Riovanschen
Riovanschen

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Blogg

OjDĂ„.

NĂ€men, det Ă€r visst nĂ„n som Ă€r tillbaka! 

Det Àr sant som det stÄr och det Àr ocksÄ en mening frÄn en av Lars WinnerbÀcks sÄnger. SÄklart.


Jag kÀnde att jag ville göra min entré med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lÀr vi vara oense om. Och jag Àr nog pÄ din sida nÀr jag tÀnker efter.


Du mĂ€rker att jag Ă€r pĂ„ ett lustigt humör idag va? 

Jag kĂ€nner mig busig nĂ€r vi inte har setts pĂ„ lĂ€nge. NĂ€stan som om det vore en liten nyförĂ€lskelse. 


Vad har hĂ€nt hĂ€r dĂ„? Börja du! Jag gissar att du kommer att berĂ€tta en massa skoj, en del ledsamma saker och nĂ„gra spĂ€nnande. 

Till ”mamman” vill jag gĂ€rna börja med att skicka ett hjĂ€rta ❀ För jag vet att hon har det tufft. 


Sen vill jag berĂ€tta att jag har förelĂ€st för KHK i Karlskrona – pĂ„ ENGELSKA! Min första förelĂ€sning nĂ„gonsin pĂ„ detta sprĂ„k som jag egentligen inte alls behĂ€rskar. 


Men jag hade min suverĂ€na vĂ€n Alex till min hjĂ€lp och i tvĂ„ dagar satt vi inlĂ„sta och skrev ner hela förelĂ€sningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den. 


En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstĂ„ alla dessa fackord som jag knappt ens förstĂ„r pĂ„ svenska… 

Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag Ă€r jĂ€ttenöjd och stolt över mig sjĂ€lv. 


Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke pĂ„ att hon har börjat sticka sĂ„ kanske hon inte brydde sig. 

NĂ€r jag gick in i min egen vĂ€rld satt hon dĂ€r i soffan och jobbade med nĂ„got mörklila garn som ska bli en halsduk. 

SĂ„ mysigt. Trots allt. 


Och jag Ă€r sĂ„ lyckligt lottad som har hittat min vĂ€n i livet. 

Förutom plugg och förelĂ€sning sĂ„ har trĂ€ning stĂ„tt pĂ„ schemat. Och sĂ„ bra det har gĂ„tt! 


Jag Ă€r stark men Ă€ndĂ„ lĂ€tt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers nĂ„gonsin efter cancern! 

Jag mĂ€rkte direkt av min nyvunna styrka under lĂ€ngdpasset nĂ„gra dagar senare: för det gick sĂ„ bra. 


DÀremot fick jag sota för det nÄgra dagar senare för kroppen Àr inte riktigt van nÀr jag höjer nivÄn pÄ det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass nÄgra dagar efterÄt.


Ingenting nytt alltsĂ„. Du har sĂ€kert ocksĂ„ börjat se mönster och smĂ„ tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli trĂ€nare sjĂ€lv om du skulle vilja det 🙂 


”Jaha, du vill trĂ€na en grupp? Vilken utbildning har du?”

– ”Den bĂ€sta! Nadjas blogg!” 

Ha, Ă€ndĂ„ en söt tanke. 


NĂ€, nu ska jag göra lite nytta i det hĂ€r livet. Vad ska du göra? 

Puss och kram och PS. PĂ„ mĂ„ndag sticker jag pĂ„ lĂ€ger igen 😉 


Envist framÄt.

Torsdag kvÀll och jag sitter med dig i tankarna.


Jag har sprungit intervaller pÄ kvÀllspasset och jag utvecklas Ät det hÄll jag vill.


Jag har sÀnkt bÄde mina snitt och topptider och kroppen vÀxer sig allt starkare. Jag fÄr ut mitt löpsteg bÀttre, jag har blivit mer hoppig och mina muskler studsar under huden.

Jag Àr för det mesta trött och lite lÄg och gÄr pÄ energireserv, men det fanns ingenting annat att rÀkna med nu nÀr hÄrdtrÀningen vÀl satte igÄng.


Min fördel denna gĂ„ngen Ă€r att jag var medveten om det innan jag klev in i det. Förra Ă„ret hade jag glömt bort hur det var. 

För det var sĂ„ lĂ€nge sedan. Jag fick en otroligt stor mental smĂ€ll dĂ„ ingenting var som jag trodde. 


Men, mentala smĂ€llar Ă€r min specialitet. Och som vanligt har vi bara en sak att göra: vi fĂ„r vĂ€lja. 

Och jag Ă€r glad att jag valde att fortsĂ€tta stĂ„ i. För idag Ă€r jag bĂ€ttre Ă€n dĂ„. Och jag nĂ€rmar mig sakta men sĂ€kert den plats jag vill vara pĂ„. 


Jag har satt ”Agne-Nadja-pers” i bĂ„de djupa ben, halva benböj, enbensbenböj och intervalltider. 

