pĂ„ oss. Kanske ett nytt ansikte för er?     Ni kommer att se mer av honom.  Elli har ni nog trĂ€ffat innan. En föredetta mĂ„ngkampstjej som fick inrikta sig mer pĂ„ 100 meter hĂ€ck efter mĂ€ngder med problem med sin rygg.    Hon var inne och hejade pĂ„ oss. Sötnos!  Även vĂ„r tyske trĂ€nare Uwe ville kolla till oss. Det Ă€r han som lĂ€ser av resultaten efterĂ„t och ger oss domarna.       Ett stort gĂ€ng va? Det Ă€r sĂ„ kul att vi har ett sĂ„ proffsigt team omkring oss i allt vi gör. Marcus Nilsson Ă€r precis som jag ganska ny i gruppen och trĂ€nar tiokamp.     En FANTASTISK talang som jag lovar att ni kommer att fĂ„ se mer av!        Mitt kaffe Ă€r slut och magen kurrar efter frukost.  Vad sĂ€ger ni?  Är det dags?  Jaaaaaaaaaa. Nu Ă€ter vi frukost tillsammans ❀ Och skrattar lite:    Den hĂ€r Ă€r till min syster Gisela, eller alla ni andra med smĂ„barn:    Ha ha,underbar! Jag kĂ€nner mig sĂ„dĂ€r bara jag tar ut lilla Ludde för en fika.     Och sĂ„ en avslutande frĂ„ga:   

Vi LöSeR DeT.

Mer Ă€n halva veckan har gĂ„tt och nu kickar vi igĂ„ng den hĂ€r dagen. Vill ni ha en liten extra knuff sĂ„ kan jag locka er med Hampus och min senaste film till MAXIM.    I den pratar vi om motivation och hur man gör för att komma igĂ„ng nĂ€r man egentligen inte orkar. Eller sĂ„ orkar man men man vet inte hur.  Klicka hĂ€r för att bli inspirerad!    Och har ni tips pĂ„ fler intressanta Ă€mnen till den hĂ€r videobloggen sĂ„ sĂ€g till mig!  Jag vet att Cissi M har skickat in ett önskemĂ„l om kost och det Ă€r mitt nĂ€sta uppdrag. SĂ„ din önskan Ă€r redan pĂ„börjad Cissi 😉  Jag har bjudit in en gĂ€st till programmet som kommer att ha MÄNGDER med Ă„sikter och tankar om just kost... Vem det Ă€r fĂ„r bli en överraskning.     NĂ€r jag vaknade imorse kollade jag ut över sjön och sa till mamma: "Jag ska bara kolla om det Ă€r en fin utsikt idag... Vill ha en bild" Och mamma svarade snabbt och vĂ€ldigt sjĂ€lvklart: "Jag stĂ„r ju hĂ€r!" Mmmmm. Tack för erbjudandet men det var mer nĂ„got sĂ„nt hĂ€r jag tĂ€nkte pĂ„:    IgĂ„r var det full fart pĂ„ trĂ€ningen.  Och jag log som en stolle nĂ€r jag Ă„kte hem. För vet ni vad?!  Jag och Agne hittar bara lösningar. Jag kommer nĂ€mligen att byta upphoppsben i höjd!     FörstĂ„r ni?!? Jag byter hĂ„ll och sĂ€tt att hoppa pĂ„.  Det kĂ€nns sĂ„ galet, otroligt kul och spĂ€nnande pĂ„ samma gĂ„ng!     Jag fĂ„r lĂ€ra mig nĂ„got helt nytt vid 32 Ă„rs Ă„lder.  Jag var som ett nyfiket barn hela passet igĂ„r.  Och Agne stod en halv centimeter ifrĂ„n mig och sa: "lugn, lugn... Du kan inte koncentrera dig om du Ă€r sĂ„dĂ€r uppspelt" Och sĂ„ flinade han.  Utmaningen för mig nu kommer att bli att fĂ„ till bĂ„gen frĂ„n det hĂ€r andra hĂ„llet. Hoppa, kan jag ju. Det benet jag hoppar upp pĂ„ nu Ă€r nĂ€mligen samma som det jag hoppar lĂ€ngdhopp med.     Men jag behöver lĂ€ra mig att komma bak med huvudet och fĂ„ upp rumpan. Det Ă€r en helt annan sak i hjĂ€rnan nĂ€r jag nu gör det frĂ„n andra hĂ„llet.  Men, detta betyder att jag kan hoppa höjd fullt ut och trĂ€na för att nĂ„ högre höjder hela vintern istĂ€llet för att vĂ€nta pĂ„ att hĂ€lsenan ska svara pĂ„ all rehab jag kör.  Jag kĂ€nner mig Ă€nnu mer pĂ„ vĂ€g!  VI Ă€r pĂ„ vĂ€g!     Jag hade mungiporna vid öronen hela vĂ€gen hem igĂ„r och jag ville berĂ€tta för hela vĂ€rlden, men jag visste inte vem jag skulle ringa. Jag sa istĂ€llet "tack tack tack" flera gĂ„nger högt och rakt ut i bilen och jag dunkade pĂ„ med musiken.  JAG SKA FAN LÄRA MIG  ATT HOPPA GRYMT FRÅN DET HÄR HÅLLET!  Jag tror att vi kan lĂ€ra oss allt vi vill. Det handlar bara om tid och lust.     Behöver jag nĂ€mna att jag pressade Agne igĂ„r med orden:  "ett till, ett hopp till bara...?" Jag vann fighten halvt igĂ„r för han sa: "Okej, motivera varför du ska fĂ„ hoppa igen och sĂ€g ett exakt antal" Jag tĂ€nkte inte alls innan jag pratade för jag bubblade.  "Det Ă€r nytt, jag behöver lĂ€ra mig och nu hittade jag ju liiiiite mer kĂ€nsla i det hĂ€r sista hoppet. FĂ„r jag tre till sĂ„ kommer det sitta Ă€nnu bĂ€ttre. Jag har KUL. Jag behöver det hĂ€r!" Och han sa: "Fine, du fĂ„r tvĂ„ till". Ha ha. Förhandling mina vĂ€nner, förhandling.     Även idag stĂ„r tester pĂ„ schemat. StĂ„ende lĂ€ngd, femsteg och annat skoj.  Jag ska ta med mig charmen frĂ„n Karlskrona till VĂ€xjö och se om jag fĂ„r studsa fem extra höjdhopp efter testerna 😉  HĂ„ll pĂ„ mig!  Puss & Kram och var rĂ€dd om dig          

