Julia Klackenberg skriver till er!

Godkväll alla som har saknat mig!

Godkväll till alla er som har njutit av min frånvaro också. Och till alla där emellan

Som jag skrev i mitt sista inlägg så vill jag att några av er gästbloggar. Jag är själv trött på att skriva och det är mycket roligare att låta er ta över för tillfället. Så först ut blir Julia. Julia och jag har träffats live. Givetvis på Bosön. Vi tränar för samma sjukgymnast (Anna From) och i mina ögon är Julia en sådan där tjej som inspirerar och har mängder av GO i sig. Julia och jag har även gått några steg i min favoritkurs, PGK, tillsammans.

Så, här kommer Julias text och hennes bilder. Trevlig läsning

“Halloj!

När Nadja skrev i bloggen att det fanns möjlighet för gästbloggare tyckte jag det skulle vara kul och spännande att skriva lite. Jag följer själv Nadja i hennes resa och kommenterar lite då och då här =)

Så, vem är denna gästbloggare då ? Jo, Julia Klackenberg , 21 år och spelar tennis på elitnivå i Kungliga tennishallen i Stockholm. Sedan barnsben har jag alltid sportat och i flera år tränat både basket och friidrott tills tennisen tog över helt eftersom det var det jag tyckte var roligast. Jag helttids satsar på min idrott och drömmer om OS , Grand Slams och en karriär inom topp tennisen. Det är en lååång väg att vandra och jag ska göra allt för att nå mina mål och tycker själv jag har valt det bästa jobbet!

Jag har flera SM-medaljer i bagaget såväl som junior och senior, singel och dubbel och nästa steg blir att ta sig vidare på den internationella touren runt om i Europa.

Dock har även min karriär senaste 2,5 åren präglats av skador , främst i handleder och knä. Operationer, behandlingar, timmar och åter timmar av rehabilitering är jag äntligen redo för att både träna och tävla för fullt och känner mig starkare än någonsin. So let’s goooo!!!

I dagsläget sitter jag med grym träningsvärk i vaderna efter 3 dagars intervall löpning i rad tillsammans med tennispass och styrketräning. Oj oj oj, varje steg jag tar känns, men älskar träningsvärk och älskar känslan över att ha tagit ut mig så mycket. Är inne i en fysvecka med mycket löpning för att vara på mitt max nästa vecka när jag åker till Turkiet i 2 veckor för att tävla. Kan knappt vänta tills torsdag då det var 3 år sedan sist jag var ute i världen och tävlade! Spritter i kroppen och vill att dagarna ska flyga fram…

Tillbaka till kursboken, och min kopp te.

Ha de gott , stay strong =)

// Julia”

Kort rapport

Oj oj oj så trött jag är nu! Idag har varit en fullspäckad dag. Men oj så trevlig

I morse sprang jag 200-ingar och det gick väldigt bra. Jag var lite orolig först att det skulle kännas i halsen men jag märkte inte av den utan fick istället koncentrera mig på baksidan. Den värkte en aning efter 8 lopp så då var jag för en gångs skull smart och avbröt Aaaaahhhh… så duktigt! Jag skulle ha sprungit 10 st men just nu känns det som att det inte gör något. Jag gör hellre 8 st idag och 10 nästa vecka än ingenting nästa vecka på grund av en smärtande baksida. Någon har lärt sig av sina misstag.

Resten av dagen har gått snabbt… jag har knappt hunnit tänka. Nu längtar jag bara till imorgon för då har jag två roliga pass på schemat.

Jag känner mig helt färdig och ska hoppa i säng så längre än så här blir det inte idag

Kramar i massor från en trött,

Nadja

Har tappat sugen

Godkväll kompisar!

Jag befinner mig just nu i en skriv-svacka. Jag tycker inte att det är lika mysigt att sätta mig vid datorn längre. Inte ens de tända ljusen eller den där koppen med te kan få mig att känna lust att sätta mig här. Men så är det väl med allt här i livet? Ibland är det kul, ibland är det inte alls kul. Det svåra är bara att hålla kvar trots att det inte är roligt. Det är så onödigt att bara släppa saker. Tycker jag. När jag får lite utrymme från saker som jag tycker är jobbiga eller slitsamma så brukar min lust komma tillbaka efter ett tag. Jag hoppas att det kommer tillbaka här också, för jag älskar verkligen att skriva!

