Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Det kom ett sms…

Jag, Gunnar, fick precis det hĂ€r sms:et av vĂ„r gemensamma vĂ€n Johan Lagerlund. Vi bara MÅSTE dela med oss av hans sĂ€tt att skriva och för att ni ocksĂ„ ska fĂ„ skratta innan lĂ€ggdags. VarsĂ„goda: "Har du googlat Bonobo-apan Ă€nnu? Det rĂ€cker med att gĂ„ in pĂ„ youtube för att skaffa sig en bra bild av denna inspirerande varelse 🙂 Hoppas allt Ă€r vĂ€l med er och att det kĂ€nns tryggt trots att ni Ă€r en bit frĂ„n sjukhuset. NĂ€r jag tittar pĂ„ era bilder pĂ„ bloggen sĂ„ slĂ„r det mig att ni Ă€r vackrare Ă€n nĂ„gonsin. Det Ă€r nĂ„got visst med folk som visar sina svagheter. NĂ„got vackert, livgivande och vitalt. Det sĂ€ger att man Ă€r redo att ta sig dĂ€rifrĂ„n.

20131031-221230.jpg Nadjas resa berör mig varje dag och hjÀlper mig att sÀtta perspektiv pÄ mitt egna oroliga inre krig. TÀnk att Nadja klarar av att bÄde kÀmpa mot sin sjukdom men samtidigt lyfta upp oss andra. Jag tycker att det gör Nadja smÄtt magisk! Jag tycker att det gör Nadja helt fantastisk! FrÄn en hypokondriker till en annan - i morse hade jag ALS. Varför nöja sig med lite vÀtskebrist nÀr det krampar i lilltÄn? Nej, ALS fick det bli. Nu Àr det lÄnghelg och dÄ brukar jag alltid hitta nÄgot exotiskt. LÀngesedan jag hade aids nu. Faktiskt flera veckor sen sist. Jag tror att det blir tanken pÄ aids som fÄr magen och musklerna att knyta sig i helgen. Jag sÀtter 100 spÀnn pÄ det och ger mig oddset 2.50 för ett ja. Vinsten gÄr oavkortat till Cancerfonden.

20131031-221424.jpg Pengarna gör nytta för nÄgon som Àr sjuk pÄ riktigt och jag kommer att mÄ förbannat bra nÀr jag förstÄr att det inte var aids denna gÄng heller. Win-win!! Puss pÄ er Johan "

Tankar frÄn soffan

Usel natt och stressig dag. Var tvungen att vara helt i verkligheten idag. Massor av jobb som pressar pĂ„ och det Ă€r skönt att veta att kunderna finns kvar fast jag varit extra strulig sen cancern kom förbi. Bara att skaka av sig de nya idĂ©erna om att ta det lugnare. Livet funkar liksom inte sĂ„ har jag mĂ€rkt. Man har det liv man har och man sköter det sĂ„ gott man kan. Har funderat varför jag blivit som jag blivit... Varför jag vĂ€ljer just mina strider. Vill nog som de flesta andra bara vara i verkligheten, jobba skiten ur mig om sĂ„ krĂ€vs, trĂ€na nĂ€r jag hinner och kĂ€nna mig pĂ„ rĂ€tt plats nĂ„gon gĂ„ng i veckan iallafall. KĂ€nner hur alla gulliga rubriker om den hĂ€lsosamma kroppen börjar irritera (nu nĂ€r jag har lovat att inte irritera mig pĂ„ Stockholmstrafiken sĂ„ hittar jag annat att irritera mig pĂ„ 😉 ) Tror det Ă€r just det - mina dĂ„liga dagar i skön blandning med de bra - som hĂ„ller mig pĂ„ tĂ„ och fĂ„r mig att kĂ€nna att jag Ă€r en del av nĂ„got. SvĂ„rare Ă€n sĂ„ behöver det inte vara...

