Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

KRuT i KRoPPeN.

... och vi fortsĂ€tter pĂ„ samma bana: tidiga mornar.  Det roliga jag upptĂ€ckte, det som blev min "belöning" nĂ€r jag bloggade sĂ„hĂ€r tidigt igĂ„r, var att mĂ„nga fler valde att kommentera!     Är det sĂ„ det ska vara sĂ„ fĂ„r jag vĂ€l börja bli morgonmĂ€nniska igen 🙂  Jag Ă€r laddad och pirrig idag. Av flera anledningar. Men den ni ska fĂ„ reda pĂ„ handlar om LÄNGDHOPP!  IgĂ„r körde jag ett styrkepass för att fĂ„ in krut i kroppen.    Det blev frivĂ€ndningar, ryck, överstöt, benböj med hopp och spĂ€nsthopp som mĂ€ttes med sensorer pĂ„ marken. DĂ„ kan man kolla av hopphöjd.           Jag har bara gjort sĂ„nna hĂ€r tester en gĂ„ng tidigare i kĂ€rriĂ€ren, sĂ„ att fĂ„ göra det nu igen vid 32-Ă„rs Ă„lder kĂ€nns inspirerande.  Eftersom jag har kastat mycket den senaste tiden sĂ„ har mina axlar blivit stela. Och jag förebygger genom att köra smĂ„ enkla övningar som smörjer lederna och stĂ€rker musklerna runt omkring...             Ska ni testa sĂ„ anvĂ€nd lĂ„g vikt. Det blir tyngre Ă€n vad man tror om du verkligen gĂ„r till ytterlĂ€gena.     IgĂ„r nĂ€r jag kom hem spenderade jag kvĂ€llen i soffan. Chattade lite med syster som ville att vi skulle se en film men mina krafter var för fĂ„ för att ta mig de 300 metrarna som det Ă€r hem till henne och Calle.  IstĂ€llet sĂ„g jag en film hĂ€r hemma: Made of Honor.  En romantisk komedi, lĂ€ttsmĂ€lt och precis vad jag behövde.     Har ni sett den?  Har ni nĂ„gra bra filmtips till mig sĂ„ tar jag tacksamt emot dem! Gillar allt utom riktiga skrĂ€ckisar.  För en mörkrĂ€dd Ă€r det inte direkt ett genidrag att kolla sĂ„nt.     Klockan tickar sĂ„ fort nĂ€r jag skriver och lĂ€gger upp bilder, jag kan inte missa min frukost. Klockan 10.00 hoppar jag lĂ€ngd. Och fĂ„r jag som jag vill sĂ„ ökar vi pĂ„ ansatsen med ytterligare tvĂ„ steg idag. HĂ„ll tummarna för att det blir sĂ„!  Pussen, kramen och sol till er          Å sĂ„ vĂ„r numera vanliga rutin, visdomen och peppen:         

KaN iNTE SoVa.

