Riovanschen
Riovanschen

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Blogg

NĂ€R du BLiR PĂ„VeRKaD.

Jag sĂ„g tvĂ„ filmer igĂ„r: The Intern och Sex and the city. 

Den första har jag aldrig hört nÄgot om men blev positivt överraskad. VILKEN FILM! Vilken kÀftsmÀll.

Den handlar om en pensionĂ€r som har blivit Ă€nkling och vill göra nĂ„got mer i livet Ă€n att bara vĂ€nta in sista vilan. Han söker till ett seniorprogram pĂ„ en glödhet fashion-arbetsplats. 

DÀr trÀffar han den unga bossen och karriÀrkvinnan som bygger sitt imperium, bit för bit. MÄlmedvetet och pÄ bekostnad av allt annat runt omkring henne. Robert De Niro kommer in i hennes liv och balanserar upp det hela.

Du fĂ„r se underbara kontraster mellan dĂ„ och nu, hur en gentleman slĂ„r omkull dagens samhĂ€lle och hur relationer kan gĂ„ i kras om du inte Ă€r uppmĂ€rksam. I tvĂ„ timmar satt jag klistrad och bĂ„de skrattade och grĂ€t. Jag knaprade pĂ„ min lunchfalafel och skulle trĂ€na nĂ„gon timme efter filmens slut. 

Jag tĂ€nkte mitt i den att det kanske inte var sĂ„ bra att jag blev sĂ„ kĂ€nslosam och eftertĂ€nksam innan ett pass. Men faktum var att jag kom till mitt spjutpass mer lĂ€ttad Ă€n jag vaknade upp pĂ„ morgonen. 

Jag kĂ€nde mig tacksam och glad, lĂ€tt i kroppen och vĂ€ldigt uppgiftsorienterad. 

Och jag genomförde mitt bĂ€sta spjutpass pĂ„ vĂ€ldigt lĂ€nge. Agne satt pĂ„ lĂ€ktaren och tjoade Ă„t mina kast. Jag kastade bra lĂ€ngder och vi fokuserade pĂ„ detaljer dĂ€r jag oftast brister – som att fĂ„ i vĂ€nsterbenet i utkastet till exempel. 

Det sĂ€ger dig sĂ€kert ingenting, men fĂ„r jag chansen sĂ„ ska jag visa dig nĂ„gon gĂ„ng. 
EfterĂ„t sprang jag grĂ€slopp pĂ„ en stekhet arena. Njöt av sommarens sista ryck och av att ha en kropp som fungerar. 


Sprang barfota och tĂ€nkte ”starka fötter” genom varje lopp. Barfotalöpning (dĂ„ och dĂ„) Ă€r SÅ vĂ€ldigt bra om du vill bli stabil i kroppen frĂ„n grunden. Testa! 

Jag ville inte lĂ€mna arenan. TvĂ„ timmar hade passerat men jag hade inget att komma hem till. Kunde lika gĂ€rna köra mage och rygg ocksĂ„, sĂ„ det gjorde jag. 

NĂ€r hungern kickade in styrde jag Rio mot köpcentret för att handla kvĂ€llsmat. Köpte med mig tvĂ„ vĂ€xter. Tillsammans med nötter, Ă€gg, kyckling och bönor. Och kaffegrĂ€dde. 

En varukorg som skriker ensamhet. Men samtidigt sĂ„ mycket sjĂ€lvstĂ€ndighet. Och jag njuter alltid av att handla. Jag gillar att bygga bo. Jag gillar att ha ett fullt förrĂ„d. 

Tillsammans med min kvĂ€llsmat satte jag pĂ„ ”sex and the city”. Filmen, du vet. 

Har aldrig sett den och har aldrig tidigare varit intresserad av att se den. 

Jag Ă€r ingen girly-girl pĂ„ det sĂ€ttet. Är visserligen hejdlöst intresserad av klĂ€der men inte av timslĂ„nga fikamöten, smink och fĂ€rgglada drinkar.  

Men oj, sĂ„ fel jag fick. 

Det rĂ€ckte visst med att vara kĂ€nslomĂ€nniska för att gilla filmen. 
Jag grĂ€t och blev förbannad i ena sekunden. Skrattade och knöt nĂ€ven i den andra. 

Det slog mig att budskapet var det som jag sjÀlv tror sÄ mycket pÄ: tillsammans klarar vi mer.


Fyra tjejer som gör allt för varandra. Fyra tuffa brudar som har skinn pĂ„ nĂ€san och kunde föra genomtĂ€nkta samtal. 

Jag gillade det. Jag gillade blandningen av lĂ€ttsamt och stickande smĂ€rtsamt. Jag kunde kĂ€nna igen mig i mycket. Det handlade Ă€ndĂ„ i stora delar om LIVET. 

Och allt som handlar om livet gör mig nyfiken. 

Det finns sĂ„ mycket att lĂ€ra, det finns sĂ„ mĂ„nga vĂ€ndor i tankarna som vi Ă€nnu inte har tĂ€nkt. Det finns fler sĂ€tt att se pĂ„ saker Ă€n dom vi tror, det finns fler sĂ€tt att förlĂ„ta pĂ„. Och det finns definitivt fler ronder att gĂ„. Saker att lĂ€mna bakom oss och nya att uppleva. 

Jag satt och gapade nĂ€r filmen var slut. PĂ„ soffkanten och med armbĂ„garna pĂ„ knĂ€na, huvudet i hĂ€nderna. Började tĂ€nka. 

Jag ifrÄgasÀtter ofta mitt eget liv. Och alltid lite extra nÀr jag sett en film som berört mig.

Jag gillar att ifrĂ„gasĂ€tta – Ă€r det sĂ„hĂ€r hĂ€r jag vill ha det? Är jag pĂ„ rĂ€tt spĂ„r? Vart ska jag? Gör jag rĂ€tt val? 

