Blöt present och mamma på besök

Lagom till att syster Paula och hennes son åkt hem så kom istället min kära mor upp på besök. Hon passade på att åka med Bella upp till huvudstaden samtidigt som hon skulle sälja sin ögonsten - den gula faran! En “gullig” cab som, jag citerar mamma: “gick igenom besiktningen utan några som helst problem”. Det skulle säkert ha kunnat vara sant tills vi stod på parkeringen till träningen och skulle hoppa ur bilarna. Då ropar mamma: “släpp ut mig!”. Det visade sig att handtaget på förarsidan inte fungerar! Haha, jag trodde jag skulle dö av skratt!

Som ni kanske har sett på mina “kvitterinlägg” så stukade jag foten i söndags. Jag hoppade från en en-meters-pall och skulle möta med vristerna men kom fel. Jag kan ju meddela att jag skrek som en stucken gris. Leffe var framme på en sekund med tryck (aldrig har en man slängt sig så fort över mig) och Niklas sprang som en blådåre efter en linda. Skönt att ha så ridderliga män med sig på träningen :) Vi fick tag på vår läkare, Sven, som gick igenom röntgenbilderna direkt och vi kunde konstatera att det inte var någon fara med foten! Så mitt VM är helt lugnt. Kanske det kan bli lite tajt med SM men det märker vi när jag är där. Jag ska i alla fall åka dit och prova. Ingenting kan gå sönder i foten utan det gäller bara att kunna utstå smärtan. Och jag tävlade faktiskt en hel mångkamp med stukad fot i Polen.

 

 

 

Under veckan som gått så har jag hunnit med att klippa mig (känner mig ett kilo lättare nu), lunchat på Bosön med trevliga vänner och shoppat gult och blått nagellack till VM :) Jag ville egentligen också ha sådana där små gummiband till håret men jag hittade de inte någonstans! Är det någon som vet vart man köper de? (för det är säkert jättemånga som använder gula och blå gummiband). Och sist men inte minst: Jag har äntligen lagt min födelsedagspresent i blöt! Jag förstår om ni undrar vad fan jag snackar om. Jag tror att syster Bissan är den enda som förstår vad jag menar! Jag fick en paketerad handduk av henne som man ska lägga i blöt för att den ska bli stor. Jag har väntat i flera månader med att göra det men nu äntligen föddes den lilla tigerhandduken

Idag ska jag åka till min sponsor, Runners Store, och hämta ut mina nya tävlingskläder och nya spjutskor. Ska bli så spännande att se hur fina kläderna är! Sen ska jag och syster åka in till stan och få massage av Göran. Min kropp behöver verkligen det nu! Känner mig som en sten. Ogenomtränglig och hård.

Vilken bra avslutning det blev

Hoppas vi ses på Malmö Stadion och SM!

Kram Nadja

VM - träff i Karlstad!

Gud vilken trevlig VM-träff det blev! Och vilket härligt gäng sen då! Det känns nästan precis som det gjorde på Europacupen, alla är glada och öppna och det känns avslappnat och hemtrevligt.

Leffe och jag började vårt VM - äventyr med att åka upp till Karlstad GP och kolla tävlingarna där redan på torsdag kväll. När det var avslutat hämtade vi våra fritidskläder och väskor och GUD så snyggt allting var! Jag blev helt till mig och ville bara tävla där och då! Efter en skön natts sömn gick vi upp och åt hotellfrukost - jag ÄLSKAR hotellfrukost! Jag skulle kunna sitta i flera timmar och njuta av allt som finns på borden. Men det går ju naturligtvis inte. Av många skäl.

