Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Jag försöker att mysa

img_3018

Mysigt med fika

Hej hopp! StrĂ„lande vĂ€der idag. Har varit ute och gĂ„tt och druckit kaffe i solen. Åkt runt med bilen och lyssnat pĂ„ hög musik och ringt en massa roliga samtal. Att prata med glada mĂ€nniskor kan var den bĂ€sta medicinen nĂ€r man kĂ€nner sig som skit. SĂ„ fort man fĂ„r skratta sĂ„ blir allting sĂ„ mycket enklare. Jag har hunnit med att sova en timme ocksĂ„. Är fortfarande helt slut i kroppen efter helgens mĂ„ngkamp. Jag fattar inte att det kunde ta sĂ„ hĂ„rt !? Jag fĂ„r inte börja trĂ€na Ă€nnu och det Ă€r nog tur det. KĂ€nner att jag har noll energi kvar att ta ut. Nu behöver jag fylla pĂ„. Hela min familj Ă€r i Karlskrona för att fira midsommar och jag lĂ€ngtar efter dem. Jag vet att jag kan ta bilen ner vilken sekund som helst men tanken pĂ„ dem dĂ€r sex timmarna helt sjĂ€lv fĂ„r mig att tveka. Orkar jag verkligen det? Jag har lyssnat pĂ„ ALLA mina lĂ„tar pĂ„ Spotify tusen gĂ„nger om sĂ„ jag kan inte njuta av ny musik. Och sĂ„ vet jag att jag kommer att vilja stanna kvar dĂ€r nere om jag vĂ€l kommer hem. Hrmmm... Jobbigt lĂ€ge va ? 😀 Jag har varit lite i röjar-tagen idag ocksĂ„ ska ni veta. Jag har försökt att rensa bland klĂ€der men fĂ„r inte ordning pĂ„ nĂ„gonting. Jag kan inte vĂ€lja vad som ska bort och vad som ska fĂ„ vara kvar. Jag Ă€r KÄR i allt jag Ă€ger och har. Jag tror att jag har fĂ„tt samlar-genen frĂ„n pappa. Han sparar ocksĂ„ pĂ„ allt som kommer i hans vĂ€g. Jag ska ge det ett nytt försök om nĂ„gon vecka. Just nu ligger allt bara i högar och jag vet att jag har tre timmars sortering framför mig. Jag var sĂ„ dum som började 🙂 Jahopp. Jag ska vidare. Jag ville bara vara duktig med uppdateringen för en gĂ„ngs skull. Blev peppad nĂ€r jag lĂ€ste en annan blogg som körde uppdatering en gĂ„ng i halvtimmen. SÅ flitig kommer jag aldrig att bli men en gĂ„ng om dagen borde jag orka med. Kramen, Nadja

Tar livet slut för det hÀr?!

nadja-dricker

ÅterhĂ€mtningsdryck.

KĂ€ra vĂ€nner, hej pĂ„ er. Hur har ni det ? MĂ„r ni bra ? Har er sommar börjat som ni har tĂ€nkt er ? Min har inte det. Jag sitter och Ă€ter pĂ„ min knĂ€ckemacka och för varje tugga jag tar sĂ„ spĂ€nner jag kĂ€karna aningen hĂ„rdare. Jag Ă€r SÅ arg. SÅ besviken. Fan, finns det inga större bokstĂ€ver pĂ„ det hĂ€r tangentbordet!? Hur skriver jag sĂ„ att ni kĂ€nner det jag kĂ€nner? Hur fĂ„r jag ut det jag har inom mig? Jag kom hem frĂ„n min mĂ„ngkamp i Norge igĂ„r och i söndags gick jag i mĂ„l pĂ„ 800 meter. Jag visste redan innan loppet att jag inte skulle klara av min EM-kvalgrĂ€ns pĂ„ 5920 poĂ€ng. Det spelade ingen roll hur jag sprang för det som krĂ€vdes - 2.04 - kĂ€ndes övermĂ€ktigt till och med för mig som alltid tror pĂ„ att allt Ă€r möjligt i alla situationer. Först trodde jag att det fanns en chans eftersom min trĂ€nare och vĂ„r förbundskapten Ulrik hade rĂ€knat ut att det "bara" skulle behövas 2.06 för att göra min poĂ€ng. Situationen var precis densamma som nĂ€r jag kvalade in till VM i Berlin för tre Ă„r sedan och jag kĂ€nde att det fanns en gnutta hopp. 2.06 Ă€r en tid som jag tror att jag kan göra. Jag laddade pĂ„ i nĂ„gon halvtimme innan coach Leffe kom upp till mig i vilorummet och berĂ€ttade att de hade rĂ€knat fel. 2.04 skulle jag springa pĂ„, sĂ„klart. Nehe du. Den fysiken har jag inte just nu. Inte den skallen heller. Den uppgiften hade varit alldeles för stor för mig.
img_3103