Med livet i stort hamnar jag ofta dÀr.

Bara för att utvÀrdera och se sÄ att det jag gör leder mig dit jag vill.

Det Ă€r bra, för jag kan sĂ€llan ljuga för mig sjĂ€lv. Jag kĂ€nner direkt i magen nĂ€r nĂ„got Ă€r fel. 

Och jag vet att jag oftast bara gör bra ifrÄn mig nÀr jag Àr pÄ rÀtt spÄr. Jag Àr en sÄn dÀr mÀnniska som fungerar sÀmre nÀr jag fÄr en obehaglig kÀnsla i maggropen. Kan du kÀnna igen det?

Jag blir passiv och Ă„terhĂ„llsam och tvĂ€r nĂ€r nĂ„got kĂ€nns fel. Alla dom egenskaper som jag Ă€r stolt över hos mig sjĂ€lv stĂ„r inte pall om jag börjar ana ugglor i mossen. 

DĂ€rför Ă€r det viktigt att det spĂ„r jag Ă€r inne pĂ„ kĂ€nns rĂ€tt, för dĂ„ stĂ„r jag emot motgĂ„ngar bĂ€ttre och jag tar oftast bĂ€ttre och mer modiga beslut. 

Sen ska det lĂ€ggas handling till allt det hĂ€r. Och det Ă€r inte alltid det lĂ€ttaste. Men handling Ă€r det som i slutĂ€nden gör skillnaden. 

Tror jag. 

Usch. Det hĂ€r blev lĂ„ngt. Och sĂ„ mycket pladder. Sorry för det. Jag kom liksom in i min bubbla igen. 


Jag kĂ€nner mig utvilad idag trots att jag vaknade och var mörkrĂ€dd inatt. Och jag ska inte trĂ€na förrĂ€n ikvĂ€ll sĂ„ jag har massor av tid pĂ„ mig att ladda. 

MĂ€ngder med hĂ€ckar ska passeras idag. Det luktar syra lĂ„ng vĂ€g. Hej och hĂ„. Det kommer att gĂ„. 

Hoppas du fĂ„r en solig dag, vi hörs imorgon igen ❀




FoRTSaTT NiTiSK.

Ouch, rygg och röv vĂ€rker… Det mĂ€rks att jag Ă€r tillbaka i trĂ€ning hĂ€r i VĂ€xjö och med Agne. 


Vi Ă„t lunch igĂ„r som du vet. Agne mest med mobilen i högsta hugg hela tiden. 


Han Ă€r en busy-man. NĂ€r han inte har trĂ€ning sĂ„ jobbar han fasen hela tiden med allt möjligt. 


Jag har i alla fall mer koll pĂ„ trĂ€ningen nu och vi bestĂ€mde att kvĂ€llen skulle innehĂ„lla hĂ€cklöpning och kula. 

Perfekt för mig. Eftersom jag bara gjort ca fem pass totalt i hÀck sÄ kÀnner jag mig osÀker och nÀr jag var i Stockholm ville jag inte köra mer Àn en hÀck frÄn block.

Jag behöver Agnes input och kritiska ögon sÄhÀr i början.


SĂ„ pĂ„ kvĂ€llen igĂ„r fick jag springa SJU hĂ€ckar frĂ„n block. Att bli bra i hĂ€ck handlar mycket om att springa hĂ€ck. Det finns inte jĂ€ttemycket annat att göra. 

Jag kĂ€nde mig stark i kroppen men mĂ€rker att jag har svĂ„rt att vinna mark under fötterna mellan hĂ€ckarna. KĂ€nns nĂ€stan som att jag har nĂ„gon form av koppel pĂ„ mig sjĂ€lv. 


Det Ă€r en sĂ„dan detalj som ocksĂ„ kommer nĂ€r jag blir mer sĂ€ker och litar pĂ„ att jag faktiskt kan springa hĂ€ck. Jag behöver slĂ€ppa loss mer! 

Jag har hur som helst en betydligt bĂ€ttre och starkare grund nu Ă€n vad jag nĂ„gonsin haft sedan jag började om den hĂ€r resan. 

Jag kommer att gĂ„ in i hösttrĂ€ningen med en enorm tillit och en bĂ€ttre trĂ€nad kropp. 


Allt det jag var osĂ€ker pĂ„ i starten: om kroppen kunde bygga muskler igen efter cellgifterna, om jag kunde bli snabb igen, om jag skulle vara skörare – har sakta men sĂ€kert bytts ut mot en sĂ€kerhet som sĂ€ger mig att det hĂ€r ta mej tusan kommer att gĂ„. 


Allting gĂ„r aningen lĂ„ngsammare Ă€n vad jag Ă€r van vid, men sĂ„ lĂ€nge det gĂ„r Ă„t rĂ€tt hĂ„ll sĂ„ Ă€r jag fortsatt nitisk. 

Och att jag klarade av att stöta kula direkt efter hĂ€cklöpningen Ă€r ytterligare ett bevis pĂ„ min numera tĂ„liga kropp. I tvĂ„ timmar och tjugo minuter höll jag igĂ„ng och jag var energisk under hela passet. 


Men idag fĂ„r jag sota för min barnsliga glĂ€dje igĂ„r – jag har trĂ€ningsvĂ€rk. Alltid lika hĂ€rligt att fĂ„ kĂ€nna att delarna sitter dĂ€r dom ska. 

Idag har jag fĂ„tt suddig information om trĂ€ningen. Vi ska ses och köra ”nĂ„gon teknik” och Ă„terhĂ€mtning. Kanske det betyder att jag fĂ„r vĂ€lja sjĂ€lv utefter hur kroppen mĂ„r? 

Jag skulle vilja hoppa höjd, men behöver balansera belastningen sĂ„ att hĂ€lsenan inte tar för mycket stryk. 


