Riovanschen
Riovanschen

Blogg

KÀnn dig sjÀlv

NÀr jag var liten sa en person jag hÄller vÀldigt kÀr till mig att ju bÀttre jag kÀnde mig sjÀlv, min svagheter och styrkor, desto bÀttre skulle jag bli i min idrott.
IMG_6639.JPG
Och eftersom min idrott betydde sÄ ofantligt mycket för mig sÄ sög jag Ät mig av hans ord.

Mannen som sa detta till mig heter Miro Zalar.

IMG_6634.JPG
Han formade mig oerhört mycket som ung. Han lÀrde mig bland annat att man ska respektera de Àldre, som jag sÄ aggressivt sa att jag inte gillade.
Jag tyckte alltid att de flesta Àldre klappade mig pÄ huvudet och sÄdÀr menande nickade Ät mig som om att jag skulle förstÄ saker och ting nÀr jag blev Àldre sjÀlv.

IMG_6640.JPG
DÀrför ville jag vÀxa upp fort.
Jag ville bli tagen pÄ allvar.
SÄ jag lÀste böcker.
Jag lÀste om hur hjÀrnan fungerar, hur man kan styra sina tankar, hur man kan ta svÄra situationer. Jag lÀste om kriser och om att vara en bra medmÀnniska.

Jag tyckte aldrig att jag lÀrde mig tillrÀckligt fort och jag ville vara med om sÄ mycket som möjligt pÄ sÄ kort tid som möjligt. Allt för att samla pÄ mig erfarenheter.

IMG_6641.JPG
SĂ„ varje gĂ„ng det hĂ€nde nĂ„got ovanligt tĂ€nkte jag: ”fan vad bra! En sak till jag lĂ€r mig om”.
Ju svÄrare berg att bestiga, ju tuffare blev jag. Och hÄrdare mot mig sjÀlv.

HÄrd, hÄrd, hÄrd.

Och sÄ besviken jag blev pÄ mig sjÀlv sÄ mÄnga gÄnger dÄ jag inte agerade sÄ som jag hade tÀnkt att jag skulle agera.
SÄ vÀldigt arg jag blev nÀr föll in i gamla mönster.
SÄ missnöjd jag var med mig sjÀlv.

Men jag utvecklades och till slut var min första spontana tanke oavsett situation att ”jag fixar det hĂ€r”.

IMG_6643.GIF
Det har jag haft nytta av idag. Men det tog tid och det kostade mig tÄrar och ett allt för ofta förvirrat huvud.

Jag vet egentligen inte varför jag delar med mig av det hÀr. Men jag vet att en av mina största kÀllor till att lÀra kÀnna mig sjÀlv alltid har varit att skriva.
Och jag lÀr mig tydligen varje dag. HÀr hos er.

IMG_6644.JPG
(Mamma och jag förra Äret)

Plus att jag förförs av tanken att jag ska sitta och lÀsa detta om 70 Är och tÀnka att den dÀr lilla rÀkan trodde hon visste dÄ, hur allt stod till.
FrÄga mig inte varför jag förförs av det, sÄ vÀl kÀnner jag inte mig sjÀlv Àn ;)

Efter mitt inlĂ€gg ”365 dagar” rasslade det till i min lista över mĂ€nniskor dĂ€r ute som prenumererar pĂ„ den hĂ€r bloggen och jag fick nĂ€stan rampfeber.
Och prestationsÄngest, sÄklart.

IMG_6645.JPG
Jag vill inte bara leverera skit till er. Jag vill leverera nytta. SÄdant som ni kan ta med er till den vardag ni befinner er i. Saker som kan göra skillnad nÀr ni stöter pÄ situationer som kÀnns övermÀktiga. Eller kanske banala men ÀndÄ jobbiga.

IMG_6647.JPG
Ibland skriver jag korta meningar som egentligen betyder sÄ mycket mer bara för att jag inte orkar utveckla tanken.
Och jag tĂ€nker nĂ€r jag lĂ€ser igenom inlĂ€gget för redigering: ”Kan man lĂ€sa mellan raderna? FörstĂ„r man faktiskt vad jag menar hĂ€r?”
Jag hoppas ni förstÄr mer Àn jag tror att ni förstÄr.
Och jag önskar att jag kan inspirera er mÄnga gÄnger om.