FöR oSS Nu.

Tillsammans mot cancer.  Programmet som fĂ„r oss att grĂ„ta, fundera, vĂ€ckas till liv, vilja hjĂ€lpa.     Jag var hemma sent frĂ„n trĂ€ningen men hann Ă€ndĂ„ se lite av galan. Men jag bad mamma hela tiden att stĂ€nga av.  Klumparna i halsen vĂ€xte och jag plockade nervöst med allt jag kom Ă„t. Pillade stressat pĂ„ mobilen pĂ„ vartenda app jag nĂ„gonsin laddat hem.    Mamma sa: "tĂ€nk alla de dĂ€r ute nu, som vi inte har nĂ„gon aning om, och som kanske kĂ€mpar för sina liv. SĂ„ lite vi vet. SĂ„ hemskt det Ă€r"    Kunde hon inte bara hĂ„llit tyst? Jag satt bakom soffan. Flera meter frĂ„n tv:n. För att undvika att se. För att slippa fĂ„ huvudvĂ€rk av alla kĂ€nslor och tĂ„rar som jag visste skulle komma sĂ„ fort jag sĂ„g nĂ„got av inslagen.  Jag började jobba med en ny krönika som ska skrivas och unnade mig vinterns första lussebulle.     RĂ€tt var det Ă€r sĂ„ skriker hon rakt ut. "Nadja!!! HallĂ„! Nadja kolla dĂ„, det Ă€r om Jakob!" Jag blir isande kall direkt. Jakob...  Killen som jag trĂ€ffade pĂ„ förra Ă„rets gala och som visste att han hade obotligt cancer...     Hela hans historia pĂ„verkade mig och det gjorde ont i hela kroppen nĂ€r jag satt pĂ„ galan och sĂ„g honom.  Dagen efter hade jag ett nytt meddelande i min inkorg:    JAKOB PEPPADE MIG!!  Hur kan en mĂ€nniska vara sĂ„n? Cancern tog i alla fall aldrig hans medmĂ€nsklighet och omtanke.     Efter de inledande mejlen höll vi kontakten med smĂ„ ord till varandra.  Ibland bara bilder. Ibland bara sĂ„dana söta emojis som FB erbjuder.  Men alltid kĂ€ndes det.     Och jag minns nĂ€r det till slut tystnade...  Ofta nĂ€r jag gĂ„r och lĂ€gger mig viskar jag: "vila i frid Jakob..."    Fy fan.  Fy fan! Galan igĂ„r samlade ihop över 90 miljoner kronor. Pengar som i framtiden kan betyda liv. Pengar, pengar och Ă„terigen pengar.  SĂ„ mĂ„nga dĂ€r ute som vill fortsĂ€tta LEVA. Kan vi, sĂ„ ska vi försöka rĂ€dda dem!     Det kĂ€nns helt fel att börja prata om trĂ€ning. Men det Ă€r Ă€ndĂ„ det som mitt liv bestĂ„r av och det sĂ€ttet jag vet att inspirera pĂ„. IgĂ„r var det tröskeltest och varje cell i min kropp reagerade. Jag fick verkligen kĂ€nna att jag fortfarande Ă€r vid liv!       Och nĂ€r jag sprang tĂ€nkte jag hela tiden pĂ„ att det hĂ€r inte Ă€r nĂ„gonting mot det jag gick igenom nĂ€r jag trampade ner snĂ„rskog i cancerland.  "Jag har varit med om vĂ€rre, pumpa pĂ„ du kĂ€ra hjĂ€rta" Och det rusade inom mig.     Jag peppade mig med tankar om att jag sprang för alla de som inte kan eller orkar. Jag sprang inte för mig sjĂ€lv.  Och kommer aldrig att göra det igen.  Min resa har kommit att handla om annat Ă€n bara mig.     Den görs för alla som hoppas dĂ€r ute. Alla som vill se att det gĂ„r och alla som vill fĂ„ nĂ„gonting att tro pĂ„.  Alla som behöver inspiration precis sĂ„ som Jakob gav mig inspiration.     Min nystart i karriĂ€ren kĂ€nns djupare och mer meningsfull pĂ„ nĂ„got mĂ€rkligt sĂ€tt. Innan upplevde jag allting som "jag mot vĂ€rlden".  Idag vet jag att jag inte Ă€r ensam. Och varje steg jag tar, varje vikt jag lyfter, nĂ€r min kropp lĂ€ttar frĂ„n marken i ett lĂ€ngdhopp... DĂ„ Ă€r det för ett "oss".        Det jag tar med dig pĂ„ idag Ă€r ett spjutpass och efter det nĂ„gra höjdhopp och fler tester.  Följ med eller hĂ„ll kaffet varmt tills jag Ă€r tillbaka ❀ Största kramen, Nadja          

