Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

Slå mig om du kan! 

God lördagsmorgon tokstollar ❤️

Jag somnade tidigt igår och vaknade hyfsat utvilad. 

Jag har tränat bra och kroppen värker. Gårdagens pass körde jag på Blekinge Health Arena tillsammans med manager Jonas och Calle. 



Killarna fick stryk i step-up på tid (så många du kan under 1 minut) och sen fick jag faktiskt ta i för att hänga med Calle på löpbandet. Den där mannen springer bra för att vara gammal hockeyspelare. 

Vi sprang på nivå 15 i 40 sekunder med 40 sekunders gångvila och 12 st lopp. 

På tal om snabba fötter så har jag inte berätta för er om XL-galan där jag var tillsammans med Cancerfonden!



Jag stod i deras monter och utmanade människor i hopprep. Hur jobbigt tror ni att det var?! 





Jag var en aning nervös kvällen innan eftersom jag inte har testat av mina fötter på det sättet på väldigt länge. 

Men jag toppade listan! 😉 



107 hopp på 30 sekunder. 

Slår ni mig? 

Kan vi inte göra ett test och se vem som blir blogg-mästare?



Men jag har ett krav: om det blir en overklig summa hopp så kräver jag videobevis. Okej? 

Fler bilder från kvällen med Cancerfonden:





Som ännu mer inspiration kan jag säga att bygg-Matte hade 70 hopp. 









Ja, jag vet att ni ser Selfie-pinnen. Vilken skojig pryl! På den står också budskapet som ska ut i världen:

#nejtillcancer ! 





Man kan ta smygbilder i alla lägen. Ingen märker att man håller en golfklubba i handen liksom 😉 







Tack Cancerfonden för att jag fick vara med på det här roliga uppdraget. Som också handlade om att få in månadsgivare och inte bara hopprep. 



Om vi vänder tillbaka till nutid så kan jag säga att hela mitt väsen mår bra här hemma i Karlskrona. 

Igår kom min pappa Giovanni hem från tre månaders semester i sitt hemland Italien. 



Han fick äntligen se boken, och sitt eget inledande citat. Och jag såg att han fick tårar i ögonen. 

Jag älskar den känsliga sidan hos min pappa. Han är lika lättrörd som jag. Eller jag som honom förmodligen. 





Han är en varm person med så väldigt mycket kärlek och tankar. 

Jag har saknat honom! 

Syster Gisela och knodden Ludde var såklart också med och tog emot pappa i hans lilla torp.





Jag har en förkärlek till ansiktsuttryck och Ludde är en mästare på dem. 

Närmast väntar nu frukost och sen ett träningspass! 

Idag några styrkeövningar och löpning... 

Puss och energi till er ❤️







PS. Kom ihåg utmaningen nu! 


Pärldag & Landet Runt

Så överlevde jag även den här natten...  Mamma och Allan har åkt till solen så nu är det bara jag och mopsarna kvar här på Skärvaboda Resort. 





Men jag får många besök av syster Gisela med barn och min bror Adam tog med sin vackra flickvän Emma och hälsade på. 



Hade ingen egen bild (jag VET, visst är det konstigt? Jag som tar miljoner bilder) Så jag stal den här från Emmas Facebook. Tack Emma 😉 



Gisela lagat mat och Emma och Adam hade med sig Ketchups pappa Malte. Snacka om att det blev stimmigt. 

Har aldrig hört Ketchup tjuta så högt. 



Två grejer till i dagens inlägg. 

1. Har ni sett det senaste inslaget på SVT? Inte det som var i Sportnytt utan det som var på Landet Runt? 



Frida Danielsson besökte mig och Peter och gjorde ett inslag som var det mest klickade av alla inslag förra veckan. 

 HÄR HAR NI INSLAGET OM NI ÄR NYFIKNA









Det jag gillar med inslag är att rörelser kombineras med bilder och träffande musik. Allt blir så mycket mer känslosamt med musik i bakgrunden. 