Tessi & jag

2.06 Àr tvÄ sekunder snabbare Àn mitt pers och nÀr jag satte mitt pers fick jag verkligen uppbringa styrka, vilja och fokus. Idag Àr jag bÀttre fysiskt sÄ hade jag laddat pÄ som jag vet att jag kan sÄ hade jag klarat av 2.06. Men INTE 2.04!!! Min syster, pojkvÀn, förÀldrar, sponsorer och vÀnner skrev peppande sms och försökte vÀcka den dÀr tron inom mig. Men vad hjÀlper ord nÀr man inte tror pÄ det sjÀlv? Dem vÀrmer, men de gör inte att jag springer pÄ 2.04. Jag Äkte till Norge för att kvala in till EM. Jag kÀnde mig i oerhört bra form. Jag var studsig och snabb i fötterna och jag var otroligt mentalt laddad. SÄ kommer vi till arenan pÄ lördagsmorgonen och det regnar (igen), Àr 10 grader (igen) och MOTVIND. Men som ni nu vet sÄ har jag lÀrt mig att vÀdret Àr som det Àr och jag kan ÀndÄ bara göra det jag ska: springa sÄ fort som jag bara kan. Visst högg det till i mig av irritation ( det ska jag absolut inte sticka under stol med) men jag vÀnde snabbt tanken till att jag skulle klara av min uppgift ÀndÄ och jag vÀrmde upp för hÀcken. Fick en vÀldigt bra start men tappade pÄ slutet av loppet och kom i mÄl pÄ 14.14 med -1,6 i ansiktet. Det var bra. Det var okej. I min pers-serie hade jag 14.18 med betydligt bÀttre vindar och vÀrme sÄ det hÀr var ett styrkebesked. Jag gick till höjden. Höjden som har varit ett orosmoment pÄ grund av för lite trÀning. Men jag gick in tidigt i tÀvlingen och försökte att hoppa mig till mer vana. Jag kÀnde mig lÀtt och spÀnstig och mot slutet av tÀvlingen (som för övrigt tog 3,5 timmar. I regn) upplevde jag en STOR frihet. Jag vÄgade attackera och springa pÄ i kurvan och jag HOPPADE. Jag var inte rÀdd för foten eller knÀet vilket gjorde att jag inte bara slÀngde mig in utan faktiskt fick till ett upphopp. Jag rev hÄrfint pÄ 1.67 ( i min pers-serie hade jag 1.75) men var ÀndÄ nöjd efterÄt: Jag var ju stabil i min löpning och jag hoppade upp pÄ samma stÀlle i varje hopp. Jag kan börja trÀna höjd pÄ riktigt alldeles snart och det gjorde mig lycklig. Jag tror nog att de flesta kan kÀnna igen sig i kÀnslan av osÀkerhet. Ni vet, nÀr man inte har gjort sin lÀxa, eller trÀnat inför den dÀr uppvisningen. Visst blir man lite valpig dÄ? Visst blir allting lite mer trevande dÄ?
img_3076

VĂ„ra naglar var redo!

NÀsta gren var kula och förra helgen stötte jag 13.34 pÄ SAYO vilket gjorde att jag hade förhoppningar om att plocka igen poÀng i den hÀr grenen. Och plockade poÀng gjorde jag. Mot Estkampen. DÀr hade jag 12.49 och nu fick jag till 13.18. En lÄngt ifrÄn bra stöt men det var pluspoÀng och jag kunde inte gnÀlla. I min pers-serie hade jag dock 13.53, men det enda jag jÀmförde mig med var Estkampen dÄ det var min senaste tÀvling. NÄgon timme senare var det dags för 200 meter. Ooooo, sÄ jag gillar att springa 200 meter. Jag kÀnner mig alltid sÄ mÀktigt pÄ upploppet ! KÀnner mig som en gasell med stora kliv och nÀr jag jobbar kraftfullt med armarna sÄ orkar jag alltid lite till. Jag fick bana tre (perfekt!) och tÀnkte att jag skulle ta mig förbi min motstÄndare pÄ banan utanför innan kurvan var slut. Det gjorde jag. PÄ upploppet slog motvinden mot mig som om att jag sprang rakt in i en vÀgg. Ja, det Àr inte överdrivet pÄ nÄgot sÀtt. Det var verkligen sÄ. MÀtaren visade pÄ -1,5 men det kan de dÀr norrmÀnnen ju bara glömma att det var. Det dÀr var minst lika mycket mot som vi hade med nÀr vi var i Estland. Min tid blev 25.06 och jag var aningen mer förbannad efterÄt. Jag sprang ju sÄ bra! Varför fick inte det synas pÄ tiden?! Jag vet att det Àr onödigt - men kÀnslan av orÀttvisa kom över mig. Den dÀr förtjÀnade jag INTE. Jag var snabb och jag höll pÄ upploppet. Jag ville skjuta vartenda vÀdergud i hela vÀrlden (ja, jag tror att det hade hjÀlpt och kÀnts bÀttre).
img_3043

Foto: Deca Text & Bild.