Hur som helst. Magen var mättad och vi åkte vidare till ett Scandic lite längre bort där vi skulle ha samling. Vi presenterade oss för varandra och gick igenom allmänna saker inför resan: vart vi skulle bo, hur vi skulle resa och lite om hur media skulle funka dessa veckor innan VM men framförallt också på VM. Det kändes skönt att få så mycket information redan nu, så att jag mentalt kan börja förbereda mig för min stora och ärofyllda uppgift

Jag njöt när Stefan (förbundskaptenen) började redovisa för några av de “passningar” han ville ge oss. Han pratade om att vi skulle vara stolta och glada över att vara en av de få procenten som faktiskt har kvalat in till ett VM och att vi inte ska bry oss, om någon annan någonsin skulle påstå annat. Jag menar, de har satt upp dessa kvalgränser av en anledning och det måste ju vara att de tycker att just det är vad som krävs för att man som idrottsman eller kvinna ska platsa på ett VM. Tills sist läste han upp ett inlägg som Daniel Almgren har gjort i sin blogg angående Mats Wennerholms kommentar om att han inte skulle platsa i VM - truppen. Mycket läsvärt och klickar ni på länken så kan ni läsa vad han skrev (läs under rubriken “Icke ett namn för VM?”): http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.10446546&scrollIndex=25

Nu ska jag dock inte vara en intrigmakerska här så låt oss gå vidare

De ovan skrivna orden var inte de enda som Stefan peppade oss med, men det skulle bli alldeles för mycket att skriva ut här. Jag kan bara säga att jag tror att han fick oss alla att känna att vi kan vara trygga i våra roller på VM och att vi ska njuta av allting som händer under det här äventyret.

Efter en kortare fika åkte vi vidare till den aktivitet ledningen hade förberett för oss. Och gissa vad det blev: LÅDBILSBYGGE! Så barnsligt roligt alltså! Men att det var så svårt hade jag fasen inte en aning om. Givetvis så trodde jag stenhårt på att vårt lag skulle vinna (vi vann faktiskt “bästa - presentatör - priset”) men redan i första kurvan flög vår stol av med Slangen i släptåg. Haha! Och vi som hade jobbat så hårt med designen och säkerheten i över två timmar!  Vår bil var faktiskt den enda som gick sönder. Hur skamset är det då?

Jaja, det är bättre att rada upp misslyckanden nu än när det är dags för VM

Det är lördagskväll och jag och Niklas ska äta tacos och leta efter husbil i Tyskland. Är det någon som har några tips så kom gärna med dem! Mottages med stor glädje

Ciao så länge kära läsare,

Nadja

Grönan, Båttur, Bio & skratt

Ledsen att behöva göra er besvikna. Men det blir ingen redovisning av tiderna som Paula och Andreas stod för i sprinten för några dagar sen. Mest för att jag inte kommer ihåg de och inte så mycket för att de själva hade invändningar mot att jag hade presenterat de här

Däremot kan jag berätta att Paula och Andreas var överlägsna vinnare i Grönans femkamp! Jag, Niklas, Bella & Staffan hade inte mycket att sätta emot när de två ovan nämnda fullkomligt plöjde sig fram i alla grenar. Bäst gick det nog i hästkapplöpningen. Paula slog nytt dagsrekord och fick med sig en STOR häst! Senare på kvällen kom det fram en galen kvinna och köpte hästen för 500 kr. Det blev ett sorligt avsked mellan Paula och hennes nyvunna vän men jag är säker på att hon kommer över det

Dessvärre så blev det ingen “Insane” för någon av oss för på Grönan stänger man av alla attraktioner 45 minuter innan själva området stänger. Det är bra att man vet det innan! Ni vill inte veta hur arga vi blev! Som vi hade sett fram emot detta! Kanske inte Paula då, men alla vi andra

“Baksmällan” var hur bra som helst och jag kan varmt rekommendera den. Vi skrattade från första minuten till dess att eftertexterna hade rullat förbi. Även Ålandsbåten blev en succé. Vi handlade taxfree och jag fick äntligen köpa hem mitt favoritgodis: vingummi! Men varför har de gjort paketen så små?!