TiLLsaMMaNs! 

God lunch du hĂ€rliga,     Jag lovar att jag var uppe tidigt Ă€ven idag men jag har lyssnat pĂ„ Hampus och min podd - Livet, kallas det (lööööv yourself - yes) avsnitt nummer tvĂ„.  Är ni nyfikna sĂ„ klicka bara pĂ„ lĂ€nken.    Har raderat alla bilder pĂ„ oss tillsammans sĂ„ ni fĂ„r en pĂ„ bara Hampus. Hoppas det duger.  I dagens avsnitt Ă€r mamma med en svĂ€ng och hon Ă€r supernöjd. SĂ„ för hennes skull bör ni lyssna.     IkvĂ€ll Ă€r det gala pĂ„ tv. "Tillsammans mot cancer" pĂ„ TV4 och jag kommer att trĂ€na istĂ€llet för att vara pĂ„ plats... Försökte lĂ€nge planera om i schemat men lyckades aldrig fĂ„ till det sĂ„ ikvĂ€ll blir jag hemma 🙁 Minns ni hur det sĂ„g ut förra Ă„ret?     Jag var dĂ€r tillsammans med min vĂ€n Alex och vi grĂ€t och hon kramade mig.      Delar av familjen och Ă€ven fotograf Peter Holgersson kom ocksĂ„.      Ett Ă„r sedan... Det kĂ€nns nĂ€stan lite jobbigt att tĂ€nka tillbaka pĂ„ det. Det blev sĂ„ mĂ„nga kĂ€nslor den kvĂ€llen och pĂ„ ett sĂ€tt Ă€r det enklare att vara kvar hemma idag.    Jag kommer som sagt att trĂ€na nĂ€r programmet sĂ€nds MEN hĂ„ller sĂ„klart utkik pĂ„ allt som samlas in till förmĂ„n för alla som kĂ€mpar dĂ€r ute.  Heja hela Sverige!! ❀    IgĂ„r var det tester pĂ„ trĂ€ningspasset. Det vet du ju redan. För jag tjatade om det igĂ„r ocksĂ„. Men det Ă€r ju SÅ kul!  Att fĂ„ kolla av hur jag ligger till jĂ€mfört med för nĂ„gra mĂ„nader sedan.  Vi vĂ€rmde upp med pilkastning.     Gör man inte alltid det?        Jag vann första och sedan tappade jag formen...  Testerna igĂ„r bestod av olika hopp mellan sensorer pĂ„ marken. Man mĂ€ter spĂ€nst och kontakttider. Dessutom blev det chins, dips och brutalbĂ€nk.     Idag blir det desto tuffare dĂ„ vi ska kolla av konditionen och syreupptagningsförmĂ„gan! Jag ska springa pĂ„ löpband och stickas i fingret var tredje minut.  Gah!  Behöver jag ska skriva att jag ska springa livet ur mig?     Pappa har hojtat att lunchen vĂ€ntar pĂ„ mig sĂ„ jag sticker till honom och laddar batterierna.  Sen direkt till VĂ€xjö.  HĂ„ll en tumme eller tre. Sno en kompis ocksĂ„!  Puss & kram ❀         

HöSTGoTT.