Alla ni som sĂ€ger att man inte ska "skylla ifrĂ„n sig": HĂ€r har ni lite material. Jag ger er allt ni vill ha. För jag SKYLLER pĂ„ vĂ€dret. Och det Ă€r befriande. Det Ă€r KLART att poĂ€ngen hade sett annorlunda ut om det var sommarvarmt och medvindar. Ingen kan sĂ€ga nĂ„got annat. AlltsĂ„ Ă€r vĂ€dret en förklaring. Sedan kan man absolut tycka att lĂ€gsta-nivĂ„n ska vara sĂ„ pass bra att jag klarar av att kvala i 10 grader, motvind och regn, men sĂ„ tycker inte jag just nu. Hade jag haft tre skadefria Ă„r bakom mig sĂ„ hade jag ocksĂ„ kunnat tycka sĂ„. Men nu har jag gjort tvĂ„ knĂ€operationer och kört rehab i tvĂ„ Ă„r och tycker helt tvĂ€rtom. Jag hade behövt lite hjĂ€lp. Jag hade behövt en knuff i ryggen. För jag Ă€r inte sĂ„ sĂ€ker pĂ„ 5900-poĂ€ng Ă€nnu. Jag Ă€r inte sĂ„ pass bra att jag bara kan stĂ€lla ut skorna. Men jag kommer att bli det. Men pĂ„ vĂ€gen dit hade jag SÅ vĂ€ldigt gĂ€rna velat tĂ€vla pĂ„ EM. Jag sov gott den natten (trots allt) och jag hade som vanligt mĂ„let att slĂ„ min kĂ€ra mor i lĂ€ngden. Jag tycker att det Ă€r ett kul mĂ„l. Det gör mig taggad och jag ler alltid lite inombords inför varje nytt hopp för jag vet att det innebĂ€r en ny chans 🙂 Jag började trevande med 5.87 och blev förbannad. Jag frös och höll pĂ„ att tappa fokus. Mitt andra hopp blev ocksĂ„ runt 5.80. Aj aj aj. Det var inte förrĂ€n underbara Sofia Linde hoppade 6.06 i sista omgĂ„ngen som jag tĂ€nde till. img_1420ALDRIG att jag skulle förlora den hĂ€r lĂ€ngdtĂ€vlingen! A L D R I G. Plötsligt pirrade det i mig sĂ„dĂ€r hĂ€rligt igen och min lust blev stor. Jag mĂ€rkte en brutal skillnad inför sista hoppet. Jag ville ha tĂ€vling! Det var ju det som saknades! Helt plötsligt kĂ€ndes det som nĂ€r jag tĂ€vlade pĂ„ SM i SĂ€tra nĂ€r jag och Jessica sporrade varandra i varje hopp. Det Ă€r SÅDANT jag gĂ„r igĂ„ng pĂ„ och jag tackar fröken Linde för mitt sista hopp. Jag gjorde 6.13 och kunde knyta nĂ€ven. Jag ville ha lĂ€ngre men orkade inte mer Ă€n sĂ„dĂ€r den dagen. Jag var varken nöjd eller missnöjd just dĂ„. KĂ€nde faktiskt nĂ€stan ingenting. Det Ă€r först nu i efterhand som jag kĂ€nner mig nöjd med resultatet. DĂ€r och dĂ„ bytte jag direkt fokus till spjut. Jag visste att jag behövde ett riktigt lĂ„ngt spjutkast för att min EM-kvalchans inte skulle rinna mig ur hĂ€nderna men fick aldrig riktigt till det. Jag Ă€r galet stabil och Ă€r mycket nöjd med hur jag har jobbat med grenen den senaste tiden men saknar dem dĂ€r topparna. Jag har fortfarande inte lĂ€rt mig att ta i utan att spĂ€nna mig och kan dĂ€rför inte fĂ„ ut allt jag har inom mig. Mitt resultat blev 37.60 och jag insĂ„g direkt att EM var VÄÄÄÄÄÄLDIGT lĂ„ngt borta. Jag kĂ€nde mig tom. Som ett ihĂ„ligt skal. Trött. Eller sĂ„ kĂ€nde jag ingenting. Jag kan inte identifiera tillstĂ„ndet. Och nu nĂ€r jag har skrivit sĂ„hĂ€r mĂ„nga rader sĂ„ bryr jag mig inte heller lĂ€ngre. Jag skriver sĂ„ mycket. Det Ă€r sĂ„ mĂ„nga ord. Jag vill HA UT DET FRÅN KROPPEN. Jag Ă€r trött pĂ„ mina ord. Jag vet vad jag har inom mig. Jag vet vad min kropp kan. Jag undrar nĂ€r jag fĂ„r visa det. Coach menar att jag behöver mer sammanhĂ€ngande trĂ€ning. Tiden har varit för knapp. Det menar jag med. Men jag vill ÄNDÅ. Utan sammanhĂ€ngande trĂ€ning och TROTS operationer. Jag vill sĂ„ mycket trots alla omstĂ€ndigheter. Jag vet hur lite jag har trĂ€nat. Jag vet att jag har opererat mig. Jag vet att jag har varit borta i tre Ă„r frĂ„n mĂ„ngkampen. Jag VET att det krĂ€vs kontinuitet. Jag vet sĂ„ mycket (kaxigt, eller hur?). Jag tĂ€nkte tanken igĂ„r: "Vad hĂ€nder nu? Tar livet slut?". Som den drama-queen jag Ă€r 😉 Nog fasen gör det inte det.
img_0250