Alltid denna balansgĂ„ng. En idrottares stycke konst. 

Nu skĂ„lar jag med dig och sĂ€ger vĂ€lkommen onsdag! ❀

Puss




SeX GeTiNGaR!

H a L L Ă„, H o Ho, Ă€r det nĂ„gon kvar hĂ€r? 

Jag Àr tillbaka i VÀxjö igen, tillbaka till rutiner och tillbaka hos dig.


Jag Ă€r som en urvattnad trasa just nu. Trött hela vĂ€gen in i sjĂ€len. 

Har inte hunnit med att blogga alls under dagarna dĂ„ jag satt i OS-studion. Tiden har inte funnits. 


Jag har varit i sĂ€ndning pĂ„ morgonen, Ă„kt hem för vila och trĂ€na och sedan direkt in till studion igen för att sĂ€nda pĂ„ kvĂ€llen. 

Det har varit en fantastisk upplevelse och jag vet att nĂ„gra av er kollade! SĂ„ gulligt. Det gjorde mig glad. 

Att fĂ„ sitta pĂ„ ”andra sidan” kĂ€ndes ovanligt men var en nyttig erfarenhet. I vanliga fall sĂ„ pratar jag ju sjĂ€lv med media. Nu var det jag som skulle försöka prata om mina vĂ€nners prestationer. 

Hade jag suttit framför tv:n sjĂ€lv sĂ„ hade jag bara tĂ€nkt med hjĂ€rtat, varit stolt över precis allt. Men i studion fick jag testa att ha pĂ„ mig opartiska glasögon. Försöka att bedöma en prestation utan att bli alltför kĂ€nslosam. Det var galet svĂ„rt! 


Utöver det hĂ€r sĂ„ har jag fĂ„tt trĂ€ffa mĂ„nga nya frĂ€na mĂ€nniskor. Glada, energiska och vĂ€ldigt varma. Det Ă€r lĂ€tt att som idrottare fĂ„ en kĂ€nsla inför media som inte Ă€r speciellt bra. Jag vet att mĂ„nga tĂ€nker att media bara vill förstöra och skriva eller sĂ€ga elaka saker. 

Och sĂ„ kan det förstĂ„s vara ibland. 

Men det jag kÀnde pÄ Expressen var att dom verkligen vill förstÄ idrottaren. Inte bara kapa nÄgon vid fotknölarna.


Och jag tror att det var dĂ€rför jag fick komma in med mina tankar frĂ„n en idrottares perspektiv. 

Nu kan ju inte jag som ensam person stĂ„ för alla idrottare och deras kĂ€nslor. Men jag kan förstĂ„ nĂ€r man ”inte har den dĂ€r dagen”, jag fattar att det kan gĂ„ Ă„t helvete, Ă€ven om det Ă€r ett OS. Jag förstĂ„r att vi inte Ă€r robotar som kan leverera bara för att vi förvĂ€ntas. 

Och det var skönt att fĂ„ förklara det nĂ€r nĂ„gra av vĂ„ra svenska medaljhopp inte kom upp till samma nivĂ„er som tidigare under sĂ€songen. 


Det Ă€r sĂ„ mycket lĂ€ttare att skriva ner nĂ„gon Ă€n att verkligen försöka förstĂ„. Och dĂ€rför tycker jag att Expressen förtjĂ€nar sex getingar! Dom vill förstĂ„ mer. 

Jag gillar att jag fick sĂ€ga det jag ville, jag fick utrymme att försöka förklara saker och ting. 

Personerna bakom kulisserna var underbara att jobba med och stĂ€mningen var en helt annan Ă€n jag hade förvĂ€ntat mig. Jag hade tĂ€nkt mig ett hĂ„rdare klimat. Men icke dĂ„. HĂ€r sprutade det vĂ€rme och skratt och höga tak. 


BĂ„de idrotten och media Ă€r beroende av varandra och det Ă€r bĂ€ttre att vi samarbetar och vill varandra vĂ€l. Nu menar jag sĂ„klart inte att man bara ska smeka medhĂ„rs och tycka att allt Ă€r sĂ„ jĂ€kla bra, men jag tycker att man alltid kan försöka hitta förklaringar istĂ€llet för att slĂ€nga skit pĂ„ varandra. 


Nu har jag fĂ„tt se insidan pĂ„ den andra sidan och jag Ă€r positivt överraskad. Glad över att jag fick chansen. 

Och jag ser fram emot nĂ€sta gĂ„ng jag sjĂ€lv tĂ€vlar i ett mĂ€sterskap och fĂ„r höra hur allting refereras. Jag vet att det sĂ„klart kommer att vara bĂ„de ris och ros, men alldeles sĂ€kert med djupare förklaringar och större förstĂ„else. 


Jag Ă€r ocksĂ„ glad över att jag aldrig har mediatrĂ€nats. Det mĂ€rkte jag nu nĂ€r jag satt vid sidan om – sĂ„ mycket roligare det Ă€r att lyssna pĂ„ mĂ€nniskor som pratar frĂ„n hjĂ€rtat och sĂ€ger ovĂ€ntade saker. 

BĂ„de till exempel Khaddi och Skoog sprutar ut Ă€kthet och vĂ€rme. Nu vet jag inte om dom har mediatrĂ€nats men dom sticker ut. Och det Ă€r uppfriskande. Och det Ă€r lĂ€ttare att ta en sĂ„dan person till sig som tittare. 


Inte för att det Ă€r ett mĂ„l i sig, men  det Ă€r en reflektion ifrĂ„n det jag varit med om dessa nio dagar. 

Tack Expressen för att jag fick vara med pĂ„ OS-resan! 