Och pĂ„ halva benböj Ă€r jag PRECIS lika stark som jag var innan jag slet av hĂ€lsenan och fick cancer!!! 

DET, min vĂ€n dĂ€rute, Ă€r min största seger hittills. Det var min utdelning till mig sjĂ€lv för att jag inte har slutat att hoppas. 


Jag har ju aldrig vetat att det gĂ„r att bli lika stark igen. SĂ„ du har sĂ€kert mĂ€rkt mina tvivel mĂ„nga gĂ„nger. 

Ingen har lovat mig att det gĂ„r. Ingen lĂ€kare har sagt att kroppen ska kunna göra sĂ„. Jag har bara fĂ„tt lita pĂ„ att det ska bli sĂ„. 


Och nu vill jag bocka av fler moment pĂ„ min lista. Jag ska bli lika snabb, jag ska hoppa lika lĂ„ngt, jag ska bli lika uthĂ„llig igen. 

SnabbhetsmĂ€ssigt ligger jag tre tiondelar ifrĂ„n pĂ„ 60 meter… det Ă€r inte mycket. Det hĂ€mtar jag in.

Men sen Àr det snabbhetsuthÄlligheten. Och den Àr kruxig. Men Agne har en plan och jag följer den.


Hoppstyrkan Ă€r inte heller pĂ„ plats Ă€n, men jag har börjat lĂ€gga in mer och mer hopp och nog fan ska det dĂ€r gĂ„ vĂ€gen det ocksĂ„! 

Jag fĂ„r plocka delar pö och pö. Jag fĂ„r pussla och fortsĂ€tta vara tĂ„lmodig. 


Förutom framsteg i trĂ€ningen sĂ„ har jag fyllt Ă„r… det blev inte mycket firande men jag tĂ€nker att jag sparar det tills siffran stĂ„r i 35. 

Viktigare denna gĂ„ngen Ă€r det att bĂ„de trillingmorfar och Veronica hĂ€r inne har fyllt Ă„r! ❀ Är det nĂ„gon mer som jag har glömt? 

Finns det fler vĂ„rbarn hĂ€r inne? 


GRATTIS till er frĂ„n VĂ€xjö Ă€ven om det kommer lite sent… ❀

Jag vill ocksĂ„ berĂ€tta att min lillasyster Bella Ă€r en driven liten tös. Ja, hon kommer alltid att kallas ”liten tös” dĂ„ hon Ă€r minsta tjejen i skaran… 

Bella har tillsammans med sin kille Peter ordnat vÀrldens hÀftigaste sommarnöje! Se hÀr:


PĂ„ den hĂ€r lĂ€nken kan ni lĂ€sa om vad dom hĂ„ller pĂ„ med. Du och dina vĂ€nner kan Ă„ka ut pĂ„ landet och spela beachvolleyboll tillsammans. FĂ„ maten serverad och tak över huvudet. 

Och om du sĂ€ger att du Ă€r skickad hĂ€rifrĂ„n sĂ„ ska jag ta mig tusan se till att du fĂ„r en extra liten överraskning ❀


KvĂ€llen nĂ€rmar sig sitt slut. NĂ„gon av er kanske ska fira födelsedag, en annan kanske kollar tv, nĂ„gon annan kanske hĂ€nger hĂ€r. Oavsett vad du gör sĂ„ hoppas jag att du mĂ„r bra och att du fĂ„r sova gott inatt ❀
Puss och kram.


NyTT PĂ„ iNGĂ„NG.

God morgon hĂ€rliga du, 

Lördag och vĂ„rkĂ€nslor. Nybryggt kaffe och musik i öronen. 


Jag sitter hemma hos mamma och Allan igen. Det var lĂ€ngesedan jag var hĂ€r. 

IgĂ„r kvĂ€ll kollade vi tydligen pĂ„ Let’s Dance. Mamma tjöt: ”sĂ€tt pĂ„ tv:n! Nu kommer Let’s Dance, snabba er!” som om att hon var sex Ă„r och höll pĂ„ att missa Bolibompa. 


Allan och jag satte oss snĂ€llt till rĂ€tta men eftersom jag inte har följt programmet sĂ„ tröttnade jag ganska snabbt och satte mig vid husets nya matsalsbord för att spela Candy Crush istĂ€llet. 

Jag gjorde en kopp te och lyssnade till mamma och Allans kommentarer om danssteg, felbedömningar och om att lĂ€gga sig för tidigt. Det blir högljutt nĂ€r diskussionerna drar igĂ„ng hĂ€r och vare sig man vill det eller inte sĂ„ blir man indragen. 


IgĂ„r var en rolig dag annars: jag trĂ€nade hoppstyrka pĂ„ förmiddagen vilket blev ett pass som gick över förvĂ€ntan! 


Jag var inte precis lÀtt i kroppen (jag har lagt pÄ mig vikt igen efter all styrketrÀning) men jag klarade av alla 350 hopp och fick inte ont av dom.