Blickar framÄt.

Sommaren Ă€r lĂ„ng. Jag har Finnkampen, SM och en mĂ„ngkamp i Holland kvar. Det kĂ€nns futtigt just nu men Ă€r fortfarande mina enda chanser att fĂ„ ut nĂ„got av det som jag hela tiden pratar om: resultaten. Ah. Nu kĂ€nns det lite bĂ€ttre. Jag har fĂ„tt gnĂ€lla av mig. Jag har fĂ„tt tycka lite synd om mig sjĂ€lv. Det var det som behövdes. Jag tror att det Ă€r viktigt att fĂ„ vĂ€ltra sig i sjĂ€lvömkan en dag eller tvĂ„ nĂ€r man har misslyckats med att nĂ„ sitt mĂ„l. Att stĂ€nga inne saker och förneka det man kĂ€nner tror jag bara slĂ„r tillbaka efter en tid. Jag tar skiten nu sĂ„ att jag kan ladda om med positiv energi och bra tankar. Ut med det geggiga för att ge plats Ă„t det nya! Och mitt i skiten sĂ„ var det mycket som var bra med min mĂ„ngkamp! Det lĂ„ter som om att jag Ă€r helt missnöjd men det Ă€r jag lĂ„ngt ifrĂ„n. Jag hĂ„ller ju fortfarande ihop. Och dĂ„ har jag gjort TVÅ mĂ„ngkamper inom loppet av TVÅ veckor 🙂 Inte Ă€r det dĂ„ligt inte. Det Ă€r bara det att ambitionen var högre Ă€n vad som nu blev. Jag jobbar vidare. Denna gĂ„ngen lite mer tĂ„lmodigt Ă€n tidigare Ă„r. Jag trĂ€nar smartare. Jag kör mer kvalitet. Jag lyssnar mer pĂ„ det som skriker "AJ!" i kroppen och jag Ă€r mentalt sĂ„ mycket starkare Ă€n jag nĂ„gonsin har varit tidigare. Jag tackar min sponsorer, mina vĂ€nner, min familj och min trĂ€nare Leffe, som stĂ„r bakom mig trots att jag Ă€nnu inte fĂ„tt ut det som jag pratar om. Jag vet - det Ă€r inte mina resultat som gör mig som mĂ€nniska vĂ€rdig och Ă€lskvĂ€rd men folk omkring mig kan tappa tron pĂ„ min förmĂ„ga och jag kommer att mĂ€rka av det. Och vare sig jag vill det eller inte sĂ„ tror jag att det kommer att pĂ„verka mig. Lite eller mycket. Det Ă€r olika frĂ„n individ till individ. Just idag Ă€r jag glad för att jag har sĂ„ mĂ„nga bra mĂ€nniskor omkring mig. MĂ€nniskor som ser bortom resultat och som, precis som jag, vet att de kommer. Var det nĂ„gon som sĂ„g programmet om Ara igĂ„r pĂ„ SVT ? Ara visade sin passion, sin glöd och sin vilja sĂ„ Ă€kta och naket . Det fick mig att tĂ€nka pĂ„ hur mycket jag Ă€lskar idrott. Finns det nĂ„gon annan plats som kan ge dig allt det dĂ€r som idrotten ger ?! För mig om kĂ€nslomĂ€nniska kan jag inte se att det finns nĂ„got roligare att hĂ„lla pĂ„ med! Jag har redan stakat ut min vĂ€g mot 2016. Och pĂ„ resan dit finns det alldeles sĂ€kert Ă€nnu fler besvikelser att ta sig igenom, men minst lika mĂ„nga glĂ€djestunder. Jag kĂ€nner mest för framgĂ„ngarna men vet ocksĂ„ att dem inte hade varit lika sköna om inte motgĂ„ngarna fanns. Mina kĂ€kar Ă€r inte lĂ€ngre lika spĂ€nda (kanske beror pĂ„ att jag har Ă€tit upp knĂ€cket för lĂ€nge sedan!) och jag Ă€r sugen pĂ„ trĂ€ning fast jag vet att jag ska vila och Ă„terfĂ„ mina krafter. Allt inom mig brinner och jag ger mig inte förrĂ€n jag har fĂ„tt ut vartenda millimeter av det som jag vet att min kropp kan utföra. SĂ„ mĂ„nga drömmar idrotten vĂ€cker. Jag Ă€r innerligt tacksam för att jag fĂ„r chansen att leva ut min. Nu ger jag mig. Har ni somnat? Eller Ă€r ni ocksĂ„ taggade? Vi ses pĂ„ banorna dĂ€r ute. Eller nĂ„gon helt annanstans. Kramar, Nadja