Det bor en liten estet i mig 😉 



Nu hoppar vi vidare:

2. PÄRLDAGEN I KARLSKRONA! 

Lina Necksten berättade för er hur länge hon hade kämpat med att få till en pärldag i denna vackra stad. Och till slut lyckades hon tillsammans med några andra storhjärtade själar, som till exempel Emma Johansson och Stina Thorkelsson.



Jag slet med mig mamma och Allan för att pärla för Ung Cancer. 







En överraskning för mig den här dagen var att jag fick träffa ännu en av ER! 

Denna gången Hanna Eriksson, som kom tillsammans med sin mamma (som överlevt en hjärntumör). Jag fick kramas och ta en bild 🙂 



Tack för att du kom fram Hanna ❤️

Och JIPPIE till att pärldagarna har kommit till denna vackra stad. 

Idag får jag besök av min manager Jonas och mamma har gett mig en lapp med instruktioner som ska följas under tiden som hon och Allan är borta. 



Vill jag leva till jag är 103 så gör jag bäst i att följa dem till punkt och pricka. 

Så jag sätter igång!

Vi hörs imorgon igen ❤️

Kram, puss och kärlek








Dagens hjälte – Råbergs Bil.

Jag väcktes vid 06.10 av steg utanför mammas hus. 

Mörkrädd och harig som jag är när jag är ensam någonstans flög jag upp från sängen. Slängde på mig glasögonen och började kika ut genom alla fönster. 

Halvnaken sprang jag omkring här inne för att helst av allt inte hitta något. 

Jag hade skitit ner mig om jag hade sett någon. 

Tog med mig mopsarna ut i trädgården för att visa min icke-rädsla. 



Margot tog allting med ro och la en hög mitt på gräset, som jag inte hade tid att plocka upp. 

Jag var ju på uppdrag! (Förlåt mamma)

Ketchup var mer på hugget och spanade ut över sjön. 



Ingenting där.

Men vackert var det. Och jag tänkte återigen på er. 

"Det här ska jag dela med mig av, tjohoo!"



Igår var en stor dag. Som ni kanske minns så skänkte hockeyklubben i Karlskrona - KHK - tillsammans med Djurgården, pengar till min (och Rebeccas) fond "tigernadja" under tiden som jag var sjuk.

Igår var det dags igen. Men denna gången var den min och KHK:s storsponsor Råbergs Bil som stod för hjälteinsatsen. 

50.000 kr skänktes till barncancerfonden via mig och "Hockey of hope". 



Råbergs bil har ett program som heter "Råbergs omtanke" och de skänker pengar till olika organisationer titt som tätt. 



Människor som gör på detta viset inspirerar mig. "Har man resurser så delar man med sig" verkar vara deras motto. För bara några dagar sedan skänkte de ytterligare 50.000 kr till barndiabetesfonden!! 





Jag fick sitta med min sponsor under deras middag med kunder till dem och jag hade med mig min barndomsvän Ullis. 











Och som om inte det vore nog så VANN KHK! Asplöven bjöd tufft motstånd men alla i logen kunde hurra när slutsignalen dånade ut över oss besökare. 









Häftigt va?

KHK leder serien och vad de är på väg att göra är STORT. Stolt karlskronit är jag minsann.







Och extra stolt över att min gamla tränare Miro tränar laget. Han kan fysik som ingen annan. 

Nu ska jag ladda mina hörlurar inför träningen. 

Och imorgon ska jag berätta om ännu en sak som Karlskrona har ordnat genom Lina Necksten bland annat:

PÄRLDAG FÖR UNG CANCER! 

Självklart var jag på plats för att pärla. Och Lina tillsammans med andra hjältar skötte hela dagen med bravur ❤️

Puss på nosen. 

Och så kul att ni uppskattade Annikas inlägg igår. 








Gästblogg – Annika!

Idag har det återigen blivit dags för en av er där ute att blogga här hos oss. 



Jag tycker att det är ett roligt inslag eftersom ni får läsa andra ord än mina hela tiden. Vi får chans att tänka i andra banor. 

