6.11 i GE-galan, vinst och nytt sverigeårsbästa

 

Innan jag började med att uppdatera bloggen så läste jag mina kommentarer från föregående inlägg och jag måste få skryta med vilka “duktiga” läsare jag har! Ni hade redan sett resultatet från Globen och hunnit med att gratta innan jag fick upp det här. Vad härligt! Inte för att jag är världens snabbaste med att uppdatera men jag är fasen ingen snigel heller

Jag blir så glad att ni följer bloggen och min idrottskarriär!

Tävlingen igår då. Hade inga högre förhoppningar egentligen eftersom den där mattheten i kroppen inte riktigt hade gett med sig och jag hade ingen aning om hur kroppen skulle kännas. Jag visste inte om jag skulle känna som i helgen då jag upplevde mig själv som snabb i dem små rörelserna men så fort jag skulle ta stora kliv så gick det långsammare. Jag visste inte heller om jag skulle bli andfådd av ingenting bara för att jag har en förkylning på G. Men nu kändes kroppen helt ok. Inte alls någon toppform. inte alls sådär lätt och skön som jag vet att jag kan känna mig men den funkade och svarade lite bättre när jag satte ner fötterna i marken.

Jag tror att den största anledningen till att det gick bra var att jag hade VÄRLDENS BÄSTA HEJARKLACK från min klubb på plats!! Dem skrek mitt namn hela tiden och dem fick mig att känna mig bäst i hela Globen. Tack alla ni underbara som lyfte mig i gropen Tack också till syster Bella som tog hand om mina sponsorer och tack sponsorerna för att ni kom! Mycket tackande här. Tack är bra

Nu känner jag att jag måste vara så otrevligt och lämna er med detta “halvfärdiga inlägg”. Jag har en fotografering på Bosön för MONDO alldeles strax och sedan ska jag hjälpa AKAZIA med att hålla i en mångkamp för Canal Digital…

Måste rusa! kram på er till ikväll…

GE-galan ikväll…

 Nu sitter jag här hemma vid systers matbord och dricker kaffe igen… Jag har tusen härliga fjärilar i magen och känner mig stark och förväntansfull! Ikväll är det tävling i Globen! Jag ska hoppa längd och kommer att få världens bästa hejarklack på läktaren. Omkring 40 st från min klubb kommer att vara på plats för att se galan och givetvis hoppas jag att dem kommer att skrika lite extra när jag kommer mot plankan. Dessutom ska två av mina sponsorer komma med min syster Bella som ska ta hand om dem under kvällen. Det är alltid extra roligt att tävla när man får göra det “tillsammans med andra”.

Ikväll är jag RIKTIGT sugen på att sätta personligt rekord! Mitt bästa resultat är från vintern 08 (då jag inte gjorde någon inomhussäsong förra vintern) och lyder 6.02… för två helger sedan gjorde jag 6.01 i Sätra så jag vet att alla möjligheter finns om jag bara vågar springa på och lita på min ansats.

Nu ska jag hoppa in i duschen, packa väskan och sedan åka och äta lunch med Bella. Jag hoppas att ni sitter på läktaren ikväll!

17.25 börjar vår längdtävling.

Hörs snart igen

Nadja

Å det gick…

 

… upp och ner. Upp i kula och mycket ner på 60m. Egentligen så borde jag inte vara ett dugg missnöjd eftersom jag vet vad det beror på: jag känner mig hängig och matt och har haft ont i halsen i veckan. Men ni vet säkert hur det är: man vill alltid vara på topp när man tävlar! Kände mig liksom lite sömning och kände att blicken var lite suddig. I kulan blev det ju nu ett inomhuspers med längden 13.26 men jag kände VERKLIGEN att det fanns så mycket mer i kroppen och att jag inte hittade den där rätta positionen. Så därför är jag inte helt 100 % nöjd med resultatet trots att det var pers. Men jag är glad. Och det är absolut bra. Men inte superbra. Det var liksom inte så att jag skrek av lycka.

På 60 m ville nog kroppen bara inte vara pigg. Jag kände mig okej under uppvärmningen och när jag körde mina lätta stegringar. Men så fort jag skulle trycka på så kände jag motståndet i kroppen. Jag är verkligen sugen på att släppa på träningen nu så att jag får känna flytet i löpningen!

 

Andra roliga(re) resultat var slangens tangerande pers på 60m!! Och pers i kulan! Han är helt klart på G den killen. Om ni vill se honom tävla så kom till GE-galan och Globen (där även jag ska köra längd). Slangen och Nicke Wiberg kommer att köra en trekamp där som man INTE vill missa! Speciellt inte nu när Slangen visar denna formen!

 

Jag och syster Bella har ätit thaimat och sitter nu vid våra datorer som två fån och försöker ladda inför morgondagens tävlingar. Bella gör som sagt comeback och nu börjar jag märka på henne att tävlingsdjävulen vaknar mer och mer. Hon drar sig undan lite, vill sitta och skriva och dricka sitt te. Jag känner igen mig sååå mycket. Jäkligt kul att se ett sånt beteende hos någon annan.

Nu ska Bella och jag lägga oss med benen i högläge en stund… Sen ska vi försöka komma i säng TIDIGT! Vårt mål idag är klockan 22.00… Yes Yes Yes! So long mina vänner! Kramar från en trött tiger…

Återigen tävlingsdax…

 

 

 

 

 

 

 

Har tagit min lilla morgonpromenad och ätit min frukost… Lyssnat på musik, slappnat av. Samma rutiner som alltid. Det är dax för tävling! Och precis som förra helgen så är det i Sätra! Denna helg blir en liten minimångkamp. Jag ska testa av kroppen för att se att den håller för så många grenar. Om den gör det så ska jag nämligen åka och tävla i en mångkamp i Estland om någon vecka.