Dessutom skrattade mitt hjĂ€rta hela passet – hoppstyrka Ă€r som du vet ett favoritmoment i trĂ€ningen. 

Efter trĂ€ningen Ă„kte jag direkt hem till – kryss i taket – en matlĂ„da. 

Jag vet, det Ă€r svĂ„rt att tro att jag lagar mat. Men jag har faktiskt bĂ€ttrat pĂ„ den biten och jag tror minsann att jag har en talang. 


Jag har gjort tolv matlĂ„dor och det Ă€r bara att kĂ€ka nĂ€r jag har trĂ€nat. Jag Ă„t medan jag kollade gamla avsnitt av solsidan pĂ„ datorn. 

Sedan bar det ivĂ€g till Karlskrona. Ett möte bokat med RĂ„bergs Bil och Compani56 stod pĂ„ programmet. 


Vackra, starka Rio ska bytas ut och fĂ„ ett nytt namn. Bilen ska vara enhetlig med bloggen sĂ„ uppsvinget hĂ€r kommer nĂ€r bilen Ă€r klar ❀

Är du nyfiken pĂ„ det nya? Jag Ă€r! Jag har lĂ€mnat tankar och idĂ©er till Compani56 men jag vet inte alls hur det kommer att bli eller se ut. 


Jag har samma kĂ€nsla nu som nĂ€r jag var liten och hade lĂ€mnat in en fotorulle för framkallning och fick vĂ€nta i flera veckor pĂ„ resultatet. Jag har kollat min mejlkorg flera gĂ„nger redan trots att jag vet att det ska dröja minst en vecka innan jag fĂ„r ett utkast. 

Det Ă€r min nyfikna och sprudlande sida som tar över helt. 


Mycket har hĂ€nt i mitt liv dom senaste mĂ„naderna och jag har inte skrivit om allt. Jag har inte haft ork att dela med mig. 

Jag fick för ett tag sedan reda pĂ„ att vissa mĂ€nniskor reagerar avundsjukt nĂ€r jag berĂ€ttar om saker som gĂ„r bra. Och det gjorde ont i mig att höra. Det gjorde ont att mĂ€nniskor kan följa och peppa och stötta nĂ€r det gĂ„r dĂ„ligt för att sedan fĂ„ vassa och elaka tungor nĂ€r det vĂ€l Ă€r lite medvind. 

SĂ„dant Ă€r för mig falskt. 


Och jag blir ledsen över att mĂ€nniskor kan vara sĂ„ smĂ„aktiga. 

Det Ă€r klart att det var lĂ€tt att ”tycka synd om mig” nĂ€r jag hade cancer – jag kunde ju faktiskt dö. Men att jag sedan fĂ„r hjĂ€lp i min idrottsliga satsning frĂ„n olika hĂ„ll sticker tydligen oerhört i vissa mĂ€nniskors ögon. 

Och det Ă€r sorligt pĂ„ flera sĂ€tt. Dom hĂ€r personerna verkar ha tappat fokus pĂ„ sitt eget. Att skapa sig nĂ„got eget. Att lĂ€gga energi pĂ„ sin egen passion istĂ€llet för att beklaga sig över hur jag har det. 


Om ni Ă€r sugna sĂ„ kan vi byta? Vad sĂ€gs om det? Jag delar gĂ€rna med mig. Du kan frĂ„ga mig om rĂ„d nĂ€r du sliter av din hĂ€lsena. NĂ€r du sen fĂ„r cancer tre mĂ„nader senare sĂ„ vet jag precis hur du ska gĂ„ till vĂ€ga. 

Och om nĂ„gon dĂ€r ute fortfarande tror pĂ„ och stöttar dig efter det sĂ„ kommer jag att heja pĂ„ dig. Även nĂ€r du inte hör eller ser. 

Hur fungerar du som lĂ€ser det hĂ€r? Är du avundsjuk pĂ„ andra mĂ€nniskor? Man kan ju vara avundsjuk pĂ„ sĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt. Som min mamma: ”faaaan Nadja! Vad roligt! Det Ă€r fantastiskt, men lite avundsjuk blir jag allt” och en liten blinkning pĂ„ det. 

Eller som dom i kategorin hĂ€r ovan, som kan se dig i ögonen men snacka skit bakom ryggen? 

Hrm… ingen bra touch pĂ„ det hĂ€r inlĂ€gget nu kĂ€nner jag. Men det Ă€r Ă€ndĂ„ vĂ€rt att ta upp. För problemet finns överallt omkring oss Ă€ven om jag större delen av livet har kĂ€nt mig förskonad frĂ„n dessa smĂ„ elakingar. 

Jag har en stor tro pĂ„ mĂ€nniskan och pĂ„ vĂ„r förmĂ„ga och anledningen till att jag tar upp det hĂ€r Ă€r för att min tro blir lite stukad. 


Fan, kan vi inte bara vara glada för varandras skull? 

Det tycker jag. Jag Ă€r glad för din skull. 