06.30 slog jag upp ögonen men vĂ€grade att lĂ€mna sĂ€ngen.  Utanför mammas sjöstuga började solen vakna till liv och efter en halvtimmes dragande kĂ€nde jag att det var dags att pĂ„börja denna nya vecka.    Den spegelblanka ytan fick mig att stanna till. SkĂ€rvaboda... Denna vackra plats pĂ„ jorden.     Min vilodag igĂ„r var bĂ„de vĂ€lförtjĂ€nt och behövlig.  Jag bubblade igen och hĂ€ngde med syster Gisela, mamma, Allan och ungarna hela dagen.     Det Ă€r fantastiskt sĂ„ mjuk och följsam kroppen blir av varma bad!  Och ungarna ville aldrig sluta leka.     Vi har lĂ€rt lilla Ludde att ropa: "houskeeping" vilket betyder att den som Ă€r uppe pĂ„ benen ska komma med nĂ„got gott till den som sitter eller ligger ner.  SĂ„ mamma serverade oss dĂ€r i bubblet.  Allan byggde pĂ„ altanen som ska förgylla sjöstugan.     SjĂ€lvklart ville bĂ„de Ludde och Jakob bidra med en hjĂ€lpande hand. Man kan ju inte bara leka i livet.       Medan killarna slet sĂ„ fikade vi. Mamma ville "hĂ„lla Allan sĂ€llskap" sĂ„ hon dukade upp med kaffe och bulle och lockade oss alla att sitta dĂ€r i höstsolen och lyssna till borrmaskiner och hammare.        Kaffet svalnade alldeles för snabbt och bullarna blev stenhĂ„rda. Men fina bilder blev det.              FrĂ„n fika till krönika.  Jag har fĂ„tt Ă€ran att skriva krönikan för tidningen SUCCÉ:s senaste nummer.  Vill ni lĂ€sa den sĂ„ klicka er vidare HÄR. Roland Lundgren var hos mamma och fotade.    Som en liten sjöjungfru i skinnpaj tog jag plats pĂ„ den största stenen i mossjön.       Vad hĂ€nder idag dĂ„?  För min del Ă€r det bara ett pass pĂ„ programmet, för denna vecka innebĂ€r TESTVECKA för oss alla tjejer!     Olika tester varje dag och en chans för oss att fĂ„ Ă„terhĂ€mta oss frĂ„n mĂ€ngdtrĂ€ningen och lĂ„ta kroppen kĂ€nna pĂ„ fĂ€rre repetitioner och snabbare rörelser.  Jag kommer att hĂ„lla er uppdaterade pĂ„ allt skoj vi gör. SĂ„klart.     Det ser ut som om att Lisa redan har börjat tĂ€nka pĂ„ laktat-testet som kommer i veckan... 🙂  Denna gĂ„ngen ska Ă€ven jag fĂ„ springa pĂ„ löpbandet. Sist vi gjorde testet kunde jag inte springa och fick cykla istĂ€llet.  FRAMSTEG!     Nu har jag suttit ner alldeles för lĂ€nge igen. Skinkorna somnar!  En kopp kaffe, skĂ„l och sen upp till pappa för att kika in nya bygget.  Han har fĂ„tt en altan, nytt badrum och sovrum och massor av yta för oss alla att springa runt pĂ„.       Puss pĂ„ nosen och tack för att jag har er hĂ€r.          

DeN SoM LyFTeR DiG.