20131031-205809.jpg Men det funkar kanske bara pĂ„ mig, sĂ„ testa inte det 😉 NĂ„gon sa att "livet Ă€r fyllt av smĂ€rta, sedan dör man". Ok... dĂ„ Ă€lskar jag vĂ€l smĂ€rta dĂ„ ! Och jag tror pĂ„ fullaste allvar att om jag ger fan i att planera sĂ„ mycket, sĂ„ gör det att jag hamnar i sĂ„ mycket roliga saker som jag hade missat om jag följt ett schema ! Jag dyker upp dĂ€r jag inte ska vara och jag Ă€lskar det, det utmanar mig !! Sen inte sagt att jag kommer jobba ihjĂ€l mig hela livet, ingen aning och jag funderar inte sĂ„ mycket. Har tusen saker jag skulle vilja göra men jag Ă€r helt nöjd om jag hinner en handfull. Har jobbat hela mitt liv med min pappa. Han fyller Ă„ttio i sommar. HjĂ€rtat Ă€r kass och lungorna slut, knĂ€na knakar och höfterna skriker. Men han klagar aldrig. Han flinar lite Ă„t sin egen oförmĂ„ga och sen laddar han pĂ„ och gör det han ska. Klart man formas av sĂ„nt. Ibland har man bara velat ligga kvar i sĂ€ngen för att lĂ„ta nĂ„gon influensa passera eller fĂ„ nĂ„gon glad natt pĂ„ stan ur kroppen. Men man har gĂ„tt upp Ă€ndĂ„ och gjort det man ska. Nu vet jag varför... vet vad riktig sjukdom Ă€r nu och vad min pappa menat nĂ€r han sagt "spara vilodagarna tills du fĂ„r nĂ„got riktigt att mĂ„ dĂ„ligt över". Nadjas pappa Ă€r exakt likadan. Sjukskrivningar Ă€r bara en massa pappersjobb. Ingen mening, jobba bort det bara. MĂ„nga gĂ„nger Ă€r den instĂ€llningen helt galen men i lĂ€ngden tror jag den vinner stort.

20131031-205602.jpg Nadja följer samma mönster. Och Àven om jag vill att hon tar det lite lugnt sÄ Àr jag pÄ samma vÄglÀngd. FörstÄr varför hon envist försöker hÄlla sjukhuset och sjukdomen ifrÄn sig. Upp pÄ knÀ... hÄll dig i repen och res dig pÄ Ätta. Ruska huvudet och höj garden. LÄt cancern komma, lÄt den slÄ sig trött. Den kan slÄ henne till marken men hon kommer att resa sig... om och om igen. Och nÀr den jÀveln slagit sig trött, sÄ lita pÄ att Nadja avslutar matchen.

20131031-210638.jpg Jag hoppas att alla som vacklar dÀr ute, hittar ny energi av att lÀsa om Nadjas kamp. Hur jÀkligt det Àn kÀnns, sÄ tvinga er upp. Kanske Àr det just idag som lyckan flyger förbi och ni vill inte se den försvinna över ert huvud bara för ni ligger ner. Men ni som mÄste... ni som inte lÀngre orkar ta kampen sjÀlva. LÄt oss som har krafter kvar hjÀlpa er. Det Àr just sÄ det ska vara och borde fungera. Vet att det inte alltid Àr sÄ. Vet att mÄnga mÄste lida sig igenom plÄgsamma dagar utan att fÄ hjÀlp. Men lÄt oss skrika pÄ hjÀlp tillsammans... Ingen Àr tuffare Àn sin omgivning. Och om den sviker blir vi för utsatta och för smÄ. Varken min eller Nadjas vilja skulle vara nÄgot om inte sjukvÄrden hörde vÄrt rop pÄ hjÀlp. Vi behöver alla nÄgon i ringhörnan. SÄ ni som ser nÄgon som ligger... rÀkna inte till tio, lek inte domare och bödel, utan hjÀlp dem upp!

Sand frÄn Rio

Jag Ă€ter frukost med er. Som vanligt nu för tiden. Ni Ă€r ett underbart sĂ€llskap. Jag Ă€ter fil och flingor med kanel och socker. Dricker te och sköljer ner tabletterna med vanligt vatten. Jag brukar vara stormförtjust i smörgĂ„sar annars, och Ă€gg! Men ingenting av det lockar mig lĂ€ngre. Ägg, urk! Behöver inte mer gaser i magen Ă€n dem som finns. KĂ€nner mig uppblĂ„st och tung hela tiden.