KaffeskĂ„l och glad lördag ❀



 

SĂ„ ViLL jaG BLi.

Hej du fina,

Vi behöver prata om en sak.


IgĂ„r kvĂ€ll satt jag i bilen pĂ„ vĂ€g till trĂ€ningen och fick ett besked som Ă€ndrar min livssituation oerhört. 

Till det bĂ€ttre. Till det lugnare. Till det tryggare. 

Och anledningen till att jag lĂ„ter sĂ„ mystisk Ă€r för att det var helt oförberett och det Ă€r ingenting som heller kommer att bli officiellt. 


Och eftersom det Ă€r en anonym utstrĂ€ckt hand sĂ„ vill jag passa pĂ„ att tacka hĂ€r. För personerna vet vilka dom Ă€r. 

TĂ€nk att det finns mĂ€nniskor dĂ€r ute, som helt spontant vill hjĂ€lpa en annan mĂ€nniska? Bara för att. Bara för att ”dom sjĂ€lva vet hur det Ă€r att ha det tufft”. 

Bara för att ”det Ă€r sĂ„ man gör, man ska alltid vara ödmjuk”. 

Jag började sĂ„klart lipa. Jag har svĂ„rt att hantera kĂ€nslor som uppkommer nĂ€r mĂ€nniskor visar sina stora hjĂ€rtan. 


Det fĂ„r mig ocksĂ„ att tĂ€nka pĂ„ vad jag gör för andra mĂ€nniskor: kan jag göra mer? PĂ„ vilket sĂ€tt kan jag glĂ€dja nĂ„gon annan? 

SĂ„ det dĂ€r man lĂ€ser om ibland; att vĂ€nlighet föder vĂ€nlighet, kĂ€nner jag stĂ€mmer bra in pĂ„ mig. FĂ„r du ocksĂ„ den kĂ€nslan nĂ€r nĂ„gon ser dig, tror pĂ„ dig, hjĂ€lper dig? 

Jag kan sĂ„klart kĂ€nna den kĂ€nslan och handla vĂ€nligt Ă€ven om jag nu inte blir sedd pĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet, men jag tycker att det Ă€r en vĂ€ckarklocka. 


Jag vill egentligen bara sĂ€ga tack ❀

Jag Ă€r övervĂ€ldigad, varm i hjĂ€rtat och blandar min tacksamhet med trĂ€ningsvĂ€rk…


För efter det dĂ€r samtalet igĂ„r sĂ„ trĂ€nade jag Ă€n mer som en galning. Jag kĂ€nde mig sĂ„ enormt energisk och lustfylld och jag hade mer stuns i kroppen Ă€n pĂ„ tidigare styrkepass. 


Jag körde benböj, enbensbenböj och utfallssteg och en massa övningar för överkroppen.

Vid 21-tiden ringer coach och jag svarar: ”Nadja mitt i trĂ€ningen…”

Han sĂ€ger: ”ja, jag ser det!”

Jag visste att jag var ensam pĂ„ HPC sĂ„ jag undrade vad fasen han pratade om och det visade sig att för sĂ€kerhetens skull sĂ„ har dom ansvariga en kamera pĂ„ gymmet fredagar till söndagar. 


Coach kunde alltsĂ„ se mig och jag passade pĂ„ att be om att han skulle skriva sms om han sĂ„g nĂ„gra detaljer i tekniken som behövde förbĂ€ttras. 

Efter varje trĂ€ningspass skriver jag alltid en kort kommentar till mig sjĂ€lv – om hur det har gĂ„tt, hur energinivĂ„n har varit, hur dom mentala tankegĂ„ngarna har förflutit och om det Ă€r nĂ„got jag behöver jobba pĂ„ till nĂ€sta pass. 

Efter detta passet skrev jag bara: ”ASBRA!”. 


Och en stor fet smiley. Fanns inte sĂ„ mycket annat att sĂ€ga. 

Jag skulle ha kört vĂ„rens första höjdpass idag. Men eftersom jag var sliten idag efter passet igĂ„r, sĂ„ fick jag bara lĂ„ngjogga och köra stretch. Det gör ingenting, för jag lyckades blinka till mig att fĂ„ hoppa höjd imorgon istĂ€llet. SĂ„, sĂ„ kommer det att bli. 


Segrar kan komma i olika former och jag Ă€lskar dom trots att dom ibland Ă€r smĂ„. 

Nu tar vi lördagskvĂ€ll tycker jag. 

BerĂ€tta gĂ€rna hur du mĂ„r, det var sĂ„ lĂ€ngesedan jag hörde av dig ❀

Puss och kram frÄn en glad.





Du HaR iNGeN aNiNG.

Heeej frĂ„n ett litet bakelsemonster ❀


Jag Ă€r Ă€ntligen hemma i VĂ€xjö igen. Det har varit en lĂ„ng resa och det Ă€r alltid hĂ€rligt att fĂ„ komma hem till sin egen sĂ€ng Ă€ven om det Ă€r fantastiskt att vara utomlands. 