Jag gillar er !

nya-tecknet

Nya tecknet frÄn Estkampen

Jag har stÀdat lÀgenheten, hunnit med en fika, trÀnat ett bra spjutpass och handlat allt som min kÀra lillasyster hade skrivit upp pÄ sin lista. Jag dricker vatten frÄn en gammal Ramlösa-flaska och jag har öppnat balkongdörren. Jag vÀntar pÄ att lugnet inom mig ska infinna sig. Jag mÀrker att det kommer att ta tid för jag Àr uppe i varv och det finns fortfarande en massa saker som Àr ogjorda. Alltid nÀr jag Àr aningen ur balans sÄ vill jag fixa grejer. Som för att döva kÀnslan av obehag inom mig. "Om jag gör nÄgot sÄ kÀnner jag inget", brukar jag tÀnka. Jag vet sÄklart att det dÀr bara Àr en tillfÀllig lösning. Men sÄ lÀnge jag inte har nÄgot annat alternativ sÄ rÀddar jag mig sjÀlv pÄ det viset. Jag har perioder i mitt liv dÄ jag lÀngtar hem. Jag saknar min familj. Jag saknar kÀrlek och glÀdje. I de perioderna tÀnker jag mycket och jag kÀnner mig vÀldigt ensam. Tidigare i mitt liv skrev jag alltid nÀr de hÀr kÀnslorna kom över mig. Jag kunde skriva flera A4-sidor. Men idag kÀnns det som om att allt redan Àr sagt och alla ord kÀnns nötta och trÄkiga. DÄ Àr jag glad att jag kan skriva hÀr istÀllet. Kort och kanske inte lika utförligt. Och sÄ vet jag att ni finns dÀr ute. Ni som lÀser och hejar och kommer med glada kommentarer till och frÄn. Det kÀnns enkelt och skönt. Jag gillar att skriva till er. Till helgen ska jag köra en mÄngkamp i Norge och jag har redan börjat lÀngta. Det pirrar sÄ fort jag tÀnker pÄ hur kul det kommer att bli att fÄ tÀvla med alla de andra glada och starka tjejerna. Jag gillar lagkÀnslan som jag fÄr trots att vi faktiskt tÀvlar mot varandra. Jag har bara haft ett pass idag och fÄr vila hela kvÀllen... Jag vet inte vad jag ska göra Àn. Jag brukar vara trött pÄ kvÀllarna. Det Àr synd. Jag vet att jag skulle mÄ mycket bÀttre av att ta mig i kragen och Äka över bron och trÀffa vÀnner. Jag kanske ska sova en timme och ÄterfÄ krafterna?
ganska-glad

Foto: Fabian Bender

Vad gör ni nĂ€r ni kĂ€nner er trötta? GĂ„r ni emot er sjĂ€lva dĂ„ och gör saker fast ni inte orkar eller stannar ni bara hemma ? Jaha. Jag har inte mer att sĂ€ga. Jo! Jag kanske ska berĂ€tta att jag tĂ€vlade pĂ„ SAYO i helgen. Körde kula och lĂ€ngd. BĂ„da grenarna gick vĂ€ldigt bra och jag Ă€r stark och lĂ€tt i kroppen. I kula blev det 13.34 och i lĂ€ngden stannade jag pĂ„ 6.02. Jag kom tvĂ„a i kulan och vann lĂ€ngden. Det var ingen fulltrĂ€ff i nĂ„gon av grenarna men det sa jag direkt att det fĂ„r vĂ€nta till denna helgen 🙂 DĂ„ behöver jag ett par stycken fulltrĂ€ffar 😀 Tack till alla er söta som kom och hejade pĂ„ mig!!!!!! Synd bara att ni skrek sĂ„ dĂ„ligt 😉 Vi hörs! Kramar Nadja