Vi spelade massor av spel och inte en enda av oss vann något.  Vi hittade en övergiven kundvagn som vi lekte lite med och vi skulle ha dansat men vi blev så trötta att det till slut bara var Niklas som hoppade runt på golvet. Jag fick massor av fina alkoholfria drinkar med olika färger och frukter som dekoration. De andra fick inte alls lika fin design i sina glas. Jag säger då det: bli nykterister

Tiden har bara flugit iväg och imorgon ska Paula och Andreas lämna oss för att hitta på ännu fler roliga sommarsaker hemma i Karlskrona. Själv ska jag åka till Karlstad för en VM-träff med resten av gänget som har kvalat in och vi ska få våra kläder och gå igenom lite inför mästerskapet. Ska bli oerhört kul och spännande!

Det är sent nu och jag behöver sova. Om det är något jag missat att berätta så får jag göra några “ps-inlägg” senare

Kram till er alla,

Nadjis

Finbesök i Stockholm

Igår natt fick Sveriges huvudstad fint besök! Min fjärde syster kom på besök med sin son Andreas (jag förstår att folk börjar undra hur många barn vi egentligen är så det är väl bäst att jag säger det nu: Vi är sju barn).

Jag älskar när min familj kommer på besök för jag vill lova att det inte händer ofta. Och jag är ännu sämre själv för jag åker bara ner till de ca två gånger om året eftersom jag har så mycket träning här hemma som jag inte vill “störa”. Nu kommer i alla fall Paula hit och vi ska gå på Grönan och åka “Insane” och spela femkamp. Sen ska vi åka en tur med Ålandsbåten och gå på bio. Alla är otroligt sugna på att se “Baksmällan” så det är inbokat

Idag är det söndag och Paula & Andreas får nöja sig med att följa med mig på mina två träningspass. Vi har redan avklarat ett utav de och de var så duktiga när de hejade fram mig på mitt kulpass

Senare ikväll ska de själva få visa vad de går för när det är sprint på schemat! Ska bli väldigt spännande då Paula faktiskt har svart bälte i karate och Andreas också tränar flitigt hemma i Karlskrona. Paula har redan börjat mopsa sig en aning och undrar: “Hur jobbigt kan det egentligen vara att springa några lopp?”

 

 

Vi får väl se :) Om jag får lov så agerar jag givetvis resultatsida som alltid och presenterar utfallet här. Det är dock upp till Paula och Andreas efter loppen. Självklart blir det tidtagning

Nu ska vi sova lite innan nästa pass börjar. Vi hörs snart igen,

Nadja

Vi lär oss något varje dag…

Kan någon svara på varför just jag har så svårt för att säga hejdå till människor? Även om jag vet att jag kommer att få träffa de igen så blir jag så ledsen när de åker. Syster Gisela och Henrik (Gnägget) lämnade oss i måndags för att bila ner till min tredje syster Daniela som har bosatt sig i Malmö för att plugga (Ja, familjen Casadei finns öööverallt ). De ska åka över till Köpenhamn och gå på tivoli och bara göra en massa roliga saker. Och så tror de att de kommer att få roligt utan Bella och mig!? Vilken nitlott :) hihi

I måndags kunde jag köra mitt första riktiga pass sen förkylningen (passet i lördags var bara ett kom-igång-pass) och även om jag märkte att kroppen var lite ovan så kändes det bra. Jag körde styrka på morgonen och sprint på kvällen och jag kan ju meddela att jag fick en sjuhelsikes träningsvärk :) Underbart!

Idag lunchade jag och Bella på Bosön med Anna Sunneborn. Vilken häftig kvinna hon är, denna Anna! Hon har så fina värderingar och en så klok syn på livet och det är så himla kul att sitta och lyssna på henne när hon berättar alla sina historier. Anna är en sådan där människa som tror på att allt är möjligt och hon är oförstört positiv till allt som sker! Det beundrar jag henne för och jag skulle vilja skicka henne som present till alla negativa människor som tror att livet går ut på att trycka ner andra istället för att lyfta de, till alla de som tycker att människor som är annorlunda borde formas till att bli mer “som alla andra”.