Samma man som sa att jag ska lĂ€ra kĂ€nna mig sjĂ€lv sa Ă€ven att ”ensam Ă€r stark” vilket var en sanning för mig i mĂ„nga, mĂ„nga Ă„r. Men jag mĂ€rker att det Ă€r den enda av alla de fantastiska saker han sa till mig som jag mer och mer Ă€ndrar och gör om.

IMG_6648.JPG
Jag Àr inte stark nÀr jag Àr ensam.
DÀrför skriver jag hÀr.
DÀrför berÀttade jag för alla att jag fick cancer.
DÀrför grÀt jag i tv nÀr mitt VM inte blev som jag hade hoppats pÄ.
DÀrför berÀttar jag om allt.

Sen Àr inte alla lika öppna och lÀttlÀsta som den hÀr boken Nadja.

IMG_6649.JPG
Alla vill inte flÀka ut sina liv. Och jag ser inte de som ensamma baserat pÄ det.
Jag har bara fĂ„tt för mig att andra kan lyfta dig nĂ€r du inte kan sjĂ€lv om du berĂ€ttar för NÅGON att du har en tuff tid.

Visst förstÄr ni hur jag skiljer pÄ det?

IMG_6650.GIF
Jag tÀnker mer att vi Àr hÀr för att underlÀtta för varandra. Och att vi kan Ästadkomma större saker om vi Àr fler.
Och Àven om vi inte tycker eller kÀnner eller ens vill samma saker, sÄ tror jag att vi enklare Àn vi anar kan fÄ en annan mÀnniska att lÀmna oss med ett leende och en kÀnsla av lÀtthet.

Eller Àr jag helt ute och cyklar?

IMG_6651.JPG
Ju bÀttre vi kÀnner oss sjÀlva, ju mer vill jag tro att vi kan ge andra. För nÀr vi kÀnner oss sjÀlva vet vi att vi inte alltid Àr glada, vi Àr inte alltid pÄ hugget eller sugna. Och kan vi kÀnna igen det i oss sjÀlva sÄ blir det lÀttare att hantera om vi möter det hos en annan mÀnniska.

Rörigt?
Jag hÄller med. Jag stoppar hÀr innan jag mÄlar in mig i ett hörn jag inte kan ta mig bort frÄn.
Om jag ens behöver det. För gissar jag rÀtt sÄ kÀnner ni igen er.

IMG_6652.JPG
PÄ mÄndag Àr jag med i SVT:S morgonsoffa (06.45) och pratar om cancer och en överraskning jag gjort tillsammans med Ung Cancer. Och pÄ kvÀllen samma dag (20.00) Àr det dags för Cancergalan, dÀr jag hoppas vi sprÀnger alla rekordgrÀnser för insamlingen.

IMG_6653.JPG
För idag Àr det tragiskt nog sÄ att uppskattningsvis var tredje person Àr berörd av cancern och jag tror att vi kan kÀnna igen oss i det Àven om vi sjÀlva inte har cancer.

Jag gillar er!

Vi hörs snart igen ❀

PS. Tack Taxén för bilderna som kommer hÀr:

IMG_6626.JPG

IMG_6625.JPG

IMG_6624.JPG

Friidrottens 80-Ă„ring

Hello godbitar!
IMG_6542.JPG
Wow, vilken massiv och stÀrkande respons jag fick pÄ senaste inlÀgget. Puss pÄ er!
Har lĂ€st ALLA kommentarer men inte hunnit svara Ă€n…
IMG_6535.JPG
Jag Àlskar verkligen att skriva till er. Jag fÄr en sÄdan boost varje gÄng.
SĂ„ nu vet ni det :-)

Anledningen till att jag inte har skrivit efter mitt förra inlÀgg Àr dels att jag kÀnde en tomhet. Jag fick ut sÄ mycket pÄ en och samma gÄng.

Mamma skulle ocksÄ ha gÀstbloggat men skrev lite snyggt att man inte vÄgade skriva efter ett sÄdant inlÀgg.
Haha, sötnöt.