Så idag är det Annikas tur. Tjejen som gav mig den där skojiga adventskalendern i vykortsformat (om ni minns) och hon som ALLTID kommenterar glatt och eftertänksamt på varje inlägg. 


Här är Annikas härliga tankar:

"För några veckor sedan var jag inne på Nadjas jobb och sa hej och kollade om det hade kommit in något nytt roligt som jag ville ha. Nadja var sprudlande glad och jag fick äntligen se boken med stort B! Den var så fin! 

Första uppslaget jag fick upp var med bilden på Nadja ståendes på en brygga med vattnet bakom sig. Den bilden är en av mina favoriter och kommer nog alltid att vara. Jag vet inte riktigt varför den är en favorit men den visar på något sätt ett lugn samtidigt som den berättar en historia. 

Efter att vi pratat, dragit dåliga skämt och Nadja föreslagit lite allt möjligt jag kunde köpa frågade hon om jag ville skriva ett inlägg. Jag? Ett inlägg? Nej, det kan inte jag! Vad skulle jag kunna bidra med? Jag har inget intressant att skriva om. 

Jag tackade för erbjudandet men tackade samtidigt nej eftersom jag kände att jag inte var den personen som skulle kunna eller helt av våga skriva ett. Efter några dagar, när frågan inte riktigt hade försvunnit från mina tankebanor, skrev jag till Nadja och berättade att jag kunde tänka mig att skriva ett inlägg ändå. Frågan hade sjunkit in och jag hade kommit på ett ämne som jag tror vi behöver påminnas om. Vad det här inlägget egentligen ska handla om? Jag tänkte beröra ämnet, eller om man vill kalla det rubriken, att våga.


Det har, i några dagar nu, skickats tankesignaler hit och dit i mitt huvud kring ämnet att våga. Vad har jag vågat i mitt liv? 

Måste man våga göra saker eller kan man helt enkelt följa strömmen och stanna i sin bekvämlighetszon? Är man tråkig om man inte gör något exceptionellt? 

Måndagen den 18 juni 2012 vågade jag göra något jag aldrig gjort förut. Alla vänner och bekanta var bortresta eller jobbade, själv satt jag hemma i soffan hos mina föräldrar och kollade alla uppdateringar på de sociala medier jag använder. Helt plötsligt läser jag en uppdatering om att en organisation i Göteborg behöver hjälp med olika sysslor, så som att bygga ihop möbler och organisera, för att de anställda ska kunna fortsätta arbeta med det stora pappersarbetet/projektet de håller på med.

 Jag tvekar inte en sekund, jag åker dit! När jag sitter på pendeltåget in till stan och Ung Cancer slår det mig, vad håller jag på med?! Jag vågar inte göra något sådant här, jag har ju ingen vän eller familjemedlem med mig som kan rädda mig om jag klantar till det eller får prestationsångest. Jag vågar inte prata med personer jag inte känner! 

Väl där går allting utmärkt och jag jobbar tillsammans med en kille som är riktigt trevlig och har grym humor. Vi har riktigt roligt och vi pratar om allt möjligt. 

När jag sitter på pendeln hem den dagen tänker jag efter på vad jag varit med om och vad jag lovade innan jag gick därifrån, jag hade lovat att komma tillbaka nästa dag... 

Vid ett sådant tillfälle hade jag kunnat fått panik och ångrat att jag hade sagt att jag skulle komma tillbaka men på något sätt var det här vändningen, jag ville tillbaka! Tisdagen var lika bra, rolig och lärorik som måndagen och jag lärde känna ännu en person som sedan visats sig bli en av mina bästa vänner.


Att våga är något jag tror att många vill men personerna i fråga har inte styrkan, impulsen eller chansen till att göra det. Att våga behöver inte handla om att bestiga det största berget till en början utan att våga kan handla om att ta ett pyttelitet steg i rätt riktning. Kanske handlar det om att le till personen du sätter dig bredvid på tunnelbanan eller fråga efter en viss vara i mataffären. Att avancera till att göra något större måste få ta tid. 