Jag ska i alla fall berätta om min träningsdag. Ni brukar alltid får rapporter och det ska vi väl inte ändra på ?

I morse var jag hos min sjukgymnast Anna och körde igenom överkroppen. Vi stretchade, körde övningar och hon tryckte bort knutor och stelheter för att göra mig smidigare. Jag känner mig alltid så oerhört lätt och fri efter ett pass med Anna. Hela kroppen får så mycket genomblödning. Passet idag var redan kl 08.00 så jag var hemma i tid och kunde somna om en timme innan jag åkte till Bosön igen för en lunch med coach och Malin Ewerlöf. Kl 13.00 redan så hade jag mitt andra pass: teknik i spjut. OCH SÅ BRA DET GICK IDAG!!! Jag har känt att jag varit på väg att bli förkyld så jag tränade ingenting i helgen utan försökte att återhämta mig, men att kasta funkade alltså hur bra som helst. Vi fokuserade på små detaljer och jag upplevde saker som jag inte upplevt tidigare. Väldigt motiverande! Jag älskar att det alltid finns nya saker att upptäcka och lära. Jag var inte ens trött när jag gick från träningen. Jag var bara glad och upprymd och ville träna mer. Men mer ska jag INTE träna så jag åkte hem för att vila ytterligare en timme Ja, jag är som ett spädbarn. Men jag verkar behöva det. Idag har jag verkligen lyckats att hålla min energinivå hög genom hela dagen och jag tror att det beror på att jag har sovit bra hela natten och sedan även under dagen. Jag tror på sömnen.

Klockan närmar sig halv tio och jag vill gå och lägga mig… Jag har väntat hela kvällen på att jag ska få krypa ner i min gosiga säng. Jag vill vakna tidigt imorgon och vara pigg och spänstig och så vill jag åka och träna på Bosön. Så länge träningen går bra så gör det inget att jag har skrivkramp

Jag behöver ta nya träningsbilder också… så att ni kan få sådan istället för bilder som inte har med texten att göra. Och så ska ni få en gästbloggare!! Jag säger inte vem ännu… Är det någon annan som önskar att gästblogga så mejla mig. Det är alltid roligt med andra inslag här och jag gillar att ha kontakt med er läsare.

Nu säger jag upp den här kvällen.

Godnattkramar

Nadja

Så, vad gör jag nu?

Klockan är snart 20.00 och jag känner att kvällen redan är slut. Jag gillar inte att dagarna går så snabbt som de gör just nu. Jag hinner ju inte med någonting. Eller, jo… jag hinner med en hel del faktiskt men jag blir bara aldrig nöjd. Det enda som jag tänker på när jag går och lägger mig är på det där som jag INTE hann med. Dåligt tänkande. Eller hur?

Min träning har gått hur bra som helst och jag har en SJUK träningsvärk i rumpan, baksidorna och benen. Jag kan inte sätta mig på toalettstolen utan att hålla i mig i något. Såhär blir det alltid när jag inleder en ny hårdträningsperiod. Det är nu som jag verkligen känner att jag lever. Vad säger jag? Lever? Jag går ju runt och känner mig halvdöd mest hela tiden. Men det hör till man tränar hårt. Allt det där vet ni säkert.

På morgonen idag var jag hos min sjukgymnast Anna och vi körde bromsman. Hon märkte att benen var slitna efter alla utfallssteg igår så vi körde bara 4*5 st med bra fokus. Mellan varje set så masserar hon mina utsidor på låren. Hon trycker skithårt på dem för att få musklerna (senstråken) att släppa så att knäskålssenan inte ska dra snett. Gör den det så kan jag få ont i knäna igen och det vill vi inte. Anna är alltid så noggrann och duktig. Jag känner mig verkligen trygg när jag är med henne. Hon lämnar mig aldrig halvdan. Hon jobbar alltid hårt med varje detalj. Det gillar jag.

På eftermiddagen hade jag spjut med Anders. och så kul det var idag!!! Riktigt roligt. Jag tänkte att det skulle bli ett helvetespass eftersom jag var så trött. Men vi bytte fokus till att jobba med smådetaljer och idag gick krutet åt till att försöka få i stämbenet (mitt vänsterben, det främre benet) rakt innan jag kastar iväg spjutet. Det har aldrig riktigt varit min grej men idag hittade jag någon form av känsla.

Efter passet blev det massage… Mmmmm. Massage! Som jag behövde det.