Jag har en skvĂ€tt kaffe kvar och ska snart Ă€ta lunch med coach Agne. Jag har saknat honom och vi behöver prata ihop oss. Han behöver fĂ„ höra mer ingĂ„ende om trĂ€ningen som varit i Stockholm och jag behöver smittas av hans lugn. 


Jag hoppas att du finns kvar hĂ€r trots min frĂ„nvaro… SĂ„hĂ€r lĂ€nge ska jag inte vara borta igen. Om det inte dyker upp nĂ„got vĂ€rsting-projekt som jag behöver ta tag i sĂ„klart. Men det finns inget planerat just nu. 


Puss och kram och kĂ€rlek frĂ„n VĂ€xjö ❀



SNaRT BöRjaR DeT!

Ah, lunch. Jag Ă€ter ingen just nu eftersom jag Ă„t en sen frukost. 

Sitter som ett ufo och lĂ€ser pĂ„ inför morgondagens sĂ€ndningar i Expressen-tv. 


Min syster Bella hĂ„ller sĂ€llskap. Hon gillar sĂ„nt dĂ€r; papper, planering, pennor och struktur. 

Jag gillar det ocksĂ„, men det gĂ„r i perioder för mig. Bella Ă€r mer konstant. Men jag tycker att det Ă€r extra mysigt med henne vid samma bord. 

Imorgon startar OS-friidrotten och det kommer att bli SÅ mĂ€ktigt! 


Friidrotten Ă€r för dom flesta det största och roligaste att kolla pĂ„ (har ingen undersökningen pĂ„ det men gĂ„r pĂ„ ”mun-till-mun” hĂ€r).

Det hĂ€nder mycket och vi har mĂ„nga svenskar med. Alltid spĂ€nnande, alltid storslaget. 

Jag ska skicka dig en lĂ€nk imorgon sĂ„ att du kan följa oss hur mycket du vill. 


Min egen trĂ€ning pĂ„gĂ„r för fullt och igĂ„r sprang jag lopp pĂ„ grus och i gympaskor för att avlasta hĂ€lsenan. 


8 x 100 meter och 3 x 80 meter med en skön kĂ€nsla. Planen var att klara av hĂ€ckstarter och att springa i spikes men lyssnar jag inte pĂ„ kroppen nu sĂ„ gĂ„r den sönder. 

Jag vĂ„gade inte chansa. 

Plus att jag ska hoppa lÀngdhopp i dagarna och vill ha bort den molande kÀnslan sÄ att jag kan fÄ till ett bra kvalitetspass.


Det konstiga var att benen kĂ€ndes bra, men andningen var inte med mig. Och nĂ€r jag kom in efterĂ„t klagade jag inför Bella och pappa. 

”Fan, jag blir sĂ„ flĂ„sig. SĂ„ trött i bröstet”

Bella i full fokus pĂ„ kortspelet mot pappa. 

”Men det Ă€r dagsform Nadja. Det Ă€r ju alltid sĂ„dĂ€r. Det vet du”.


Mmm, jag vet ju det. Smarta lilla syster. Även mamma la sig i:
”Du var ju hĂ€ngig redan nĂ€r du kom upp i morse. Det mĂ€rkte jag direkt. Inte glad precis.” 

SĂ„ kanske det var. En slöja av trötthet i huvudet. Energi som bara rĂ€cker Ă„t trĂ€ning. Ögonlock som bara hĂ€nger. 

Du vet att jag har det sĂ„ i omgĂ„ngar. SĂ„ det lĂ€ttar snart. 

SĂ€kert redan imorgon nĂ€r jag fĂ„r adrenalin av sĂ€ndningar frĂ„n OS. 


Jag blev stel av loppen efterĂ„t och vad passar dĂ„ bĂ€ttre Ă€n att kliva ner i SkĂ€rvabodas eget spabad? 

Gisela och ungarna var pĂ„ besök ocksĂ„ sĂ„ det blev full fart. 



NĂ€r vi lĂ„g i badet konstaterade mamma att det Ă€r precis sĂ„hĂ€r smĂ„ barn ska sövas. 

”NĂ€r ni var smĂ„ badade jag er alltid innan lĂ€ggdags. Ni blev sĂ„ trötta och sov sĂ„ gott efter det”


Ingenting förĂ€ndras alltsĂ„. Förutom att mamma inte stoppade om oss nĂ€r vi var klara igĂ„r. Det kunde hon vĂ€l unnat oss? Du vet sĂ„dĂ€r hĂ€rligt och kĂ€rleksfullt – stoppar in sidorna pĂ„ tĂ€cket under kroppen. SĂ„ att man ligger som en kĂ„ldolme hela natten. 


Underbart. 

Nu skenar tiden sĂ„dĂ€r fort igen. Jag ska packa, Ă€ta, vila, trĂ€na och sen Ă„ka mot Stockholm. 

Jag fÄr sÀllskap i bilen av Bella. Jag hoppas att hon har en jÀvligt bra spellista redo. Jag Àr sömnig.


Puss pĂ„ nosen och ha en rolig dag. Imorgon ska jag försöka underhĂ„lla er pĂ„ bĂ€sta sĂ€ndningstid ❀



Vi SKa SKRiVa EN Bok. 

Hello there… 


Jag har fĂ„tt finbesök! Eller ja, mamma och Allan kanske Ă€r mer rĂ€tt eftersom vi Ă€r i SkĂ€rvaboda. 

 Syster Bella Ă€r pĂ„ plats med goda rĂ„d, nya historier och bananpannkakor… 


Jag har hört om dessa pannkakor förut men banan Ă€r inte min favorit och jag har inte lockats av att stĂ„ och göra smet en tidig morgon. 

Nu fixade Bella grejerna och jag blev förvĂ„nad över hur gott det var. 

Och enkelt.