Jag kände mig sjukt stärkt av vårt lunchsamtal när Bella och jag åkte hemåt och jag tänkte: “varför kan inte alla vara som hon”?

I samma sekund som jag tänkte det, kom jag på att om det tankesättet skulle bli min övertygelse, så skulle jag inte vara mycket bättre än de som jag pratade om här ovan. De som ville att annorlunda människor skulle bli “som alla andra”. Alla kan inte, och ska inte, vara som Anna. Så jag tänker inte så. Jag tänker bara att Anna är en mycket speciell människa och att jag är glad att just jag har fått förmånen att lära känna henne lite bättre.

Var rädda om er där ute och skratta mycket!

Kram Nadja

Back on track och mys på Möja

Med risk för att låta lite överspänd, men: shiit vad grym jag var i pingisen! Trots att jag kände mig lite trög av förkylningen och trots att jag låg under med… ja, låt oss säga 9 bollar, så kunde jag till slut stå som segrare i vår lilla turnering Jag måste bara få skriva ut min glädje här eftersom jag knappt fick visa den i förgår direkt efter vinsten. Jag hade nämligen lovat alla innan att jag inte skulle göra en stor sak av det om jag vann. Så jag var tyst som en liten mus. Sträckte in ens händerna i luften. Log knappt. Vågade inte titta Bella i ögonen (det var henne jag besegrade) och gick lugnt och satte mig i min fåtölj och drack mitt te. Vilken självbehärskning gott folk! :) Men idag rinner det alltså över. Jag menar, jag kan ju inte undanhålla en sådan här formtopp för alla er trogna bloggläsare.

Över till något annat innan Bella stormar in här i min lägenhet och stryper mig

Igår efter träningen (som för övrigt gick bra!) åkte jag och Niklas och Coco till ön Möja i Stockholms skärgård. Här har Niklas chef Leffe ett sommarhus och en båt och att säga att han tog väl hand om oss är en stor underdrift. Han lagade mat till oss och tog med oss ut på sjön. Han gjorde vår matsäck och han spelade bra musik för oss. Jag måste säga att jag skämdes en aning när Coco (sötis-hunden) försökte spela svårflörtad hela kvällen och svansade omkring i stugan som om att hon ägde den.

Avslutningsvis vill jag säga tre saker: Jag ska äga en sommarstuga en gång i mitt liv, jag älskar Coco mest av alla djur jag någonsin älskat och jag tror att Lars Winnerbäcks låtar kan göra alla människor till tänkare.

Ta hand om er,

Nadja

Pingisturnering och Gisela med pojkvän på besök

 

Vad var det jag sa?! Visst berättade jag för er i mitt förra blogginlägg att jag trodde att jag skulle bli förkyld? Jag tror jag heter Saida i andranamn! Jag blev nämligen blixterförkyld efter mitt inledningspass i måndags och idag (fredag) är det den första dagen som jag känner mig någorlunda okej. Jag kände mig så pass okej att jag vågade mig ut bland folk utan att någon kunde beskylla mig för att vara en smittorisk. Jag och syster Bella åkte till Bosön för att luncha med fröken Jessica. Jessica är en kvinna som har sina rötter i friidrotten. Det var faktiskt hennes klubbrekord i sjukamp som jag slog förra året när jag gjorde 5833p i Europacupen :)  Tro nu inte att vi är bittra fiender för det, Jessica är en större människa än så, men visst retas vi lite ibland.

 

 Från en trevlig sak till en annan: Ikväll kommer min andra syster Gisela på besök med sin nya pojkvän Henrik. Jag är väldigt snäll när jag skriver ut “Henrik” för i våra kretsar kallas han bara för “Gnägget”. Jag kan tyvärr inte avslöja varför det är så. Vill ni veta mer om det så får ni bli vän med honom på Facebook och fråga ut honom :) Nu kan man ju nästan tro att det är så att jag raggar vänner åt honom, men på det viset är det alltså inte.