Ikväll ska jag inte göra någonting. Jag sitter och planerar för veckorna som kommer och inser att jag förmodligen har lagt in för mycket i min kalender. Jag känner för att åka ifrån allt. Men det vore ju inte speciellt snällt för de som är inblandade. Ingenting är så skönt som att bara sticka utan att säga något. Det blir inte samma sak om man säger till innan. Håller ni med om det? Jag ska försöka att få en eller två helt tomma veckor så att jag kan åka ner till min älskade syster Bissan i Malmö. Det skulle vara så skönt att andas en annan luft, att träffa andra människor och att få träna på en annan plats. Jag älskar allt jag har här men jag tror också att det är bra att variera sig för att vakna till.

Nu vet jag att några av er väntar på att få svar på era kommentarer på mejlen, så jag ska svara på dem nu

Kramar till er,

Nadja

Det blev spontant och jag är upprörd!

Nybryggt kaffe och bra musik på spelaren. Ett stycke lillasyster som fortfarande ligger kvar i sängen och snusar. Hur mysigt kan det bli? Själv vaknade jag alldeles för tidigt. Kunde inte sova Behövde sova, men kroppen och huvudet vill upp och börja dagen. Irriterande. Idag hade jag kunnat sova ut läääääänge. Jag får ta det en annan dag.

Igår blev det spontant och kul hela kvällen. Vi åkte in till stan och satte oss på en pub. Vi åt efterrätt och skrattade som vanligt. Jag drack alldeles för mycket kaffe medan Bissan smuttade på vin. Jag blev utmanad i en het diskussion om hurvida vi svenskar som tävlar för Sverige får skattepengar för att kunna träna och tävla. Och gud som jag gick igång! Bara så ni vet så får vi INGENTING alls av era skattepengar! Vi får fixa våra egna sponsorer och dra in våra egna pengar. Och svensk friidrott får också dra in sina egna pengar. Jag har aldrig sett skymten av några pengar från er (oss, för jag betalar också massor av skatt!) skattebetalare och då har jag ändå tävlat i både EM och VM.  Visst, det kanske finns ett och annat bidrag att få men jag har aldrig fått något. Och de som får ett bidrag får det inte utan att prestera, precis som alla andra måste göra för att få något. Jag har fina och medmänskliga sponsorer som hjälper mig med min ekonomi och först och främst tävlar jag för mig och dem. Om vi nu ska ha de där resonemanget som kom upp igår. För ingen annan har köpt mig. När jag drar på mig Sverige-dräkten så tävlar jag förstås för Sverige men då ska ni veta att det absolut inte är SVERIGE och skattepengar som har tagit mig dit, det har mina sponsorer och jag gjort själv.

Ja ni hör ju, hur jag brusar upp. Det är inte meningen. Det är bara det att jag alltid stöter på människor som säger att jag tävlar för DEM, för dem “betalar ju för mig” och den där kommentaren känns så fel. Och de tycker att de har rätt att bli arg på mig om jag inte presterar för jag springer ju faktiskt runt och gör av med “deras pengar”. Men, så är det alltså inte. Inte för mig i alla fall. Kanske funkar det annorlunda för dem som får pengar av SOK, jag har ingen aning. Jag kan bara prata för mig själv. Så nu vet ni vem som betalar för mig

Idag har jag en fullproppad dag… det ska bli kul att se hur jag får ihop den. Jag ska i alla fall börja med att byta om till fräscha träningskläder och sedan köra första passet för dagen.

Kramar till er så länge,

Nadja

Jag har sällskap

Guuuud så kul det är att träna när min syster är med mig!! Mycket roligare än att träna själv. Och Bissan är så jäkla rolig och spontan så hon hänger med på allt jag gör

Idag sprang hon nästan ifrån mig på 200 meter. Vilka sjuka kliv hon har den tjejen. Det är så himla synd att hon slutade träna när hon var ung. Hon sprang 800 meter och hoppade lite men slutade när hon var i 14-15 års åldern.

Efter träningen åt vi en god och lunch på Bosön. Och om vanligt fick jag skratta mycket. Det är bra för mina magmuskler

Innan träningen berättade jag för henne vad vi skulle göra och hon sa: “Men sluta! Då måste jag ju göra allt det där. Säger någon åt mig att hoppa så hoppar jag. Jag kan inte banga”. Haha, det där är härligt! För så funkar nästan jag också när det gäller träning. Det är därför det blir extra jobbigt när man ska göra något som redan är jobbigt. För jag gör alltid allt utan att fuska. Vi hade 40 min distans idag och under tiden så sa hon: “Jag pallar inte mer. Nu ger jag upp”. Men så fortsatte hon ändå hela passet. Det är en skada vi har i familjen Casadei Vi tillåter inte oss själva att ge upp.

