Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Kroppen bestÀmmer allt.

Det Ă€r 26 grader utanför och molnfritt.  Jag och Linde har gĂ„tt in för att spara vĂ„r energi.  Vi orkade inte ligga kvar i solstolarna mer.   Vi trĂ€nade imorse. Distans, fotstyrka och mage och rygg.  Jag var ute och sprang vid 10-tiden och redan dĂ„ gjorde vĂ€rmen mig trött. SĂ„ det gĂ€ller att dra sig undan nĂ€r man kan.    IgĂ„r fick jag köra rodd, cykel och vatten medan de andra följde programmet och körde löpningar.   Min kropp ville inte springa tvĂ„ dagar i rad sĂ„ det var bara att lyda.  Tobbe höll mig sĂ€llskap vid poolen. Tog tid och hejade pĂ„ medan jag flĂ„sade under bensparkar Ă„t alla möjliga hĂ„ll.   Det Ă€r Ă€ndĂ„ jobbigt att vara coach.   Idag fyller Lisa Linell Ă„r och vi ska fira henne med att hĂ„lla oss vakna lĂ€ngre Ă€n till 22.00. Tobbe har lovat att hitta pĂ„ nĂ„got skojigt.     Hon har redan fĂ„tt en champagne av personalen hĂ€r pĂ„ Playitas.  Lisa Ă€r tjejen lĂ€ngst till höger och behöver faktiskt ingen champagne. Hon Ă€r galen Ă€ndĂ„ 🙂  Förutom trĂ€ning och bad sĂ„ har Linde och jag fikat. Kaffe, Ă€pplen och nötter för min del.        Jag vill avsluta med att tacka för alla fina meddelanden och lyckönskningar ni har skickat mig (och Agne). Jag blir glad och pepp över att ni anstrĂ€nger er för att höra av er och skriva ihop nĂ„got fint ❀    (Bjuder pĂ„ en bild frĂ„n min start med Agne. Foto: Deca Text & Bild) Bra med variation frĂ„n alla dessa perfekta sommarbilder. Eller hur?  Idag har vi tid och utrymme för humor igen. Hey ho, let's go!              Solenergin börjar verkar och jag vill inte sĂ€ga hejdĂ„ Ă€n.  Vi kör nĂ„gra kloka ord ocksĂ„.           Tack och hej!  Å puss sĂ„klart.  Nadja  

Jag förÀndrar! 