IMG_6534.JPG
Den andra anledningen till tystnaden Àr att jag i helgen fick Àran att, tillsammans med Friidrottens generalsekreterare Anders Albertsson, vara hemlig gÀst pÄ IK Orients 80-Ärs kalas.
Klubben firade med fest, prisutdelningar och sÄ lite snack frÄn oss tvÄ.

IMG_6521.JPG
Jag har egentligen ingenting med klubben att göra men deras drivna ”allt-i-ett-fixare” Alex tyckte att min historia om kampen mot cancer och vĂ€gen tillbaka till idrotten skulle kunna ge nĂ„got för de som var dĂ€r.

IMG_6494.JPG
(Bengan, jag och Alex)

SjÀlvklart ville jag stÀlla upp pÄ en sÄdan sak.
Ärofullt och kul pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt.

IMG_6524.JPG

IMG_6496.JPG
Jag fick trÀffa klubbens första kvinnliga ordförande, Ulrika Malm, som ni ser hÀr ovan.
Och sÄ upptrÀdde vÀrldsartisten Johanna Abrahamsson för oss. Hon rockade med ringar som ingen annan.

IMG_6528.JPG

IMG_6529.JPG
Att cancern finns överallt omkring oss visade sig bara genom att ta en titt pÄ vÄrt bord.
Bredvid mig fick jag mysiga Sibylla Johannson som överlevt sin bröstcancer.

IMG_6537.JPG

IMG_6538.JPG
Och vid hennes sida satt Mattias Lagerskog som tvingades operera bort sitt ena öga dĂ„ cancern satt pĂ„ precis ”fel” stĂ€lle… Om den nu nĂ„gonsin kan sitta rĂ€tt.
Dum mening dÀr ja.

IMG_6531.JPG

IMG_6541.JPG
Konferencier var Kalle Aldeborg. I mitten hÀr nedan.

IMG_6523.JPG
Och sist men inte minst sÄ trÀffade jag en SJUKT skojig brud.
Din mamma Siri!

IMG_6525.JPG
Siri Fagerlund Àr tjejen som kommenterar hÀr till och frÄn och nÀr jag pratade om min hemsida pÄ scenen sÄ hörde jag mamma Eva i publiken:
”Min dotter följer din blogg!”
Vet du vilken frÀsig mamma du har Siri?!
Underbar.

SĂ„, ska vi fjanta oss en stund nu?
Det tycker jag.
HĂ€r:

IMG_6404.PNG

IMG_6336.PNG

IMG_5429.JPG

365 dagar.

Ett Ă„r sedan.
IMG_6391.JPG

För 366 dagar sedan var jag odödlig och stark. Jag levde med tanken att jag klarar allt.
Och framför allt:
Inget virus bet pÄ mig.
”Jag blir aldrig sjuk” var en mening jag ofta anvĂ€nde.
Jag la ocksĂ„ lite snusförnuftigt till: ”men blir jag sjuk, sĂ„ blir jag sjuk pĂ„ riktigt”

IMG_6377.JPG
SÄ rÀtt jag hade utan att veta om det.

För 366 dagar sedan.

För 366 dagar sedan tycktes livet enklare. För att jag hade stakat ut min framtid sÄ elegant och jag tÀnkte förstÄs pÄ att hinder skulle komma i min vÀg, det var med i planen.
Men jag hade inte rÀknat med cancer.

Idag rÀknar jag med cancer i allt jag gör.
Jag tÀnker pÄ att den kan komma tillbaka, eller att den aldrig lÀmnat mig fullt ut.

IMG_6383.JPG
För 366 dagar sedan var jag ingen orolig person. Jag lÄg inte vaken pÄ nÀtterna och huvudvÀrk kunde inte ens i min vildaste fantasi vara en hjÀrntumör, ett magsÄr kunde inte vara lymfom, en knöl i armhÄlan kunde inte vara bröstcancer.

Idag vet jag tyvÀrr bÀttre Àn dÄ.

Vi Àr alla brÀckliga.
Vi Àr alla dödliga.
Och en dag Àr vÄr absolut sista.

