6.01 i längdpremiären och kramp på 200m

 

    

 

 

 

 

 

 

Jaha… då var min första tävlingsdag för 2010 till ända… Jag har hunnit med att hoppa 6 meter i längd, få världens kramp i vaderna på 200 m, varit på dopingkontroll och tävlat utan min coach Leffe som ligger hemma och är sjuk. Det har också visat sig att jag faktiskt redan ÄR bästa kvinna i längd i familjen! I alla fall inomhus

Janne Åkerblom agerade Lennart Julin och tog reda på min mammas bästa resultat inne. Det var tydligen på 5.95 så jag slog det reda förr förra året (se mitt förra blogginlägg på ”kommentarer”) Vart höll skumpan hus då?? (Inte för att jag dricker skumpa men ändå) Nu har jag alltså bara ett rekord att slå och det blir hennes utomhusrekord på 6.33.

På 200 m idag kände jag mig förjävlig. Om man nu får uttrycka sig så? Jag hade inte ätit sedan klockan 10.00 och trodde att jag skulle hinna med det direkt efter längden vid 15.30 tiden, innan jag skulle börja värma för loppet. Men jag hade bara en halvtimme på mig mellan grenarna och hade ingen större matlust just då så det blev bara banan och powerrade… inte så bra med andra ord. Kände redan under joggen att det sög i vaderna men jag trodde faktiskt att det skulle släppa under loppet. Det gjorde det INTE och jag var tvungen att avbryta loppet efter första kurvlöpningen. När jag sprang av banan var jag bara glad att det inte var en baksida som strulade utan “bara” vaderna

Nej, det blir till att sova ordentligt inatt och ta nya tag på tisdag då det blir träning igen. Jag fick tydligen inte träna imorgon trots att jag försökte med vilda protester i sms-form till Leffe. Ibland är han hård och bestämd den mannen!

Jag är sjukt trött och behöver verkligen min säng just nu. Vi hörs imorgon igen. Då vi tar klivet in i februari månad…

Kram // Nadja - Nadjis - Tiger

Timmarna innan tävling

 

Sitter och äter frukost, skriver ner mina tankar på ett papper och lyssnar på bra musik. Har tänt ljus, kollar på bilder från ställen där jag har varit på och som har fått mig att må bra och snart ska jag hoppa in i duschen.

Idag ska jag ÄNTLIGEN få börja tävla!! Det blev ju tyvärr inget igår på grund av snökaoset och jag fick hålla till godo med min familj istället, vilket inte heller är helt fel, men är man inställd på tävling så känns det nästan som om att luften går ur en när det inte blir så som man laddat för sen. Men idag är jag “ny-laddad”! Jag har känt på kroppen i ett par spänsthopp men jag kan fasen inte säga hur det känns. Det var så längesedan jag tävlade så det känns som om att jag inte känner igen kroppens signaler lika bra längre. Och det kanske är bra. Så slipper jag ha en massa förväntningar i mitt huvud redan på min första tävling för året.

För att göra det hela en aning mer spännande att följa så ska jag “reta upp” mamma lite. Se här vad min sponsor skrev till mig igår:

“Jag och Max kommer imorgon och firar dina framgångar. Kanske dags att peta ner mamma till andraplatsen i familjen ”

Nu ska vi kanske inte gå och hoppas på att detta kommer att ske redan idag, men det kommer att ske i vinter. Jag funderar bara på hur långt du har gjort inomhus mamma? (Vi kan ju hoppas på att allas vår A. Lennart Julin läser detta och kommer med det rätta svaret.) Är det runt 6.15 - 6.20? För du har ju INTE gjort dina 6.33 inomhus?! I vilket fall som helst så är du fortfarande bättre än vad jag är och det gillar jag inte! Mitt pers inomhus är 6.01… Klockan 14.30 börjar tävlingen. Det är då ni ska hålla tummarna

 

 

Istället för tävlingsdebut…

… så har jag fått ta hand om min kära, kära syster Daniela (Bissan) som har kommit upp till Stockholm från Malmö. Vi har haft det supermysigt hittills och kommer att ha det ännu mer mysigt imorgon efter min tävling. Vi har gått på stan, pratat syskonsnack, fikat på olika ställen, shoppat halvt ihjäl oss,hälsat på vår kusin Sarah och vackra Coco och tagit en massa bilder. Ett mess från Bella kan summera vår dag i fredags:

“Hej på er, era pottor! Hur har dagen varit? Nadja - du lär väl ha shoppat sönder dig. Å Bissan - du har väl slut på studiebidraget med. Kom till mig sen. Jag saknar er! Puss”

Ett litet bildspel från helgen här nedan…

Snökaos och ingen tävling imon…

 

Jaha.. så är det bara att ladda om för söndagens tävlingar istället. Det blir ingen tävling imorgon för vårt tåg kom inte alls idag. Vi stod och väntade på perrongen i TVÅ timmar! Jag kände varken mina fötter eller händer i slutet och det var så mycket folk överallt att det knappt gick att röra sig. Ingen visste vart de skulle och ingen fick någon information. SJ skötte verkligen det här uruselt!