GokvĂ€ll raring, har du kĂ€nt att det Ă€r kylslaget ute?     Vintern smyger sig pĂ„ hösten. SĂ„ att vi knappt mĂ€rker det stĂ„r den snart hĂ€r, vitklĂ€dd och förförisk.  Men kall.  Kalla saker har jag ingen förkĂ€rlek till. Om det inte Ă€r glass.  Kalla mĂ€nniskor, bitande kyla, frostiga vindar... Allt det dĂ€r ger mig kalla kĂ„rar. Som jag inte heller Ă€r sĂ„ förtjust i.    Men det funkar. Och snart stundar varmare tider igen. För oss alla.  Imorse sprang jag backlopp tillsammans med Lisa och Linde. Vi tog bilen ut till Öjaby i VĂ€xjö för att piska benen med hĂ„rd löpning.     Jag sprang sist av tjejerna. SĂ„g Lindes spĂ€nstiga vrister framför mig, trycka ifrĂ„n i varje steg i uppförsbacken.  "Hon Ă€r sĂ„ stark" tĂ€nkte jag medan jag pendlade vilt med armarna och försökte hĂ„lla upp knĂ€na.  Jag skulle gjort 15 lopp men mĂ€ktade bara med 11. Baksidorna som fick sig en omgĂ„ng igĂ„r sa ifrĂ„n och syran sprutade i hela kroppen. Efter de första sex loppen stĂ€llde jag mig med hĂ€nderna pĂ„ knĂ€na och böjde ner huvudet mot marken.  Och började grĂ„ta.  Agne tittade pĂ„ mig.     "Nadja... " sa han.  Jag drog kvickt en lĂ„ng harang med ord om att jag var besviken pĂ„ min kropp, att den inte hĂ€nger med, att jag ju kommit igĂ„ng sĂ„ vĂ€ldigt bra och att det inte borde kĂ€nnas sĂ„ hĂ€r nu. Och det gick alltid snabbare förut. "Titta pĂ„ mig, Nadja" fortsatte Agne. Och jag lyfte pĂ„ huvudet.  SĂ„g honom knappt för allting inom mig snurrade. Och tröttheten gjorde att jag grĂ€t mer Ă€n vad jag hade gjort om jag var pigg.  "Okej" pep jag samtidigt som jag precis anade ett par vĂ€nliga ögon framför mig.  Han började prata. "Du Ă€r fantastisk Nadja. Du har gĂ„tt framĂ„t sĂ„ otroligt mycket och du har kunnat trĂ€na nĂ€stan allt. Du blir starkare och starkare för varje pass. SjĂ€lvklart sliter det pĂ„ kroppen. TĂ€nk pĂ„ vad du var innan vi började" Jag nickade mellan tĂ„rarna. VĂ€rmdes av hans styrka och tro pĂ„ det vi gör.     "Ibland gĂ„r vi framĂ„t, ibland mĂ„ste vi backa. Det Ă€r sĂ„ det kommer att se ut. Jag kanske skulle lĂ„tit dig springa lĂ€ngre bakom tjejerna, men det Ă€r bra att du kĂ€nner att du har hĂ€ng" Han kollade snabbat ner pĂ„ sin klocka för att inte missa de tvĂ„ minuterna av vila som de andra hade pĂ„ sig. De som kunde fortsĂ€tta springa.  Tusen tankar flög genom huvudet. Ni vet de dĂ€r som sĂ€ger att man alltid ska fortsĂ€tta fast man kanske inte kan. De dĂ€r som sĂ€ger att du mĂ„ste orka lite till.  Jag fick stoppa tankegĂ„ngarna för Agne fortsĂ€tte. "Det hĂ€r kommer att bli sĂ„ bra och vi ska vara smarta och ha tĂ„lamod" Sen kramade han om mig. Och jag kramade tillbaka.  Vilken coach!  Vilken mĂ€nniska! Hur hittade jag honom? Hur hamnade jag hĂ€r? Hur fick jag den hĂ€r chansen?  Jag började Ă€ntligen le igen och bad om att i alla fall fĂ„ springa 100-ingar medan de andra fortsatte pĂ„ 200-ingar.     "Gör det, men jag litar pĂ„ att du kĂ€nner efter ordentligt" var Agnes svar.  Jag kĂ€nde efter, lĂ€ttade lite pĂ„ kraftinsatsen och fick "ta mig i mĂ„l".  Jag funderar ibland pĂ„ vad det Ă€r som gör Agne sĂ„ cool. SĂ„ tryggt lugn.  Han sa en mening en gĂ„ng som har fastnat i mig och som jag tror kan vara en av hundra anledningar. Han sa: "Jag har ingenting jag vill bevisa". KĂ€nn meningen inom dig.  JAG HAR INGENTING JAG VILL BEVISA.     Du kanske har mĂ„l du vill uppnĂ„, du vill framĂ„t och utvecklas. Men du vill inte bevisa nĂ„got för nĂ„gon annan. Bara för dig sjĂ€lv.  Har du ocksĂ„ kloka, varma mĂ€nniskor omkring dig? De dĂ€r som lyfter dig och fĂ„r dig att se situationer frĂ„n ett annat perspektiv?  Jag hoppas det.  I alla vĂ„ra relationer förtjĂ€nar vi det.  MĂ€nniskor som Ă€r mĂ„na om oss och som vill vĂ„rt bĂ€sta. Som bryr sig om oss och visar oss uppskattning.  De hĂ€r mĂ€nniskorna finns. Men ibland nöjer vi oss med mindre. Det ska vi aldrig behöva göra.  Det hĂ€r fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ alla relationer vi har till olika mĂ€nniskor i livet.     Är de verkligen respektfulla och stĂ€rkande eller finns de bara dĂ€r? FĂ„r du den kĂ€rlek du vill ha eller Ă€r du bara ytterligare en person i nĂ„gon annans liv?  MĂ€ngder av tankar sattes igĂ„ng efter passet idag. Det var inte bara ord frĂ„n en coach. Hela handlingen visade att Agne faktiskt BRYR sig om mig. Och det VI gör.  Han gav mig av sin tid. Han stannade upp. Han visade mig att det hĂ€r Ă€r viktigt, Ă€ven för honom.  Det du gör, med familj,vĂ€nner, jobb... Det kan inte vara viktigt frĂ„n bara ett hĂ„ll.  Du ska aldrig behöva kĂ€nna dig ensam i nĂ„got som du bygger upp med en annan mĂ€nniska. Vad det Ă€n kan vara.  Dra dina egna paralleller, gör det till ditt eget.     Det Ă€r mörkt ute nu och natten nĂ€rmar sig.  Jag har försökt Ă„terhĂ€mta min ömma kropp med ett bubbelbad och jag har fĂ„tt prata med min mamma. Ett sĂ„nt dĂ€r samtal som Ă€ndĂ„ betyder nĂ„got. Som stĂ€rker.  Det Ă€r inte ofta vi pratar sĂ„.  Mest Ă€r det smaklösa skĂ€mt och könsord och alldeles för hög musik. Idag var det annorlunda och jag tar med mig det som allt annat bra jag stöter pĂ„ hĂ€r i livet.  Allan slĂ€ngde precis fram en tallrik framför ögonen pĂ„ mig. Jag Ă€r sĂ„ frenetiskt fokuserad nĂ€r jag skriver.  "HĂ€r, middag!"     Ha ha, mĂ€ktig mĂ„ltid. Tack Allan.  Jag hoppas du sommar gott inatt.  Och att du alltid fĂ„r kĂ€nna att du betyder nĂ„got i nĂ„gon annans liv.  Gör du inte det: gĂ„ vidare. NĂ„got hĂ€ftigare vĂ€ntar pĂ„ dig ❀ Kram, Nadja    