Okej, nu gĂ„r det inte att hĂ„lla pĂ„ det hĂ€r lĂ€ngre.  Det dĂ€r som jag skulle berĂ€tta för er, för ca tvĂ„ mĂ„nader sedan kan jag berĂ€tta nu:  JAG BYTER TRÄNARE OCH KLUBB!     Som ni har förstĂ„tt av alla bilder den senaste tiden sĂ„ har jag trĂ€nat i VĂ€xjö.  Och med Agne Bergvall.  Ludvig Holmberg pĂ„ Expressen har tagit del av mina tankar sĂ„ vill ni lĂ€sa sĂ„ klickar ni pĂ„ lĂ€nken hĂ€r nedan:  Ludvigs text och mina tankar hĂ€r    Det Ă€r Agne som blir min nya huvudtrĂ€nare och förutom honom sĂ„ fĂ„r jag hjĂ€lp av Tobbe i sprint, PK i kula och Mellis i spjut.  Min nya klubb heter Atleticum SK. En ung och ny klubb som tĂ€nker Ă€n mer elitinriktat.     Jag kommer att skriva ett lĂ€ngre inlĂ€gg för min gamla klubb IFK Lidingö om mina tankar kring beslutet och jag kommer sĂ„klart att lĂ€nka hĂ€rifrĂ„n dit sĂ„ att ni ocksĂ„ fĂ„r ta del av det.  Den största anledningen till att jag byter trĂ€nare och klubb Ă€r för att jag behöver nĂ„got nytt. Jag behöver ny energi och ett nytt trĂ€ningsupplĂ€gg.  Och jag har alltid gillat Agne. Redan som 15-Ă„ring nĂ€r jag och Carolina KlĂŒft tĂ€vlade tillsammans sĂ„ bekantade jag mig med honom.     Tyckte att han var lugn och metodisk och trots att Carro och jag var konkurrenter sĂ„ hjĂ€lpte han mig nĂ€r jag inte hade min egen trĂ€nare med mig.  Och sjĂ€lvklart spelar det roll att Agne har trĂ€nat vĂ€rldens bĂ€sta mĂ„ngkampstjej tidigare.  Han vet precis vad det handlar om och jag Ă€r nyfiken pĂ„ upplĂ€gget. Vill ge mig sjĂ€lv den hĂ€r sista chansen.     Att lĂ€mna Leffe och Lidingö efter nio Ă„r tillsammans var allt annat Ă€n enkelt.  Jag grĂ€t sĂ„ fort vi hade samtalat klart och jag kĂ€nde att jag svek. Men hĂ€r Ă€r en viktig punkt: jag gjorde nĂ„got för mig sjĂ€lv.  Jag gjorde det som jag tror att jag behöver. Och jag vĂ„gade göra det.  Jag svek inte nĂ„gon.  Jag var orolig flera veckor innan. Vred och vĂ€nde pĂ„ mina alternativ och funderade sĂ„klart pĂ„ vad Leffe skulle tĂ€nka.  Men nĂ€r jag pratade med honom sa han bara: " Det Ă€r trĂ„kigt Nadja, men vad du Ă€n vĂ€ljer sĂ„ stĂ„r jag bakom dig. Du ska göra det som Ă€r bĂ€st för dig. Och jag finns alltid hĂ€r om det hĂ€nder nĂ„got"    De finaste meningarna han kunde ha sagt till mig. Och jag grĂ€t Ă€nnu mer.  Hela mitt liv kĂ€nns nytt just nu.     Jag Ă€r pĂ„ lĂ€ger med en ny grupp, nya trĂ€nare, annorlunda trĂ€ning och nya samarbetspartners.  Det blir lite som att rensa ut det gamla för mig. Börja om. FrĂ„n noll och ingenting.  Vart jag hamnar har jag ingen aning om. Vart det hĂ€r tar mig fĂ„r vi se.  Det enda jag vet nu Ă€r att jag lyssnar pĂ„ mig sjĂ€lv.    Och vet ni vad det absolut bĂ€sta Ă€r: Det hĂ€r förĂ€ndrar ingenting mellan oss!  Jag hoppas att ni hĂ„ller tummarna för min nya satsning ❀ Puss och kram och spanska solstrĂ„lar till er.               

Vi Àr igÄng. 

Solen Ă€r sĂ„ stark. Och jag Ă€r nöjd och glad. LĂ€ngtar ingen annanstans.    Vi har nĂ€ra till vattnet och precis alla hĂ€r trĂ€nar pĂ„ ett eller annat sĂ€tt.  Det finns tennisbanor, beachvolleyboll, yogapass, löpspĂ„r, vattenbassĂ€nger och golfmöjligheter.   Ett trĂ€ningsmecka. Absolut.    Och imorgon ska vi Ă€ntligen fĂ„ se friidrottsarenan.  Jag har höga förvĂ€ntningar.  Idag har vi bara ett pass pĂ„ schemat och det innehöll distans och mage/rygg/rörlighet.  Att komma igĂ„ng lĂ„ngsamt Ă€r viktigt för mig. Om jag ska hĂ„lla ihop ordentligt.    Jag letar efter en struktur dĂ€r jag kĂ€nner att jag har massor av energi att ge och samtidigt hinner Ă„terhĂ€mta mig till nĂ€sta pass.     Jag har fĂ„tt vĂ€nja mig vid att vara helt ensam pĂ„ min alldeles egen nivĂ„. Jag kan inte konkurrera med nĂ„gon och jag fĂ„r hela tiden utgĂ„ ifrĂ„n hur min kropp kĂ€nns.            Jag skickade en varm vind över till Sverige tidigare idag. Var det nĂ„gon som kĂ€nde den?       Och kan ni ge mig ett tips pĂ„ vad jag ska göra ikvĂ€ll?  Möjligheterna verkar oĂ€ndliga men jag har lĂ€rt mig att fĂ€rre valmöjligheter Ă€r bĂ€ttre. MĂ€nniskor fĂ„r svĂ„rt att bestĂ€mma sig nĂ€r det finns för mycket att vĂ€lja pĂ„.  Jag Ă€r en sĂ„dan mĂ€nniska.  Kanske jag ska gĂ„ ner till vattnet och fota lite inför morgondagens blogg?     Eller kolla showen pĂ„ hotellet?  Eller sitta och chatta med er?  Eller ska jag se en film?  NĂ€. Det sista var ju ett uselt förslag. Se film hĂ€r nĂ€r jag knappt ser film hemma.  Det skulle vara som att spotta Fuerteventura i ansiktet. SĂ„dĂ€r gör man bara inte.     Jag köper en god kaffe och sĂ€tter mig och fnittrar Ă„t humorbilder pĂ„ nĂ€tet. Och ringer FaceTime hem till Gisela och hennes kille.  Garanterat Ă€ven det ett humoristiskt inslag under kvĂ€llen.  Hoppas ni mĂ„r gööööörbra! ❀           PEPTALK:       

