Glöm inte Amelia den 5 januari!

 

Hej alla!

Hoppas att ni har haft en fantastisk jul och att ni nu är redo att ta nya tag. Eller det kanske man gör först efter nyårsafton?

Om ni vill ha träningstips och råd från mig så får ni inte glömma att köpa Amelia som kommer ut den 5 januari… där har jag fått den fina äran att dela med mig av råd om motivation och träning.

Nu ska jag och syster och min tränare Leffe dra till sydafrika! Det är 20 min tills taxin kommer… nervöst! Kommer att hålla er uppdaterade därifrån med bilder och berättelser. Ta hand om er så länge och önska oss en god flygresa Kram

Julhälsning från mig…

 

God Jul till alla er sötnosar som följer min satsning mot London 2012! Hade jag kunnat så hade jag skickat sånna här kort till alla, men plånboken säger ifrån. Speciellt såhär i juletider

Nostalgisk & känslig…

Att musik kan påverka mig så mycket… jag tycker att det är konstigt men härligt. När jag lyssnar på Melissa Horns “Lät du henne komma närmre” så gråter jag. Jag gillar att gråta. Det blir så varmt om kinderna och det är skönt att känna när varje liten tår lämnar ögat. Kanske är det stressen som gör mig känslig? Eller så är jag väldigt lättrörd. Jag kan inte riktigt känna skillnaden just nu. Jag önskar att jag kunde sjunga. Det hade varit så skönt att få skriva ner sina känslor och sen få sätta ton på dem. Just nu sjunger jag bara i bilen när jag kör. Eller i duschen. Eller när jag tränar ensam i hallen. Folk hade fasen sagt upp bekantskapen med mig om jag hade tagit ton i närheten av dem!

Detta är min sista kväll i Karlskrona sen åker jag till Växjö för julfirande. Jag måste säga att det känns vemodigt och lite sorligt. Även om jag älskar Niklas och hela hans familj så står ju givetvis min egen mig närmast och jag kommer att sakna dem imon! Och därför är jag lite ledsen redan idag. Det är lika bra att ta ut sånt i förskott

Igår var jag med pappa och hans personal på middag på O´learys… väldigt trevligt och mysigt men inte så god mat. Eller, inte det jag beställde i alla fall. Jag trodde jag beställde vanlig fajitas men det var någon konstig version med pitabröd och gegg och med både kyckling och biff. Gisela (syster nr två) smakade också och sa att jag bara var kräsen. Hon tyckte att det smakade jättebra. Lika bra att säga det så att ni får två smaklökars omdöme. När kvällen var slut fick jag agera taxi och köra hela vägen till Jämjö… ni som har lite koll på Blekinge vet att det INTE är så roligt mitt i natten… Speciellt inte när pappa inte sa ett ljud på hela resan eftersom han var trött. Jag som ville ha lite sällskap. En skiva med Lasse Winnerbäck hade varit sagolikt bra just då kan jag säg er! På tal om det så köpte jag faktiskt hans nya skiva idag: “Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen” och passade även på att utöka samlingen (som är pytte-pytte-pytte liten) med Melissa Horns “Säg ingenting till mig”. Dem ska jag lyssna oavbrutet på när jag kör till Växjö imon. En timme i bil är perfekt. Inte för kort och inte för långt. Man hinner tänka lite, lyssna på musik och ringa några samtal. Sen är man framme och då är man hungrig och kan äta…

Nu ska jag sätta på lite te, städa undan mina grejer som ligger över hela pappas lägenhet och sätta på winnerbäck på högsta volym. Sen ska jag skriva min träningsdagbok, filosofera lite och kanske ta lite bilder på den fina snön?

KrAmAr  TiLl  eR!

Kul kväll med bästa vännen!

Hej mitt i natten!

Skulle egentligen sova nu men kunde inte få ro och sen kände jag mig inte riktigt klar med dagen… Jag måste ju berätta för er om min kära barndomsvän Ullis! Om ni gillar att träffa människor som fascinerar er så ska ni definitivt träffa Ullis. Hon är rolig, kvicktänkt och ironisk och hon bangar inte för något. Så när jag frågade henne om hon ville hänga med till skidbacken i Rödeby så var hon inte sen att säga “JAAA”. Tösen skulle ha pluggat historia hela kvällen men kunde inte motstå det lockande i att få återuppleva saker som man alltid gjorde i sin barndom. Bra beslut. Du kan plugga imon Ullis!