BaRa NyTT.

Gooooofredag Ă€ntligen,    Inte för att det spelar nĂ„gon roll för mig eftersom helgerna Ă€ndĂ„ inte Ă€r fria. Men fredagar har Ă€ndĂ„ alltid nĂ„got magiskt över sig. Jag har som vanligt MASSOR att berĂ€tta.  Vart vill ni börja?     Jag tror att vi börjar hĂ€r:    Tillsammans med Maxim Sverige sĂ„ har jag och Hampus (som ni lĂ€rde kĂ€nna i förra inlĂ€gget) skapat en videoblogg som heter "för allt du vill" I den diskuterar vi trĂ€ning, hur man hanterar motgĂ„ngar, press och massor av annat intressant.  Vill ni se det första avsnittet, sĂ„ klickar ni HÄR    Vi har haft sĂ„ himla roligt nĂ€r vi har spelat in avsnitten och varannan helg kommer det nya. SĂ„ hĂ„ll utkik om ni Ă€r nyfikna.  Det andra galet skojiga Ă€r att vi ocksĂ„ har startat EN PODD!! Det var det som den hĂ€r bilden handlade om:    Det som Lina Necksten förstod "direkt" 😉  Avsnitten variera i lĂ€ngd och samtalen kommer alltid frĂ„n hjĂ€rtat.  Podden heter Livet, kallas det och Ă€r full av skitsnack och utmaningar. Utmaningarna Ă€r ju Ă€ndĂ„ dem bĂ€sta, sĂ„ haka pĂ„ dem om ni vĂ„gar 🙂     Det tredje hĂ€rliga Ă€r att jag har blivit med sĂ€ng!     Inte den pĂ„ bilden och tyvĂ€rr inte heller just det tĂ€cket... Men nĂ€stan. Och jag valde mellan den hĂ€r Jensen-sĂ€ngen och en annan frĂ„n Wonderland. DĂ€r den senare vann.     Oturligt nog var jag sĂ„ uppe i testandet att jag glömde att ta en bild pĂ„ min nya Ă€lskling. Men det ska ni fĂ„ nĂ€r den anlĂ€nder.  Att sova gott nĂ€r man trĂ€nar hĂ„rt Ă€r SÅ viktigt! Och den servicen som jag fick frĂ„n Leila och Andreas pĂ„ Sova i VĂ€xjö var OSLAGBAR!  Har aldrig varit med om nĂ„got liknande. Jag och fröken Linde blev kvar i affĂ€ren i 2,5 timmar och kom lite sent till trĂ€ningen.     Vi fick kaffe och blev omstoppade varje gĂ„ng vi la oss ner. Och vi fnittrade Ă„t att allt kĂ€ndes som att lĂ€gga sig rakt i himmelriket.  Jag fick givetvis beslutsĂ„ngest... Men Linde var bestĂ€md och hjĂ€lpte mig att sortera kĂ€nslor och tankar.     NĂ€r vi kom tillbaka till VĂ€rendsvallen för att trĂ€na tittade Agne pĂ„ oss och sa: "Vad har ni gjort?" Han fattade direkt att det hade hĂ€nt nĂ„got.  Linde log finurligt medan jag nog mer sĂ„g ut att vara i chock.    Men som jag ser det: en sĂ€ng Ă€r = Ă„terhĂ€mtning. Att ligga rĂ€tt sĂ„ att kroppen inte vĂ€rker nĂ€r du vaknar Ă€r Ă€nnu viktigare. Hittills har jag legat lite som en banan och jag kan inte vakna som en 50-Ă„ring varje morgon. En investering för framtiden med andra ord!     Det fjĂ€rde som jag vill ta upp handlar om ER. Jag satt och lĂ€ste alla era kommentarer som ni skrivit till Hampus efter hans inlĂ€gg och det enda jag kĂ€nde var kĂ€rlek. Har jag vĂ€rldens bĂ€sta blogg eller?!  Eller ja, nu Ă€r det ju inte bloggen som Ă€r bra hĂ€r utan NI.    SĂ€ttet ni peppar pĂ„, alla meningar ni skriver och alla hejarop ni bjuder pĂ„. VARJE DAG.  Hampus skrev till mig och var helt imponerad över ert engagemang. Man kan inte bli annat! ❀    Och nu till det sista...  Tiger-Nadjafonden pĂ„ Cancerfonden. Den bara vĂ€xer och vĂ€xer.  Och nu börjar Ă€ven alla betalningar frĂ„n er som har köpt halsbandet SOLDIER GIRL trilla in!    Gah! Det hĂ€nder sĂ„ mycket fint!  Nu behöver jag vila.  Syster Gisela och hennes kille Calle har lovat pasta med köttfĂ€rssĂ„s ikvĂ€ll men jag ska passa mopsiga Margot och vet inte om jag vĂ„gar lĂ€mna henne ensam medan jag Ă€ter...     Vi fĂ„r se hur jag gör (och hur snabbt jag fĂ„r ett sms av mamma nĂ€r hon ser det hĂ€r). Ha en hĂ€rlig fredag godingar!           