SolhÀlsningen.

SĂ„dĂ€rja.  DĂ„ var vi Ă€ntligen framme!  Jag ligger utslagen i sĂ€ngen, trött efter en natt av resande.     Jag kom till Malmö igĂ„r kvĂ€ll. Åkte direkt till syster Bissan och hennes kille Daniel för att fĂ„ njuta av hemlagade hamburgare.    Ryktet pĂ„ sms löd:  "Han gör de bĂ€sta hamburgarna i stan!" Det kunde jag sĂ„klart inte missa.    Och goda var dem! Och skratta fick jag göra. Som alltid nĂ€r jag trĂ€ffar min familj och deras respektive, som tur Ă€r allt som oftast Ă€r lika knasiga som oss.  Daniel och Bissan har en sĂ„dan hĂ€rligt ironisk men Ă€ndĂ„ kĂ€rleksfull ton mellan varandra. De Ă€r mjuka mitt i allt stenhĂ„rt.  En puss hĂ€r, en puss dĂ€r. Sen lite diskussion om livsviktiga saker.   BĂ„da tvĂ„ har en master i argumentation sĂ„ jag sitter mest och lyssnar till deras kloka infallsvinklar och funderingar.  Och kommer pĂ„ mig sjĂ€lv med att tĂ€nka: "hur kan de hĂ„lla sig sĂ„ lugna nĂ€r de Ă€r sĂ„ oense?" Fascinerande.   Men sĂ„ Ă€r bĂ„da tvĂ„ revisorer ocksĂ„... 😉  Nu kan jag tĂ€nka mig att ni Ă€r nyfikna pĂ„ att se hur det Ă€r hĂ€r pĂ„ Fuerteventura!   Jag har inte hĂ„llit vĂ€rldsklass med kameran men jag stegrar under veckan.   03.30 ringde klockan inatt. Vi skulle ta tĂ„get frĂ„n Malmö till Kastrup.  Jag blir alltid svettig och irriterad nĂ€r jag vĂ€cks den tiden pĂ„ dygnet.  Min vĂ€ska vĂ€gde in pĂ„ 24,3 kilo och hon vid disken sa inte ett pip. Jag andades ut.   (Gah! Nu Ă€r nĂ€tet lĂ„ngsamt ocksĂ„!) Försöker slĂ€nga upp de fina bilderna medan jag fortfarande har tĂ„lamod.    Om 25 minuter Ă€r det middag hĂ€r. SĂ„ nu flyttar jag fram och tillbaka hĂ€r i soffan för att hitta den perfekta spotten som ska ge mig uppladdning av bilderna.  En blogg utan bilder Ă€r en död blogg.   Börjar bli nervös att vĂ„ra humorbilder inte kommer att fĂ„ en chans.  Jag skruvar redan pĂ„ mig av otĂ„lighet. Det Ă€r inte ett bra tecken...  Varje bild "misslyckas" ungefĂ€r fem gĂ„nger och jag trycker "försök ladda upp igen" hĂ„rdare och hĂ„rdare. Som om internet till slut ska förstĂ„ att jag snart tappar det.  Nu satsar vi pĂ„ humor istĂ€llet.  Imorgon hĂ€nger jag i samlingsrummet nĂ€r jag pratar med er. DĂ€r Ă€r nĂ€tet snabbt som tĂ„get.  Puss! Och vĂ€rme och sol hem till er ❀         

Vi blommar.