20131031-071843.jpg Det Ă€r en ovan kĂ€nsla eftersom jag brukar kĂ€nna mig sĂ„ lĂ€tt. Dessutom brukar jag vara van att FÅ UT saker frĂ„n kroppen: svett, mat i form av förbrĂ€nning och bra tarmfunktion, kĂ€nslor nĂ€r jag rör mig. Nu fĂ„r jag istĂ€llet IN allting och kan inte fĂ„ ut det: in med dropp, in med cellgifter, in med tabletter... Det kĂ€nns som om att hela kroppen stoppas. Jag fick precis upp bilden av att stoppa en korv framför mig. Ja, ni vet sĂ€kert 🙂 Jag kollar pĂ„ mitt ljus framför mig hĂ€r pĂ„ bordet och ler lite. Sanden som omsluter ljuset kommer nĂ€mligen DIREKT frĂ„n Rio de Janeiro! (För den som inte gillar sport och har noll koll sĂ„ Ă€r det OS som gĂ„r dĂ€r 2016 - jag ska dit)

20131031-070817.jpg Jag fick ljuset igÄr nÀr min vÀn Anna Sunneborn var pÄ besök! Det var frÄn henne, hennes man Mattias och den grymma naprapaten Bengt RilegÄrd. Dem har precis varit i Brasilien och tÀvlat i veteran-VM dÀr dem tog hem mÀngder med medaljer!

20131031-071254.jpg Anna och jag har trĂ€nat mycket tillsammans och Mattias har gett mig rĂ„d i trĂ€ningen sĂ„ fort jag har bett om det. Fantastiska mĂ€nniskor ! För att skydda mig mot regnet fick jag ocksĂ„ det dĂ€r hĂ€ftiga paraplyet som ni ser pĂ„ bilden 😀 Jag har mycket skydd just nu! PĂ„ tal om det sĂ„ hittade jag en godisvariant av fyrklöver igĂ„r. I en Gott & Blandat-pĂ„se. Kolla:

20131031-072503.jpg Hur ofta ser ni sĂ„nt? ( svara "vĂ€ldigt sĂ€llan" alternativt "aldrig" Ă€ven om det ligger hundra sĂ„dana i era godispĂ„sar 😉 ) Jag har ALDRIG sett det tidigare! NĂ€r vi var smĂ„ hittade min lillasyster Daniela ett riktigt fyrklöver och jag kom ihĂ„g att jag önskade att jag ocksĂ„ skulle hitta ett. Det gjorde jag aldrig. Nu fĂ„r jag min tur istĂ€llet 😀 Ni alla vet att jag Ă€lskar citat. Och för er som inte vet sĂ„ lĂ€r ni mĂ€rka det allteftersom ni följer mig hĂ€r pĂ„ resan. Jag gillar citat sĂ„ mycket att jag har dem överallt: hemma pĂ„ smĂ„ lappar, pĂ„ inköpta smĂ„kort, pĂ„ tavlor och pĂ„ smycken. Jag gillar att överdriva 😉 Sen sĂ„ har jag SJÄLVKLART citat och pepp pĂ„ mobilen! Det hĂ€r ploppar upp nĂ„gon gĂ„ng i veckan och jag tĂ€nker att ni fĂ„r den av mig:

20131031-074816.jpg Visst Àr den bra?!? Att oavsett vad som hÀnder, sÄ kan vi sjÀlva vÀlja hur vi vill se pÄ det! En sak kan vara förödande för vissa, medan andra rycker pÄ axlarna Ät samma hÀndelse. Det Àr sÄ jÀkla spÀnnande. Och jag tror att vi kan styra mÄnga av vÄra kÀnslor och tankar precis dit vi vill! Jag kÀnner att jag vill utveckla det hÀr samtalet, men det fÄr bli en annan gÄng. För nu ska jag till sjukhuset igen. Denna gÄngen till Huddinge. Ska prata om vad cellgifterna gör med min kropp och mina framtida möjligheter att fÄ barn... Det Àr nervöst. Jag tÀnker att det ska gÄ bra. Kram! Nadja

Syster Lotta

Fortsatt dĂ„ligt... Nadjas mage tycker inte det Ă€r kul med alla piller. Hon springer pĂ„ toaletten typ varje kvart. VĂ„r sĂ€ng stĂ„r pĂ„ ett vĂ€ldigt trĂ„ngt stĂ€lle, sĂ„ hon mĂ„ste klĂ€ttra över mig och varje gĂ„ng missbedömmer hon hur mycket yta min "muskulösa" kropp tar upp. FĂ„r liksom en spark vid varje passage. SĂ„ vi Ă€r trötta nu: jag i kroppen och Nadja i foten 🙂

20131030-163422.jpg Nadja ska testa att Ă€ta proteindrinkar hon fĂ„tt hemskickat frĂ„n sjukhuset och deras dietist. BĂ€ttre med flytande sĂ„ hon fĂ„r i sig all nĂ€ring. Min dotter Nicoline fick testa och vara försökskanin... hon gav den tvĂ„ av fem cancersvulster 🙂 Protienfabrikens produkter Ă€r betydligt godare, men dem hĂ€r Ă€r special för just sjuka, sĂ„ det fĂ„r duga sĂ„ lĂ€nge.