IMG_4652.JPG
För 365 dagar sedan fick jag ett samtal om att mitt blödande magsÄr inte var ett vanligt magsÄr utan lymfom och jag lades in pÄ sjukhus för 364 dagar sedan.

IMG_6359.JPG
Den 365:e dagen minns jag knappt.
Snurrig, luddig, svÀvande och skakig.

Helvete, sÄ omvÀlvande.

Klyschiga uttryck som ”allt vĂ€ndes upp och ner” och ”pĂ„ en sekund förĂ€ndrades allt” har fĂ„tt en faktiskt innebörd hos mig.
Det Àr inte lÀngre bara ord.
Jag F Ö R S T Å R dem.

Samtidigt njöt jag.
Av lugnet som spred sig inom mig.
Lugnet som sa mig att ingenting lÀngre spelade nÄgon roll.

IMG_6386.JPG
Stress? Adjö.
RĂ€kningar? Bye bye.
Komplicerade relationer? Men hallÄ!
Krav? NejdÄ.
Biltrafik? Varför dÄ.
RÀdd för misslyckanden? Det finns uppenbarligen vÀrre saker Àn sÄ.

Cancern höll lektion för mig om att tiden aldrig kommer tillbaka och vill jag göra nÄgot sÄ Àr det hög tid NU.

Alla citat jag hÄllit sÄ nÀra mig och som jag Àlskat tidigare var som skrivna av nÄgon som sett döden pÄ nÀra hÄll.
NĂ„gon som jag.

IMG_6381.JPG
Cancern lÀrde mig det dÀr jag aldrig lyckats lÀra mig; att vara hÀr och nu.
Jag lÀrde mig, för jag hade inget annat.
Allt idrottsligt jag hade byggt upp innan cancern raserades och nu satt jag i en sjukhussÀng med en insikt om att jag kanske inte ens skulle fÄ Àran att skaffa mig en framtid.
Varken idrottsligt eller familjÀrt.

Jag hade HÄR. Och jag hade NU.

FörmÄgan bleknar, det mÀrker jag. Men nu har jag fÄtt kÀnna pÄ den och inbillar mig att jag lÀttare kan plocka fram den.
En lÀrdom. I praktiken.

IMG_6378.JPG
För 366 dagar sedan anade jag aldrig hur mycket kÀrlek och vÀrme jag skulle fÄ kÀnna frÄn okÀnda mÀnniskor nÀr jag valde att gÄ ut med mitt besked.
Jag har lÀrt mig att mÀnniskor behandlar mig annorlunda nÀr jag Àr i en utsatt situation.
MÀnniskor har stora hjÀrtan. Och nÀr det behövs kliver de fram och ger stöd.

Hela min bloggfamilj, alla nya bekantskaper jag skapat, folk som kommit fram pĂ„ stan, nya vĂ€nner jag fĂ„tt… Allt Ă€r tack vare cancern.

IMG_6385.JPG
NÀr din livstid tycks mer oförutsÀgbar Àn tidigare verkar det som om mÀnniskor fattar mod till sig. De kommer fram, ringer, skickar post eller sms.
Jag har lÄtit allt detta ge mig energi i min fight för livet.

IMG_6384.JPG
Jag har kÀnt sÄ otroligt mycket kÀrlek detta Äret.
Allt har varit mindre prestige. DÀr jag tidigare har kÀnt konkurrens kÀnde jag nu bara stillhet.
Jag har aldrig gillat konkurrens och prestige.
Har alltid tyckt att det skador oss mÀnniskor pÄ vÄr vÀg framÄt.
Min cancer malde ner snÄrskogen.

IMG_6387.JPG
Jag var kÀnslig innan men nu har min kÀnslighet skjutit i höjden. Jag Àr blödig inför allt men har svÄrare för att grÄta.
Det Àr som om cytostatikan torkade ut mig inifrÄn pÄ mer Àn ett sÀtt.

Jag vaknar inte lÀngre utvilad pÄ morgonen oavsett hur mÄnga timmar jag sover och mitt hÄr har blivit krulligt.
Tidigare tyckte jag att jag hade sÄ mycket klokt att komma med, men cancern knÀppte mig pÄ nÀsan och lÀrde mig att jag inte hade förstÄtt mycket.