Goooodmorgon charmtroll!    Jag VISSTE att det skulle gĂ„ att rĂ€kna med er. Jag mĂ„r dĂ„ligt och - vips - sĂ„ Ă€r ni Ă€r hĂ€r.  Alla dessa bloggnamn som jag inte sett pĂ„ ett tag i kommentarsfĂ€ltet. Och alla ni som alltid kommenterar. Ni Ă€r sĂ„ JÄKLA goa!  Tur jag har er nĂ€r hela familjen fnyser: "sluta gnĂ€lla" Ă„t min influensa 🙂    Min första bild visar att jag varit med om nĂ„got för första gĂ„ngen i mitt liv!  I tisdags behövde jag Ă„ka till Stockholm dĂ„ jag skulle kontrollera hjĂ€rtat pĂ„ Thorax. Och dĂ„ passade jag pĂ„ att Ă„ka till KUNGSTRÄDGÅRDEN!  Jag har aldrig, trots nio Ă„r i Stockholm, fĂ„tt chansen att se den stĂ„ i blom!    Jag har alltid varit pĂ„ lĂ€ger vid den tidpunkten.  Nu var det dags.  Och jag skiter i att det Ă€r mainstream. En gĂ„ng i livet behöver man uppleva det dĂ€r.     SĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„ vĂ€ldigt vackert.  Det kĂ€ndes som att vara utomlands. Och solen och jag sken ikapp.        Jag stannar alltid upp nĂ€r jag ser en sĂ„n hĂ€r bild pĂ„ instagram. Och tĂ€nker varje gĂ„ng: "Ă€r det verkligen sĂ„ fint i verkligheten eller Ă€r folk bara duktiga fotografer?!" Men nu vet jag: det Ă€r till och med finare i verkligheten.       Det har blivit blommor, inga bin, och nu Ă€r jag tillbaka i Karlskrona för att senare idag ta mig till Malmö.  Jag Ă„ker nĂ€mligen pĂ„ trĂ€ningslĂ€ger inatt!!!     Det behövs.  För jag ska snart fĂ„ tĂ€vla igen!  Planen Ă€r att att börja med kula och spjut. Mina tvĂ„ sĂ€msta grenar i sjukampen. Blir jag vass i dem sĂ„ har jag mĂ„nga poĂ€ng att hĂ€mta till totalen i en sjukamp.    Dagen idag gĂ„r Ă„t till att packa.  Jag fĂ„r bara ha med mig 23 kg sĂ„ hĂ€r ska det tĂ€nkas till.  Tusan.  En sko vĂ€ger ju 23 kg. Hur tĂ€nker flygbolagen?    (Jag vet, jag var bara tvungen att spĂ„ra lite. Jag har fĂ„tt vĂ„rkĂ€nslor)  Nu sĂ€tter vi upp farten.  MOT SPANIEN!         Och sĂ„ vĂ„r nya rutin: peptalket.         VĂ„rpussen ❀ / Nadja 

Rör mig inte! 

HĂ€r ligger jag. InstĂ€ngd i mammas hus. 

Fan. 

Vad Ă€r vĂ€rre Ă€n influensa? 

Mamma tar det sÀmre Àn mig och gnÀller hela tiden om att jag smittar henne. SÄ fort jag rör nÄgot skriker hon till: "Nej! Ta inte dÀr!"

  

IgÄr lÄg jag en stund pÄ badrumsgolvet och mammas kille Allan försökte peppa mig lite: "Àr du förkyld eller?"

Mmm, det Ă€r bara en liten förkylning som kommer ut genom munnen. 

Eftersom Allan Ă„kte ivĂ€g pĂ„ jobb sĂ„ erbjöd mamma mig att ligga pĂ„ hans plats i sĂ€ngen över natten. Hon var nog lite orolig Ă€ndĂ„. 

Jag svettades och imorse grymtade hon nĂ€r hon behövde bĂ€dda om. 

"Hur mÄnga grader mÄste jag tvÀtta det hÀr i nu för att fÄ bort allt?!"

  

Jag frÄgade om hon ville ha en kram och hon tjöt till. "Rör mig inte unge!"

Haha, jag har sĂ„dan makt för tillfĂ€llet. 

Jag har Ă€tit ett halvt Digestivekex pĂ„ tvĂ„ dagar och kĂ€nner mig klen till och med i fingrarna. 

Jag kĂ€nner mig stressad över möten som jag hade inplanerade och nu pĂ„ söndag Ă„ker jag pĂ„ trĂ€ningslĂ€ger. 

Jag behöver bli frisk! 

 


Det Ă€r fint vĂ€der ute och precis innan jag blev sjuk satte jag nytt pers i Ruzzle: 117 ord. 