Nu är vi hemma en snabbis och duschar. Jag har ett pass till idag och ska försöka vila lite. För kvällen har vi inte bestämt någonting men jag hoppas att vi tar oss in mot stan. Jag känner för att vara lite spontan! Jag känner för att vara galen och göra saker som jag inte brukar göra. Ge mig tips!

Bissan sitter och målar naglarna och tror tydligen att hon ska få ett ragg på det sättet. Om hon bara visste att hon målar dem förgäves

Nehe mina vänner, min tur att duscha. Ooooooh, så länge jag ska duscha!

Kramar från en glad

Nadja

Jag vet att jag är seg

Mina hörlurar spelar så högt att jag glömmer allt omkring mig. Jag känner mig ensam trots att jag har sällskap. Det känns som när man var liten och alla såg att man gömde sig under bordet men man kände sig ändå så skyddad och osedd.

Min syster Bissan är på besök och vi har SÅ MYSIGT. Ikväll har vi spelat musik för varandra i min säng. Vi dansade och sjöng med och utan att säga ett ord så förstod vi att vi båda tänkte på gamla minnen, barndomen och framtidsdrömmar. Jag älskar att ha min syster på besök. Jag blir så lugn och behöver inget annat. Jag kan vara mig själv och vi skrattar så mycket. I henne ser jag så mycket av allt jag har i gjort i livet. När jag träffar henne så blir jag så nostalgisk. Hon brukar berätta hur hon har sett på saker som har hänt i mitt liv och då låter det alltid så annorlunda jämfört med hur jag själv minns allting. Det är spännande. Idag pratade vi om min flytt upp hit till Stockholm. Hur jag ordnade allting själv, utan mina föräldrars hjälp. Jag tror knappt att de märkte att jag flyttade Jag hade coach Leffe som hjälpte med boende här uppe men allting som hade med flytten att göra fick jag ordna själv; transport, packning, släp. Bissan sa att jag fixade det eftersom jag alltid hade så många vänner. Jag kunde alltid “dra i någon tråd och få allting fixat” sa hon. Det var något som jag hade glömt nu. Jag har glömt att jag ALLTID hade människor omkring mig och jag hade alltid någon att be om hjälp.

Vi pratade om när jag bodde i en pytteliten etta på Björkholmen och där Bissan och hennes kille bodde på min soffa i ett halvår. 27 kvadratmeter kärlek. Aldrig har jag mått bättre Tydligen störde jag mig på att de aldrig plockade undan efter sig men det har jag glömt idag. Jag jobbade hos min mamma och pappa på deras golfkrog “Cafe Casadei” och kom alltid hem med mat till Bissan som inte hade något att göra och bara låg på soffan. Vi skrattade åt minnet och hon fortsatte att berätta sina minnen från saker som vi har upplevt.

Jag fyller år den 3 april. Då önskar jag mig en tillbakablick på hela mitt liv. Jag vill se om allt, som en film. Jag vill verkligen titta för jag vet att jag kommer att skratta så gott och jag kommer att få se så många härliga människor igen. Är det någon som kan ge mig det jag önskar mig ? Från och med idag så ska jag börja spela in mer och mer saker från mitt liv. För jag vet att jag kommer att vilja titta på det om några år.

Så, ska jag berätta lite om min träning också kanske ?

Idag har jag haft TRE pass. Jag började morgonen med att åka till min bakside-expert Askling. Där var jag en timme innan jag stack till min sjukgymnast Anna på Bosön. Hon mosade mig som vanligt men ikväll har jag i alla fall sluppit febern

Jag däckade en timme mitt på dagen och stack till mitt tredje pass vid 17-tiden. Löpning stod på schemat och GUD SÅ KUL DET VAR!!! Jag sprang 2*300 meter och 2*200 meter och jag kände mig så lätt och enkel. Baksidan kände jag inte av alls. Så otroligt skönt och roligt. Imorgon ska jag få prova att jogga en längre sträcka. Jag tror att det kommer att kännas hur bra som helst.