För er som undrar: Jag Ă€r JÄVLIGT nöjd!

img_2858

Mitt 6.03-hopp

Hej kompisar! I helgen genomförde jag min första mĂ„ngkamp sedan VM i Berlin för tre Ă„r sedan. Innan tĂ€vlingen var mitt huvudmĂ„l att ta mig igenom alla grenar för att se att jag hĂ„ller ihop och att jag fĂ„r en vana av att tĂ€vla under tvĂ„ dagar med allt vad det innebĂ€r. Jag funderade inte pĂ„ vilken poĂ€ngsumma jag skulle ha nĂ€r jag vĂ€l gick i mĂ„l pĂ„ 800 meter och jag försökte att tĂ€nka en gren i taget hela tiden. Jag hade stĂ€llt in mig pĂ„ dĂ„ligt vĂ€der ( alla andra Ă„r har erbjudit 8-10 grader och regn ) vilket var en fördel nĂ€r jag kom dit och mĂ€rkte att det blĂ„ste storm och var precis 8-10 grader blandat med bĂ„de regn och hagel. HĂ€rligt! I en sĂ„dan situation skulle jag tidigare blivit oerhört arg och besviken men denna gĂ„ngen var jag förberedd och vĂ€dret kunde inte pĂ„verka mig pĂ„ samma sĂ€tt som tidigare. KvĂ€llen innan tĂ€vlingen var jag nervös. Jag fick tillbaka en massa gamla kĂ€nslor och jag mĂ€rkte pĂ„ mig sjĂ€lv att allting helt plötsligt var "pĂ„ allvar". Jag Ă€lskar den reaktionen hos mig sjĂ€lv! Jag blir sĂ„ pigg, sĂ„ pĂ„ hugget och sĂ„ mycket ivrigare. Första grenen Ă€r 100 meter hĂ€ck och jag var SÅ laddad. Jag mĂ€rkte att kroppen var snabb och benen var starka. Jag ville springa riktigt fort. TyvĂ€rr sĂ„ var det kraftiga stormvindar (+5 i ryggen) vilket inte direkt underlĂ€ttade löpning över hĂ€ckarna. Snarare sĂ„ kom jag för nĂ€ra och fick stopp över en hĂ€ck istĂ€llet för att bara löpa över dem som jag har lĂ€rt mig sĂ„ fint den senaste tiden. SĂ„ alla ni som tror att medvind Ă€r bra: Ja, det Ă€r den, men om den Ă€r MÅTTLIG. 1,2 hade rĂ€ckt för min del 🙂 Alltid ska man gnĂ€lla... Haha.
regn-och-hagel

Mysigt vÀder!

Min tid blev 13.92 och jag var för första gĂ„ngen i karriĂ€ren under 14 sekunder!! Det kĂ€ndes SÅ jĂ€vla bra och jag var otroligt nöjd med min inledning. NĂ€sta gren var höjdhopp och Ă€ven den gren som blev min sĂ€msta i mĂ„ngkampen. Jag har inte kunnat trĂ€na höjd och har bara nĂ„gra fĂ„ pass i ryggen vilket gjorde mig galet osĂ€ker. Jag visste knappt vart jag skulle hoppa upp för nĂ„gonstans. NĂ€r jag kom fram till ribban kĂ€ndes allt som en chansning. Jag visste att jag skulle hoppa högt om mina chansningar stĂ€mde men idag gjorde dem inte det och jag stannade pĂ„ 1.62. En höjd som jag tror att jag inte har hoppat sedan jag var 15 Ă„r. Men det har sina förklaringar och jag vet vad jag behöver jobba med. Dessutom gör det mig hoppfull: TĂ€nk sĂ„ mĂ„nga poĂ€ng jag har att hĂ€mta dĂ€r!!!! Mitt pers Ă€r 1.78 och i min pers-serie hade jag 1.75 sĂ„ kapaciteten finns. Jag ska trĂ€na och hitta timingen och kĂ€nslan först och precis som coach Leffe sĂ€ger sĂ„ kommer resultaten nĂ€r jag förtjĂ€nar dem. I vanliga fall skulle jag ha varit rosenrasande efter ett sĂ„ pass dĂ„ligt resultat men hör och hĂ€pna: jag var sĂ„ lugn. Jag var förnuftig och jag visste vad resultatet berodde pĂ„. Till det ska lĂ€ggas att jag inte hade nĂ„gra förvĂ€ntningar alls pĂ„ den hĂ€r grenen och dĂ€rför blev jag inte heller besviken. Jag gick in till vilorummet och började ladda om för kula direkt. Det var en stark kĂ€nsla. Att jag inte blev arg. Jag kunde slĂ€ppa och gĂ„ vidare. Fan, sĂ„ stolt jag Ă€r över det!
spjut