20131030-163602.jpg Mattias Sunneborn ringde och kollade status. Han och Anna har varit pĂ„ veteran-VM i Brasilien och krossat. De Ă€r sĂ„ grymma och en jĂ€kla kĂ€lla till inspiration, men framförallt Ă€r de bara sĂ„ bra vĂ€nner som liksom lyfter oss. Blir en fika sĂ„ fort Nadja fĂ„r orken tillbaka igen. Idag fick jag Nadja att bli sur pĂ„ riktigt -sa att hon hade feber. Hon försöker mörka allt som Ă€r dĂ„ligt, för hon vill till inget pris till sjukhuset i onödan. Hon vill inte vara till besvĂ€r sĂ€ger hon, men jag tror hon Ă€r livrĂ€dd. Och det Ă€r jag med, för jag kĂ€nner henne för bra, jag vet att hon kan stĂ„ ut med hur mycket smĂ€rta som helst. Och just nu tror jag hon biter ihop lite för mycket. Fast jag skiter i att sĂ€ga det igen... de svarta ögonen satte liksom punkt för den "dialogen". Och sĂ„ ska vi Ă€ndĂ„ till sjukan för provtagning och dĂ„ kan jag ju "skvallra" direkt till lĂ€karna 😉

20131030-163700.jpg Mötte Lotta direkt pĂ„ avd B15. Hon Ă€r vĂ€rldens bĂ€sta sjuksyster !! Och dĂ„ ska ni veta att de andra pĂ„ avdelningen Ă€r galet bra. Men Lotta Ă€r redan som en blandning av kompis och mamma. Hon tog Nadja lite i örat, sĂ„ nu fattar hon att det verkligen bara Ă€r att ringa nĂ€r hon mĂ„r dĂ„ligt. Att hon inte stör och att inga frĂ„gor Ă€r för dumma. LĂ€ttade och lyckliga skuttar vi mot provtagningen pĂ„ dagvĂ„rden. "Hur mĂ„r Giovanni?" hinner Lotta frĂ„ga innan vi försvinner ut. Ha ha, han har satt avtryck den lille italienaren 🙂 Snart provtagning och tusen frĂ„gor. Nadja flĂ„sar som fan, men jag kĂ€nner mig studsig. Försöker njuta av stunden, men vet att snart mĂ„r hon bĂ€ttre och mitt studsande ser lika stelt ut som vanligt 🙂

20131030-164108.jpg Hoppas vi fĂ„r de svar vi vill ha. SvĂ„rt att förklara vad ovissheten gör med oss. Man bara hĂ€nger i luften och vĂ€ntar pĂ„ att flygledaren ska ta oss ner pĂ„ en bra landningsbana innan bensinen tar slut. Det liksom blinkar rött men vi har ingen aning hur lĂ€nge reservtanken rĂ€cker. Försöker fĂ„ Nadja att köra "miljövĂ€nligt", men hon trycker som vanligt plattan i mattan. JĂ€kla envisa mĂ€nniska. Blir lite irriterad, för jag vet att det Ă€r jag som fĂ„r gĂ„ med dunken till nĂ€rmsta mack. Vet ocksĂ„ att vi aldrig kommer att krascha helt 😉

En ko i magen

Det Àr grÄtt och regnvÄtt ute men jag mÄr ÀndÄ bÀttre idag. IgÄr var nÀmligen en mardrömskvÀll!

20131030-082043.jpg Dagen som började sÄ bra med fika pÄ Café Calma med Johanna Reimers frÄn Expressen, lunch med Gunnar, Jim och Göran och sedan ett besök av skrattande Carro Taxén och Rafael Askros - slutade i total kaos i kroppen.