Nu sitter jag hemma i lägenheten igen och försöker fixa lite saker som står på min “att-göra-lista” istället… ska försöka vara lite smart och effektiv.

På lördag börjar det!

Fjärilarna i magen börjar vakna till liv. Min iver i kroppen känns under varje pass och jag märker på mig själv att jag börjar bli mer och mer fokuserad och kvalitetsinriktad i allt jag gör. Och konstigt vore det väl annars: jag ska ju tävla på lördag!

 

Min senaste tävling var VM i Berlin och då såg det ut som på filmen ovan på 200 m:s loppet (ni hittar mig på bana 8). Jag hoppas att det ser både bättre ut och att det går fortare nu på söndag då jag kör 200 m i Sätrahallen. På lördag har jag 60m häck och kula i Norrköping. Det är väl den tävlingen jag är mest nervös inför eftersom jag bara har sprungit TRE häckpass sen VM! Jag har med andra ord ingen jäkla aning om vart jag står för någonstans. Det enda jag vet är att jag har blivit mycket snabbare. Men i den snabbheten ska jag också få ut tekniken och det är väl den känslan som jag känner att jag saknar lite för tillfället. Men nu börjar det och det är bara att ta tjuren vid hornen! Jag förväntar mig verkligen inget pers i den grenen men ett bra och stabilt lopp där jag har ett bra tryck till första häcken och sen att jag upplever en härlig rytm i loppet.

Vad jag har för tankar i de andra grenarna tänker jag skriva om mer imorgon. För nu väntar ytterligare ett häckpass för mig. Det fjärde innan tävlingsstarten och jag vill att det ska bli fantastiskt bra så att jag kommer med en glad känsla i kroppen till Norrköping.

Vi hörs snart igen vänner! Många kramar Nadja

Som jag lovade…

… så kommer här bilderna på mina nya fina stövlar! Och nej mamma, du får inte mina vita stövlar. Men du får mer än gärna låna dem. När du vill

Godnattkramar från mig!

Paranormal Activity

I helgen var jag och Niklas på middag hos Björn och Jessica. Det var på tiden kan man säga: det var snart exakt 1 år sedan dem var hemma hos oss på middag och vi har hela tiden sagt att vi “snart ska ses igen”. Men så har saker kommit ivägen. Ja, ni vet kanske hur det kan bli ibland?

Vi började med en god middag och avslutade med en ännu godare efterrätt: hemmagjord chokladmousse med tobleronebitar i och över och färska hallon ovanpå. Mums! Hejdå deff och all världens karaktär säger jag bara Mycket bra gjort Jessica! Kvällen hade kunnat sluta på bästa sätt om det inte vore för att värdparet kläckte idén att se skräckisen Paranormal Activity. Jag vet faktiskt inte varför jag gick med på att se den, för jag vet hur jag fungerar när jag sett en skräckfilm: jag sover med lamporna tända i tre dagar efteråt! Och vill det sig riktigt illa så kan jag inte sova alls. Men vad brydde jag mig om det när jag visste hur kittlande spännande det skulle bli att se den alla fyra. Då skulle jag vara tuff. Då skulle det inte vara någon fara alls. För när vi är fyra så tänker jag att jag är skyddad. Och ingenting kommer åt mig.

Tyvärr så hjälpte inte ens det denna gången. Den där jäkla filmen var sjukt läskig! Nu tror jag att jag är förstörd för livet! Hur ska jag kunna sova med Niklas bredvid mig!? Ni som har sett den förstår vad jag menar. Ni som inte har sett den behöver inte se den. Inte om ni är känsliga i alla fall. När vi kom hem blev det precis så som jag förutspådde: vi somnade med lamporna tända.

En ny vecka har tagit sin början och jag är spänd på vad den har att erbjuda. Jag har några roliga saker att se fram emot som till exempel en middag med en av mina sponsorer, tävlingarna till helgen och att få använda mina nyinköpta skinnstövlar som jag köpte på Saracecilia i Lidingö Centrum. GRYMT Snygga! Ikväll ska jag lägga upp en bild på dem här

See You! Kramar i massor

Nadja

Lite om sydafrikaträningen

Så äntligen en liten sammanfattning av lägret i Sydafrika! Jag vet att jag har väntat länge men det är för att det har hänt så mycket saker samtidigt och jag har tänkt att en sammanfattning kan man alltid lägga in när man vill, det är alltid aktuellt, men en idrottsgala eller ett hajdyk bleknar med tiden. Därför har dem ämnena fått komma först denna gången.

