Fredagar får mig att fundera…

Bella skriver i sin livsdagbok, jag skriver träningsdagbok och lilla Coco ligger i mitt knä och sover… Vi äter vindruvor och dricker te med kaffegrädde i och ibland säger vi något till varandra som för att visa varandra att vi faktiskt bryr oss om och tycker om att vi har sällskap även om vi inte gör något speciellt tillsammans.

Jag har bott hos Bella i en månad och en vecka nu… jag börjar verkligen längta efter min lägenhet. Jag har mina saker över hela hennes vardagsrumsgolv och jag har ingen ordning på mina papper, mina böcker, mina skor… Allt är ett enda stort kaos och jag vill ha tillbaka min verklighet. Jag vill ha tillbaka mina rutiner och den trygghet som finns i mitt eget hem. Jag sover i Bellas säng med henne bredvid mig och ibland pratar hon i sömnen, går i sömnen och väcker mig. Ibland blir det alldeles för varmt och jag kan inte sträcka ut mig. Jag vill ha tillbaka min egen säng. Mina egna kuddar och mitt eget sovrum. Jag vill dra ner min egen rullgardin och vakna till min egen väckarklocka. Jag vill dricka te ur min stora Barbados kopp och tassa runt på mitt eget kalla golv. Tänk så mycket som man aldrig uppskattar när man har det precis intill sig.

Jag ska försöka sova nu… jag har köpt insomningstabletter på apoteket idag och hoppas att jag får några bra timmar med kvalitetssömn inatt. Jag vill verkligen känna mig utvilad till söndag!

Njut av er fredag! Inspirera varandra och var modiga! Många och stora kramar // Nadja

Rolig videoblogg!

 

Här kommer ett litet tips såhär på morgonkvisten… eller det är för fasen inte morgon längre! Det känns som eftermiddag! Gick upp alldeles för tidigt för att tvätta idag… Tanken på att få dra på sig rena, fräscha kläder varje dag kan motivera mer än man tror

Över till tipset! Det är en videoblogg som jag har börjat följa om en kille som heter Daniel och som tränar och pluggar på Bosön. Jag älskar att han är så naturlig framför kameran och att han pratar om allt och inget. Kolla in själva vet jag.

Önskar er en bra dag. Själv ska jag åka till träningen om en timme och köra det sista passet innan SM i helgen. Lätta hopp och lite sprintövningar blir det. Kanske, kanske, kanske får jag känna mig lite toppad för första gången under hela vintern. Skulle vara häftigt! Kramar Tiggy (Challes nya smeknamn på mig)

Älskade “Coco” på besök

Det springer runt en liten, liten varelse här i lägenheten. Hon är lurvig och har pigga ögon och vill mysa hela tiden. Coco Chanel är på besök! Jag kände mig lite ensam så jag ringde min kusin Sarah och frågade henne om jag inte kunde få låna Chanel några dagar. Söt som hon är så sa hon ja utan att blinka och jag blev så glad! Coco har sovit i sängen bredvid mig inatt… och vilken vakthund hon är! Hon börjar morra så fort hon hör en liten dammtuss flyga förbi utanför dörren. Och hon skrämmer livet ur mig på köpet. Men det kan det vara värt

Träning nu. Veckans sista längdpass innan SM! Spännande! Kramar till er

Bra bio med vännerna…

Sitter i Bellas säng med en kopp te och jag känner mig faktiskt lite ensam. Har precis kommit hem från en tidig bio som jag gick på med Max, Bella och Jennie. Vi såg “Shutter Island” med Leonardo Di Caprio i huvudrollen. “Leo” var för övrigt min livs ungdomskärlek och jag trodde likt miljoner andra tonårsflickor att jag skulle gifta mig med honom en vacker, solig dag.

Filmen var jäkligt bra och lämnade många tankar efter sig. Jag tycker absolut att ni som har tid ska gå och se den! Men räkna med att ni kommer att känna er förvirrade när ni lämnar biostolen. Och köp en stor popcorn bara… den är över två timmar lång och man blir hungrig när man sitter där

Det bästa med hela kvällen var dock att Max hade parkerat sin bil bara 50 meter bort från biografen, mitt på Kungsgatan, och han hade INTE fått någon böter! Men jag, som pakerar här utanför mitt eget hem, jag får minsann böter! (Jag fick en imorse. Men det är säkert helt rättvist).

Ikväll ska jag lägga mig tidigt. Jag ska försöka att somna inom en halvtimme från och med nu!