När det fina paret har anlänt blir det lite pingis på bryggan nere vid vattnet vid Gåshaga. Vi får se hur bra de håller ihop efter att vi har satt de på två olika lag, hihi. Precis som i bowlingen för drygt två månader sedan så kommer jag givetvis att redovisa resultaten här på bloggen. Jag vill dock göra en reservation: om det är så att förkylningen har tagit för hårt på mina krafter och jag inte presterar som jag brukar så kan vissa resultat komma att preskriberas

Imorgon ska jag återigen få en chans att inleda min hårdträningsperiod inför VM. Om vi alla håller tummarna för att min kropp känns okej så tror jag att alla förkylningsdemoner viker hädan

Nu ska jag börja värma inför pingisen. Gisela och Gnägget är på inmarsch!

Kramar Nadja

Vad gör man när man är ledig?

     Hej gott folk!

 Nu har jag vilat i en hel vecka från träningen och jag måste säga att myrorna i min kropp har börjat röra på sig. Jag har försökt argumentera mig till ett litet lätt pass men Leffe håller stenhårt fast vid att jag ska vila. Kroppen behöver reparera sig och bli stark igen säger han och min stukade vänsterfot mår bara bra av lite längre vila. Han är så klok Leffe. Men gud som han kan reta upp mig ibland!

Nu när jag har så mycket tid över till annat så är min kära pojkvän Niklas överlycklig. Det är i alla fall något som är positivt. Missförstå mig inte nu, jag är också lycklig över att få tid tillsammans med honom, men jag ogillar starkt att vila från viktiga träningspass. Speciellt nu innan VM. Vi har hur som helst njutit av ledigheten och grillat och solat och Niklas har badat. Jag är fjantigt feg vad gäller ALLT nu så jag doppade inte ens tån i vattnet med risk att bli förkyld (jag har faktiskt känt mig lite dåsig sen igår kväll så kanske en förkylning trots allt är på väg?). Det är så typiskt att det ibland inte spelar någon som helst roll hur seriös man är. Det finns många saker här i livet som vi inte har den minsta kontroll över.

Jag sitter och lyssnar på min nya favoritlåt “perfekt” och har faktiskt ingen söndagsångest överhuvudtaget. Kanske beror det på att jag inte jobbar längre utan bara tränar och då existerar liksom inte fredag, lördag och söndag på samma sätt som förut. Alla dagar är träningsdagar och alla dagar är likadana. En härlig rutin och ett härligt liv!

Må bäst!

Nadja

Bella ordnade VM-festen :)

 

Några dagar har gått sen jag kom hem från sjukampen i Polen och jag tror aldrig att min mobil har pipit så mycket! Jag har fått så många grattis och lyckönskningar och jag känner verkligen att många kommer att heja på mig i VM. Tack till alla er som hörde av er och grattade mig

 

Min syster Bella ville förstås vara den som slog på den största trumman och hon hade fixat en supermysig VM-fest till mig hemma i sin lägenhet igår. Hon hade beställt hem pizza där det stod “VM” skrivet med ananas och hon hade fyllt hela rummet med ballonger där hon hade skrivit “Go VM - Nadja” och “VM i Berlin 15-23 aug”. Eftersom hon vet vilket jäkla godismonster jag är så hade hon givetvis köpt hem mängder med godis och chips och choklad… Jag kan ju inte påstå att jag vräkte i mig allt hon serverade mig, som jag hade gjort om jag legat i hårdträning, men jag njöt av att få var lite onyttig och jag kände att jag var värd att få “festa” lite efter att ha klarat av ett av mina delmål denna sommar

Efter att ha käkat och gottat oss hemma drog hon med mig ut på krogen. Och nykterist som jag är så var det klart att det var jag som fick agera chaufför. Det blev en helkul kväll med mycket dans och skratt. Hon är så underbar min allra käraste syster!

 Många kramar, Nadja