 

 

 

 

Vårt fokus med lägret låg på att spetsa till träningen och göra allting mera kvalitativt. Färre hopp och lopp och kast men mycket snabbare, högre och längre. Det som funkade absolut bäst var spjutkastningen (tänka sig!!), löpningen och längden. Jag fick göra två träningar med kast över 40 m i spjut vilket var en fantastisk kick! Jag var lycklig och glad hela dagen! Nej, hela den veckan faktiskt. Jag gjorde ett snabbt lopp på 200 m och var som en vessla de sista 10 metrarna in mot plankan i längden. Vi mätte hastigheten där tillsammans med några tyskar som hoppade samtidigt och både Leffe & Lars ( en oerhört duktig tränare från Danmark. Har tränat sin fru som gjorde över 7 m!) undrade vad som hände Nu handlar det ju inte bara om fart utan också om vad jag gör med den när jag väl kommer fram till plankan. Så detta betyder inte automatiskt att jag kommer att persa så att det stänker om att när jag väl börjar tävla. Men testet visar ändå att det finns kapacitet och det känns som ett skönt kvitto.

Jag känner att jag har hittat en bra stabilitet i kulan också. Och ännu roligare blev det när vi tog hjälp av “Limpan”, Slangens tränare. Där fick både Leffe och jag många nya goda tips att jobba med framöver.

Det som vi har jobbat minst med har varit höjden och häcken. Detta beror som vanligt på mitt vänsterknä och vi vill inte puscha det för hårt och har därför gjort ett medvetet val att inte träna dessa grenar så mycket. Även om det är tråkigt så känns det smart med tanke på att det faktiskt är utomhussäsongen som räknas!

Även styrkan har gått framåt och jag persade i hängande frivändning. Det är en övning som jag inte alls tränar speciellt ofta. Jag kör alltid mina frivändningar från golvet i vanliga fall. Det är bara när det närmar sig tävling och då jag ska bli extra explosiv som jag gör rörelsen kortare och snabbare.

Syster Bella har gjort stora framsteg också! Hon har kunnat hoppa längd på flera pass. Det har hon inte klarat av tidigare. Hon ser starkare och spänstigare ut och jag tror att hon kommer att vara tillbaka på banan snart igen

Nu bär det av till sängen. Eller vänta, duschen först! Haha, det var nära att jag glömde det. Hur äcklig får man bli?

Kramar till er. Sov gott och sött. Nadja

Bilder från Idrottsgalan

    Hej vänner!

Hade en väldigt rolig kväll i Globen i måndags! Visserligen var jag löjligt trött eftersom jag kom hem från sydafrika den dagen vid 12.30 och inte hann vila någonting innan det var dax för att sminka och klä sig, men kvällen blev lyckad trots detta. Jag gick dit med friidrottsförbundet och deras sponsorer och senare på kvällen mötte jag upp min mamma, hennes sambo Allan och syster Bella som också var där fast med Jack Vegas.

Det bjöds på god mat och rolig underhållning av herr Settman och när tv-kamerorna slogs av så fick mamma och co komma ner till oss på golvet. Det var meningen att vi skulle ha dansat hela natten men jag var så tråkig och trött så jag hängde mest vid vårt bord och snackade med Carro & Anna. Efterfesten skulle ha varit på Undici men inte ens dit tog jag mig

Bella var som vanligt taggad till tänderna med mängder av energi och ville aldrig att festen skulle ta slut. Hon drog med mig på lite mingel och vi träffade på kickboxaren Anna som också kommer från Karlskrona och så min gamla tränare Miro Zalar och hans dotter.

Träffade även på friidrottens “minnes-man” A. Lennart Julin. Han hade en anmärkning på min hemsida. Han sa: “Nadja, du kan inte ha så stora bilder på din sida. Det tar hur lång tid som helst att ladda upp allting på din blogg”. Så från och med nu så ska jag ha små bilder på bloggen

Precis hemkommen, nu Idrottsgalan!

Den snabbaste uppdateringen hittills! Har PRECIS satt foten innanför dörren här hemma och kände att jag bara måste uppdatera hemsidan just i detta ögonblick. Jag har varit sååå dålig nu när jag varit i Sydafrika. Men det skyller jag faktiskt det slöa nätet på. Nu går allting superfort och mina uppdateringsintervaller ska vara tillbaka till det normala redan imorgon

Nu ska jag sova en timme innan jag ska börja göra mig galafin! Jag är bjuden till Idrottsgalan ikväll och kommer att gå dit med bland andra Anna Jonsson från friidrottsförbundet. Min mamma och hennes sambo ska också dit så jag hoppas på att få se dem ikväll. Jag menar, de måste ju få se min bränna innan den försvinner

Varma kramar till er alla!

Nästa sida »