Klockan ska ringa 08.30 men jag Ă€r redan uppe.  Vid 06.00 slog jag upp ögonen.  Är det ett tecken pĂ„ att Ă„ldern kryper pĂ„ mig?     Jag kunde inte sova lĂ€ngre. LĂ„g och vred mig i sĂ€ngen men kĂ€nde mig varken pigg eller trött. Detta mellanland.  KĂ€nner ni igen det?  Jag blev sugen pĂ„ en kopp kaffe och att skriva till er lockade mig mer Ă€n att ligga kvar i vĂ€rmen.  Jag har satt pĂ„ mig en morgonrock och tĂ€nker ladda upp för trĂ€ning redan nu.  Idag har jag styrketrĂ€ning pĂ„ agendan. Jag Ă„ker till VĂ€xjö redan 09.30 för att starta trĂ€ningen 11.00. Alla undrar alltid hur jag orkar köra sĂ„ mycket bil. Men jag Ă€lskar verkligen att köra.  Jag kan ladda inför det jag ska göra och lyssna pĂ„ all musik jag aldrig hinner lyssna pĂ„ annars.     Min helg har varit mysig och innehĂ„llsrik.  Efter ett tvĂ„ timmars lĂ„ngt kulpass i fredags och mitt första sprintpass i spikes sedan hĂ€lsenan rök, sĂ„ var jag oerhört sliten i muskulaturen och fick VILA.              SĂ„ jag har hĂ€ngt med pappa och Leonita    Lekt med systersönerna       Ätit nybakade bullar hos syster Gisela och mannen som bakade dem: Calle.    Fick ocksĂ„ trĂ€ffa min kusin Sarah som jag inte sett pĂ„ ungefĂ€r en evighet    Hos mamma pĂ„ SkrĂ€vaboda Resort bakades det pizza pĂ„ stenplattor     Och lunchen Ă„t vi pĂ„ Harrys sĂ„klart       SĂ„, vad sĂ€gs om lite frukost ?  Jag har svĂ„rt för att Ă€ta pĂ„ morgonen nu för tiden (Ă€nnu ett Ă„lderstecken eller sviter frĂ„n cytostatikan?) men nu har jag Ă€ndĂ„ hĂ„llit igĂ„ng i nĂ„gra timmar.  SĂ„ lĂ„t oss kĂ€ka!  Bilder till er och kaffedoppet:          Nu, lite mĂ„ndagsvisdom:         

NyHET! 

Heeeej familjen, Kaffet smakade extra bra idag. För jag fick till den perfekta blandningen av kaffe och kaffegrĂ€dde.     Jag har en nyhet att komma med! Jag har en rykande fĂ€rsk  samarbetspartner!  Om jag visar er den hĂ€r loggan, kan ni rĂ€kna ut "vem" det Ă€r dĂ„?    Det Ă€r Harrys i Karlskrona sĂ„klart...  PĂ„ deras FB-sida har ni som Ă€r snabba kunnat lĂ€sa nyheten sĂ„hĂ€r sedan nĂ„gra dagar tillbaka:      PĂ„ Harrys kommer jag att Ă€ta lunch och middagar. De ska alltsĂ„ föda upp mig 🙂   De har raggmunkar pĂ„ sina luncher, och jag Ă€r GALEN i raggmunkar!     I förgĂ„r tog jag min första mĂ„ltid pĂ„ Harrys tillsammans med Marco Djelevic som Ă€r manager dĂ€r.     Marco har sĂ„klart ocksĂ„ fĂ„tt kĂ€nna pĂ„ hur det Ă€r att trĂ€na tillsammans med mig... BĂ„de pĂ„ VĂ€stra Mark och Blekinge Health Arena.       IgĂ„r gnĂ€llde han över att rumpan vĂ€rkte 🙂 SÅ ska det vara!        Ett samarbete Ă€r inte alltid smĂ€rtfritt.  PĂ„ Harrys har de inte bara mat utan Ă€ven roligheter. Bland annat sĂ„ har de musikquiz pĂ„ onsdagar.  Och dĂ€r var jag igĂ„r samtidigt som jag Ă„t middag efter trĂ€ningen.  Jag tog med mig pappa och Leonita.     Åt deras kycklingsallad med avokado och vitlöksbröd... Och kom ungefĂ€r sist pĂ„ quizen. Men kul var det!     Och jag fick Ă€ven trĂ€ffa tvĂ„ av de andra mĂ€nnen bakom Harrys/Sliver Karlskrona; Andreas och Peter.     Peter Holm till höger har jag kĂ€nt sedan lĂ€nge medan Andreas Ă€r en ny bekantskap för mig. Alla lika glada och trevliga. En gemensam nĂ€mnare för alla mina samarbetspartners.  TACK Harrys och killar för att ni stöttar mig!     SĂ„, vad har jag pĂ„ schemat idag tror ni?  SPRINT!  Och min rumpa vĂ€rker fortfarande efter styrketrĂ€ningen. Men jag har nĂ„gra timmars vila till innan jag ska vara pĂ„ topp.     KaffeskĂ„l och stor kram frĂ„n Karlskrona ❀          ❀      