20131030-082449.jpg Jag tog det lugnt hela tiden tycker jag. Njöt mest av att vara med i sĂ€llskapen. Men kroppen ville annorlunda och gav mig stickningar, vĂ€rmevĂ€xlingar och magont. Nu snackar vi inte vanlig magont. Som man slĂ€nger ur sig sĂ„dĂ€r i förbifarten nĂ€r nĂ„gon frĂ„gar hur du mĂ„r: "jag har lite ont i magen men annars Ă€r det bra!" ( sĂ„ sĂ€ger man kanske aldrig nĂ€r jag tĂ€nker efter, haha ). Nu pratar vi magont som om att du i panik mĂ„ste trycka ut en halv ko ( den största halva kon i hagen ). Men samtidigt kĂ€nns det som om att allt som kommer ut Ă€r FLYTANDE CHILI!!! Jag vet - nu blir jag personlig, men det Ă€r vĂ€l precis det som den hĂ€r hemsidan Ă€r till för, sĂ„ lĂ„t oss fortsĂ€tta 😀 Flytande chili. Fattar ni?! Jag fick feber sĂ„ fort jag tĂ€nkte pĂ„ toaletten till slut. Jag funderar pĂ„ om det Ă€r alla gifter som Ă„ker ut genom kroppen? Stackars Gunnar och hans döttrar. Det var krigsskjutning hĂ€r pĂ„ första vĂ„ningen hela kvĂ€llen och jag ojjade mig och gnydde som en bebis.

20131030-083326.jpg Det ska bli spĂ€nnande att se vad kroppen bjuder pĂ„ idag. Jag har nĂ€mligen inte Ă€tit nĂ„gon frukost Ă€nnu, för det svider fortfarande överallt och jag vill inte vĂ€cka den ko som sover. Jag ska till sjukhuset vid 13.00: lĂ€gga om CVK:n och lĂ€mna prover. DĂ„ ska jag frĂ„ga om det finns chili i cellgifterna! I övrigt sĂ„ Ă€r jag SÅ GLAD över ert engagemang vad gĂ€ller min lilla tjockis ( OBS: mopsen ) som kommer att flytta hem till mig efter jul. Jag sitter hĂ€r hemma och kollar alla era namnförslag och uttalar dem högt för mig sjĂ€lv. Jag behöver ju veta hur namnet lĂ€gger sig i munnen 🙂

20131030-083831.jpg Gunnar suckar mest. Jag vet inte hur mĂ„nga gĂ„nger han har pĂ„börjat meningen: "ska du verkligen...!?" men avslutat den varje gĂ„ng jag gett honom "cancerblicken". Den fungerar ungefĂ€r samma som "hundvalpsögonen" men den hĂ€r Ă€r lite mer kraftfull, tycker jag allt. NĂ€r jag trĂ€nade körde jag alltid valpblicken pĂ„ min coach Leffe nĂ€r jag ville göra ett extra hopp eller springa ett till lopp. Det funkade bra till det senaste Ă„ret, efter Ă„tta Ă„rs samarbete, dĂ„ han förstod att jag för det mesta pressar mig för hĂ„rt och behöver ett "STOPP" istĂ€llet för en knuff i ryggen. Jag ska testa cancerblicken pĂ„ honom ocksĂ„ 😉 Resultatet redovisas om nĂ„gra veckor. En gĂ„ng Ă€r ju ingen gĂ„ng som bekant och jag behöver orka med nĂ„gra pass innan jag kan dra nĂ„gon slutsats. Som Gunnar skriver ofta i sina inlĂ€gg sĂ„ Ă€r humor otroligt viktigt, för oss bĂ„da. Och jag Ă€lskar att signaturen "Ola" drog ett skĂ€mt hĂ€r bland kommentarerna! Jag Ă€lskar ALLA era kommenterar för den delen. Men det vet ni ju redan och jag ska inte vara "gammal och gaggig" och tjata hĂ„l i huvudet pĂ„ er om det dĂ€r. Det jag ville komma till var humorn för tusan. SĂ„hĂ€r ungefĂ€r:

20131030-085149.jpg Eller varför inte den hÀr:

20131030-085216.jpg Jaha. DÄ Àr jag rustad för dagen. Vi hörs snart igen <3

20131030-085748.jpg (Anna E, jag och Lisa Hannula hade mys hos mig i söndags. Puss pÄ er)

Smile!

MÄnga sÀger till mig just nu att jag Àr sÄ bra, sÄ stark och stöttande. Men jag Àr bara exakt sÄ bra som jag tvingas vara !! Tror nÀstan att vi alla Àr just sÄ: vi gör inte mycket mer Àn det som förvÀntas av oss. NÀr vi behöver mat pÄ bordet eller pengar i fickan, dÄ skaffar vi det. Kommer det gratis blir vi slöa och egoistiska. Ligger nog i vÄr natur. NÀr jag nu fÄtt cancerns vidriga andedrÀkt rakt upp i nÀsan, dÄ mÄste man göra allt det dÀr som man annars inte orkar. Blir förbannad pÄ mig sjÀlv att jag inte gör mer oftare !! Visst, har alltid skÀnkt pengar till Cancerfonder och jag stöttar olika grupper som jobbar mot narkotika. Att skÀnka pengar Àr stort och nÄgot som flera borde göra om man har möjlighet. Inte ge sitt verbala stöd eller sÀga att man borde - bara göra det. En krona eller en miljon, allt efter vad man kan avvara. En bira mindre i veckan blir mycket pengar till forskning.