GÄSTBLOGG – Hampus!

Hej vĂ€nner,  Blev sĂ„ glad att ni gillade texten igĂ„r! Delad glĂ€dje Ă€r ju... Ja ni vet 🙂     Idag Ă€r det Ă€ntligen dags för en gĂ€stblogg. Det var ett tag sedan nu och jag har varit dĂ„lig med att slĂ€nga ut frĂ„gan till mĂ€nniskor.  Men nu jĂ€klar. Nu slĂ€pper vi upp Hampus pĂ„ scenen!  Hampus Ă€r en spontan och skön kille och jag har presenterat honom för er tidigare. Men hĂ€r fĂ„r ni Ă€nnu lite mer direkt frĂ„n honom.  HĂ„ll till godo ❀    Tro & Tvivel  Hej pĂ„ Dig! I den hĂ€r texten kommer jag blotta en del av mig sjĂ€lv. Jag kommer visa delar av min imperfektion. Jag vill slĂ€ppa den dĂ€r fasaden, du vet. Den som egentligen Ă€r abstrakt, men Ă€ndĂ„ sĂ„ tung att bĂ€ra.    Det Ă€r sĂ„ jĂ€kla hĂ€ftigt hur saker och ting kan bli. Jag lĂ€ste en bok för cirkus tvĂ„ Ă„r sedan skriven av Kay Pollack; ”att vĂ€lja GlĂ€dje”.  I boken skriver Kay om alla vĂ€rldens trossatser och teorier som man sjĂ€lv kan praktisera i livet. Jag praktiserade dĂ„. Jag valde GlĂ€dje, vilket senare ocksĂ„ ledde mig till Nadja. Det var under samma tid som jag kom i kontakt med henne. Dock vart hon inte riktigt dĂ€r jag var. Hon hade slitit av sin hĂ€lsenan och, pĂ„ tok för tĂ€tt dĂ€rpĂ„, fĂ„tt den djĂ€vulska cancern. Fyfan. Obeskrivligt.     DĂ„, hade jag tyvĂ€rr enbart en relation i textformat med Nadja. Men jag gjorde det jag kunde vid givet tillfĂ€lle. Eller; kanske det jag vĂ„gade för stunden. Jag skickade mitt armband till henne, med texten; ”BOTTENtillTOPPEN". Hur liten Ă€n den gesten var sĂ„ hoppades jag starkt pĂ„ att jag skulle förgylla hennes nĂ€rvaro. Jag ville hjĂ€lpa.  Jag tĂ€nkte aldrig att hon skulle svara, det var ju sĂ„ mycket med allting vid den perioden. Men jag hade fel. Precis som sĂ„ mĂ„nga andra gĂ„nger motbevisades mina fördomar. Vilket jag Ă€r sĂ„ extremt tacksam över!    Jag valde GlĂ€dje dĂ„. Nadja valde att kĂ€mpa dĂ„. Hon valde att ge sitt allt, hela sig, med livet som insats för att besegra den dĂ€r hemska sjukdomen. Hela sin sorg, hela sin glĂ€dje.  Hon lever. Vilket med all vĂ€rdighet inte enbart kan beskrivas med ord. Finns det ens ord till denna bedrift?  Men vad fin hon Ă€r; sĂ„ Ă€kta. Med ren glĂ€dje. Det Ă€r som om att hon var de vissna och fallna löven om hösten. De som efter ett tag blir till mull, men de som pĂ„ nĂ„got vis tar sig Ă€nda upp till trĂ€dtopparna igen. De som blir trĂ€dknopparna om vĂ„ren, som tillslut blommar ut till sommaren. Fantastisk! Juste. Vem Ă€r jag dĂ„? Alltid en lustig frĂ„ga det dĂ€r.  Jag Ă€r positiv, envis, mĂ„linriktad. Jag vill till OS 2020. Min dröm Ă€r en guldmedalj. Jag hoppar stavhopp.  Jag har hört mig vara; en glĂ€djespridare, en snygging, en skön prick, en tĂ€nkare, en görare, en grubblare, en inspiratör.  Jag har, dagliga sjĂ€lvmordstankar, jag Ă€ter anti-depresiva kombinerat med sömntabletter och jag har en galet taskig sjĂ€lvbild.  En liten summering; folk tycker, oftast, mer om mig Ă€n vad jag tycker om mig sjĂ€lv.    Jag tror att vi alla kan anvĂ€nda vĂ„r motgĂ„ng