LyCKLiGT LoTTaD

Lunch-tid och dejt med er!  Denna hĂ€rliga tid, dĂ„ jag fĂ„r sitta ner och reflektera och skriva av mig.     Som vanligt har det hĂ€nt mycket och jag har inte hunnit svara alla era kommentarer pĂ„ mitt förra inlĂ€gg.  HUR BRA ÄR NI DÅ?! SĂ„ ni peppar mig!  Jag satt och tĂ€nkte igĂ„r, pĂ„ vĂ€gen hem frĂ„n VĂ€xjö och trĂ€ningen, att jag Ă€r sĂ„ oerhört lyckligt lottad.     TĂ€nk om jag inte hade slitit av hĂ€lsenan och fĂ„tt cancer, dĂ„ hade mĂ„nga av er aldrig varit hĂ€r inne hos mig.  Tunga perioder lockar fram de bĂ€sta mĂ€nniskor, och skrĂ€mmer ivĂ€g de andra.  Ni Ă€r med andra ord godbitarna av befolkningen. Jag har fĂ„tt kontakt med de bĂ€sta!  Tack vare tvĂ„ vĂ€ldigt jobbiga prövningar.  Men nu ska vi inte bli blödiga. Jag behöver jobba med den sidan hos mig sjĂ€lv, utan att för den sakens skull bli kall. Jag Ă€r ofta kĂ€nslig och kĂ€nner sĂ„ mycket i allt jag gör. Ibland Ă€r det bra, ibland blir det för mycket...  SĂ„, nu vill jag berĂ€tta om Ă€nnu ett framsteg!  Jag hoppar lĂ€ngd pĂ„ 13 steg! Vill ni se hela skuttet sĂ„ finns det pĂ„ min instagram: tigernadja.    Jag och Agne började vĂ„rt lĂ€ngdhoppsarbete med ett litet skutt ut i gropen. Sen vidare till 7-steg. Upp till 9. Vidare till 11 och nu alltsĂ„ 13 steg.    Och jag flyger lite igen!    Och jag kĂ€nner tryck i benen igen!   Och hĂ€lsenan hĂ„ller!   Och jag fnittrar efter varje hopp!   Ser ni lyckokĂ€nslan?       Denna tokroliga gren som fĂ„r mig att kĂ€nna mig mĂ€ktig, fri och kraftfull.  Agne stĂ„r hela tiden vid sidan om och nickar nöjt eller ger mig en instruktion.  Han ber mig vila ibland för jag Ă€r ivrig mellan hoppen. Ibland vĂ€nder han ryggen Ă„t mitt hĂ„ll för att sĂ€ga nĂ„got till Tobbe (vĂ„r sprinttrĂ€nare).  Det Ă€r dĂ„ jag ser att de pratar om nĂ„got. NĂ„got jag ska göra bĂ€ttre, eller nĂ„got jag redan gör lysande.    Idag Ă€r min kropp öm. Jag gjorde ca 15 hopp och min upphoppsfot Ă€r sĂ„klart inte van vid belastningen Ă€n.  SĂ„ idag jag ska köra styrka istĂ€llet för att springa och studsa runt.  Gött! Lite power i de hĂ€r benen och sen kan jag flyga lite till.  NĂ€r jag inte trĂ€nar försöker jag roa mig med familj och vĂ€nner. Jag behöver den biten ocksĂ„.  Min förra lediga dag spenderas med min syster Bella och hennes kille Peter.    Peter har kommit pĂ„ VÄRLDENS grej.  Har ni varit i Barcelona och Rom nĂ„gon gĂ„ng? Har ni sett alla vespor som glider omkring?    Nu har Peter tagit det konceptet till Stockholm!! Man kan alltsĂ„ hyra sin egen vespa och Ă„ka Stockholm runt. SĂ„Ă„Ă„Ă„ vĂ€ldigt mysigt och kul.  Peter och Bella tog mig pĂ„ en tur sĂ„klart.     Peter har kollat ut tre olika rutter som man kan följa med sin GPS som sitter pĂ„ styret och det finns utsiktsplatser pĂ„ varje vĂ€g som Ă€r vĂ€rda att se.     Att se Stockholm frĂ„n en vespa var en helt annan grej Ă€n att Ă„ka bil, cykla eller gĂ„. Det var sĂ„ coolt!  Och jag hittade till och med min samarbetspartner Infratek i en grĂ€nd.       SĂ„, har ni vĂ€garna förbi Stockholm och vill ha en upplevelse sĂ„ Ă€r det bara att testa. PĂ„ vespastockholm.se finns massor av information.     Älskar Ă€ndĂ„ mannen i bakgrunden som skrattar Ă„t mig 🙂  Jag har ju för tusan försökt matcha mina byxor med min vespa. Gör inte alla det?       Det regnar utanför mitt fönster och jag Ă€r glad att min trĂ€ning blir inomhus idag.  IgĂ„r innan jag la mig letade jag humorbilder och citat.  Vi kör de nu tycker jag.  Puss pĂ„ nosen och en kram i hopp om att er dag ska kĂ€nnas lite bĂ€ttre efter den.          â€ïž       

