Där stod vi med långa näsor…

Glada i hågen, laddade till tusen, förväntansfulla och sjukt förberedda för den bästa konserten på hela året tog vi bilen till Gärdet och parkerade för att fortsätta resan med tunnelbana ut mot Globen. Syster Bella hade rödvinsläppar och glänsande ögon och var ovanligt (?) stirrig och energisk. I kontrast till detta, Niklas, lugn som en filbunke men med ett tappert försök att hänga med i tempot. Jag själv en aning trött efter hårda träningspass men med tusen stora fjärilar i min mage och med en ond föraning: att allting skulle bli inställt. Hemsk tanke. Men jag fick den redan på morgonen när jag stod och diskade och när Bella sa att basisten i bandet hade varit sjuk dagarna innan vår konsert så tänkte jag: “Shit! Jag är en liten minihäxa! Jag har alltid vetat det!” Bella tillade dock snabbt att nu skulle allting vara ok och Winnerbäck skulle upp på scen. Vi fortsatte vår resa. Vi gick armkrog alla tre mot rulltrappan och nynnade lite Winnerbäck och njöt av alla människor omkring oss som vi visste delade vår passion för Lasse och hans låtar. När vi kommer upp och ska gå ut möts av att det står en folksamling vid dörrarna som högljutt pratar i mobiltelefonerna och en massa ledsna ansiktsuttryck. Bella märkte ingenting utan fortsatte att skutta fram på lyckliga ben.  Jag såg vita lappar på alla väggar och petade Bella på axeln. “Bella, det är inställt!” Hon hörde ingenting först. Reagerade inte för fem öre. “Bella! Kolla lapparna då!” Förlåt om jag skriver att jag skrattade, men jag kunde inte göra annat när hon vände sig mot mig med en totalt förkrossad min. “Vilket datum är det?!” frågade hon och flämtade. “Det är den 8:e” sa jag och Niklas i kör. Alltså, om ni inte har träffat Bella någon gång så är det svårt att försöka förklara hur roliga former hennes ansikte kan ta. Så fort hon känner något så visar hon det med ögonen, munnen och näsan. Det är det som är det komiska i allt det här. Hon är som en liten seriefigur. “Jag hatar Lasse” vrålade Bella med gråten i halsen. “Tänk om jag hade tagit ledigt från jobbet för det här! Va?! Då hade han fått betala min lön! Jag säger bara det!”. Trots att vi visste att det inte skulle bli någon konsert så gick vi bort mot ingången. Niklas gick fram till informationsdisken för att kolla att lapparna verkligen stämde. Han kom tillbaka till oss och sa “Svinet har kommit till honom”. Både Bella och jag skrattade till av kommentaren. Det var ju faktiskt lite kul sagt. Bella sa upp sin kärlek till Lasse och vi åkte hemåt molokna och svärandes över att vi hade berövats vår efterlängtade upplevelse.  

Nytt datum för konserten blir den 14:e december. Då stänger för övrigt Bosön sin anläggning i en månad för att lägga nya banor. De blir mörkblå och blå om vartannat. Och Mondo för hela slanten. Underbart! Jag funderar på att åka ner till Karlskrona en vecka då för att kunna träna på bästa sätt. Om jag är kvar i Stockholm kommer jag att behöva åka ut till Sätra varje dag och det har jag inte riktigt lust med. Den 28:e december behöver jag dock inte tänka mer för då drar vårt lilla träningsgäng till Sydafrika! Jag, Bella och Leffe. Det ska bli en sjukt kul resa och förutsättningarna för perfekt träning är grymt bra har jag hört av mina landslagskompisar.

Okej mina vänner. Nu ska jag duscha och sätta på mig vardagskläder. Sen ska jag åka till Bella som jobbar på Långängens Gård för att döda några timmar med fika och skrivande i min träningsdagbok. Om ni inte har varit där så kan jag varmt rekommendera det stället! Levande ljus, mysiga krypin, obeskrivligt god mat och fin service (givetvis!)

 

 

Hoppas det går bra för er alla med vad ni än pysslar med!

Stora kramar Nadja