 till vĂ„r framgĂ„ng.  (KlichĂ©, ja visst. Men sann) Jag har en hel del i ryggsĂ€cken. För det anser jag mig vara lyckligt lottad. PĂ„ riktigt. Jag hade en depression för 4 Ă„r sen och för 5 mĂ„nader sedan snubblade jag tillbaka i de gamla tankemönstren.  Jag föll till botten, igen. Fy fan vad ont det gör. Det Ă€r som om det Ă€r nĂ„gon som tar över mina tankar. De sprider sig. Som ringar pĂ„ vattnet. I hjĂ€rnan. Jag Ă€r ur kontroll.  Jag vill dö. Det Ă€r sĂ„ jag kĂ€nner. Jag tvivlar pĂ„ livet. Ibland mer intensivt. Ser stĂ€llen dĂ€r man skulle kunna... Ta det. Livet assĂ„.  Nej! Usch vad mörkt, egentligen. Jag tvivlar pĂ„ mycket jag.    I dessa virvel av kĂ€nslor och tankar sĂ„ har jag alltid haft en tro. Att jag ska lyckas. För den positiva bilden har alltid segrat.  NĂ€r det brukar bli jobbigt sĂ„ myntar jag ofta uttrycket; ”Pain is temporary, quitting lasts forever, men jag vet inte om det dĂ€r sista”; att ge upp varar för alltid alltsĂ„... Jag kommer aldrig vilja veta det heller. Jag har en dröm. Jag Ă€r mitt i skapandet av den just nu. Jag Ă€r killen som aldrig sett en OS-invigning pĂ„ grund av att jag sjĂ€lv ska uppleva den. Snacka om att leva pĂ„ hoppet?  Men nu ligger fokus pĂ„ Hampus. Vem Ă€r jag? Ja, det kanske Ă€r dags att reda ut det nĂ€r man Ă€r 21 Ă„r. Kanske man aldrig fĂ„r reda pĂ„ÂŽt!?     Ibland Ă€r det sĂ„ lĂ€tt att jaga upp sig inför framtiden. Det kĂ€nner i alla fall jag som idrottare. Man vill dit bort, helst nu, eller i förrgĂ„r. Man vill prestera, tĂ€vla och utvecklas.  Ibland Ă€r det bĂ€sta att ta ett djupt andetag. Andas in nuet och andas ut alla tankar om framtid, prestation och krav.. Att leva nu.  Det Ă€r svĂ„rt nĂ€r man hela tiden ska framstĂ€lla sig en framtid som ska vara ”perfekt”. Kanske Ă€r det Ă€ndĂ„ vĂ€gen dit som ska vara bra. Det ska vara sĂ„hĂ€r; en blandning av tro och tvivel. Det hör till sjĂ€lva resan.  Man kan ju alltid komma tillbaka, eller som Nadja sa till mig; ”
det dĂ€r var gamla Hampus! Du ska inte tillbaka. Du ska skapa en ny Hampus
!”     Det Ă€r ju sjukt hur saker och ting kan bli. DĂ„, var jag cirkus 12 Ă„r gammal; nĂ€r jag sĂ„g Nadja för första gĂ„ngen. Det var en tĂ€vling i Lerum, min hemmaklubb.  Jag minns sĂ„ vĂ€l nĂ€r min dĂ„varande sportchef sa; ”Nadja Casadei kommer att komma...” Det var nĂ„gonting i luften med det namnet. NĂ„got spĂ€nnande. Jag tror mig att det var nĂ„gonstans hĂ€r som mina drömmar började skapas. I smyg. Jag minns inte om det var tack vare Nadja, men jag blev ju rĂ€tt starstruck
     Jag skulle tro mig sjĂ€lv vara rĂ€tt okĂ€nd. I alla fall pĂ„ den hĂ€r bloggen. PĂ„ andra stĂ€llen vet de flesta vem jag Ă€r, tror jag. Av nĂ„gon anledning. Göteborg inte Ă€r sĂ„ stort som man tror.  Vi kanske ses dĂ€r!? PĂ„ dansgolvet i Avenyns klubbar, CafĂ©erna i Haga eller pĂ„ ett trĂ€ningspass pĂ„ nĂ„gra av gymmen runt om i landet?!    Om ni vill se mer av mig, kolla in min Instagram eller ta en titt pĂ„ min blogg;  Inspireutoday www.bottentilltoppen.se Nu vet du lite mer om mig. HĂ€r Ă€r en del av min resa... Jag vill ta med Dig pĂ„ den; Ă€r Du med?! Kram / H

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.