DeN LĂ„NGA ReSAN.

Sovmorgon.  Det var precis vad den hĂ€r kroppen behövde, för nu jĂ€klar ska ni fĂ„ höra pĂ„ nyheter!  Vet ni vad den hĂ€r bilden betyder:    Förutom att den betyder mĂ„nga timmars slit, operation och vĂ€ntan, sĂ„ betyder den ocksĂ„ HÖJDHOPP!! Den andra grenen i en mĂ„ngkamp men den som vi vĂ€ntat med att försöka trĂ€na till allra sist.  Upphoppsbenet Ă€r samma som dĂ€r hĂ€lsenan gick av. Och ni kan ju historien sen innan: nĂ€r jag fick ta av booten och skulle börja rehaba sĂ„ fick jag cancer.     En hĂ€lsena brukar ta upp till ett Ă„r för att lĂ€ka, min har tagit tvĂ„. Och det Ă€r fortfarande en bit kvar.    Jag har vĂ€ntat och lĂ€ngtat. Och jag har varit arg och ledsen och trött.  Jag har pendlat mellan att orka mer, lite till, och att springa in i en vĂ€gg med huvudet före och skrika att jag inte pallar en sekund till.     Men sĂ„ har jag alltid kommit tillbaka till allt som det hĂ€r bottnar i: förĂ€lskelsen i idrotten jag hĂ„ller pĂ„ med.  Allt det dĂ€r som fĂ„r mig att kĂ€nna mig sĂ„ fri. Rörelserna, farterna, det graciösa i varje gren. Det som Ă€r roligt nĂ€r kroppen Ă€r med pĂ„ noterna.     Det dĂ€r jag Ă€lskade redan som barn. Innan jag ens hade presterat nĂ„got. Innan jag visste att det skulle bli mitt "jobb" i framtiden.  NĂ€r jag blir trött gĂ„r jag alltid tillbaka till kĂ€rnan.  VARFÖR jag började frĂ„n början. Hur kĂ€nde jag dĂ„? Vad fick mig att gĂ„ till trĂ€ningen dĂ„? Varför var det det roligaste jag visste?     Och varje gĂ„ng jag fĂ„tt kontakt med den dĂ€r riktiga kĂ€nslan, sĂ„ har jag lyft pĂ„ hakan och strĂ€ckt pĂ„ mig.  "Det hĂ€r ska jag fixa" har jag tĂ€nkt och bara fortsatt att gĂ„ framĂ„t.     Det du Ă€lskar Ă€r alltid vĂ€rt en omgĂ„ng till.     SĂ„ nĂ€r jag nu fick stĂ€lla mig framför höjdhoppsmattan igen, 2,5 Ă„r senare, sĂ„ vĂ€llde kĂ€nslorna över och jag fick backa frĂ„n min ansatspunkt.  