IMG_6389.JPG
För 366 dagar sedan var jag mer bestĂ€md och hĂ„rd. ”Vill man, sĂ„ kan man” var ett uttryck jag slĂ€ngde mig med vart jag Ă€n gick.
Och för mig Àr det fortfarande sjÀlvklart att ett sÄdant tankesÀtt Àr bÀttre Àn att tÀnka att man inte kan.
Men cancern visade mig jag inte kunde bestÀmma över den.

IMG_6392-0.JPG
Jag levde varje dag med tanken pÄ att om den ville, sÄ kunde den ta mitt liv.
Om den ville vara av vÀrsta sorten sÄ skulle den sprida sig i min tidigare sÄ atletiska kropp, nöta ner varje organ och döda mig inifrÄn och ut.

IMG_6379.JPG
Jag hade INGEN KONTROLL.
Men, jag kunde faktiskt fortfarande tÀnka.
SÄ jag tÀnkte bra.
Jag tÀnkte glada tankar.
Jag skrattade och jag skapade meningsfulla relationer.
Och jag skrev hÀr, hos er.

IMG_6382.JPG
Och jag Àr inte död.
Jag lever och har framtidsplaner.
Cancern drog tummen ur röven pÄ mig. Jag fÄr mycket mer gjort nu. SÄ tiden gÄr snabbt.
Jag stormar in i framtiden.
Och det gÀller att hÀnga med.

IMG_6395.JPG
Samtidigt som cancern lĂ€rde mig att jag inte bara kan sĂ€ga ”vill man, sĂ„ kan man”, sĂ„ lĂ€rde den mig att allt Ă€r möjligt.
Om vi gör det tillsammans!
Insamlingar till förmÄn för sjuka, kÀrlek och vÀrme till varandra, fler snÀlla ord istÀllet för elaka. Mer empati och förstÄelse för andra tankesÀtt och en vilja att hjÀlpa de svaga kommer att rÀdda oss.

IMG_6390.JPG
Att vara en varm medmÀnniska gör alltid bara nytta.
DÀrmed inte sagt att man alltid ska smeka medhÄrs, dÄ sker ingen utveckling.
Men HUR man framför sin tanke har betydelse.

Under mitt Är som sjuk fick jag inte EN ENDA ELAK kommentar om nÄgonting.
I vanliga fall fÄr man som idrottare spydigheter frÄn flera hÄll.
Men Àven spydiga mÀnniskor har respekt. Och det Àr hoppfullt.

IMG_6394.JPG
För 366 dagar sedan var jag en mer arg mÀnniska.
Idag Àr jag inte arg, Ängrar ingenting och ni vet sedan tidigare:

Jag skulle vÀlja allt igen.

/ Nadja Casadei ❀

PS.
Alla bilder Àr tagna av min vÀn och fotograf Peter Holgersson.
Tack för allt du gjort för mig detta Äret, fantastiska du.

IMG_6393.JPG

Födelsedag * 2

IgÄr fyllde min syster Gisela Är. Den i familjen som tydligen har bÀst humor, snyggast nÀsa och Àr den största rebellen.
IMG_6362.JPG
Gisela Àr alltid busigt fnittrig och den pappa vÀrnar mest om. Trots att hon Àr en stark kvinna skyddar han henne som om hon vore av glas.
Det Àr vackert. Och jag kommer aldrig att förstÄ deras speciella förhÄllande.

IMG_6363.JPG
Gisela bryr sig om alla andra och fast hon stundvis har lite, ger hon alltid sÄ mycket.

Grattis Àven hÀr pÄ bloggen Gizmo!
Vi ses om nĂ„gon vecka igen ❀

Varför heter det hĂ€r inlĂ€gget ”födelsedag * 2″?
Är det nĂ„gon som kan gissa innan jag skriver ut det?

IMG_6364.JPG
Imorgon, den 17 oktober, Àr det exakt ett Är sedan jag fick mitt besked om cancer i lymfkörtlarna.
Ett Ă„r.