I med Àgg och mosa banan. Lite mjölk och ner i pannan. Ett perfekt mellanmÄl

Bella försökte hĂ€vda att det passar som lunch ocksĂ„ men jag rynkade pĂ„ nĂ€san. Jag skulle gĂ„ under om jag bara Ă„t en pannkaka mitt pĂ„ dagen. Skulle bli ett monster. 


IgĂ„r hĂ€nde massor av skojigheter. Förutom att jag chattade med dig pĂ„ morgonkvisten sĂ„ stötte jag mig igenom ett kulpass. 

Det ösregnade ute sĂ„ jag fick vara inne för en gĂ„ngs skull. 


Jag hittade en go kĂ€nsla i mĂ„nga av stötarna och har tvĂ„ fokuspunkter som jag försöker att hĂ„lla mig till för att göra det enklare inför tĂ€vlingarna. 
SjĂ€lvklart skenar jag ivĂ€g ibland nĂ€r allting stĂ€mmer och tĂ€nker att jag ska lĂ€gga till ytterligare en detalj. För att jag tĂ€nker att det betyder utveckling. Men det blir oftast inte bra. 


FĂ€rre saker – större koncentration. BĂ€ttre resultat. 


Direkt efter trĂ€ningen bar det ivĂ€g till Karlskrona. Eller nej, nu ljuger jag. BĂ„de lunch och sömn kom före. Men jag tĂ€nkte vara lat och korta ner texten. 

Besök hos Gisela och Calle tillsammans med Bella blev nĂ€sta anhalt. 

Piff och puff. Mina smĂ„systrar som Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt söta och lika varandra. Det Ă€r nĂ„got speciellt med smĂ„syskon. SmĂ„ttingar. Vill pĂ„ nĂ„got sĂ€tt alltid ha en skyddande vinge över dom trots att dom klarar sig utmĂ€rkt sjĂ€lva. 


Och av deras ansiktsuttryck att döma sĂ„ kĂ€nner dom samma sak nĂ€r dom pratar med pappa. Gulligull hela tiden och ”Ă„hhh” avlöser ”mmmm”. BĂ„da tvĂ„ Ă€r vĂ€ldigt mĂ„na om att pappa mĂ„r bra och har en nĂ€ra kontakt med honom. 

SĂ„ idag ska vi upp till honom. Allihopa. HĂ€lsa pĂ„ och Ă€ta gott. Bilder frĂ„n det kommer imorgon sĂ„klart. 

Sist men inte minst – jag ska skriva en bok! 

Det blev en bok förra Ă„ret men som du vet sĂ„ var det mycket fokus pĂ„ dom vackra svartvita bilderna som Peter Holgersson tog pĂ„ mig under tiden jag var sjuk. 


Det fanns inte mycket plats för text. Ord, som jag Ă€lskar sĂ„ mycket. 

DĂ€rför har det startats en sida pĂ„ kickstarter. Jag visste inte sjĂ€lv var det var för ett tag sedan men gillar idĂ©n mer och mer. 

HĂ€r vĂ€ljer man sjĂ€lv hur mycket man vill lĂ€gga in i projektet och man fĂ„r alltid nĂ„got tillbaka för det man bidrar med. Och det bĂ€sta av allt – det Ă€r riskfritt! NĂ„r vi inte mĂ„let sĂ„ dras inga pengar. TyvĂ€rr sĂ„ fĂ„r du inte din present dĂ„ heller, men det Ă€r lite charmen med det hela. 

Man Ă€r med och följer och stöttar det projekt man tror pĂ„ och hejar pĂ„ precis som om det vore en tĂ€vling. 

SĂ„ vill du förhandsbestĂ€lla boken jag tĂ€nker skriva sĂ„ gĂ„ in pĂ„ lĂ€nken hĂ€r nedan och vĂ€lj din present ❀

Med livet som mÄlbild

Det ska bli sĂ„ jĂ€kla roligt att se hur det gĂ„r. En bebis Ă€r född! Och jag Ă€r skitnödig. Nervös sĂ„ att jag mĂ„r illa. 

Men det Ă€r bra. KĂ€nslor Ă€r hĂ€rligt. 


Hoppashoppashoppas att du tittar in och vill vara med. 

Nu Ă€r jag slut i huvudet. Djupa samtal med syster igĂ„r, det hĂ€r nya projektet igĂ„ng och en trĂ€ning med massor av löpning som vĂ€ntar. 

Jag behöver luft. 

Gah! 

Vi hörs imorgon igen ❀



Tv-SĂ€NDNiNG & STaDSKaMP.

Jag har ett termotĂ€cke i sĂ€ngen eftersom jag Ă€r vĂ€ldigt frusen av mig, men inatt Ă„ngrade jag djupt mitt inköp. Jag vaknade upp som en liten blöt pöl. 

Svettig och Ă€cklig. Det Ă€r vidrigt att vara för varm pĂ„ natten. 

Jag har haft ont i lÀndryggen och varje gÄng jag fÄr det sÄ lÀgger jag en kudde under knÀvecken för att försöka jÀmna ut trycket. Testa det om du har ryggont.


Sen Ă€r det inte bra att sitta sĂ„dĂ€r i soffan har jag lĂ€rt mig. Men nĂ€r jag skriver till dig har jag ingen mysigare plats. 

Om du bor i Karlskrona sĂ„ har du sĂ€kert koll pĂ„ att det var SkĂ€rgĂ„rdsfest i helgen. 

Det var dĂ€r WinnerbĂ€ck spelade. Det skrev jag kanske ocksĂ„. 

Men jag hade inte utrymme att berĂ€tta om skĂ€rgĂ„rdskampen. Paula Gullbing var konferencier och hade satt ihop stadslag dĂ€r jag fick Ă€ran att vara lagkapten för ett av gĂ€ngen. 



Kampen var uppdelad i tre omgĂ„ngar dĂ€r publiken skulle rösta fram bĂ€sta bilden frĂ„n varje utförd utmaning. 