Idag har jag den lättaste dagen. Det blir 60m slätt och kula. Det ska bli jäkligt roligt att se hur jag ligger till snabbhetsmässigt! Även om jag vet att jag är sämre på 60m i förhållande till hur snabb jag är på flygande 30m (ett test som mäter hur snabb du är i din löpning utan att ta med startmomentet i beräkningen). Så fort det är ett block med i snacket så blir allt annorlunda… vi lägger nämligen inte så myckte krut på att bli riktigt, riktigt startsnabba. Det skulle vi aldrig hinna med! Mitt pers på 60m tror jag är så “dåligt” som 7.80… och det är satt för två år sedan. Så jag har en liten förhoppning om att kunna förbättra den tiden redan idag. I kula så ligger mitt inomhuspers på 13.20 och det skulle vara galet roligt att få dänga till det också. Shit, jag hoppas alltid på pers märker jag

Imorgon blir det grenarna höjd, längd och häck. Längden är det inte säkert att jag kan köra eftersom det ligger så pass sent i förhållande till de andra grenarna och jag ska hoppa längd på GE-galan nästa vecka så vi har inte prioriterat hoppningen i helgen.

Det roligaste i helgen måste ändå vara att min lillasyster Bella gör sin comeback!!! Hon har varit borta från tävlingsarenorna i två år! Jag har saknat att tävla med henne. På söndag vid 15.35 inleder hon sitt längdhoppande. Vi håller tummarna!!

Tills vi hörs igen: kram!

“Nya” i teamet!

 

Innan 2009 var slut så hade jag och min tränare Leffe ett möte med två nya sponsorer som gick jättebra. Jag ville inte skriva ut något här då eftersom det inte var något som var klart och underskrivet plus att kontrakten skulle börja gälla i januari 2010. Men idag kan jag presentera mina två nya samarbetspartners.

Dem heter JBT Nordic License och TÅL Bygg och inredning Gunnar Tryde AB 

Jag kommer att göra närmare presentationer av de båda företagen lite längre fram. Ha en suverän fredag så länge alla goda där ute! Kramar Nadja

                                   

“Filmtajm” på Bosön…

 

Nu blir det filminspelning på Bosön när jag springer häck

Berättar mer när jag kommer hem. Som vanligt är jag lite sen… Kram!

 

Bra sagt av Paulo Coelho

 

Texten nedan är helt underbar. Den kommer från författaren Paulo Coelho som bland annat har skrivit mina två favoritböcker: “Alkemisten” och “Zahiren”. Paulo är min Winnerbäck nr två. Han sätter ord på sånt som vi alla egentligen redan vet men som vi av olika skäl inte ger uttryck för eller själva klarar av att formulera. Jag får en känsla av enkelhet när jag läser hans böcker. Jag känner mig fri och bättre till mods. Har ni lite tid över så tycker jag verkligen att ni ska läsa hans böcker! Ni kommer att bli berörda.

 

 

 Då släppte jag hans ena hand och tog ett vinglas och ställde det längst ut på kanten av bordet.
   ”Det kommer att falla”, sade han.
   ”Just det. Jag vill att du ska välta ned det.”
   ”Slå sönder glaset?”
   ”Ja, slå sönder glaset. En enkel handling, men en handling som fyller oss med rädsla utan att vi riktigt kan förklara varför. Vad gör det om vi slår sönder ett billigt glas, vi har alla gjort det oavsiktligt någon gång?”
   ”Slå sönder glaset?” upprepade han. “Varför?”
   ”Det finns massor av skäl”, svarade jag. “Men egentligen är det bara för att du ska slå sönder det.”
   ”För din skull?”
   ”Nej, naturligtvis inte.”
   Han satt och såg på glaset på bordskanten, orolig för att det skulle falla.
   Det är en övergångsrit, hade jag lust att säga. Det är förbjudet. Man slår inte sönder glas med flit. När vi går på restaurang eller befinner oss i våra hem är vi noga med att se till att inga glas står på bordskanten. Vårt universum kräver att vi ser till att inga glas faller till golvet.
   Och ändå, tänkte jag vidare, när vi någon gång råkar ha sönder ett märker vi att det inte var så farligt. Servitören säger ´det gör inget´, och jag har aldrig varit med om att ett trasigt glas har satts upp på någon restaurangnota. Att slå sönder glas hör till livet och vi orsakar inga ledsamheter för vare sig oss själva, restaurangen eller vår nästa.
   Jag stötte till bordet. Glaset balanserade på kanten utan att falla.
   ”Försiktig!” sade han instinktivt.
   ”Slå sönder glaset”, insisterade jag. [...]
   Gör det för att våra föräldrar har lärt oss att ta hand om våra glas och om våra kroppar. De har lärt oss att barndomens förälskelser är utsiktslösa, att vi inte ska skilja en man från prästämbetet, att människor inte gör under och att ingen ger sig av på en resa utan att veta vart han ska.
   Jag ber dig, slå sönder glaset, och befria oss från alla de här fördömda åsikterna, från den här manin att söka en förklaring till allting och bara göra sådant som andra godkänner.
   ”Slå sönder glaset”, bad jag en gång till.
   Han såg mig i ögonen. Sedan lät han handen långsamt glida över bordet tills den nuddade glaset. Och med en hastig rörelse stötte han till det så att det föll ned i golvet.
   Ljudet av glaset som krossades drog till sig allas blickar. I stället för att släta över händelsen genom att be om ursäkt såg han på mig och log - och jag log tillbaka.
   ”Det gör inget”, ropade servitören. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från: Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät - Paulo Coelho (Översättning: Örjan Sjögren)

Utan dina andetag…

 

  Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag

« Föregående sida