 

 NĂ€r jag försökte spela i förgĂ„r kom jag upp i 60... Hela skĂ€rmen snurrade. Och mamma vann alla matcher till sin egen enorma förtjusning. 

Nej vet ni... Jag orkar inte skriva mer. 

Ville bara ha lite stöd och pepp.  

NĂ€r jag ringde min manager Jonas imorse sĂ„ skrattade han bara: "det var inte sĂ„ bra att ringa mig va? HĂ€r fick du inte mycket medlidande". 

 

 Han sa det pĂ„ ett sött sĂ€tt sĂ„ jag tĂ€nkte att var nog lite gulligt Ă€ndĂ„. 

Efter tvĂ„ dagar inomhus blir jag rastlös, trots att jag Ă€r helt utan ork. 

SĂ„ jag försökte med ett FaceTime-samtal till min syster Bissan, som inte heller hon gullade med mig. 

"Nu gör du 'jag-Ă€r-stark-posen' och rycker upp dig. Det blir mycket bĂ€ttre dĂ„!" 

  

Tackar. 

(Nu skrev jag mer Ă€ndĂ„ - jag Ă€r pĂ„ bĂ€ttringsvĂ€gen!) 

Det goda skrattet sĂ€gs förlĂ€nga livet. Jag har redan bestĂ€mt att jag ska bli 103 sĂ„ efter de hĂ€r bilderna kanske jag kan komma upp i 104? 

 


 

  

  

 Ă… peppen för tusan! Glöm inte pep-talket! 

 

  

  

Ny samarbetspartner: Infratek

Det Ă€r en hĂ€rligt solig dag och jag fĂ„r Ă€ntligen berĂ€tta för ALLA att mina nya huvudsponsor heter: 

INFRATEK

 


Ni som följer mig pĂ„ instagram (tigernadja) kunde redan för nĂ„gra dagar sedan se den hĂ€r bilden.  

Men jag har hĂ„llit pĂ„ nyheten hĂ€r eftersom jag ville vĂ€nta in Infrateks egna ord och pressmeddelande. 

HÄR HAR NI DET OM NI VILL LÄSA OCH SE BILDER

 


 

 

För mig Ă€r det hĂ€r ett superspĂ€nnande samarbete dĂ€r Jonas (min manager) har lagt upp en plan tillsammans med Infratek sĂ„ att bĂ„da ska fĂ„ ut det bĂ€sta möjliga av varandra. 

Jag har aldrig tidigare jobbat med nĂ„gon sĂ„ proffsig som Jonas sĂ„ alla samarbeten som jag knyter nu kĂ€nner jag Ă€r av högsta kvalitet. 

 


Att fĂ„ samarbeta med Infratek Ă€r en Ă€ra för mig. Det Ă€r ett starkt företag med mycket energi och vilja. Jag mĂ€rkte det direkt nĂ€r jag klev in i rummet för att för första gĂ„ngen trĂ€ffa ledningen. 

Varma, öppna och pigga mĂ€nniskor satt runt bordet. 

 

  

Min uppgift kommer att handla mycket om inspiration. Jag fĂ„r vara med pĂ„ deras konferenser, trĂ€ffa deras anstĂ€llda och utmana de i roligheter. Vad roligheter innebĂ€r kommer ni att fĂ„ höra om lĂ€ngre fram 🙂 

  

Jag kommer att bĂ€ra deras logga i de flesta sammanhang och om jag fĂ„r bestĂ€mma sĂ„ sitter Infratek pĂ„ lĂ€ktaren nĂ€r jag gör min riktiga comeback. 

Som idrottare Ă€r alla former av samarbeten en kick. 

  

Att ha ett företag med sig i ryggen som man vet tror pĂ„ en, stĂ€rker sjĂ€lvförtroendet och det gör att i alla fall jag kĂ€nner att jag har en Ă€nnu större uppgift: allt jag gör, gör jag för oss. 

NĂ€r jag trĂ€nade igĂ„r tĂ€nkte jag pĂ„ Infratek. TĂ€nkte att de var med mig. Ville att passet skulle bli bra. Ville att jag skulle orka lite till. 

Det Ă€r en stor kĂ€nsla. En kĂ€nsla av ansvar som jag gillar. 