Gud vad jag snackar skit. Jag vet att det kommer att ta minst en timme till innan jag sluter mina ögon… Jag har ju fasen massor av saker attt fixa! Jag önskar er en god natt och många fina drömmar. Kramar Nadja

Spökskepp…

Jag tror att Lars Winnerbäck är min bästa vän. Han säger alltid så kloka saker. Har alltid någon passande låt för alla tillfällen som jag kan finna lugn i. Jag kan sitta en hel kväll och lyssna på hans röst. Läsa hans texter. Klura på hans anledningar till varför han skrivit en viss låt… Jag njuter av hans förmåga att bygga meningar på ett sätt som ger mig gåshud. När jag är ledsen ger han mig tröst eller får mig att hoppas lite mer. En riktig liten låtsas-vän, det är Lasse det.

För kvällen har jag fastnat för den låten “Spökskepp”. Lyssna gärna på den på Spotify hellre än Youtube. Versionen är mycket bättre där.

 

 

Varför är nätter långa
Varför kan ingen somna
Och varför är ljusen täckta av is
Varför är bilden suddig
Varför är talet sluddrigt
Och varför har klara färger
Tappat allt som lyste förr

 

Vi seglar på ett spökskepp
Som ska gå I kvav
Genom viskande vindar och vågor
Som drar oss mot öppet hav
Vi kan sjunka I virvlande vatten
Eller vaka oss rakt genom natten
Och ta oss iland igen

Varför ska rädda rymma
Varför är barnens blickar grymma
Varför är luften fylld av sot
Varför ska regnet sjunga
Att jag måste sluta blunda
Och varför ska vi hälla syra
Över allt vi trodde på

Vi seglar på ett spökskepp
Som ska gå I kvav
Genom viskande vindar och vågor
Som drar oss mot öppet hav
Vi kan sjunka I virvlande vatten
Eller vaka oss rakt genom natten
Och ta oss iland igen

Varför blev minnet yngre
Varför blev guldet tyngre
Varför valde clownerna kapte
Kom lilla vän och skänk mig
En blick av allt du hade tänkt dig
Ge mig en våg av längtan
Sjung en annan sång för mig

Vi seglar på ett spökskepp
Som ska gå I kvav
Genom viskande vindar och vågor
Som drar oss mot öppet hav
Vi kan sjunka I virvlande vatten
Eller vaka oss rakt genom natten
Och ta oss iland igen

In till förvandlingen

Bella tävlade för andra gången!

 Syster Bella har gjort sin andra och sista tävling för året. Hon stannade på 5.21 och coach Nadja var nöjd efteråt

Vi hade som mål att hon skulle klara av att hoppa fyra hopp utan att få ont i ryggen och att hon skulle attackera med all sin fart över plankan. Hon kände av sin gamla skada lite men inte mer än att hon kunde fullfölja tävlingen. Jag är så himla glad över att hon kan tävla igen!! Och det är så nyttigt för mig själv att få se hennes beteende i tävlingssituationen för jag lär mig lite om mig själv samtidigt som jag coachar henne.

Jag är imponerad över hennes sätt att var lugn och att lyssna på mina instruktioner trots att jag såg på henne att hon egentligen var fly förbannad eftersom hon kände att “det inte hände någonting på plankan”. Det kommer så fort hon får träna längd lite mer och får en chans att lära sig hur hon ska få med sig all den fart hon bygger upp i sin löpning.

Nu blir det filmen “Sommaren med Göran”. Bella har tinat jordgubbar på spisen och sitter redo med filten i soffan… MYS!

Kramar till er alla och jag önskar er en skön söndagskväll // Nadja

Inbjuden till mångkampsgalan Götzis!

 

För en vecka sedan kom min tränare Leffe fram till mig och sa: “Vill du veta något kul?” Vilken dum fråga! “Vem vill inte veta om roliga saker!?” undrade jag och han skrattade som han alltid skrattar. Han berättade att jag hade fått en inbjudan till Götzis och undrade om det kunde vara något för oss. Anledningen till att han ställer en så, kanske för er läsare, dum fråga är för att vi redan har planerat för utomhussäsongen och vi sa tidigt att vi inte skulle bry oss om att ta oss in till Götzis. Jag resonerade som så att den dagen som jag ställer mig på den österrikiska startlinjen så ska det vara för att dem vill ha mig där och inte för att någon annan aktiv har blivit sjuk eller för att vi har “tjatat oss in”. Och eftersom det gick som det gjorde på VM så trodde jag aldrig att jag skulle få en inbjudan redan i år så det fanns liksom inte med i våra tankar. Lika lite som VM fanns med i våra tankar när jag inledde säsongen 2009. Men jag har märkt nu att man inte kan räkna med något, varken åt det positiva eller negativa hållet.