Det Àr galet pÄ sÄ mÄnga sÀtt.
Och mina funderingar kring det kommer imorgon.

IMG_6361.JPG
Lagom till födelsedagen, som Julia pÄ Ung Cancer vÀljer att benÀmna det, kommer det tankar och kÀnslor och tÄrar.

IMG_6352.PNG
Jag har varit kÀnslig hela dagen idag och morrar Ät höger och vÀnster.
Varför vet jag inte Àn, jag Àlskar ju att fira saker!

Tills jag kommer pÄ det; skratta.

IMG_6343.PNG

IMG_6338.PNG

IMG_5873.JPG

Above all, don’t lose hope.

Vi börjar med att lyfta pĂ„ hatten för min sponsor RÖJK som expanderar och börjar sĂ€lja sina snygga och coola plagg utomlands!

LÀs hÀr om hur duktiga de Àr hÀr!
IMG_6318.JPG

Vi fortsÀtter med att sÀga tack till Milagros GÀfvert som har skickat den hÀr inspirerande tavlan till mig

IMG_6313.JPG
Älskar texten pĂ„ den:
”Above all, dont lose hope”
NĂ„got vi alla kan ta med oss.
Det finns alltid hopp. Det kryllar av möjligheter som vi ibland missar för att livet omkring tynger oss.

IMG_6312.JPG
Jag tittar pÄ tavlan varje morgon eftersom den hÀnger pÄ vÀggen framför min sÀng. Jag ser den direkt nÀr jag slÄr upp ögonen.
Det Àr klyschigt sÄ det förslÄr, men det funkar för mig.

Jag har varit dÄlig i tvÄ dagar, med syra i kroppen, feber och halsont.
Jag kan inte förhindra att tankarna gÄr till cancer.
DÄ funkar tavlan sÄ bra. Jag sÀtter mitt hopp till att fÄ leva ett lÄngt och friskt liv.
Och jag tÀnker att jag bara Àr hypokondrisk.

IMG_5990.JPG
Jag kurerar mig med te och ingefÀra och tÀnker fortsÀtta inlÀgget med att bjuda pÄ bilder frÄn Karlskrona som jag inte fÄtt med de andra gÄngerna.
Mys och njyt :-)

IMG_6272.JPG
Min morbror Mats och jag

IMG_5738.JPG
Min systerson Jakob bubblar

IMG_6276.JPG
Gunnar kom pÄ spontanbesök och vilade med Ketchup

IMG_6319.JPG
Mina goa vÀnner kom och badade

IMG_6320.JPG
Mamma och pappa satt vid sidan om och snackade

IMG_6321.JPG

IMG_6322.JPG
Pappa fixade all mat

IMG_5770.JPG
… Å jag och Ior trĂ€nade.

VÄr vana trogen sÄ avslutar vi med fnitter:

IMG_6306.PNG

IMG_6307.PNG
Och visdom:

IMG_6303.PNG

Puss & Kram ❀

KnÀckt.

Hemma i Stockholm igen.
Ketchup och jag gick vanliga rundan pÄ morgonen och han har Àntligen lugnat ner sig ett hekto eller tvÄ.
IMG_6269.JPG
Han blir sÄ otroligt stirrig och lekfull nÀr vi Àr hemma hos hans mamma Margot.

IMG_6254.JPG

IMG_6172.JPG
NÀr jag kom hem igÄr hade min vÀn Alex lagat mat och tÀnt ljus i hela lÀgenheten! Jag fick feber och la mig medan Sverige spelade fotboll mot Lichtenstein.
Har fortfarande halsont men varm Àr jag inte lÀngre :)

IMG_6277.JPG
Anledningen till att jag blir sjuk nu Àr sÀkert för lite vila. Plus att jag fick en superbehandling av Catten för nÄgra dagar sedan.
Jag brukar aldrig gÄ till kiropraktorn, men nu var jag sÄ sned precis överallt att jag knappt kunde gÄ utan att halta.

IMG_6278.JPG
Och Calle hÀvdade bestÀmt att det hÀr skulle vara bra för mig om jag ville trÀna hÄrt resten av veckan.