Jag hängde på Ung cancer-kontoret alla lediga timmar och dagar jag hade i 2 1/2 år. Där fann jag människor som tänkte likadant som mig, människor som tänkte tvärtemot mig och människor som fick mig att le, skratta och gråta. Ung cancer var ett steg i rätt riktning för mig men vad kunde bli nästa? 

Jag har alltid sagt att jag vill flytta från Halland och bo i Stockholm ett tag. Vad jag skulle göra var redan bestämt men om jag skulle våga var mer ett problem. Efter ett tag när allt började bli verklighet, när jag var tvungen att söka jobb och leta lägenhet, blev det som en självklarhet att jag skulle våga. Jag hade ju redan tagit första steget i och med måndagen den 18 juni 2012.


Att våga är något Nadja har gjort. Nadja har låtit journalister och fotografer vara med henne i alla möjliga situationer och hon har bjudit in oss läsare i att få följa med i hennes tankar, känslor och upplevelser när det kommer till skador och att drabbas av den j*vla skitsjukdomen. Nadja har visat att man får bryta ihop men att man kan komma igen.



"Att hålla allt inom sig hindrar glädjen i de kommande tillfällena att visa sig" är ett mantra som jag försöker upprepa för mig själv flera gånger om dagen, veckan och månaden. Att inte våga ska inte bli till ett problem eller negativ punkt där allt blir jobbigt eller stort, att inte våga ska ses som en produkt som går att utveckla. 

Ingenting är färdigutvecklat, ingenting är till ända. Skriv ner dina tankar, problempunkter eller mål du vill sträva efter och ta ett steg i taget, i din takt. Du kommer själv känna dig stolt att du gjort något som hjälpt eller handlar om dig själv. Personerna i din närhet kommer även se en uppoffring, en uppoffring för dig själv.


Tack Nadja för att du är du och för att du på ett självklart sätt visar hur man kan tänka, agera och vara som medmänniska, vän och idrottsförebild.

Kram Annika ❤️





Du kan. Jag vet att du kan!

Tillbaka, likt en boomerang i världsklass. Har haft mina tre mest stressiga veckor i livet.

(null) Och nu har jag veckan framför mig där jag ska vila, stänga av mobilen och bara njuta av träning, familj och vänner. Har jag till exempel berättat om min nya koordinator Jonas? Som ska hjälpa mig i fyra år framöver. Jag säger koordinator eftersom han själv inte vill kalla sig "manager". Men han gör saker som en manager gör. Och han gör det bra! Han är faktiskt till och med fantastisk. Han håller inte bara koll på allt som händer omkring mig, utan även på hur jag sköter träningen. Han frågar hela tiden om jag "tar det lugnt" och "sover bra".

(null) Vilket jag inte har gjort fram till nu men det är för att det har krävts mycket av mig den senaste tiden. Och jag älskar det! Så jag hakar på. Det ska det tydligen bli ändring på nu. Jonas säger hela tiden: "Ta du hand om din kropp och träning så sköter jag resten, okej?" Förra veckan var jag i Uppsala för att lyssna på Kjell Enhager. Mental coach i absolut toppklass.

(null) Jonas jobbar med honom. Så jag fick biljetter till föreläsningen och även äta middag med Kjell och hans fru efteråt.

(null) Det som gör mig nyfiken på sådana här människor är att de besitter en tanke om att allt är möjligt. Jag tycker mig höra det när Kjell pratar. Han är energisk och på hugget, samtidigt som han är varm och bryr sig om andra. En exakt beskrivning av Jonas också. Jag märker att jag börjar omge mig mer och mer med människor som har stark TRO.

(null) För mig är det en OTROLIGT viktig ingrediens i livet. Jag vill omge mig med människor som tänker stort och modigt. Vi behöver inte något negativt från någon annan då vi oftast har fullt upp med våra egna negativa tankar. Kan ni hålla med om det? Jag hoppas att ni har bra människor omkring er. Om inte. Gå därifrån. Jag vet. Det låter så enkelt. Det är det inte.