Så, nu är det bara att planera in denna härliga tävling i kalendern och Leffe får jobba med ett annat upplägg. Det är bra, han behöver jobba lite

Själv står jag inför en ny fantastiskt idrottsupplevelse och erfarenhet och jag längtar redan dit! Men först ska jag avsluta min inomhussäsong. Jag har ett SM i Sätra som jag ska genomföra och om mattheten och tröttheten i min kropp som jag har skrivit om här några gånger försvinner så hoppas jag kunna köra mångkamps SM också. Vi får se hur det blir.

Nu ska jag sova en timme innan jag drar till Bosön för ett längdpass. Var rädda om er och skratta så fort ni kan! Kramar från Tiger

Sponsormiddag på Beirut Café

 

 

 

 

 

 

 

Vilken härlig kväll det blev igår! Tack för det sponsorer och team-medlemmar

Klockan 19.00 samlades vi alla på Beirut Café som ni hittar på Engelbrektsgatan 37, för att äta god libanesisk mat, umgås och ha en champagneprovning med världens främsta expert Rickard Juhlin. Vi fick prova fem olika sorters champagner där tre av dem var så nya att ingen annan har fått smaka dem ännu. Själv dricker jag ju inte alkohol så jag har inte så lätt för att uppskatta sånna här saker. Men jag förstod ändå det häftiga i det här! För er som vill veta hur otacksam jag är så kan jag berätta att jag hade en “spott-kopp” i vilken all min fina champagne hamnade när jag hade luktat och smuttat på den. Jäklar vad det brände i munnen! Alkohol är så sjukt starkt! Dem andra tyckte att det var jätteroligt att jag kände så för “champagne är ju som saft och man känner ju inte alls alkoholsmaken”. Nej nej, visst du! Men kul var det och alla andra var så duktiga. Beskrev smaker och dofter och gav förklaringar som skulle kunna stå med i herr Juhlins bok utan att någon skulle fatta att det inte var en expert som gjort uttalandet.

Efter provningen var alla hungriga och det bjöds på libanesisk buffé. Jag kan varmt rekommendera denna restaurang. Superbra personal och hela stället andas kvalitet och har hög mysfaktor.

 

 

 

 

 

 

 

Det som jag tycker var bäst med hela kvällen var att alla människor som finns omkring mig och som stöttar mig på olika sätt fick träffas och se vad dem har för funktion i “Team Nadja”. Ännu roligare blev det när det visade sig att nästan alla redan hade träffats eller kände till varandra! Världen är så löjligt liten ibland.

Jag vet att jag tackade er alla igår. Men jag kan inte nog berätta för er alla hur mycket ni betyder för mig och min satsning. Utan er hade jag inte kunnat gå till träningen två pass varje dag och jag hade inte kunnat satsa på min dröm fullt ut. Ni ger mig trygghet och glädje och jag är obeskrivligt glad över att ni finns i mitt liv! Kramar // Nadja

 

Femkampen blev en fyrkamp…

 

Hej och god lördagskväll på er alla!

Har precis ätit en god middag med min tränare Leffe och sitter nu i min hotellsäng och försöker att återhämta mig med massor av vatten, bra musik, sms från goda vänner och lite citron. Det kan verkligen behövas efter en så lång dag. Låt mig berätta.

Jag började med häck vid ett-tiden. Inlöpningen kändes som vanligt väldigt bra och jag kom fram till första häcken precis som jag skulle. Men så kommer tävlingsstarten och jag missar den IGEN. Inte alls lika grovt som i Sätra men tillräckligt för att känna att det är dax att börja “slita sig in i loppet” istället för att bara flyta på. Det positiva är att jag kände mig riktigt vass mellan näst sista och sista häcken, men vad hjälper det när det är fler häckar än så i ett lopp? Jag kom in på 8.86. Mitt pers är på 8.82 så det var inte så långt ifrån och jag vet att jag kommer att slå det så fort jag får chans att springa lite mer häck på träningarna.

Även i höjden blev det ovanan av att hoppa som gjorde att det inte blev högre än 1.70. Min ansats är olika från hopp till hopp och jag känner att jag är lite lätt disorienterad när jag kommer fram till ribban. Jag känner att jag inte riktigt vet hur jag ska agera. Mitt sista försök på 1.73 var riktigt bra så jag vet att höjderna finns där. Jag behöver bara mer träning. Ge mig själv chansen att utveckla en sorts trygghet i dessa grenar.