Min sĂ€ng Ă€r den bĂ€sta. 

Och idag ska jag fĂ„ trĂ€ffa min coach Agne igen. Det var ett tag sedan jag sĂ„g honom nu. Jag tror att han kommer att bli glad över att se hur min muskelmassa har vĂ€xt till sig. 


Jag ser fram emot en trĂ€ningsperiod hĂ€r nere nu. Mina trĂ€ningskompisar har haft en veckas vila och Ă€r sĂ€kert hur redo som helst för att köra igĂ„ng. Och dom spar aldrig pĂ„ nĂ„got krut. SĂ„ jag kommer att fĂ„ kĂ€mpa hĂ„rt för att hĂ„lla jĂ€mna steg. 


Jag har trĂ€nat mycket styrka i en period nu och det kĂ€nns. Jag kĂ€nner mig tyngre i kroppen men ocksĂ„ mer sammansatt. Mer hel. 

Jag mĂ€rkte av styrkan nĂ€r jag hoppade lĂ€ngd pĂ„ Bosön. Visserligen bara med nĂ„gra fĂ„ steg, men Ă€ndĂ„. Jag kĂ€nde att spĂ€nsten lĂ„g dĂ€r nĂ„gonstans och vĂ€ntade pĂ„ mig. 


Den kommer sen nĂ€r vi börjar lĂ€tta pĂ„ allting… det ska bli sĂ„ otroligt roligt att se vad som kan komma frĂ„n den hĂ€r kroppen. 

Jag kĂ€nner mig helt tom inombords nĂ€r det gĂ€ller förvĂ€ntningar. KĂ€nner mig som ett blankt blad. 


Jag har varit sĂ„ trött pĂ„ att kĂ€mpa, sĂ„ ofantligt less pĂ„ motvindar, sĂ„ trött pĂ„ att uppbringa entusiasm inför varje litet förvĂ€ntat framsteg att jag till slut har slĂ€ppt det. Det fĂ„r liksom lite bli som det blir. 
Inte sĂ„ att jag pĂ„ nĂ„got sĂ€tt har lagt mig ner för rĂ€kning. Inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt gett upp nĂ„got. 

Men jag Àr försiktig med vad jag delar med mig av till andra.

Dom bilder jag har i mitt huvud och det jag skulle vara nöjd med att prestera vet bara jag. Och det kĂ€nns bra sĂ„. 


Det kĂ€nns som om att jag behĂ„ller mer energi pĂ„ det sĂ€ttet. 

Den hÀr resan, fram till idag, har varit sÄ vÀldigt mÀrklig. FrÄn dom mörkaste dalar till smÄ kullar dÀr jag bara har kunnat ana solstrimmorna. Aldrig nÄgra höga toppar med vackra vyer.


Tidigare i livet har jag kunnat uthĂ€rda djupa dalar mycket tack vare att jag fick belöning snabbt i form av det dĂ€r höga. 

Dom hĂ€r senaste tvĂ„ Ă„ren av Ă„terhĂ€mtning frĂ„n cancern har varit mer plana. GrĂ„a. Jag har fĂ„tt sĂ€nka min acceptans överallt. Jag har fĂ„tt bli lycklig över sĂ„dant som jag skulle tagit för givet tidigare. 

Jag har fĂ„tt bli mindre krĂ€sen. 

Det har varit sĂ„ mycket 90% uthĂ€rda och 10% lyckorus och tillfredsstĂ€llelse. 


Jag vet att mĂ„nga Ă€r trötta pĂ„ mitt tjat. Men jag vet ocksĂ„ att inte mĂ„nga har gĂ„tt min resa. 

DĂ€rför skiter jag i Ă„sikterna om tjatet nu Ă€ven om jag tog illa upp i början. Jag ville ha mer förstĂ„else. Jag tyckte att det var elakt att ha en Ă„sikt om hur snabbt jag borde komma tillbaka efter avsliten hĂ€lsena och cancer. 

Jag kunde irritera mig pĂ„ att mĂ€nniskor trodde att allting var sĂ„ enkelt. Än idag kan det störa mig. Men dĂ„ har jag den hĂ€r insikten: det finns ingen dĂ€r ute, vad jag vet, som bĂ€r samma ryggsĂ€ck som jag. Och sĂ„ lĂ€nge det inte finns, sĂ„ kan ingen heller sĂ€ga nĂ„got om det. 


Ingen annan har heller referensramar. Ingen annan vet heller hur lĂ„ng tid det bör ta. Det kanske tar ett Ă„r, tvĂ„ Ă„r… eller sĂ„ tar det all tid och gĂ„r inte alls. 

Vem vet? 

SĂ„ kan du tĂ€nka nĂ€r du gĂ„r igenom nĂ„got svĂ„rt som andra har Ă„sikter om: ingen annan har faktiskt en jĂ€vla aning. Aning om dina omstĂ€ndigheter, dina kĂ€nslor, dina reaktioner, ditt sĂ€tt att ta dig framĂ„t. Och sĂ„ lĂ€nge ingen annan heller har kopierat ditt liv och dina försök RAKT AV – ja, dĂ„ kan dom heller inte sĂ€ga nĂ„gonting. 