(null) Många gånger har jag fastnat med folk som inte har något glatt att säga. Och jag frågar mig varje gång varför jag fortfarande är där. Men när du stöter på guldklimpar så förstår du, kanske, att det inte är värt att lyssna på sådant som inte stärker dig. Vi behöver stärka varandra!

(null) Har ni till exempel tänkt på näthat någon gång? Människor spyr ur sig galla över allt och alla: Allt är fel, inget går, allt är svårt och nåde dig om du sticker ut din haka åt något håll. De finns även live. Bort med dem! Kan du välja mellan att höja eller sänka någon? Höj alltid. Jag tror på det.

(null) Tänk att få stärka en annan individ? Vilken ära! Det är därför jag hela tiden har älskat min blogg. Det enda som ni har sagt till mig är att jag klarar mig. Att jag ser stark ut. Att jag är uthållig och vacker utan hår. Ni har varit mina bästa vänner. De största mentala tränarna och människorna som har höjt istället för sänkt. Hur känns det? 🙂

(null) Ikväll har jag lyckats jogga 50 minuter ute i skogen. Har inte klarat av det tidigare. Fick gå några gånger men kroppen var ändå med på noterna och snart klarar jag 30 minuter non-stop. Vartenda framsteg noteras. Mitt huvud ska fyllas med plus istället för minus. Och till sommaren ska jag tävla igen.

(null) Jag lyssnar inte till någon som säger att det inte går. Men jag lyssnar till de som säger: "Det kommer att bli svårt, och jobbigt, och du kommer att gråta. Men du kan!" Att vara realistisk är aldrig fel. Det är en förutsättning för att veta vart jag är på väg och veta vilka verktyg jag ska ta till för att ta mig tillbaka. Jag vill bara att ni ska somna med en känsla ikväll som säger er att DET GÅR.

(null) Vill du? Orkar du? Satsar du? Nöter du? Har du en längtan? DÅ GÅR DET!!! Heja dig! Nu ska jag kolla på tv. Slappa och låta Ketchup varma mig. Puss mina hjältar ❤️

Bildkavalkad från bokreleasen.

Det är mitt i natten och jag skriver till er. Har tänkt på er mycket men har jobbat med bokreleasen för "om jag fick välja" och inte haft tid över.

(null) Jag är fortfarande speedad efter tisdagens party och all värme jag möttes av. Har inte kunnat sova eller äta normalt. Har druckit dåligt och gått på ren glädje. Och stress.

(null) Men till min stora lycka så fick jag träffa några av er live på bokpartyt så nog har jag haft er med mig i tankarna ändå. Och som ni har påmint mig i mejl och sms. "Vart äääääär du Nadja?!" Jag bara älskar det. Tänkte bjuda på en kavalkad av bilder från releasen på Alewalds. Är ni beredda? Nästan 300 personer trillade in... Hoppas ni sitter på ett bra internet nu. Annars blir det här inlägget jäkligt trist.

(null) Är det någon speciell ni undrar över på någon bild så fråga. Kommer inte hålla mig vaken för att förklara alla 🙂 Hoppas ni förstår mig.

(null) Den här bara måste förklaras, när jag tänker efter. Det här är en bloggläsare hela vägen från ÖSTERSUND!!! Erika Setterberg med pappa Martin kom hela vägen till Stockholm för att vara med på partyt! Hur häftigt är det då?! Kände mig så oerhört priviligerad. Tack för att ni kom ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null) Den här måste också presenteras. Det här är Bella, min lillasyster... Hon har bloggat här hos er en gång när jag var sjuk.

(null) Sötnos... ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null) Har ni nickat till någon gång? Vakna! Det kommer mer 🙂

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null) Jag undrar hur många bilder man kan lägga upp i ett och samma inlägg...

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null) Några bilder till innan vi ger oss.