Du bara mĂ„ste se vĂ„ra bidrag. Jag tyckte nĂ€mligen att vi gjorde det bra! 


Första uppgiften vĂ€rmde sĂ„klart mitt hjĂ€rta: 

 – hitta en Lars WinnerbĂ€ck look a like. 

Det hÀr var vad vi fann:


Är du riktigt uppmĂ€rksam sĂ„ ser du att han hĂ„ller handen sĂ„dĂ€r fint bakom huvudet. Precis som WinnerbĂ€ck gör pĂ„ ett av sina omslag. 

Det Ă€r detaljerna som rĂ€knas. 

Uppgift tvĂ„ – hitta sĂ„ mĂ„nga PokĂ©monspelare/PokĂ©monanknytningar som möjligt. 

Vi tog löpet ner till Hoglands park. Och fann dessa:


Jag spelar inte PokĂ©mon sjĂ€lv men blev förvĂ„nad över hur mĂ„nga som strosade omkring i parken och hade roligt. Folk sĂ„g Ă€ndĂ„ glada ut. Jag har sĂ„klart lĂ€st Schulmans artikel om att folk ska vara som zombies, men hĂ€r var spelarna tillmötesgĂ„ende och hĂ€rliga. 


Sista uppgiften dĂ„? 

Samla sĂ„ mĂ„nga skostorlekar du bara kan pĂ„ en och samma bild och i storleksordning… 


Publiken hjĂ€lpte till och vi fick till och med in en liten sötnos med storlek 20! 

Trots all hjÀlp slutade vi tvÄa men var lika glada för det. Vi fick ju hÀnga med vÄr stad för en stund och jag var sÄ hungrig att jag höll pÄ att gÄ under dÀr pÄ scenen.


Vinnande laget skulle vara med och utse vinnare i en danstĂ€vling. Jag hade svimmat tror jag. Och nĂ€r jag Ă€r hungrig försvinner lite av min tĂ€vlingsinstinkt. 

Det dĂ€r med att hungriga vargar jagar bĂ€st… Det ska till en sjukamp för att det ska stĂ€mma pĂ„ mig tydligen. 


Jag piggnade i alla fall till nĂ€r jag sĂ„g att min samarbetspartner Atea hade smĂ€llt upp ett tĂ€lt pĂ„ torget. 

Sprang fram till dom för att hĂ€lsa. KĂ€nner mig ju Ă€ndĂ„ som en i familjen. 


Dom Ă€r precis överallt. Godbitar! Dom hade sprungit stadsloppet och mötte mig med ett leende nĂ€r jag kom fram. 

Sen var jag sĂ„klart tvungen att ta en selfie frĂ„n scenen. Ett mĂ„ste frĂ„n varje scen du stĂ„r pĂ„. Att inte WinnerbĂ€ck har tĂ€nkt pĂ„ det? 


Det blev mycket skĂ€rgĂ„rdsfestival hĂ€r nu. Jag mĂ€rker det. Men det Ă€r stort hĂ€r i Karlskrona och jag Ă€r stolt över vĂ„r stad som arrangerar nĂ„got sĂ„nt hĂ€r. 

Jag tror att det kommer att vĂ€xa mer och mer för varje Ă„r. 


Fan, min högra hand har somnat. Jag kan inte sitta sĂ„hĂ€r lĂ€ngre. 


Oh, för tusan! Jag har har ju glömt: jag kan Ă€ntligen berĂ€tta för dig vad jag ska göra under OS. 

Jag ska jobba med Expressen-tv och deras sĂ€ndningar. Sitta i studion och prata friidrott morgon och kvĂ€ll och trĂ€na dĂ€r emellan. 


Vad tror du om det? Visst lĂ„ter det spĂ€nnande?! 

SĂ„ vill du höra min blekingska dialekt och alla grodor jag kommer att leverera sĂ„ Ă€r det bara att slĂ„ pĂ„ live-sĂ€ndningarna. 


Jag hade sĂ„klart hellre varit pĂ„ plats för att tĂ€vla sjĂ€lv, men som du vet sĂ„ har allt tagit lite lĂ€ngre tid Ă€n jag rĂ€knade med (som det brukar göra) och ett mer utförligt inlĂ€gg om det kommer. 

NĂ€rmast tĂ€nker jag fokusera pĂ„ en god frukost. Jag blir irriterad pĂ„ allt nĂ€r hungern slĂ„r till. Vill inte bli ovĂ€n med dig pĂ„ köpet. 

SĂ„ puss och hej och pĂ„ Ă„terseende ❀



INGeN Ă„NGeST.

Ibland kan ett fejs sÀga mer Àn tusen ord:


Det Ă€r ingen ko pĂ„ isen, jag Ă€r bara lite sliten. 

Jag sprang sĂ„klart intervaller i helgen men tĂ€nker inte gnĂ€lla allt för mycket denna gĂ„ngen. 


För hör och hĂ€pna: jag kĂ€nde mig frĂ€sch! 6*400 meter avverkades pĂ„    min ungdomsarena VĂ€stra Mark. 

Innan jag Ă„kte dit sĂ„ hade jag minimalt med Ă„ngest. Bara lite pirr i magen. 


Jag hade lĂ€st att 600-ingarna var borta och tyckte helt plötsligt att 400 meter lĂ€t kort. Agne har lagt upp en perfekt planering. Det mĂ€rker jag nu. 

Han varierar trĂ€ningen varje vecka och lĂ„ter mig lida i omgĂ„ngar. 


Jag kan tĂ€nka mig att det Ă€r som att föda barn: det gör sĂ„ in i helvetes ont, men till nĂ€sta gĂ„ng har man glömt det och kör en vĂ€nda till Ă€ndĂ„. 

Vilka supermĂ€nniskor vi Ă€r. 

