Igår fick jag springa lite

Glädjeskuttar
Igår körde jag mitt andra pass för dagen med suveräna Carl Askling. Vi tog ett kliv till i vårt rehabprogram och började så smått att springa! Tänk att ca två veckors frånvaro från löpningen kan framkalla så starka känslor
Jag kände mig som en fölunge; studsig och pigg och glad. Precis så som jag känner efter att jag haft min säsongsvila och ska börja hårdträna!
Jag kan inte påstå att jag sprang snabbt… men det var löpsteg längre än de joggande steglängderna och det kändes ingenting även om jag märkte att jag var väldigt vaksam i varje rörelse. Leffe var också med och han stod och njöt i solen i humlegården och nickade nöjt för varje löpomgång jag klarade av. Han är så bra, lilla Leffe! Stöttar mig i allt och är med mig varje sekund.
Idag ska jag få prova på att stöta kula… Jag hinner ju knappt känna av att jag är skadad
Kan göra så otroligt mycket grejer redan.
KrAmAr tIlL eR aLlA fRåN eN hoPpFull TiGeR


Härligt att höra, Nadja! Det är som om man behöver gå sönder ibland för att fatta vilken enorm glädje det är att vara hel och frisk. Tjolahopp!
Men var ni verkligen i Humlegården? Mitt i stan? Isf gissar jag att en och annan parkbesökare blev förvånad när du blåste (och skrattade) förbi.
hahahhaaa…precis vad jag tänkte! vilken syn!!!! WISH i was there!!