Innan jag lägger mig ska jag ta fram kameran och plåta något utanför fönstret som pappa har ropat om flera gånger nu… “Kom Nadiz! Du måste se hur fint det är här! Ta med dig kameran!” Jag har tappat bort hans husnycklar så jag känner att det verkligen är läge att göra PRECIS som han säger

Godnatt på er jultomtar, stjärngossar, tärnor och pepparkaksgubbar… den 24:e närmar sig… Puss & kram

“Nej, det är lugnt…”

Sitter på en trästol i pappas lägenhet i Rödeby och känner mig allmänt förvirrad och stressad. Julfix och klappar och besök hos nära och kära äter upp mig… Leffe sa “Nadja, åk ner till Karlskrona och träna bra och återhämta dig och ta det lugnt”. Jag undrar bara: glömde min lilla tränare att jag har sex syskon, svårt för att säga nej till folk och att det snart är julafton?

Usch, nu lät det som om att jag skyller på Leffe för att jag inte riktigt hittar den där lugn och ro-känslan som han pratar om. Men det är inte min mening. Jag ville bara att ni skulle få se det komiska i det. För komiskt är det! Jag har i alla fall hunnit med att köpa alla klappar utom en. Den svåraste återstår: den till systern under mig, Daniela. Hon säger alltid: “jag vill inte ha något speciellt” men sen vet man att det är precis det hon vill ha och jag kan direkt se om hon blir riktigt glad över någonting hon får eller om hon bara ler sådär på halvfart. Själv vet jag inte längre vad jag önskar mig… jag känner att jag har kommit till den punkt i livet där jag har allt jag egentligen behöver. Allting annat är som utfyllnad och dyra saker som ingen annan varken har råd eller lust att köpa till mig bara för att det är jul. Denna jul var jag fantastiskt nöjd med min present till pappa som var en diktbok. Hans egen diktbok! Han skriver nämligen dikter hela tiden och har en sida på poeter.se (Giovanni Casadei). Pappa är en oerhört vacker tänkare och förmedlar känslor på ett mycket bra sätt. Det sticker ofta till i mig när jag läser det han har skrivit. Och jag har redan gett honom julklappen eftersom jag kommer att fira julen med Niklas familj i Växjö och jag ville så gärna ge honom boken personligen.

Träningen här nere går över förväntan! Jag har känt mig lite dåsig och konstig nästan varje dag men så fort jag har värmt upp så har kroppen svarat positivt och jag känner mig lätt och snabb och studsig! I förgår hade jag ett suveränt bra längdpass. Eftersom jag tränade själv så hade jag ingen som kunde säga att det räcker så jag hoppade hur länge som helst. Jag glömde liksom bort tiden. Jag hade mina nya längdskor på mig för första gången och njöt av att känna fötterna mot underlaget i Sunnahallen. Det var också kul att träffa gamla klubbkamrater som tränade samtidigt. Ingemar Skärvstrand är en av landets bästa sprinttränare och har funnits med i klubben sen jag var liten. Det var kul att träffa honom och få retas lite (han har en jäkla attityd och är tuff som en bandyboll med glimten i ögat). Hans adepter var också där och jag kände mig välkommen i hallen trots att det var många år sedan som jag lämnade KA 2 IF.

Nu ska jag äta upp det sista av min yoggi och sen bär det av till Sunnahallen igen för ett snabbhetspass. Hoppas att ni har det julfint där ute i stugorna!

KRAMAR Nadja

Jag har glömt Winnerbäck!

För guds skull kära vänner! Jag har glömt berätta för er om konserten med Winnerbäck i måndags! Inte för att det egentligen finns så mycket att berätta… det är väl mer att jag verkligen tycker att ni alla borde gå och se honom. Han är TUSEN resor bättre live! Och då fick vi ändå sitta ner hela konserten! Vi hade bokat ståplatser men eftersom den förra konserten blev inställd så hade han nu slagit ihop två stycken och alla vi som hade bokat ståplatser fick sittplatser. Bedrövligt säger jag! Och då skulle ni sett Bella. Hon slet mig i armen hela konserten och sa “Kom nu för faan Nadja! Nu hoppar vi över staketet och springer fram till scenen! Jag tänker inte sitta ner!” Jag och Niklas försökte i alla fall finna oss i situationen men Bella ville INTE! Det var väldigt nära ögat att hon sa upp sin kärlek till lilla Lars där (och den är inte bara stor… den är GIGANTISK! ) 

Lite fina bilder från kvällen tänker jag bjuda på. Håll till godo och ha en skön snöig kväll! 