Jag var tvungen att samla mig.  Jag Ă€r inte religös, men jag kollade upp mot himlen och jag vet egentligen inte vem jag tackade. Men jag tackade.  Tackade för att jag stod dĂ€r, levande och nĂ„gorlunda hel.  Tackade för att jag skulle fĂ„ försöka igen.     SĂ„ jag tog fyra steg. Och började med att studsa upp pĂ„ mattan.  Mattan. Typ 80 centimer hög.  Ni förstĂ„r nivĂ„n.  Sen lĂ€gger Agne upp en ribba framför mig och jag blir stirrig. Litar inte pĂ„ att foten ska hĂ„lla.  Och jag frĂ„gar honom: "HĂ€lsenan Ă€r ju sydd, den Ă€r ju hel, eller hur?" Han bara ler.  Och jag fortsĂ€tter: "alltsĂ„, menar du att jag ska hoppa över den dĂ€r som ett riktigt höjdhopp? Ska jag floppa över den?" Han stĂ„r dĂ€r, lugn och med mobilen redo i handen för att filma.  Och jag tĂ€nker att den hĂ€r mannen har Ă€ndĂ„ sett ungefĂ€r allt, klart att han inte skulle utsĂ€tta mig för nĂ„got som jag inte klarar av.  SĂ„ jag hoppar.     Inte högt. Men det Ă€r inte det som det hĂ€r handlar om.  Det hĂ€r handlar om att vĂ„ra resor som vi gör alltid förtjĂ€nar mer frĂ„n oss.  Finns det ett halmstrĂ„ av hopp nĂ„gonstans, i dig eller hos nĂ„gon annan - sĂ„ greppa efter det.  För vĂ„ra passioner Ă€r vĂ€rda det!     SĂ„ nu har jag alltsĂ„ trĂ€nat lite av alla grenar i en sjukamp.  Det Ă€r den 16:e juli. Året Ă€r 2015.  Och den lĂ„nga resan fortsĂ€tter.  Vart den tar mig? Ingen aning.  Att veta vart man vill betyder inte att man vet vart man slutar. Vad som ska hĂ€nda.  Jag har en vision med allt jag gör, och jag ger den allt jag har. Mer kan jag aldrig göra.     Det enda jag kan vara helt sĂ€ker pĂ„, Ă€r att jag kĂ€nner att det Ă€r vĂ€rt det.  Tack för att ni förgyller alla steg jag tar med era hejarop och smĂ„ emoji-hjĂ€rtan.       

MiND GaMe.