Spjut

Kula fortsatte mĂ„ngkampen och jag fick pĂ„ en stöt omkring 12.50. AlltsĂ„ en meter kortare Ă€n mitt pers och en och en halv meter kortare Ă€n mina stötar pĂ„ trĂ€ningen. Efter den grenen mĂ€rkte jag att det brann till en aning inom mig - det har ju gĂ„tt sĂ„ bra pĂ„ trĂ€ning! Det Ă€r just det, nĂ€r det gĂ„r bra fĂ„r jag förvĂ€ntningar. Jag VET att jag gjorde bĂ€ttre för bara nĂ„gra veckor sedan och dĂ„ stör det mig. Men inte heller hĂ€r hamnade jag ur balans. Det var nĂ€stan sĂ„ att jag blev rĂ€dd för mig sjĂ€lv. Har min mentala trĂ€ning funkat SÅ bra!? Jag vilade med benen i höglĂ€ge och var vĂ€ldigt sugen pĂ„ att springa snabbt pĂ„ 200 meter. Jag har sprungit snabbt pĂ„ trĂ€ningarna och jag visste att det var bra vindar ute. TyvĂ€rr var det kyligt som satan och jag blev en aning rĂ€dd för mina baksidor men fick massage och tog pĂ„ mig mina vĂ€rmebyxor och kĂ€nde att jag var redo. Min tid blev 24.65 och innebar Ă€nnu ett nytt personligt rekord. Jag var glad efterĂ„t men kĂ€nde att jag hade velat ha lite till. Detta Ă€r mitt första lopp pĂ„ över tre Ă„r precis som mĂ„ngkampen och jag behöver springa mig van vid distansen.
img_2794

Tjejlaget vann landskampen!

Dag tvĂ„ började med lĂ€ngd. Min favoritgren! (Ja, just nu Ă€r det en favorit. Jag som aldrig har favoriter annars). Ă…Ă…Ă„Ă„Ă„Ă„ sĂ„ jag Ă€lskar att hoppa! Även hĂ€r saknas det nĂ„gra pass men i den hĂ€r grenen har mitt sjĂ€lvförtroende vuxit oerhört de senaste Ă„ren och jag var aldrig orolig dĂ„ jag pĂ„ uppvĂ€rmningen mĂ€rkte att min snabbhet frĂ„n dagen innan faktiskt satt kvar. Jag kĂ€nde mig bra! Och det förvĂ„nade mig. Jag trodde att jag skulle vara betydligt mer sliten men vĂ„ra duktiga sjukgymnaster och massörer hade gjort ett bra jobb med min kropp pĂ„ kvĂ€llen efter 200-ingen 🙂 En kille i vĂ„rt team hade fĂ„tt för sig att vi alla skulle hoppa i motvind för att jĂ€mna ut alla de plusvindar vi hade haft (annars rĂ€knas inte serien) och att hoppa i motvind Ă€r aldrig kul. Men sĂ„dant tĂ€nder mig och min första tanke var: "Nu jĂ€vlar sĂ€tter jag pers i motvind!" Jag Ă€lskar sĂ„dana utmaningar och jag Ă€lskar nĂ€r andra mĂ€nniskor tror att nĂ„got ska bli svĂ„rt. DĂ„ gĂ„r jag igĂ„ng. SĂ„ vad den hĂ€r killen egentligen gjorde var att tĂ€nda min eld. Jag tackar 🙂 Dagen innan hade jag sagt att jag ville slĂ„ mammas rekord pĂ„ 6.33 men insĂ„g snabbt att jag var tvungen att byta mĂ„l. Jag skulle över 6 meter i motvinden. Men som min trĂ€nare sa: "Nu Ă€ndra vi nĂ„got som inte Ă€r meningen att vi ska Ă€ndra sĂ„ det kommer sĂ€kert att slĂ„ tillbaka pĂ„ oss" och mycket riktigt sĂ„ avtog vindarna och min starkaste motvind blev "bara" -0.7 mot förvĂ€ntade -4.0.
img_2807