Katt & Råttor

Sitter i min kära fars lägenhet i Karlskrona och laddar inför träningen med lite klipp från YouTube… hittade det här och tycker att det är sååååå gulligt! Trodde aldrig att jag skulle säga så om en råtta, men dessa två är faktiskt riktigt fina. Det är dock fortfarande svansen som jag har lite svårt för… tjock och lång och kal… isch! Katten skulle jag vilja ha i julklapp!

Fick bära vacker klänning…

I helgen var jag och syster Bella på uniformsfest hos en gemensam killkompis (Razzie) som också kommer från Karlskrona. Jag älskar att klä ut mig och speciellt när jag hittar dräkter av bra kvalitet! Vi hade dock lite svårt att bestämma oss eftersom det fanns så mycket att välja mellan. Först ville vi vara fångar, sen ville vi vara piratflickor och till slut valde vi hovdamer. Jag kan säga att det inte var lätt att andas i den där klänningen! Men snygga kände vi oss

Prisutdelare på Löplabbet Games

 

Hela dagen idag har jag (och pojkvännen Niklas) stått i Sätrahallen och varit prisutdelare. Men klubben hade ordnat en liten roligare variant till mig: jag fick lov att intervjua alla vinnarna vilket var omväxlande och uppiggande. Kul att stå “bakom micken” och försöka komma på en massa annorlunda frågor istället för den vanliga “hur känns det”? Har ni förslag på frågor så skicka till mig, jag ska stå där imon också!

Ps. Jag kan meddela att jag blir sjuuukt sugen på att tävla när jag ser alla springa omkring inne i hallen! Och just det: på www.friidrott.se kan ni läsa mer om tävlingen i sin helhet.

Frågor från träningsgrupp

Jag fick ett mail i min inbox från en supergullig mamma som har sin dotter i en friidrottsgrupp och hon har själv förlorat ett vad som innebär att hon nästa sommar kommer att springa ett 100 m:s lopp. Hon undrade om jag kunde svara på några frågor som de hade vilket jag tycker var jätteroligt. Här nedan ser ni frågorna och svaren. Mer om Malins vadslagning och om friidrott kan ni läsa på Malins egen blogg.

Hur gammal var du när du började med friidrott respektive började med sjukamp?
 
Jag började med friidrott som sjuåring. Min mamma har hållit på med friidrott så jag följde med henne när hon tävlade och tränade. Jag tyckte om alla grenar direkt och hade svårt för att bestämma mig så först blev det femkamp när jag var i åtta - tio års åldern och sen sjukamp när jag var ca femton år.
 

Om du fått ändra lite med grenarna, ta bort och lägga till, hur hade din sjukamp isåfall sett ut och varför?
 
Jag har fått den frågan många gånger eftersom det ett tag var på tal att det skulle bli tiokamp för damer. Skulle det bli så, så skulle jag få gilla det läget men jag har kommit på att det är sjukampen jag gillar. Jag vill faktiskt inte lägga till eller ta bort någonting. Jag är nöjd som det är. Det är en perfekt gren!
 
 
Vad är det största idrottsmässiga du varit med om?
 
Det är VM i Berlin nu i somras! Det var så mycket folk och så mycket skrik på läktaren! Och så fick jag tävla mot de bästa tjejerna i världen vilket är otroligt motiverande och inspirerande! Banorna var så blåa och fina och så visste jag att ni alla där hemma kunde se det jag och Jessica (min sjukampskollega) gjorde vilket var extra kul. Då fick jag dela med mig av det som jag älskar i mitt liv: friidrott och sjukamp!
 
 
Har du något stort mål du gärna vill nå?
 