Upp och hoppa vĂ€nner.  Tisdagens Ă€ventyr vĂ€ntar pĂ„ oss.     Hur mĂ„r era kroppar idag?  Min stavas S T E L.  För ni mĂ„ste hĂ„llit tummarna som galningar igĂ„r vid 16.00. För jag sprang hĂ€ck!     SĂ„klart som Bambi först. Som att snurra runt i en torktumlare och inte veta vart du befinner dig. Armarna flaxade lite överallt men jag fĂ„r mer och mer koll och jag skrattade och körde in ett finger i sidan pĂ„ Agne och sa:  "Snart har jag koll igen. Snart blir jag kaxig!"    "Är inte du alltid kaxig?" kontrade han och jag krĂ€vde en high five.  Och jag funderade pĂ„ det han sagt medan jag gick bort till startlinjen för tredje gĂ„ngen. Jag Ă€r inte kaxig nĂ€r jag Ă€r rĂ€dd. Men jag Ă€r kaxig i mitt tĂ€nk om att jag klarar av saker trots att jag Ă€r rĂ€dd. Jag litar pĂ„ att jag kommer att fixa det. Och sĂ„ brukar jag tĂ€nka: "Vad Ă€r det vĂ€rsta som kan hĂ€nda?" IgĂ„r var det vĂ€rsta att jag skulle trampa snett och slita av den andra hĂ€lsenan. Det andra var att jag skulle trilla rakt in i hĂ€ckarna.     Men de tankarna hanterade jag med att tĂ€nka att om jag sliter av den andra hĂ€lsenan sĂ„ skulle den Ă€ndĂ„ gĂ„tt av förr eller senare. Jag kan inte vara rĂ€dd för det hela livet. Det kommer bara att göra mina rörelser Ă€n mer osĂ€kra. Och vi vet ju alla vad rĂ€dsla och osĂ€kerhet gör: de hĂ€mmar oss. Och det Ă€r ofta dĂ„ vi gör nĂ„got dumt. Trampar snett, attackerar hĂ€cken i fel position, lĂ€mnar lĂ€ngdhoppsplankan med ett genomtramp... Och om jag trillar. Ja, dĂ„ kommer det att göra lite ont ett tag. Men smĂ€rtor gĂ„r över.    Visst Ă€r det intressant?  Alla dessa saker i huvudet som bara Ă€r tankar.  Mind game.     Jag Ă€r sĂ„ glad för min trĂ€ningsgrupp och miljön som jag nu fĂ„r chansen att utvecklas i.  Det Ă€r sĂ„ högt i tak och vi peppar varandra sĂ„dĂ€r gott hela tiden.          Alla borde ha sin egen grupp att gĂ„ till. För nĂ€r en grupp mĂ„r bra gör den dig otroligt stark och skĂ€nker energi.        Jag tĂ€nker att Ă€ven vi hĂ€r Ă€r en grupp. Hos er har jag sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger hĂ€mtat styrka och ork. HĂ€r inne har jag fĂ„tt ventilera allt jag velat och aldrig blivit dömd. Jag har fĂ„tt ett höjt pekfinger dĂ„ och dĂ„, det hör till.  Men aldrig Ă€r nĂ„gon elak.  Det Ă€r precis sĂ„ jag vill ha det. Vi vinner ingenting pĂ„ att vara elaka mot varandra. Aldrig nĂ„gonsin.  Kan vi peppa nĂ„gon i vĂ„r nĂ€rhet sĂ„ ska vi göra det.     SnĂ€llhet Ă€r STYRKA!  Tack för att ni Ă€r platsen jag alltid kan söka mig till.     Nu behöver jag vara effektiv.  TrĂ€ning vid 15-tiden och innan dess ska jag hĂ€mta ut ett paket frĂ„n min samarbetspartner Maxim, Ă€ta lunch med syster och hennes kille, svara pĂ„ mejl och nĂ„gra av era kommentarer och bĂ€dda rent sĂ€ngen.  Önskar er en toppendag!  Puss & kram.             

