Stadion ikväll?

Vackra Stadion
Eftersom de bygger om Vallen här på Lidingö så får vi friidrottare lov att vara INNE på Bosön. Speciellt kul nu när solen skiner och det är 25 grader varmt ute… Grrr!
Men kanske, kanske, kanske är Stadion öppen ikväll när jag ska springa häck och då tänker vi åka dit. Hade ju varit så roligt att få träna på de banorna! Jag älskar Stadion.
Men, det är ikväll. Nu ska jag fokusera för ett kulpass med Leffe.
Solens strålar på er // Tiggy
Nadja + Caperio = sant
Är lite sen med nyheterna här
För några veckor sedan kom en man från IFK Lidingö fram och gav mig en tidning. Jag fattade ingenting och såg nog lite frågande ut tills han sa: “Börja läsa från slutet!”. Det gjorde jag. Och vad hittade jag där? Jo, min nya (relativt) sponsor Caperio och jag på ett uppslag tillsammans i tidningen Konsult.
Såhär motiverade Christer varför de valt att sponsra mig (fina och glädjande ord!):
” Nadja har en personlighet som vi tycker sammanfattar Caperios mentalitet. Hon sticker ut, vågar vara lite annorlunda och har kaxiga målsättningar. Privat är hon ödmjuk, men på banan är det bara en sak som gäller: att bli bäst.”
Tack Christer och Caperio för de orden.
Nu ska jag försöka njuta av den underbara kvällssolen… Har kört två pass idag och känner mig redan lite trötter
Kram till imon! // Nadja
Hur viktiga är vilodagarna?
Ja… det kan man ju fråga sig! Frågan om vilodagar är den fråga som jag allt som oftast diskuterar med min tränare Leffe. Jag vill träna mer och mer fast jag redan tränar sex dagar i veckan och två pass om dagen. (Under tävlingsperiod är det betydligt mindre. Då handlar det kanske om sju-åtta pass i veckan.) Jag vill lägga till fler övningar och aldrig tappa en enda dag med värdefull teknikträning. Min träningsvilja handlar inte så mycket om träningstimmarna i sig utan mest om viljan att lära mig alla de olika tekniker som min mångkamp kräver av mig och då behövs det många timmar. När jag står där på banan så vill jag veta att jag har gjort allt jag har kunnat, tränat tekniken så bra det bara går och tagit ut mig själv i alla moment.
Med åren så har jag lärt mig att vilodagarna är GALET viktiga om jag vill hålla mig hel och frisk. Jag har gått sönder alldeles för många gånger och mina knän är slitna efter att ha kört hårdare träning än vad jag klarat av när jag var yngre. Jag har till och med förstått vilans betydelse så mycket att jag kan njuta av att vila! Jag kan njuta av att vara “lat” och att inte göra någonting. Det stör mig inte lika mycket längre som för bara ett år sedan.
Och tanken som jag hade innan: “Nu vilar jag och mina konkurrenter tränar!” ger mig inte längre panik. Jag utgår ifrån vad det är min kropp behöver för att utvecklas och den behöver VILA.
Jag tror också att för att kunna vila med gott samvete så behövs det (i vissa fall) en plan. Jag har till exempel olika förslag på saker att göra på min vilodag som jag kan ta fram och välja mellan när jag känner att jag behöver det. Det kan vara en inplanerad fika med en kompis eller att gå och köpa saker på stan som jag annars inte hinner med. I början var denna planen mycket viktig för mig, tills jag insåg att jag fasen inte behöver göra NÅGONTING på min vilodag! Nu sitter jag mest hemma och njuter när jag har vila. Går runt och plockar lite eller läser en bok. Eller som nu, skriver till er.
Alla vilar och återhämtar sig på olika sätt och det är viktigt att lyssna till sig själv och att vara ärlig. I början, när jag blev mer och mer medveten om vikten av att vila och hörde mig för i ämnet, så sa en massa människor till mig att jag behövde gå undan och vara ifred för att återhämta mig, eftersom jag är en så social person i vanliga fall. Och visst, jag gillar att gå undan ibland och att vara för mig själv, men det kändes ändå inte som det mest ärliga. Det förstod jag när Gärderud sa till mig: “Men Nadja, du är ju en så social person! Som får kraft av att vara med andra människor! Då är det klart att du ska vara det. Det kanske är ditt bästa sätt att vila på?!”
Och det stämmer för mig! Jag har alltid mått som bäst när jag har varit en vecka nere hos min familj i Karlskrona. Jag har alltid fått kraft och energi av det och där kan jag lova er att det inte finns “en lugn stund”. Det är fart och fläkt men också mycket kärlek, skratt och roliga historier.
Bara för det så ska jag ringa min syster. Jag älskar hennes skratt!
Kramar till er och njutningsfull vila // Nadja
Allting håller!

Leffe tar hand om mig
Hej goa vänner!
I helgen har jag tävlat för fullt i Världsungdomsspelen på Ullevi i Göteborg. Vi åkte dit för att se hur kroppen skulle reagera på att tävla i så många grenar. Framför allt tänkte vi på baksidan. Och om det fanns någon oro så låg den i höjd och längd som jag nu klarade galant. Jag fick med mig 1.70 i höjd och var SUPERNÄRA på 1.74 och 6.19 i längd i mitt första hopp med lite för mycket vind i ryggen. I kula blev det 13.07 och i spjut 32.86. Spjut är den gren som jag är minst nöjd med, jag hittar bara inte tajmingen, även om löpningen fram till utkastet kändes bättre nu. Anders, jag och Leffe ska sätta oss i veckan och reda ut varför det blir såhär.
Kula är en godkänd gren medan höjd och längd är plusvarianter. Jag har hoppat bra höjd på träningarna men det var innan bristningen i baksidan för en månad sen och längd har vi bara tränat en gång och då inte med ett enda litet hopp. Så jag är mer än nöjd!

Mot plankan i längden
Nu vet vi att allt håller. Nu kan vi fokusera på att få mig i bättre form
Helgens överraskning: Mamma, Allan och syster Gisela stod helt plötsligt på läktaren och skrek när jag skulle hoppa mitt andra hopp på 1.74 i höjd. Gud så glad jag blev! Tack för att ni kom!!
Nu ska jag försöka få lite ordning på alla grejer omkring mig. Och dricka en kopp kaffe. Det är sol ute men jag tänder ändå ett ljus
Mysigt!
Kramar Nadja
Fina bilder att signera!
För några dagar sedan fick jag dessa bilder hemskickade. Det är en tysk fotograf som har tagit bilder från VM i Berlin förra året och nu överraskade han mig med att skicka hem några kopior till mig. En del skulle signeras och andra fick jag behålla
Jag blir så glad när jag får sånna här oväntade glädjekickar från människor runt om i världen!
Nu ska jag åka till Göteborg för att tävla i tre dagar. Jag ska försöka att återkomma med rapporter så fort jag bara kan från dessa dagar som jag har missat. Det är bara lite stressigt just nu…
Vi bor på Scandic och där brukar det vara bra med uppkoppling så jag har nog inget att skylla på om det är så att det inte kommer ett inlägg igen ikväll. Tja, det skulle vara nervositet i så fall. Och det tycker jag nog att ni kan köpa