Jag har många mål med mitt idrottande. Det största greppbara är att jag vill vinna OS i London 2012. Men jag har även andra mål: som att kunna utföra alla grenar vackert och följsamt och att jag kan tekniken så bra som det bara är möjligt för en sjukamperska. Jag vill känna mig fysisk oslagbar. Veta att min kropp är en av de mest tränade i världen. Sen vill jag utvecklas som människa mentalt. Jag har många fler små mål men jag kan inte skriva upp dem här för då skulle ni somna Det är viktigt med mål och mening i det jag gör. Ta reda på vad du vill och VARFÖR så blir allting mycket enklare.
 
 
Hur mycket tränar du?
 
Det är väldigt olika. När det är hårdträningsperiod så tränar jag ca 12 pass i veckan. Alltså två pass varje dag utom söndagar. När det närmar sig tävling vilar jag mycket mer och tränar kanske bara fem-sex dagar i veckan. Från det att jag var 15 - 18 så tränade jag fyra - fem dagar i veckan. Det är bra att börja lugnt och sen stegra träningen med åren så att man inte skadar sig!
 

Ska du på träningsläger nästa år och i så fall var?
 
JAA! Både nu i år och nästa år. Jag och min syster Bella och min tränare Leffe ska åka till Sydafrika den 28:e december! Jag har aldrig varit där så det ska bli spännande! Sen åker vi på landslagsläger till Portugal till våren nästa år. Det blir mycket resande
 
 
Har du något jobb eller studerar vid sidan av?

Nej, jag sa upp mig från mitt jobb när jag visste att jag skulle ha chans att kvala in till VM. Jag har länge velat satsa bara på min träning så när jag väl hade nått en viss nivå så slutade jag på mitt jobb. Men jag har pluggat på högskola tidigare, till beteendevetare. Så det har jag i bakgrunden om nått skulle hända. Det är bra att ha en utbildning!
 
 
Känner folk igen dig ute på stan?
 
Ibland. Det har blivit så efter VM. När jag går ut på krogen så är det många som känner igen mig och som kommer fram och pratar. Och när jag är på Bosön där jag tränar så är det fler barn.
 
 
Hur håller du uppe motivationen?
 
Jag tänker på mina mål och så läser jag dem. Jag har skrivit ner dem i en bok. Att se sitt mål i skrift tror jag är bra! Sen pratar jag med min mentala tränare, min pojkvän och min huvudtränare om något skulle vara jobbigt. Alla tycker att saker är tråkiga ibland. Det är normalt och mänskligt. När jag blir sådär nere så tänker jag bara: “skitsamma, det är tungt nu men det fixar jag. Jag kanske inte vill göra det här men jag gör det ändå för jag behöver göra det om jag vill nå mitt mål”.
 
 
Finns det några genvägar till toppen?
 
Det skulle inte vara kul med genvägar! Det är ju allt som du gör varje dag som är det roliga: på träningen, med kompisarna på träningen och när du kämpar hårt! Det är verkligen det jag kommer att minnas när min karriär är över. Men visst finns det genvägar. Det finns ju folk som dopar sig och blir bra väldigt fort. Men det är ingen väg att gå. Det är varken rättvist eller lagligt. Du måste träna hårt, äta rätt, sova mycket och ha hjärtat med dig i allt du gör. Det är hårt arbete och fokusering som gäller. Gör allt metodiskt och se till att ha en plan med ditt idrottande som du och din mamma, tränare eller kompis lägger upp. Då kommer du att känna dig nöjd och stolt över dig själv och veta att du klarat av att komma dit du är med din egen kraft och vilja.
 
 
Om det är 5 goda kakor på ett bord, tar du din favorit direkt eller börjar du med de mindre bra och avslutar med den godaste, eller tackar du nej för du äter inga kakor och godis?
 
Jag är ett matvrak och äter ALLT! Haha! Så jag hade definitivt ätit alla kakor om jag hade orkat. Det kan jag göra när jag hårdtränar. Men närmar det sig tävling så håller jag mig till den godaste kakan och äter inte fler kakor efter den. Under hårdträning kan jag aldrig äta för mycket! Jag tränar så hårt och min kropp behöver mycket energi. Mest från riktigt bra mat visserligen men att jag äter godis och kakor skadar inte då.
 
 
Tack för att du ställde upp och svarade på våra frågor samt lycka till!
 

Tack själva och lycka till med ert idrottande och allt annat ni tar för er i livet. Vi ses på banan om några år kanske kram!

Nästa sida »