Du har all rĂ€tt att tycka att det Ă€r slitsamt, ett helvete, kanske till och med omöjligt; men Ă€ndĂ„ ha viljan att försöka. 

Du har rÀtt till allt det dÀr.

Jag vet att jag ibland sjĂ€lv har sneglat pĂ„ andra mĂ€nniskor och tĂ€nkt: men vad hĂ„ller han/hon pĂ„ med? Hur svĂ„rt ska det vara? 

Men av min resa sĂ„ har jag lĂ€rt mig att det inte Ă€r sjysst att tĂ€nka sĂ„. Eller ens givande. Det Ă€r rent av bara idiotiskt. Och jag har fĂ„tt tĂ€nka om. 


Jag vet inte vad mĂ€nniskan jag precis kritiserar i mitt inre faktiskt gĂ„r igenom. Jag har inte hela bilden. Jag ser inte in bakom kulisserna. Jag Ă€r bara en medmĂ€nniska som Ă€r snabb att dömma. 

Och varje gĂ„ng jag gör det sĂ„ skĂ€ms jag för mig sjĂ€lv. Men tanken ovan hjĂ€lper mig. 

Den hjĂ€lper mig att hĂ„lla fötterna pĂ„ jorden, sĂ„ som pappa alltid har önskat att jag ska göra. PĂ„ den punkten har jag i alla fall lyckats. Och misslyckats pĂ„ sĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga andra. 


NĂ€r jag var ung lĂ€ste jag ett citat nĂ„gonstans. Jag lĂ€ste mĂ€ngder med sĂ„dana, och gör fortfarande, sĂ„ frĂ„ga mig inte varifrĂ„n det kommer. Men det fastnade. Och jag har det i bakhuvudet vart jag Ă€n gĂ„r. 

SÄhÀr:

”Din uthĂ„llighet Ă€r mĂ„ttet pĂ„ hur mycket du tror pĂ„ dig sjĂ€lv”. 


Det har följt med mig genom intervaller, genom personliga problem, genom allting egentligen. Jag har alltid kĂ€nt en enorm tro pĂ„ mig sjĂ€lv. Men det har ocksĂ„ kostat energi. Efter en hĂ„rd utmaning har jag kĂ€nt mig urholkad. Förbrukad och fĂ€rdig. 

Det kostar att plocka fram bra tankar. Och det stĂ„r alltid och vĂ€ger mot frĂ„gan: ”Ă€r det vĂ€rt det?”. SĂ„ lĂ€nge vi kan svara JA dĂ€r, ja… dĂ„ tĂ€nker jag att det Ă€r vĂ€l bara att köra. Vad finns det att vara rĂ€dd för? 


Jag har hittat mĂ€ngder med svar pĂ„ den frĂ„gan: jag kan vara rĂ€dd för precis allt. Kanske du ocksĂ„.

Men vem fan orkar? Jag tröttnade pĂ„ att vara rĂ€dd. Lika mycket som jag snabbt tröttnade pĂ„ att vara ”dĂ„lig”. DĂ€rför pressar jag mig pĂ„ mina trĂ€ningspass, dĂ€rför gĂ„r jag all in, dĂ€rför fĂ„r det bĂ€ra eller brista. 

För jag Ă€r inte rĂ€dd lĂ€ngre. 

Jag har varit rĂ€dd för att dö, för vad folk ska tycka, för min framtid, för att ta fel beslut, för att sĂ€ga fel saker, för att inte duga, för att ingen ska tro pĂ„ mig, för att publicera texter, för att orken ska ta slut… i omgĂ„ngar. 


Men sĂ„ lĂ€nge du vet, nĂ„gonstans djupt inom dig, att du hanterar det, att det Ă€r övergĂ„ende och att ingen egentligen bryr sig, sĂ„ har du allt du behöver. 

Att ingen egentligen bryr sig Ă€r en magisk tanke. För om vi ska vara Ă€rliga – hur snabbt slĂ€pper vi inte saker? Hur snabbt kommer det inte nĂ„got nytt att prata om? Denna morgonens nyheter Ă€r redan mentalt veckogamla. 

Dessutom har alla fullt upp med sig sjĂ€lva. 

Vi vinner alltid mycket mer pĂ„ att köra vĂ„rt eget race. Det vi innerst inne tror och hoppas pĂ„. Vi vinner sjĂ€lvrespekt genom att vĂ„ga fullfölja vĂ„r lĂ€ngtan. 


Vi bĂ€r vĂ„ra huvuden högre, vi stĂ„r mer rakryggade pĂ„ denna jord och vi glöder mer, Ă€ven om vi alldeles sĂ€kert ser löjligt tilltufsade ut ibland. 

Det Ă€r vad jag tror. 