Kula är dagens katastrof-gren och jag har INGEN som helst förklaring till hur det bara kunde bli 11.90… Eller jo, det har jag ju givetvis Vill man så hittar man förklaringar till allt. Och så länge det är förklaringar som kan leda till att man presterar bättre nästa gång och något man kan lära sig av så tycker jag att förklaringar är väldigt bra. Jag tycker att det är tråkigt att vissa människor alltför ofta kallar det “bortförklaringar”. Min förklaring till det dåliga resultatet stavas PASSIVITET! Jag började med två övertramp. Eller tramp och tramp: jag stod tydligen inte tillräckligt stilla i ringen EFTER stöten och funktionärerna tyckte att jag var “obalanserad” i kulringen… Jag var arg som ett litet bi efter den här grenen och skrek till Leffe att nu jävlar skulle jag hoppa 6.20 i längd. Så blev det tyvärr inte… Jag var alldeles för trött i benen, hade ont i knäna och saknade det där riktiga krutet (som jag har saknat hela vintern) och inledde med 6.03 - tramp -  och sedan 6.02 i sista. Stabilt och bra och jag var väl ganska nöjd efteråt men tycker att de här resultaten kring 6.00 - 6.05 börjar bli lite tråkiga… Jag längtar efter den där sköna träffen. Alla mina hopp hittills har varit hopp som jag känner att jag “bara gör” utan att egentligen få på något ut över det vanliga. Mer träning till Nadja!

Så var det då den sista grenen, 800m. Jag hade grymt ont i båda mina knän efter längden, haltade i min jogg och var väldigt matt i kroppen. Dessutom fick jag tillbaka stickningarna i bröstet som jag har känt av till och från i två veckor nu. Jag kände direkt att jag blev ovanligt flåsig av min uppvärmning. Jag och Leffe resonerade som så att det absolut inte var värt att göra ca 4250 poäng (som jag skulle få om jag bara sprang på en tid runt 2.13) för att sedan vara däckad och borta från träningen i kanske en vecka. Vi har ett SM om två veckor och nu vill jag verkligen komma i form! Så jag har INTE tid att tappa en massa träning. Att vi valde att stå över 800-ingen innebär nu att jag kanske kan träna redan på tisdag igen. Om nu doktorn inte säger något annat om mina stickningar i bröstet…

Jag är nöjd med mitt beslut och det känns som om att jag har utvecklat min förmåga att lyssna till min kropp! Det tillhör faktiskt ovanligheterna kan jag säga er!

Shit, vilket långt inlägg det här blev då! Vi ligger en timme före er här så nu säger jag tack och godnatt och kram :)

På väg till Estland och min första mångkamp för året

 

Sådär ja. Då ska man ut och resa igen. Under sommartider är det verkligen inget konstigt, men när det gäller inomhussäsongen så tillhör det faktiskt ovanligheterna. Under vintern tävlar en mångkamperska för det mesta här hemma i Sverige då det inte är så lätt att hitta bra och tillgängliga tävlingar i utlandet. De flesta av oss tävlar väldigt mycket i dem individuella tävlingarna runt om i Sverige och sedan satsar vi på mångkamps - SM om det är så att vi överhuvudtaget gör en mångkamp inomhus.

Förväntningarna inför helgen är blandade. Självklart vill jag slå mitt personliga rekord som är från vintern 08 och ligger på 4 190 poäng men jag kan också förstå om jag inte gör det. Jag har egentligen tränat alldeles för lite av både höjd och häck (fem-sex pass vardera sen VM) för att kunna vara så tuff i mitt uttalande och säga att jag KOMMER att sätta pers. Jag tänker helt enkelt att ta denna tävling som den kommer. Jag kommer att fokusera på att få till ett bra häcklopp (och inte trilla i starten som jag gjorde i mitt första lopp i Sätra) och sedan vill jag hoppa någorlunda smärtfritt i höjden. Dem andra grenarna har jag tränat bra och känner mig stabil  och trygg i. I övrigt ska jag bara njuta av att få möjligheten att tävla i ett annat land, mot andra motståndare än dem här i Sverige. Och jag ska njuta av styrkan i mitt löpsteg och spänsten som jag känner att jag har i min kropp.

Om någon timme tar vi flyget så jag ska hinna med att städa lillasysters lägenhet innan jag går härifrån. Annars kommer hon att bli tokig när hon kommer hem från Umeå. Bäst att inte reta upp henne i onödan. För då kommer jag inte att få en massa fina “Lycka till” sms som jag så gärna vill ha. Hon är nämligen en jäkel på att peppa upp mig!

Ni som inte har något att göra kan ju ta er till Estland

Kramar Nadja

Nästa sida »