20131029-153300.jpg Men jag önskar jag var bÀttre, starkare och gladare mot alla hela tiden. Nu har Nadja cancer och dÄ kÀmpar jag sjÀlvklart för det. Men jag vet folk lite utanför min nÀrmsta vÀnskapskrets som blivit sjuka, inte bara cancer. DÄ har jag lite blundat, slagit bort det och trampat vidare. Försökt intala mig sjÀlv att det inte rör mig. Men va fan, klart det gör. Allt hÀnger ihop !! Om jag kan slÀnga ur mig skit över nÄgon som inte anvÀnder blinkers i Stockholmstrafiken, borde jag ha energi nog att klappa nÄgon trött pÄ axeln lite oftare. Behövs inte mycket mer Àn sÄ...

20131029-153418.jpg ÄndĂ„ sitter jag och skriker mig hes i bilen varje dag pĂ„ löjliga saker som stör. Och nĂ€r jag till sist parkerar ha jag inga krafter kvar att ens se de som gĂ„r med sĂ€nkt huvud. Ett litet hej och hallĂ„, ett leende och jag lovar att jag skulle fĂ„ mer tillbaka Ă€n det finger jag fĂ„tt frĂ„n nĂ„gon jag tutat pĂ„... SĂ„ nej, jag Ă€r inte bĂ€ttre Ă€n sĂ„ bra jag tvingas vara. DĂ€rför tĂ€nker jag tvinga mig att öppna ögonen och göra lite bĂ€ttre. Det fĂ„r bli mitt löfte som jag tĂ€nker hĂ„lla.

20131029-153553.jpg Nu lĂ„ter det kanske som jag Ă€r en prĂ€ktig jĂ€kel, men det Ă€r jag tyvĂ€rr inte 🙂 Kommer aldrig att bli. Fast jag tĂ€nker ta mig i kragen och bli nöjd med mig sjĂ€lv. SĂ„ om jag irriterar nĂ„gon pĂ„ stan med att le lite i tid och otid, ha tĂ„lamod. Dagen kommer kanske nĂ€r ni ocksĂ„ behöver fĂ„ ett smile 😉 Det var cancergala igĂ„r. Nadja bröt ihop och vi andra fick bara en klump i magen. Eller mer ett cementblock över hela kroppen. Fantastisk fin insamling. Kan nog inte göras bĂ€ttre. Men nĂ€r man Ă€r sĂ„ nĂ€ra en drabbad, gĂ„r det inte att undvika att tĂ€nka Ă€ven de mörka tankarna. Man ska inte, vill inte... men hur man Ă€n duckar, sĂ„ finns skrĂ€cken dĂ€r hela tiden. Mitt vapen Ă€r humor. Har alltid varit. Men just nu Ă€r det kontot pĂ„ noll. Har en kompis: Palle, som varje morgon lĂ€gger upp nĂ„gra roliga historier till mig och Nadja och alla andra som vĂ„gar lĂ€sa 🙂 Han Ă€r ett större stöd Ă€n han anar.

20131029-153657.jpg Att fĂ„ garva lite Ă€r fantastiskt och jag kommer garva cancern ur varje kropp jag möter !! Just efter galan ekar skrattet lite Ă€ngsligt. Men det bubblar lite i kroppen, kĂ€nner att det snart Ă€r pĂ„ vĂ€g. SvĂ„rt att vara allvarlig för lĂ€nge nĂ€r man Ă€r med Nadja. Hon Ă€r glĂ€dje. Just nu med rinnande mascara och ögonen fyllda av tĂ„rar. Men Ă€ndĂ„ sĂ„ sjukt rolig, sĂ„ jag kĂ€nner att vi snart garvar Ă„t nĂ„got igen. Om inte annat Ă„t nĂ€sta historia frĂ„n Palle. Imorgon ska jag dra en för nĂ„gon som ser hĂ€ngig ut. Kommer bli hur kul som helst, iallafall för mig 😉

20131029-154236.jpg Blev ingen trĂ€ning igĂ„r. Jag klarade mig frĂ„n förnedring 🙂 Nadja fick lite feber och domningar i fingrar och ansikte. Idag Ă€r hon lĂ„g, men det ska vi ta tag i. Vet fan inte hur just nu, men det löser vi pĂ„ vĂ€gen.