Jag tror pĂ„ dig som sliter i det tysta, Ă€ven om jag kanske sneglar snett ibland av gammal vana. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du vill men att det inte har visat sig Ă€n. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du kĂ€nner att du kan men inte har gjort det Ă€n. 

Jag tror pĂ„ dig som sticker ut hakan Ă€ven om den sticker ut mer Ă€n vad som Ă€r allmĂ€nt accepterat. Jag tror pĂ„ dig som kĂ€nner att du inte har det dĂ€r ”lilla extra”. För jag vet att vi alla kan plocka fram det.

Det Ă€r inte fĂ„ förunnat. Det Ă€r en sak att lĂ€ra sig och att tro pĂ„. 


Jag tror pĂ„ dig som ”missade tĂ„get”, som tog omvĂ€gen, som drog det kortaste strĂ„et. 

Jag tror pĂ„ dig som misslyckas, jag tror pĂ„ dig som har förklaringar som omgivningen gĂ€rna gör om till ”bortförklaringar”.

Jag tror pĂ„ dig som Ă€r utrĂ€knad. 

Ibland rĂ€cker det att bara veta det. 

Puss ❀

 

Det Àr igÄng.

Gaaaaah! 

Jag sitter som naglad hÀr:

Redan innan det började fick skĂ€rmen Ă„ka upp. Ingenting ska missas. För idag kör Bianca Salming sin första riktigt stora mĂ„ngkamp och du vet ju att min gĂ€stbloggare Jonas Hedman skrev om henne senast. 


Vi hoppades pĂ„ att hon skulle fĂ„ vara med och det fick hon. Hon har inlett bra pĂ„ första grenen 60 meter hĂ€ck (8.87) och snart vĂ€ntar höjdhopp. Hennes bĂ€sta gren. 

SĂ„ sjukt spĂ€nnande! 

Och samtidigt hoppar Torneus lÀngdkval.


Han har redan direktkvalat med sitt lĂ€ngsta hopp för sĂ€songen: 7.96. 

Och vid 12.45 kommer allas vĂ„r Sanna Kallur att inta den röda lĂ€ckra banan… 


En annan person jag tycker att du kan hĂ„lla ett extra öga pĂ„ Ă€r min klubbkompis Fanny Roos. Hon stöter kula 10.50 och gör det riktigt bra. DĂ€r har du en kvinna med krut i kroppen! 


SjĂ€lv laddar jag med frukost för att senare springa intervaller. 

Jag blir sĂ„ OTROLIGT pepp nĂ€r jag fĂ„r kolla pĂ„ ett mĂ€sterskap innan jag sjĂ€lv ska trĂ€na. 


Jag kom hem sent i förgĂ„r och har mĂ„tt lite dĂ„ligt sen min magsjuka dag i Spanien. Jag Ă„t en dĂ„lig jĂ€kla schnitzel och blev liggandes med kramper, svettningar och huvudvĂ€rk en hel dag. 


SĂ„ igĂ„r skulle jag egentligen ha kört bĂ„de höjd och styrka men fick lĂ€gga om och Ă„kte till Bosön för att köra igenom kroppen lĂ€tt med jogg, lĂ€tta hopp rakt fram istĂ€llet för upp och spjutlöpningar. 


Det var en hĂ€rlig kĂ€nsla att vara tillbaka pĂ„ Bosön. Det Ă€r skön stĂ€mning dĂ€r varje gĂ„ng. Och en massa personer som jag kĂ€nner. 

Bland annat fick jag trÀffa den hÀr sötnosen:


Annica. Hon Àr en riktig solstrÄle och kÀmpe och varje gÄng jag trÀffar henne sÄ fÄr jag vÀrldens största och varmaste kram. Vig Àr hon ocksÄ, gammal gymnast som hon Àr.


Nu börjar snart höjdhoppet för kvinnliga femkampen och jag bara mĂ„ste hĂ€nga med i det! SĂ„ jag lĂ€mnar dig och sĂ€ger puss och kram sĂ„ lĂ€nge ❀

PS. Bara 900 klick kvar tills vi nĂ„r en miljon visningar pĂ„ instagram… grrrr 



SNaRT EN MiLjON!

Ett brev kommer skickat… frĂ„n mitt i natten. Direkt hem till Sverige frĂ„n varmare land. 


Jag kan inte sova. Jag Ă€r trött och huvudet dunkar. Men dom har nĂ„gon form av tĂ€vling femhundra meter bort frĂ„n hotellet och den dĂ€r speakern har skrikit oavbrutet frĂ„n morgon till kvĂ€ll. 

Jag Ă€r sĂ„ jĂ€vla trött pĂ„ honom. 


IgĂ„r morse ringde klockan 06.30. Det var löpdags och sju kilometer skulle avverkas. 

Det gjorde dom. SĂ„klart. Men oj sĂ„ jag fick slita. 