(null)

(null)

(null)

(null) Ett stort tack till Patrik Österberg som har tagit bilderna. Mingelfotograf delukke.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null) Nu säger uppladdningsminnet STOPP. Får väl komplettera mer fler bilder senare. Miljoner tack till alla som kom. Fick så många avbok timmarna innan att jag inte trodde att det skulle komma en käft...

(null)

(null) Puss och tack för att ni finns i mitt liv.

(null)

(null)

(null)

Sportnytt & en hjälte.

FREDAG! Mot helgen med stora kliv. Jag ska göra en del jobb och kommer inte att vila, men det är ändå något magiskt över helger 🙂

(null) Jag tror att jag kommer att behöva be er att bänka er framför tv:n ikväll. Sportnytt på SVT. Om allt går enligt plan så sänds mitt inslag där ikväll. Lite skön träning och snack.

(null) Vi har varit på Bosön och filmat och Elton som intervjuade tvingades in i bromsman för att se att det faktiskt ÄR jobbig träning.

(null)

(null)

(null) Jag gillar när människor hänger på och testar saker. Jag har inte hört något om att han har fått träningsvärk, men jag ska ta reda på det åt er 😉

(null)

(null) Från det ena till det andra med snabba steg: Idag ska jag få hämta hem Ketchup. Han har varit hos Gunnars mamma Britt, eftersom jag har haft så mycket att göra. Har inte velat att han ska vara ensam.

(null) Saknar honom otroligt mycket... 🙁 En sak till som jag vill att vi ska uppmärksamma här är LINA! Hon är driven och ni känner henne genom hennes gästblogg och humoristiska kommentarer här inne.

(null) Nu har denna fantastiska kvinna, tillsammans med en gammal klasskompis till mig, fixat så att Karlskrona får PÄRLDAGAR!! På pärldagar ser man till att göra armband åt Ung Cancer som de sedan säljer och då får in pengar till organisationen.

(null) ENGAGEMANG! Wohooo 😀 Jag hoppas kunna komma ner till en av dagarna. Man pärlar och får kaffe. Tar med sig en vän och myser i några timmar. Samtidigt gör du skillnad. Kan rekommendera det.

(null) Försökte länka till reportaget men det kräver att du har en "plus-funktion". Lina kan säkert fixa fri access om vi frågar henne 😉 Visst Lina? Nu kaffe och kaffegrädde ❤️

(null)

(null)

(null)

Min premiär!

Dagar sedan jag skrev. Timmar som gått alldeles för snabbt. Har knappt suttit ner. Och när jag har suttit ner har jag jobbat på min föreläsning som jag höll på Bosön igår.

(null) En glad upplevelse även om ämnet var känsligt. Min resa genom cancerland. Jag är lättad att jag fick göra min premiär på min hemmaarena - Bosön. Med alla dessa fina människor omkring mig.

(null) Jag fick träffa några av er, mina bloggläsare! Tack Gunsan för kramen.

(null) Och tack Anki för att du var så otroligt levande. Började för tusan lipa när du satte igång.

(null) Att få träffa er betyder mycket för mig. För ni vet sedan tidigare att mina resa hade varit SÅ mycket mer mörk utan er. Och mina vänner som var där och skrattade utan att jag hade betalat dem.

(null) Jag hoppas på att få göra fler föreläsningar.

(null) Och jag hoppas få träffa fler av ER!

(null) Jag stod utanför mitt hem idag. Andades frisk luft och kollade på himlen. Den var färgad orange. Jag undrade varför och tänkte att jag skulle berätta det för er ikväll. Människor säger att vi alla kollar upp på samma himmel. Men gör vi verkligen det?

(null) I Sydafrika berättade Alex för mig att stjärnorna ser annorlunda ut därifrån. Är det Karlavagnen man inte kan se i Afrika? Jag har ingenstans jag vill komma med det här. Jag ville mest dela med mig av min filosofiska känsla. Jag ska lägga mig tidigt idag. Huvudet snurrar av nya intryck och idéer. Jag slutar nu och inväntar den nya dagen... ❤️

(null)

(null)

(null)

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.