IMG_5773.JPG
SÄ Catten lossade bÀckenet, ryggraden och nacken.
Fan, jag var som en ny mÀnniska efterÄt!
Varje gÄng jag Àr i Karlskrona kommer jag att gÄ till henne :)

IMG_6275.JPG
Jag fick Àven tvÄ guldkulor i öronen som ska sitta en vecka. De ska göra sÄ att jag sover bÀttre.
Jag gillar att testa nya grejer!
Ser ni kulan? Den lilla nÀstan vid min nagel.

IMG_6281.JPG
Kanske min kropp hÄller pÄ att rensa ordentligt just nu?
Hoppas det.

Nu ska jag ta tag i min packning frÄn resan. Den stavas just nu K A O S.

IMG_6282.JPG
För att underhÄlla er tills vi hörs igen slÀnger jag givetvis med nÄgra humorbilder.
Puss pĂ„ er ❀

IMG_5872.JPG

IMG_5869.JPG

IMG_5857.JPG

Pappa och hjÀrtat

I förgÄr natt var en jobbig natt.

Pappa hade klagat pÄ ont i bröstet redan pÄ morgonen och mamma var som vanligt skojfriskt huggig:
”Sluta rapa Giovanni! SkĂ€rp dig. Man kan ju inte ta med dig nĂ„gonstans”
IMG_6131.JPG
Pappa satt i baksÀtet i bilen pÄ vÀg in till stan och ojjade sig. Han förklarade att man skulle rapa för att lÀtta trycket i bröstet.
Jag tyckte synd om honom men kunde inte lÄta bli att skratta nÀr mamma satte igÄng.

”Vad fĂ„r jag Ă€rva om det hĂ€nder nĂ„got Gio?! Ge inte barnen nĂ„got. Jag har varit gift med dig i 20 Ă„r. Lite mĂ„ste jag ju fĂ„ tillbaka”

IMG_6130.JPG
PÄ kvÀllen blev pappa sÀmre med smÀrtor i bÄde rygg och bröst och handen svullnade upp och han fick stickningar i armen.

Han hade svĂ„rt röra sig och nĂ€r jag ringde sjukhuset för att fĂ„ tips sa de ”nu lĂ€gger du pĂ„ hĂ€r och ringer 112″. Men dĂ„ var jag redan pĂ„ vĂ€g in till akuten med honom eftersom vi var oroliga att det var hjĂ€rtinfarkt.

IMG_6125.JPG
VÀl inne la de honom pÄ hjÀrtintensiven och han fick stanna kvar dÀr.
De har inte hittat felet pÄ honom men han fick komma hem igÄr redan.

IMG_6126.JPG
Det slog mig nÀr jag satt dÀr pÄ sjukhuset hur jÀvla lika vi Àr, pappa och jag.
Han protesterade direkt nÀr lÀkaren ville ge honom medicin och morfin.
”Ge mig inget onödigt nu! Jag vill inte ta tabletter om jag inte behöver”

SÄdÀr Àr jag ocksÄ.

IMG_6124.JPG
Han pratade sönder lÀkaren och han berÀttade om alla egna huskurer som han trodde sÄ mycket pÄ.
Precis som jag ocksÄ gjorde.

Sen kom det till sprutor.
Satan sÄ tuff han var dÀr.
Han hoppade inte ens till vid sticket.
Jag hatade det och vred hela kroppen i plÄgor nÀr jag sÄg en spruta.
Phu. NĂ„got olikt i alla fall.

IMG_5717.JPG
Pappa passade vÀldigt bra i sjukhusklÀder.
Det gjorde jag ocksÄ ;)
Han skÀmtade om allt och inget, nÀstan över grÀnsen för mig som satt vid sidan om. Sen slog det mig att jag Àr sju resor vÀrre.

IMG_6127.JPG
NÀr han kördes genom de lÄnga korridorerna i sin sjukhussÀng fick jag tÄrar i ögonen. Allt kÀndes sÄ konstigt och mÀrkligt.