Sju kilometer Ă€r LÅNGT. AlltsĂ„, 800 meter Ă€r min lĂ€ngsta tĂ€vlingsdistans men Agne menar att man ska fundera pĂ„ hur mĂ„nga meter man egentligen springer under en hel mĂ„ngkamp. 

Han har som vanligt en poĂ€ng. 

NĂ€r klockan ringer om nĂ„gra timmar har jag cirkeltrĂ€ning innan frukost (gud bevare mig) och pĂ„ eftermiddagen vĂ€ntar ett styrkepass. 


Jag kör styrka var tredje dag just nu och det mĂ€rks överallt pĂ„ kroppen: jag fĂ„r knappt pĂ„ mig jeansen jag kom hit i! Och tröjor börjar strama runt vingarna igen. Precis som innan jag blev sjuk. 

Jag var ett litet monster dĂ„ förstĂ„r du 😉 


PÄ tal om monster sÄ tycker jag att det hÀr bör uppmÀrksammas just för att det Àr monstertokigt:


Ser du att snart EN MILJON mĂ€nniskor har kollat pĂ„ det hĂ€r klippet pĂ„ min instagram?!?! Hur sjukt Ă€r inte det?? Varje morgon jag vaknar sĂ„ Ă€r det nya likes pĂ„ den dĂ€r. 

Jag tycker bara det Ă€r sĂ„ frĂ€nt. 

Sluttjafsat om det (OM det inte blir över en miljon visningar för dĂ„ kommer du att fĂ„ höra det igen banne mig). 


Vad brukar du göra nĂ€r du inte kan sova? GĂ„r du upp och hittar pĂ„ nĂ„got eller rĂ€knar du fĂ„r, ligger och andas och vĂ€ntar ut tiden? 

Jag kĂ€nner mig sĂ„ oerhört tappad pĂ„ kreativitet just nu men tyckte att det var en bra idĂ© att hĂ€lsa pĂ„ hĂ€r inne ❀ 


Nu ska jag försöka somna om… jag ska skutta upp och hĂ€mta öronproppar som jag givetvis har med mig. Jag vet hur det kan bli nĂ€r man sover nĂ„gonstans som inte Ă€r hemma.

Puss och kram och godmorgon ❀



ETT VyKoRT.

Hej du, jag vill bara titta in med en liten hÀlsning.

Det var lĂ€ngesedan jag var hĂ€r och stökade. Jag har haft lĂ€ttare för att lĂ€gga upp bilder pĂ„ instagram dĂ„ det gĂ„r snabbare och Ă€r lite enklare nĂ€r man serveras ett dĂ„ligt nĂ€t. 


Jag vill bara berÀtta att livet i solen Àr sÄÄÄÄÄÄ bra! Jag mÄr bra, Àter bra och trÀnar super.


Hela kroppen kĂ€nns lycklig och jag kĂ€nner hur hĂ„rdheten i den börjar komma tillbaka. KrĂ€mporna Ă€r fortfarande dĂ€r men dom blir fĂ€rre och jag har lĂ€ttare för att vakna pĂ„ morgonen… 


Att vara pĂ„ lĂ€ger har varit min grej sedan 15-Ă„rs Ă„lder. Jag vet att vi hade dĂ„lig ekonomi i familjen men min Ă€lskade pappa gjorde en deal med klubben som jag trĂ€nade för och lyckades skrapa ihop sĂ„ att jag fick följa med. Jag minns glĂ€djen och hur förvĂ„nad jag blev över att jag skulle fĂ„ Ă„ka ivĂ€g. 

Pappa sa aldrig att det var han som hade fixat det. Det fick jag veta av min trĂ€nare flera Ă„r senare. 

PĂ„ det lĂ€gret utvecklades jag mycket och jag kom med i landslaget och fick sedan stöd för att kunna Ă„ka ivĂ€g. Sedan dess har lĂ€ger blivit symboliskt för mig. 

Det Ă€r en symbol för utveckling och ocksĂ„ tacksamhet. Jag vet att det inte Ă€r en sjĂ€lvklarhet att fĂ„ Ă„ka ivĂ€g. Jag vĂ€rdesĂ€tter det otroligt mycket. 


Att fÄ springa ute i det fria och att fÄ strÀcka ut benen med en sol i ansiktet Àr oslagbart. Det finns inget som kickar igÄng mig sÄ som det.

Idag Ă€r det molnigt ute men det kĂ€nns som att det Ă€r ganska okej. Jag har nĂ€mligen en hel drös med 300-ingar och 250-meters lopp… och mina vĂ€tskeersĂ€ttningstabletter Ă€r slut sĂ„ det Ă€r lika bra att det Ă€r en sval dag. 

Jag har Ă€tit mig proppmĂ€tt pĂ„ frukostbuffĂ©n och behöver gĂ„ pĂ„ toa innan jag kan fortsĂ€tta den hĂ€r dagen… sĂ„ det gör jag nu.

Puss pĂ„ dig, kram och fĂ„ bort snön dĂ€r hemma innan den 2:a mars 😉 



Nästa sida »

Riogram

Kvitter

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.