Just nu sitter vi i mina mysfåtöljer och jag är sugen på en kopp te. Jag kanske ska säga till syster att hon också är sugen ?

Hur som helst är jag trött efter en dag med full rulle hela tiden så jag ska snart gå och lägga mig.

Godnatt till er. Ta hand om er och era minnen.

Nadja ( & Bissan  )

Allt är så mörkt och tyst

Godmorgon för andra dagen i rad! Det här börjar ju bli en vana

Jag dricker te, knaprar på en knäckemacka med ost och äter yoggi. Det är så mörkt ute. Jag känner mig pigg men på gränsen till snuvig och jag njuter av mina tända ljus på bordet. Jag försöker att rita upp en plan i huvudet på allt jag ska göra idag men kommer på att det är mycket bättre att skriva ner det för hand. Jag glömmer så lätt och sen så älskar jag att stryka över dem punkter som jag har klarat av

Jag har fortfarande träningsvärk sedan Annas mangling och det hjälpte inte att jag vilade igår för det känns lika jävligt idag. Om några timmar ska jag köra sprint med syster Bella så min överkropp kommer i alla fall inte att behöva användas lika mycket som benen.  På kvällen har jag vatten och Asklings baksideövningar. Nu när det är - 15 grader ute så hoppas jag att vattnet kommer att kännas varmt och skönt

Vet ni vad som slog mig precis? Hur gör ni när ni äter frukost?? Sitter ni bara still och tuggar eller gör ni som jag: saker samtidigt? Jag kan få för mig att plocka ur diskmaskinen, vika tvätt eller plocka undan skor mellan tuggorna. Eller så sitter jag med datorn. Är det någon som bara sitter rakt upp och ner och äter? För mig känns det som lite slöseri med tid. I alla fall när jag sitter själv och äter. När jag bor på hotell eller äter med andra så fullkomligt älskar jag långa frukostar. Men på vardagarna (då jag alltid äter frukost själv) så är det inte lika kul. Berätta hur ni gör!

Min telefon piper hela tiden och jag vet att det är dags att börja svara på sms och mejl. Jag känner mig lite på hugget idag så jag kommer att vara effektiv Först ska jag ta en morgondusch. Det är SÅÅÅÅÅÅÅ skönt att duscha på morgonen!

Puss & Kram

Nadja

Gha! Så ont det gör!

Godmorgon och upp och hoppa!

Så hurtig man kan vara då Jag är det egentligen mest i skriften… om ni hade sett mig nu så hade ni skrattat: jag ser ut som en rishög med utsläppt stripigt hår, glasögon och påsar under ögonen. Klädsel tänker jag inte ens berätta om. Det är jobbigt att gå upp tidigt men attans så pigg jag kommer att vara om en timme.

Jag har hunnit med att betala räkningar, som jag för övrigt tycker om när jag har pengar och när räkningarna blir rätt, men denna gången var det två stycken som var fel och då blir jag galet irriterad. Och så är klockan 07.00 och det går inte att ringa någon kundtjänst. Blä. Nu skiter jag i det.

Igår hade jag två bra pass. På morgonen körde jag och lillasyster Bella 40 min distans med stretch (ååååå så skönt det är att stretcha ibland! Jag känner mig så lång efteråt) och på eftermiddagen tog sjukgymnast Anna fullkomligt död på mig. Det var nog det värsta passet hittills med henne. Jag fick någon form av feber och huvudvärk efteråt. Hon stretchade mig och försökte att massera bort knutor framme vid bröstet som jag har fått av för mycket kastning och överkroppsstyrka. Alltså, VARNING! Få inte för er att prova detta hemma. J-Ä-K-L-A-R så förbannat ont det gör. Man trycker precis vid nyckelbenet, hela vägen ut mot armhålan. Och så trycker man HÅRT. Sedan gick vi på mina utsidor som alltid stramar till sig vilket leder till att jag får ont i knäna. MMmmmm… det var inte heller så kul vill jag lova. Och jag som hade dem där utsidorna under kontroll när jag åkte till Sydafrika. Väl där så började vi med så mycket annan, roligare träning, så utsidorna fick komma lite i skymundan. Det får jag sota för nu. Kanske rätt åt mig då

Passet innehöll fler godbitar men vem orkar lyssna på sånt nu? Nu ska vi ju äta frukost

Vi hörs inom kort, kramar på er

Nadja