Vi Àr aldrig garderad i livet. Vi vet ingenting om framtiden och pÄ en timme kan allting förÀndras.
Det enda vi kan göra Àr att vÀlja attityd till allt det dÀr oförutsÀgbara.

IMG_6128.JPG
Pappa var orolig, det sÄg jag pÄ honom. Men han valde att skratta och skÀmta. Samtidigt som han sa till mig att han var medveten om att det kunde gÄ illa.

IMG_6129.JPG
”DĂ€rifrĂ„n har jag fĂ„tt mitt tĂ€nk” flög förbi i huvudet.

Nu sitter jag hÀr hemma i mammas fÄtölj och dricker te och hör diskussioner frÄn vÀnnerna som Àr hÀr. Och pappa Àr med.

Om 14 dagar ska han pÄ kontroll igen och dÄ kanske vi fÄr veta vad som Àr fel pÄ pappa.
Mamma kommer hĂ€vda ”huvudet” precis som hon gjorde med mig ;)

IMG_6132.JPG
Nu ska jag njuta av att ha min pappa vid liv. Och allt det oförutsÀgbara som ska hÀnda ikvÀll.

TÀnker pÄ dig Kattis. Och dig Jakob. Och dig Carro. Och mamman.
❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀ ❀

IMG_6133.JPG

RÄtt men hjÀrtligt

En kopp kaffe och tvÄ mopsar i knÀt. Jag pratar i telefon ibland, spelar Ruzzle mot mamma och skiter i att svara pÄ sms.
IMG_5890.JPG
Mamma skriker ”yes!” titt som tĂ€tt eftersom hon vinner de flesta matcherna och Margot (mammas mops) skĂ€ller pĂ„ tv:n av nĂ„gon anledning som bara hon förstĂ„r.

IgÄr badade jag och mina vÀnner jacuzzi i tvÄ timmar och Ät tapas till förbannelse.

IMG_5887-0.JPG

IMG_5884.JPG

IMG_5892.JPG
Pappa och mamma höll lÄda och gnabbade med varandra om hur glada de var över att inte vara gifta lÀngre.
Allt med humor och kÀrlek. Men med den dÀr rÄa tonen.

IMG_5885.JPG
Pappa sa: ”Allan frĂ„gade om jag ville ha tillbaka dig. Men nej för fasen, nĂ€r jag lyckats byta bort dig fĂ„r han minsann behĂ„lla dig”

Mamma kontrade med att hon faktiskt lÀmnade pappa och det var för att han Àr efterbliven.
Pappa skrattade sÄ att han nÀstan inte kunde andas.
Ni som har hört pappa skratta vet exakt hur jag menar.

IMG_5896.JPG
Förutom tapas och jacuzzi sÄ hÀlsar jag pÄ mina systrar. Gisela har ni sett innan men jag vet inte om ni har trÀffat Helena?

IMG_5775.JPG
Kvinnan som övervann cancer innan mig. Helena var den som ringde upp direkt efter mitt cancerbesked och sa:
”Det hĂ€r klarar du. Cola kommer att smaka skit och du kommer tappa aptiten, men du klarar det hĂ€r!”

IMG_5895.JPG
Helena Àr stenhÄrd och samtidigt som den mjukaste bomull. KÀrleksfull, lekfull och humoristisk.
Helena Ă€r den som kallar mig ”min ögonsten” och som lĂ€rde mig köra moppe ungefĂ€r innan jag kunde gĂ„.

IMG_5893.JPG
Jag Àr sÄ glad för alla mina syskon! Jag Àlskar att vi Àr en stor familj.
Stor och knasig :)

Nu knyter mamma skor och sneglar Ät mitt hÄll.
Hon vill att vi gĂ„r upp till ”skogsglĂ€ntans krog”, pappas hus, som ligger 700 meter frĂ„n hennes eget. Vi ska dit pĂ„ lunch tydligen och jag Ă€r sen trots att vi inte har sagt nĂ„gon tid.

IMG_5768.JPG
BÀst att avsluta innan hon gÄr före och kÀkar upp allt.

IMG_5860.JPG

IMG_5509.PNG

IMG_5871.JPG
Till sist. Jakob ❀

Nästa sida »

Riogram

Kvitter

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.