Dem knackar pÄ min port

Jag sminkade mig imorse. Gunnar kom till mig pÄ sjukhuset innan jag skulle lÀmna blodprov och sa uppskattande: "sÄ fin du Àr!" nÀr han mötte min blick och jag svarade att jag ville sminka mig idag för jag ville inte se sjuk ut. Jag har sett ut som en pÄse skit sedan cancerbeskedet. Jag har haft hÀngiga klÀder pÄ mig, luktat illa och lÄtit hÄret hÀnga. Jag har varken haft ork eller LUST. Men idag hade jag lust. Jag ville sminka till dem mörka fransarna, för att fÄ kÀnna lite glöd nÀr jag tittar mig sjÀlv i ögonen i spegeln. Det skulle jag inte ha gjort. För ikvÀll var det cancergala pÄ sjuan - tillsammans mot cancer.

20131028-223816.jpg Allt det dÀr mörka runt ögonen har runnit ner för mina kinder. Sprungit ifrÄn mina fransar som jag tack och lov fortfarande har kvar. Och det var som om nÄgon slog mig hÄrt i magen nÀr jag lÄg dÀr i soffan och kom pÄ mig sjÀlv att tÀnka: "Jag Àr en av er ! Galan Àr för mig och alla andra som kÀmpar i detta nu. Jag Àr med i 'gÀnget' helt plötsligt... NÀr? Blev ? Det ? SÄ? " Förra Äret lÄg jag sÀkert precis likadant och grÀt ( för jag grÄter Ät det mesta och jag kÀnner snabbt med andra mÀnniskor ) men detta Äret grÀt jag för min egen rÀkning. För min familj och alla omkring mig. För att min kropp fÄr utstÄ det jag nu gÄr igenom. Jag grÀt för att jag varit sÄ naiv att jag har trott att min kropp klarar allt. Eller ja, naiv nÀr jag har tÀnkt att inget kan drabba den. Min kropp Àr ju STARK. Alla har alltid sagt att mitt hjÀrta Àr starkt - "du har hjÀrta som en hÀst" - eller att min muskulatur syntes tydligt redan som barn. Alla vÀrden har alltid varit bra.

20131028-224141.jpg SÄ hur hamnade min kropp i det hÀr ?! Knivarna ville aldrig sluta hugga mig medan programmet spelades upp pÄ tv:n framför mig. Och jag som trodde att jag skulle bli peppad blev bara oerhört ledsen och har nu grÄtit i tre timmar och har en fruktansvÀrd huvudvÀrk. Jag grÄter inte för att jag har tappat hopp eller tro. Ingenting sÄnt. Jag Àr fortfarande beslutsam i min resa pÄ vÀgen tillbaka. Men jag mÄste erkÀnna att nÄgra av dem dÀr lÀskiga tankarna knackade vÀldigt tyst pÄ min mur av glÀdje, kÀrlek och liv som jag har byggt upp omkring mig den senaste veckan.

20131028-224520.jpg Dem ville ta sig in och frĂ„ga mig om jag verkligen tror att jag kommer klara av det hĂ€r. Är du inte en av dem som ger vika Ă€ndĂ„? Jag hörde hur dem viskade utanför. Fnissade. Kikade pĂ„ mig med smala, smĂ„ mörka ögon. Jag svarade ingenting just dĂ„. LĂ€t dem stĂ„ dĂ€r utanför och viska utan att fĂ„ komma hela vĂ€gen in. "FrĂ„ga mig imorgon igen, nĂ€r jag har sovit en natt" ville jag svara dĂ€r och dĂ„. Men jag visste ocksĂ„ att om jag skulle öppna upp för en fight med tankarna sĂ„ skulle jag bli vaken hela natten och inte fĂ„ sova nĂ„got alls i stĂ€llet. Man kan inte direkt be om time out mitt i ett krig! Jag fattar det !