Jag kunde till och med stĂ„ upp efter sista loppet, vilket jag inte har gjort tidigare. DĂ„ har jag slĂ€ngt mig ner pĂ„ sidan i samma sekund jag passerat mĂ„llinjen. 

Jag börjar bli starkare! 


VĂ€stra mark var fullt med mĂ€nniskor – FK Karlskrona hade matchdag. 

PÄ mina uppvÀrmningslopp fick jag sÀllskap av tvÄ smÄ sötnosar som ville springa med.


FrĂ„n början hĂ€vdade dom att dom ville ”ta varvet” med mig. Men nĂ€r 100 meter kĂ€ndes lĂ„ngt sĂ„ Ă„ngrade dom sig ganska snabbt. SĂ„ sött. 


Roligast för dagen var att jag fick trĂ€ffa fru Hansson, vars son har nummer 23 i laget och dessutom gjorde första mĂ„let igĂ„r. 


Hon kom fram och hĂ€lsade mellan mina lopp och var sĂ„dĂ€r sprudlande glad och lĂ€ttsam som jag tĂ€nker mig att du som lĂ€ser bloggen Ă€r. 

Jag tror inte man skulle stĂ„ ut med att lĂ€sa min skit om man inte var en vĂ€ldigt cool mĂ€nniska. 

NĂ€r jag tittar pĂ„ bilderna nu i efterhand sĂ„ ser det faktiskt lite ut som om att vi Ă€r slĂ€kt. Visst gör det?! 

Förutom bra trĂ€ning och glatt möte sĂ„ betydde helgen LARS WINNERBÄCK. 

Fantastiska, djupt tĂ€nkande WinnerbĂ€ck. Det blev stressigt in till konserten eftersom mammans sambo Allan skulle komma sent med tĂ„get. Jag missade dom första tvĂ„ lĂ„tarna men tĂ€nker att jag haffar nĂ€sta konsert ocksĂ„. 



Det Ă€r grĂ„mulet ute idag och jag har ont i underbenet sedan igĂ„r. Jag behöver uppdatera mobilen som hĂ„ller pĂ„ att krascha och har Skype-möte inplanerat. 

Dessutom stĂ„r det kula pĂ„ trĂ€ningsschemat och Agne har lĂ€mnat mig för Berlin med familjen. 


Han behöver nĂ„gra dagars semester. Stackarn. Det Ă€r ett heltidsjobb att trĂ€ffa mig varje dag. 

Ge mig en high five sĂ„ kan vi avsluta det hĂ€r pĂ„ ett snyggt sĂ€tt. 

Puss! ❀




HoN TaNKaR MiG.

”BÀÀ, jag har funderat pĂ„ en sak. Du vet nĂ€r man pillar i nĂ€san och nĂ„gon frĂ„gar ‘hittar du nĂ„got’?”

Alex fortsatte kolla ner i sin mobil men hummade till svar. Jag fortsatte Ă€ndĂ„. Visste att hon skulle gilla poĂ€ngen. 


”Visst Ă€r det lika irriterande som nĂ€r man gĂ€spar och nĂ„gon förstör gĂ€spen genom att sticka in ett finger i munnen!?” 

BĂ„da tvĂ„ i skratt. Visst fan Ă€r det irriterande, visst fasen vill man pilla ifred. Man pillar ju liksom av en anledning. 

”Det Ă€r nĂ„got som bara mĂ„ste bort. NĂ„got som ligger fel, bara sĂ„” fyllde Alex i genom skrattet som bara hon kan leverera. Det dĂ€r klingande, smittande, friska skrattet. 


Alex har varit hos mig i nĂ„gra dagar och fyllt pĂ„ min energi. Direkt nĂ€r jag hĂ€mtade henne pĂ„ stationen sĂ„ mĂ€rkte jag att det var lĂ€ngesedan jag skrattade. SĂ„dĂ€r ordentligt. KĂ€nde mig nĂ€stan som ett skal nĂ€r vi kramades i bilen. 

Jag saknar min vĂ€n. 

Varje dag hĂ€r i VĂ€xjö saknar jag vĂ„ra tekvĂ€llar, spontana upptĂ„g och utflykter. Saknar vĂ„ra samtal. Saknar vĂ„ra höglĂ€sningar av nyfunna citat. 

VĂ„ra galna funderingar. NĂ€r vi spĂ„rar pĂ„ nĂ„gon tanke vi fĂ„ngar upp. 

Och livet kĂ€nns lite fattigare med henne 45 mil ifrĂ„n mig. 

Alla som har trĂ€ffat Alex vet vad jag pratar om. Ingen kan undgĂ„ hennes enkelhet. Hennes lĂ€ttsamhet. Hur nĂ€ra hon har till skratt. Hur smarta svar hon har pĂ„ allt. 


PĂ„ mĂ„ndagen hĂ€mtade jag upp henne. Vi Ă„t sallad och Ă„kte till mitt kulpass. PĂ„ min tigerfilt satt hon och tog bilder. 

Hejade pĂ„ mig och skrattade nĂ€r jag vrĂ„lade: ”bĂ€ttre kan jag!” och spĂ€nde bicepsmusklerna mot henne. FĂ„nade mig.

”Jaaaa, bĂ€ttre kan du BÀÀ! Visa mig dĂ„!”

PĂ„ kvĂ€llen drog vi till Karlskrona för att det var hennes önskemĂ„l. ”Är Gisela och Calle hemma? Åh, kan vi inte Ă„ka dit i sĂ„ fall?”

Jag var inte sen att hĂ€nga pĂ„. SjĂ€lvklart skulle vi till Karlskrona och galningarna dĂ€r hemma. Filmen ”In to the Forrest” tog oss alla med storm och vi satt i soffan och filosoferade om hur vĂ„ra överlevnadschanser skulle vara om all elektricitet skulle försvinna. 

