Oj så skönt!

Nu är det gjort! Och jag kom i mål! Herregud så skoj det var att få tävla igen! Jag har gått runt och skrattat hela dagen och min pojkvän Niklas tycker mest att jag är konstig.
Mitt första häcklopp för året blev en blandad upplevelse. Jag var så nervös innan att jag knappt minns någonting av uppvärmningen och än mindre av loppet. Det enda jag kom ihåg var att jag fick en okej start, för det hade Leffe betonat extra mycket: “Häng med i starten och de sex första häckarna, sen kan du göra vad du vill sista biten in”. Och det var precis vad jag gjorde; redan på den sjunde häcken höll jag på att stå på huvudet då jag sjönk igenom rejält och nästan fick starta om loppet utan någon som helst fart. Jag tog honom verkligen på orden. Trots detta, och trots att jag hade kört dubbelpass och en massa styrka hela veckan så kom jag i mål på en tid bara en tiondel över mitt pers! Jag var helnöjd och heltänd! Jag ville bara springa igen och igen och igen!

Jag och Niklas firade min debut med en pizza efteråt. Tyvärr var den så äcklig att varken han eller jag kunde äta upp hela (typiskt!) men jag fortsatte ändå bara att le.
Jag ringde Leffe och refererade det jag kom ihåg av loppet och jag hörde på honom att han också var ganska nöjd. En bra start på säsongen med andra ord!

Nu ser jag bara fram emot Stafett - SM nästa helg och utmaningen där: 800m. Det ska bli kul att se hur jag reagerar på ett lite längre lopp då jag har fått betydligt mycket mer muskelmassa till den här säsongen och det krävs mer för att syresätta min kropp i ett sånt lopp.

Jag är redan lite nervös men Niklas peppar mig och säger: “Det är lugnt. Du är bra och det kommer att gå fint”.

Alla vi som själva tävlar vet att det är ganska enkelt att säga så när man står vid sidan om och desto svårare att ta till sig när man är mitt uppe i det. Men jag uppskattar ändå orden och matar mig själv med dem dagarna i ända.

På onsdag kommer min svärmor Ann-Christin (även kallad “Morot” då hon heter Roth i efternamn, fyndigt tycker jag) upp och hälsar på. Vi ska visa henne min kusins lilla hund “Coco Chanel” som förhoppningsvis ska få en valp som jag och Niklas ska få. Det är en liten teacup chihuahua fast långhårig och jag lovar er att det är det sötaste som någonsin gått på fyra ben! Så fort de har varit här på besök så ska jag lägga upp lite bilder.

Nej, nu ska jag vila upp mig. Jag blev helt slut av att tävla!

Ha en superskön Lördagskväll och njut av kvällssolen.

Nadja

Ps. Till er som undrar hur det gick i biljardutmaningen: Jag och Niklas vann en förkrossande seger med siffrorna 3-2! Niklas fick i ca 95 % av “bollarna”… TROTS sitt öldrickande. Det är ju konstigt att jag aldrig får några fördelar på grund av att jag är nykterist. Han spelar bara ÄNNU bättre efter några stora starka. Knäckande.