ENeRGi FöR SJÀLeN

MÅNDAG.     Och vĂ„r nya vecka ska bli en av vĂ„ra bĂ€ttre. För nu Ă€r det dags för sommarvĂ€rmen att vĂ€lla in över stĂ€derna och skogarna. Jag Ă€r en sĂ„dan som aldrig kollar vĂ€derleksrapporter. SĂ„ jag vet egentligen inte vad jag pratar om. Men det blir ju Ă€ndĂ„ precis som det vill och jag gillar att gĂ„ runt med hoppet.     Helgen har annars bestĂ„tt av INSPIRATION.  Varför skriver jag inte "trĂ€ning" undrar sĂ€kert nĂ„gon.  Jag har ett bra svar pĂ„ det: I fredags tog jag Ă€nnu ett kliv framĂ„t i min trĂ€ning och fick hoppa lĂ€ngd pĂ„ 13 steg. En ökning med tvĂ„ steg jĂ€mfört med veckan innan. Och det gjorde min kropp lite sliten.     Jag fick till och med trĂ€ningsvĂ€rk i bröstryggen!  Agne, min coach, Ă€r sĂ„ smart och medveten och efter ca 15 hopp stoppade han mig trots att jag sĂ€nkte hakan och tittade pĂ„ honom under lugg som för att testa charmen och kanske fĂ„ ett hopp till.  Han sa bara: "Nadja, du ska gĂ„ frĂ„n varje pass med knuten nĂ€ve och kĂ€nna att du har tagit dig framĂ„t. Det Ă€r mycket bĂ€ttre Ă€n att gĂ„ hĂ€rifrĂ„n och ha ont!"    Vilken oerhörd tur att han kan det hĂ€r. För dagen efter var min vrist pĂ„ hoppbenet otroligt trött och jag stapplade fram till morgonkaffet.  DĂ€rför fick jag tvĂ„ dagar vila.     IstĂ€llet har jag jobbat med ett projekt tillsammans med en vĂ€n, som ni kommer att fĂ„ höra mer om lĂ€ngre fram.     Hampus Ă€r en stavhoppskille med tusentals tankar, stundtals kantstötta men aldrig förlorade drömmar och en portion positiv energi som ni hade ÄLSKAT.     SpĂ€nnande va? 🙂     Hur har ni det förresten pĂ„ era semestrar?  Och vart hĂ„ller "Sunshine" hus? Skulle inte du vara hĂ€r i byn nu? 🙂  Jag ska spendera min mĂ„ndag med hĂ€cklöpning. Andra passet pĂ„ tĂ€vlingshöjd. Jag börjar redan bli torr i munnen.  För Ă€ven om jag gjort det hĂ€r innan sĂ„ Ă€r det lĂ€ngesedan och jag har fortfarande svĂ„rt för att helt och fullt lita pĂ„ min hĂ€lsena.  Men varje gĂ„ng jag springer över en hĂ€ck och klarar det sĂ„ bygger jag pĂ„ mitt sjĂ€lvförtroende och tilliten till min kropp blir starkare.  16.00 idag fĂ„r ni skicka över energi.  Pussgurkor!  Nu lĂ€ser vi citat och fnittrar lite ❀          Alla dessa klokheter. Jag försvinner in i varje bild...  Humorn fĂ„r avsluta. Tack Cissi M för att du skickade lite sköjheter till mig.          

KRaM FRĂ„N HJĂ€RTaT

God lunch och hej pĂ„ er.     Fredag. Och vindarna dĂ„nar utanför. TrĂ€den rockar loss och det ser starkt och mĂ€ktigt ut.  Jag ska alldeles snart Ă„ka till VĂ€xjö för att trĂ€na men ville smyga in och krama om er en stund.     Jag har Ă€gnat morgonen Ă„t att sova lĂ€nge. Jag kom frĂ„n Stockholm sent igĂ„r.     Har varit dĂ€r för att kolla hjĂ€rtat en sista gĂ„ng. Nu med ett EKG över natten för att se de dĂ€r extraslagen jag har kĂ€nt ibland.     Under tiden har jag fĂ„tt dödsbesked pĂ„ dödsbesked... Om man inte ser pĂ„ EKG:et att hjĂ€rtat stannar flera gĂ„nger under det dĂ€r dygnet sĂ„ Ă€r mojĂ€ngen inte tillförlitlig.     Jag ska berĂ€tta mer för er... Men jag kommer behöva tid. NĂ€r jag skriver Ă€r stress min största fiende. Tankarna gömmer sig sĂ„ effektivt nĂ€r jag försöker pressa fram dem.  Jag skickar med en sĂ„n dĂ€r stor och varm kram som man alltid mĂ„r bra av.              ❀

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.