Alex var tvĂ€rsĂ€ker: ”om du var tvungen sĂ„ skulle du klara det, överlevnadsinstinkten du vet BĂ€”.

Jag var inte övertygad. Jag kan inget om överlevnad. Dessutom Ă€r jag lat. Men Alex skulle klara sig galant. Tydligen Calle ocksĂ„ för han var inte sen att hĂ€nga pĂ„: ”Det finns solcellssystem. Jag hade köpt allt”.


Alex skeptisk: ”du kan ju inte bara börja köpa nĂ€r krisen vĂ€l Ă€r hĂ€r, dĂ„ Ă€r allt slut i ett naffs. Du mĂ„ste börja buffra nu i sĂ„ fall”. 

Och sĂ„ var diskussionen igĂ„ng. Dessa diskussioner som jag kan lyssna pĂ„ i timmar om jag fick. Jag behöver inte sĂ€ga nĂ„got. Bara lyssna pĂ„ allt smart och korkat som sĂ€gs. För jag kan lova, det blandas hej vilt. 

Och det Àr sÄ det ska vara. Alex uttryckte det bra nÀr vi kom till frÄgan om vad som hÀnder efter livet. NÀr vi dör:

”HĂ€r mĂ„ste vi ha högt i tak, vi fĂ„r sĂ€ga vad vi tror allihopa, inte hoppa pĂ„ nĂ„gon. För vi vet ju ingenting egentligen. Ingen har svaren”. 


Och vi diskuterade paralleluniversum, andar, Ă„terfödelse, totalt mörker, och att hoppa in i andras kroppar. 

Och sĂ„ Giselas argument: ”Det hĂ€nder absolut ingenting. SĂ„ fĂ„niga ni Ă€r”. 

Denna blandning av mĂ€nniskor med olika tankar och tro. Det gör mig sĂ„ gott. 

Jag blev helt plötsligt nyfiken – vad tror du hĂ€nder? Jag vet, stor frĂ„ga. Men har du nĂ„gon tanke sĂ„ shoot. 

PĂ„ onsdagen trĂ€nade jag tidig styrka. KĂ€nde mig som ett djur. Stark och snabb. 


SlĂ€ngde mig hem för att Ă€ta Ă€gg som Alex hade förberett för att sedan direkt dra till Göteborg och Liseberg. 

Det Ă€r livet. 


TrĂ€ning, vĂ€nner, spontanitet. 

Mötte upp min andra sjĂ€lsfrĂ€nde hĂ€r i livet: Ulle. Han och barnen var i Göteborg och tog en extra dag pĂ„ Liseberg för att dela glĂ€djen med oss. 


Åkband Deluxe gjorde att vi kunde springa före i köerna nĂ„gra gĂ„nger. Jag mĂ„dde illa till slut och regnet öste ner, sĂ„ medan dom andra avverkade Balder satt jag och djupandades för att inte spy. 


Är jag inte 13 lĂ€ngre eller vad Ă€r problemet? 

IgĂ„r hoppade jag lĂ€ngd i regnet och fick ett utbrott nĂ€r benen inte svarade som jag ville. 

La mig raklĂ„ng pĂ„ marken med armarna som ett T ut frĂ„n kroppen och sĂ„g hur Agne stĂ€llde sig över mig. ”Ska du ligga dĂ€r? Vad Ă€r fel?”

”Benen. Benen svarar ju inte. Jag kĂ€nner mig galet stark och kraftfull men… ”

Agne med huvudet pÄ sned:

”Jag ser att du Ă€r kraftfull. Du Ă€r bara inte tillrĂ€ckligt pigg. Men det Ă€r ett sĂ„dant pass idag. Du vet hur det Ă€r. Det Ă€r dom hĂ€r benen du har idag. Vi fĂ„r jobba med dom. Ska vi avsluta?”


Som alltid slĂ€nger han fram en perfekt kombo av meningar som bara funkar sĂ„dĂ€r bra pĂ„ mig. 

”NĂ€, jag ska göra ett hopp till. Jag vill inte sluta sĂ„dĂ€r…” 

”Okej, men visa mig att du kan dĂ„”. UtstrĂ€ckta hĂ€nder hjĂ€lpte mig upp och en dunk i ryggen senare sĂ„ satte jag i alla fall mitt sjĂ€tte hopp pĂ„ lĂ„ng ansats. 

Det Ă€r dom smĂ„ segrarna som rĂ€knas i lĂ€ngden. Dom dĂ€r nĂ€r vi inte slĂ€nger in handduken trots att det skulle varit enklare. 

Men dĂ„ krĂ€vs det att jag förstĂ„r skillnaden pĂ„ att lĂ€gga ner för att jag har ont och lĂ€gga ner för att det gĂ„r tungt. Det sista ska vi aldrig lĂ€gga oss för. Det var det som kĂ€ndes skönt igĂ„r. Jag sket i regnet, jag sket i tunga ben. Det tar jag med mig. 


Jag kĂ€nner mig tung Ă€ven idag. Men har fĂ„tt vila. Och ikvĂ€ll kommer jag att fyllas med kĂ€rlek – för jag ska pĂ„ WINNERBÄCK!

Han spelar pĂ„ SkĂ€rgĂ„rdsfesten i Karlskrona och jag har fĂ„tt intrĂ€de frĂ„n Paraply Produktion som tack för en krönika jag skrev för ett tag sedan. 

Jag kommer att somna som en bĂ€bis inatt. Det behöver jag. 

Jag ska packa en vĂ€ska och ge mig av mot Karlskrona. Massagen i morse har gjort mig seg i kolan men jag hinner inte vila nu. 


Sjung med mig ikvĂ€ll – ”om vi förlorar varandra hĂ€r i vimlet, sĂ„ minns att jag stĂ„r bakom dig”. 

❀




Nästa sida »

Riogram

Kvitter

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.