20131028-225205.jpg DÀrför satte jag mig nu istÀllet och skrev till er. Och helt plötsligt kÀnner jag att jag kan svara dem dÀr som knackar pÄ! "Skrik hur mycket ni vill. Jag kommer ÀndÄ att överösas med kommentarer, hejarop och kÀrlek sÄ att allt ert skitsnack försvinner i samma sekund jag andas ut. Jag behöver inte vara rÀdd, för allt jag behöver finns hÀr omkring mig och jag kommer aldrig att ge mig! Hör ni det ?!? JAG KOMMER ALDRIG ATT GE MIG!" Jag vet inte om dem hörde mitt budskap. Men det verkar vara tyst dÀr utanför...

Cancergalan ikvÀll

Sneddar över parken vid centrum, sneglar lite pÄ grabbarna bus pÄ bÀnken. FÄr en lÄt av Lundell i huvudet: "straight och ensam, eller packad i parken med de andra " SlÄr mig att de verkar ha roligare Àn vi just nu. Men nÀr ruset lÀttar har de det nog vÀrre. De har skrÄlat pÄ samma plats i sÄ mÄnga Är, sÄ det kÀnns som de alltid har funnits. Lika fulla, ibland glada men för det mesta bara bittra och skrikande. Idag verkar de vara pÄ topp!! De liksom Äldras inte. Hur fan Àr det möjligt?

20131028-170234.jpg Nadja som aldrig ens druckit en droppe, aldrig rökt och bara skött sig - hon fĂ„r cancer och mĂ„r skit, men busgrabbarna som hunnit bli Ă€ldre mĂ€n, utan att ha flyttat sig frĂ„n bĂ€nken en enda sekund, de ser fan piggare ut. Ska nog ta en stĂ€nkare ikvĂ€ll 🙂 Men först blir det ju bentrĂ€ning. Jag Ă€r sliten frĂ„n igĂ„r, men Nadja Ă€r laddad som fan. Börjar Ă„ter fundera pĂ„ om inte min framgooglade sjukdom Ă€r vĂ€rre Ă€n cancer !! Kan ingen ge henne den andra cellgiftskuren redan idag! KĂ€nner att kvĂ€llens trĂ€ning kommer gĂ„ i förnedringens tecken. Men det Ă€r ok... sĂ„ hĂ€rligt att Nadja mĂ„r sĂ„ pass bra trots allt. Vet att det kommer vĂ€nda och gĂ„ upp och ner.

20131028-170354.jpg Ligger fortfarande sömnlös för att man inte vet hur det ska vara. Är det bra att hon mĂ„r bra, eller vore det bĂ€ttre om hon spyr blod !?!? Vilket Ă€r ett tecken pĂ„ att cellgiftet verkar som det ska !? Man ska inte tĂ€nka sĂ„ mycket har de sagt pĂ„ sjukhuset. Jag brukar vara bra pĂ„ just det. Men nu snurrar hjĂ€rnan som aldrig förr ! Nadja och mina barn hĂ„ller pĂ„ att döpa hundvalpen. Den ser ut som en liten gris, sĂ„ de mĂ„ste komma pĂ„ ett svinbra namn 😉 Shit, börjar bli göteborgare tror jag. MĂ„ste vara Ebba Jungmarks fel! Japp, helt klart, jĂ€kla göteborskor 🙂

20131028-170447.jpg IkvĂ€ll klockan 20.00 Ă€r det cancergala pĂ„ sjuan. FĂ„r mig att tĂ€nka lite pĂ„ insamlingen till Cancerfonden i Nadjas namn. Den stĂ„r liksom still och stampar pĂ„ knappt 30 tusen. Det Ă€r typ 800 som har gillat sidan. 800 x 50 kr skulle ge 40 tusen. Och lĂ€gg till nĂ„gra företag som sĂ€tter in en sudd. Eller varför sĂ€tter inte alla in 100 kr? Skippar nĂ„gra bira en helg. Borde vi inte tillsammans kunna piska upp fonden till 100 tusen !?! Vore inte det en hĂ€ftig start och nĂ„got att skĂ€nka till cancerforskningen? Jag och Proteinbutiken satte in 5000 kr var... klura pĂ„ den ni andra av Nadjas sponsorer 😉

20131028-170548.jpg Rekord Àr till för att slÄs. LÄt oss klara det tillsammans !! Alla pengar gÄr sjÀlvfallet direkt till Cancerfonden. En del tror att det Àr till Nadja men sÄ Àr det alltsÄ inte. Det hÀr Àr för alla som kÀmpar dÀr ute!

20131028-170654.jpg LĂ€nk till insamlingen: DET ÄR ENKELT, KLICKA HÄR Vi hörs!

20131028-170811.jpg

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.