Martina Salander, Nadja Casadei, Lisa Linell, Sofia Linde

Mitt första hopp blev med överrotation och jag landade pÄ 5.79. Till andra hoppet tÀnde jag till. Jag kÀnde igen "gamla Nadja" och det pirrade i varje del av kroppen. Jag hade en perfekt bild i mitt huvud och jag kÀnde i kroppen hur jag skulle utföra mitt hopp. Jag gjorde 6.03 i lÀtt motvind och var nöjd. Min nÀsta tanke var att attackera in mer mot plankan pÄ sista hoppet. Att fÄ med mig mer fart ut över plankan. Att attackera har nÀmligen varit en svÄr grej för mig sedan jag drog baksidan just pÄ plankan i vintras. Jag försökte att slÀppa allting och bara flyga men fick aldrig den dÀr trÀffen och landade pÄ 5.91. Jag vann grenen pÄ samma resultat som duktiga Martina Salander och började ladda om för spjut. Spjut! En gren som har gÄtt FANTASTISKT bra pÄ trÀningarna. SÄ hÀr hade jag förvÀntningar. Men eftersom jag nu har lÀrt mig att förvÀntningar inte Àr till nÄgon nytta sÄ tÀnkte jag bort dem och anvÀnde mig av tanken "att allt var tillÄtet" istÀllet. Jag fokuserade pÄ en teknisk detalj och lÀmnade resultatet till att bli vad det nu skulle bli. 38.93 landade mitt spjut pÄ och innebar Ànnu ett nytt personligt rekord. Jag var nöjd pÄ ett sÀtt, men hade velat passera 40 meters - grÀnsen som jag har gjort pÄ trÀning. I spjut Àr det dock skillnad pÄ trÀning och tÀvling för mig. NÀr jag tÀvlar spÀnner jag mig mer och "vill ta i". Jag hÄller pÄ att lÀra mig balansen dÀr. SÄ fort jag har gjort det sÄ kommer spjutet att segla ivÀg. Jag har ett skönt sjÀlvförtroende inför min spjutsommar. SÄ, sista grenen. 800 meter. En av min bÀsta grenar i vanliga fall. Eller ska jag sÀga: "NÀr jag har kniven mot strupen"?
leffe-och-jag

Coach Leffe och jag

Jag var hĂ€rligt, lagom nervös och var sugen pĂ„ att se hur det kĂ€ndes att springa de dĂ€r tvĂ„ varven runt banan. Jag hade helt glömt bort hur det kĂ€ndes !! Jag öppnade loppet pĂ„ tok för lĂ„ngsamt och nĂ€r jag efter 400 meter försökte att skruva upp farten sĂ„ var det för sent. Jag kom i mĂ„l pĂ„ 2.14, vann grenen och hade massor av krafter kvar. Min sista 200-ing in mot mĂ„l var den snabbaste. SĂ„ ska det kanske inte direkt vara... jaja. Det Ă€r ovana. Just i det hĂ€r lĂ€get tĂ€nker jag inte vara för hĂ„rd mot mig sjĂ€lv. Jag har genomfört min första mĂ„ngkamp pĂ„ över tre Ă„r och jag Ă€r stolt över mig sjĂ€lv. Jag Ă€r stolt över att jag har orkat hĂ„lla ut och att jag hela tiden har trott pĂ„ att jag kommer att fĂ„ tĂ€vla igen. Jag gillar min nya mentala instĂ€llning och jag kĂ€nner mig tryggare och lugnare inför det jag ska göra. Nu behöver jag bara det dĂ€r lilla extra sjĂ€lvförtroendet i varje gren ocksĂ„ sĂ„ kommer jag till och med att prestera 😀 Min slutsumma blev 5760 poĂ€ng och Ă€r mitt fjĂ€rde bĂ€sta resultat i karriĂ€ren. Mina mĂ„l inför sommaren behĂ„ller jag för mig sjĂ€lv, men utan att sĂ€ga nĂ„got sĂ„ tror jag nog att de flesta omkring mig vet vad det Ă€r. SĂ„hĂ€r tvĂ„ dagar efter tĂ€vlingen kĂ€nns min kropp konstigt nog bra och jag har mindre ont Ă€n förvĂ€ntat. Idag fortsĂ€tter jag min Ă„terhĂ€mtning med en lugn jogg och lĂ€tt mage och rygg för att imorgon fylla pĂ„ med ett styrkepass. PĂ„ fredag tĂ€vlar jag igen. I Sollentuna. DĂ€r blir det kula pĂ„ fredagen och lĂ€ngd pĂ„ lördagen. Kanske jag kan fĂ„ slĂ„ mammas 6.33 dĂ€r ??? Är det nĂ„gon som kommer och kollar?
trott

FÄngad mitt i tröttheten

Hej och tack för denna gÄngen. Kramar, Nadja

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.