 


Förutom nytt samarbete sĂ„ har jag pĂ„ köpet fĂ„tt en jĂ€kla förkylning. 

Jag trĂ€nade hĂ„rt igĂ„r och mĂ„dde dĂ„ligt pĂ„ kvĂ€llen. Idag var jag inte alls kry nĂ€r klockan ringde 07.15 och jag skulle förbereda mig för ett morgonpass. 

SĂ„ jag har fĂ„tt vila ordinerat istĂ€llet för kulteknik och löpning. 

Min uppgift idag: mota bort baskelusker. Vatten, te och vila. 

Och citron Ă€r bra. Kanske lite ingefĂ€ra ocksĂ„? 

Och skratt. Att skratta lĂ€ker ta mig tusan ALLT. 

 


 

  

 Och sĂ„ lite pepp-bilder pĂ„ det... 

 

  

 

Vet att mĂ„nga av er Ă€r sjuka dĂ€r ute ocksĂ„... SĂ„ nu kryar vi pĂ„ oss. 

Kram! ❀

 



Överkörd.

Dagarna gĂ„r, men glöden bestĂ„r... 

Eller hur? 

Jag har som vanligt varit pĂ„ sprĂ„ng, upptĂ„g och trĂ€ningspass. 

Min fantastiska sjukgymnast Anna har pinat mig med "strĂ€cka ut" och massera min kropp. FĂ„ bitarna pĂ„ plats igen, som hon brukar uttrycka det. 

  

Anna hĂ„ller koll pĂ„ min hĂ€lsena, min bröstrygg och knĂ€na som jag opererade för snart fyra Ă„r sedan. 

  

Hon ser till att mina utsidor pĂ„ lĂ„ren Ă€r elastiska. NĂ€r jag blir för stel dĂ€r, ofta av styrketrĂ€ning, sĂ„ fĂ„r jag kĂ€nningar i knĂ€na. 

Men nĂ€r Anna knĂ„dar mig sĂ„ blir allting bra igen. 

  

Men det gör FAN sĂ„ ont! Det Ă€r inte direkt hĂ€rliga saker hon hĂ„ller pĂ„ med. 

Men sĂ„ lĂ€nge det gör gott sĂ„ spelar det ingen roll. 

  

 


Jag beundrar hennes proffsighet, hon lÄter ingenting gÄ henne förbi. Hon checkar av allt och jag kan aldrig lura henne med att "det kÀnns bra, det Àr lugnt". Hon ser direkt om jag Àr sned eller har ont nÄgonstans.

 
 

 Att vara hos Anna Ă€r som en mĂ„ngkamp. Jag Ă€r helt slut efterĂ„t. Men tvĂ„ dagar efter kĂ€nner jag mig som ny igen! 

 


 

 

Mellan passen njuter jag familj och vĂ€nner. Och tĂ„gresor. 

Var i Stockholm i förgĂ„r för att trĂ€ffa nya samarbetspartners! Om det fĂ„r ni lĂ€sa i nĂ€sta inlĂ€gg. 

 

 

Taxi, tĂ„g och bil hit och dit. 

 

 SpĂ€nnande men inte utan att det tar pĂ„ krafterna. 

SĂ„ att fĂ„ sjunka ner pĂ„ mammas altan med mopsar och kaffe Ă„terhĂ€mtar mig. 

 

 

Ketchup fĂ„r ocksĂ„ han trĂ€ffa sin mamma. Men nĂ€r de ses gĂ„r det hetare till. De jagar varandra, bits och skĂ€ller i kör tillsammans pĂ„ allt som rör sig. 

  

Och nu Ă€r det dags för punkten: "tyck att jag Ă€r duktig". 

Det Ă€r en vĂ€ldigt bra punkt kĂ€nner jag. 

IgĂ„r var första gĂ„ngen sedan cancern som jag klarade av att jogga SEX kilometer! 

FörstĂ„r ni?! Hur stolt jag kĂ€nde mig efterĂ„t. 

Men det var en mardröm under tiden. Lederna vĂ€rkte och magen ville vĂ€nda sig ut och in. Jag tĂ€nkte pĂ„ att lĂ€gga mig ner ungefĂ€r tio gĂ„nger. 

Men det gjorde jag inte. Och det Ă€r det som Ă€r bra. 

  

SÄdÀr. Nu har vi fÄtt med oss lite av varje va?

Bara skratten kvar. 

 


 

  

  

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.