Riovanschen
Riovanschen

Huvudpartners

Infratek Maxim Infratek Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear

Blogg

DANSA MED MIG.

Söndag.

Vi är tillsammans igen och solen skiner. 

  
 Jag har varit i Stockholm i en vecka för uppdrag och för att hälsa på alla godingar här. Jag har tränat och glömt bort tiden. 

 
Under tiden har så mycket hänt! 

Vet ni till exempel att Lina Necksten äntligen har fött sin bebbe? 

GRATTIS kära du. 

Jag har ju också hintat om att det ska bli någon form av videoblogg för er här. 

Så nu har jag investerar i en GoPro-kamera! 

 
Främst är den köpt för att jag skickar videos till min samarbetspartner Infratek varje vecka. Men varför inte göra två flugor på smällen? 

Jag har även träffat Tommy som hjälper mig med kosten. Han filmade en snutt när jag hoppade längd och tyckte ändå att jag har kommit i bättre form. 

  
 
Min själsfrände Alex och jag har givetvis suttit ihop och när vi hoppade längd skadade hon sitt knä en skvätt. 

 
Jag säger en skvätt för att det är ett skojigt uttryck men också för att det inte var superallvarligt och hon tävlar idag. 

LYCKA TILL BÄÄÄ!

  
Jag har kastat spjut med min före detta tränare Anders och vi var båda förvånade över att jag faktiskt kastade BRA. Det var så bra att jag fick en liten otålig känsla att vilja tävla ungefär NU. 

  
Sveriges nästa superstar i spjut – Tomas Lundberg – tränade samtidigt som mig och inspirerade. 

  
Jag har såklart även träffar Gunnar men han fastnar mycket dåligt på bild. Det är sedan gammalt. 

Han finns dock på min nya GoPro och när jag lägger över allt på datorn läggs även fynden upp här. 

Jag har dessutom tre nya absoluta favoritlåtar som jag tänker tipsa er om.

Är ni med mig?! För den första handlar om just det:

  Sjukt skönt gung i den här och den lockar fram så härliga känslor. 

Nästa då:

  Fan va bra!!! Kommentar är ändå onödigt. 

Den tredje, en riktigt kaxig låt:

   

… Sick bitch. Hör ni attityden? 

Sätt på kaffet och dansa med mig! 

Och om ni undrar om jag såg Melodifestivalen igår så gjorde jag ju inte det. 

MEN JAG VET ATT MÅNS VANN! 

Jag märker att det här inlägget handlar om en massa grattis så jag slänger med ett även till honom. 

  
Medan jag ändå är på tårna så vill jag att ni ska veta att min vän Malin M gjorde debut i längdhopp igår och hoppade underbart fina 6.24 redan i första tävlingen! 

 
Malin till höger. 

Anledningen till att detta värmer mig är för att jag vet hur mycket hon har kämpat. Operationer och timmar av rehab. Malin har inte direkt fått åka räkmacka över de där sex metrarna. 

Hon har slitit för dem och människor som kämpar, hänger i och fortsätter att nöta påverkar mig alltid. 

 
Malin, Andreas, Nadja och Alex uppifrån och till höger. 

Har ni satt på låtarna än?? 

För nu dunkar jag på här. 

Och jag känner att jag måste dansa igen! 

Sen träning och vidare till karlskrona. 

   

Ta vara på tiden idag ❤️

Puss och kram. 

 
    

 

MATHöRNAN.

God lunch!

Det kan jag verkligen säga nu, för jag har lagat den själv! :-) 

  
Jag har nämligen precis varit med i P4:s program ”Mathörnan” och har fått leka mästerkock. 

Otroligt skojigt och uppfriskande. 

 

  

Och eftersom jag för tillfället är – som mamma så fint beskriver det – hemlös, så lagade jag allting i hennes hus. 

Hon har ett stort och rymligt kök. Det är bra för en sådan yvig person som jag. 

 
Dagens lunch bestod av fläskfilé-gryta med mängder av grönsaker och ris. 

Det är en special-rätt som min syster Gisela har lärt mig och nästan det enda jag kan laga ordentligt :-D 

  
 
Reporter var Lena König och jag kände direkt hon steg in genom dörren att det var en kvinna med massor av energi och ett öppet sinne. 

  Det är en fantastisk känsla när reportrar hakar på, skrattar och är lättsamma. Och samtidigt proffsiga. 

De blir som vänner. Och intervjuerna blir alltid så mycket roligare. 

  Så fort jag får en länk så ska jag såklart lägga upp den här. 

  
  
Både mamma och pappa var med under intervjun. Jag trodde att de skulle trilla av stolarna av skratt när jag rörde runt i grytan, kollade riset och intervjuades samtidigt. 

 
   

   


Vi åt ute på altanen och kände oss somriga och nöjda. Diskuterade humor, varför man fastnar för en annan människa och självklart drog pappa ett skämt.

 
  Klockan närmar sig träningstid och jag är glad att jag har fyllt på med mycket mat. För idag blir det lång träning för mig. 

Först kula och direkt efter löpning… 

Så, träningsmoode on. 

Och ett PS:

Någon frågade om min mascara. Det är den bästa i världen och jag köper den på H&M. Den heter Loréal Voluminous x5, extra black. 

  
STORA PUSSEN PÅ ER ❤️

 
   

 PEP-TALK:

   

  

ÅNGAN UPPE.

Solsken – kaffe – mammas bror Mats på besök – pappa har lagat raggmunkar och jag ska till Växjö och träna. 

  
 
Jag hoppas att ni är lediga idag och att allting känns lite lättare. 

Våren visar formen och lämnar snart över stafettpinnen till sommaren. 

 
Jag är inte ledig idag men det spelar liksom ingen roll. För idag ska jag få kasta spjut utomhus och skutta lite längdhopp!! 

   

 Och när jag kommer till Karlskrona igen så har jag cirkelträning tillsammans med distanslöpning. 

Fullbokad! 

  Vet ni vad? 

Jag funderar på att investera i en GoPro-kamera! Så att jag kan filma och ta bättre bilder från träningen. 

Dels för oss här, men också eftersom jag gör filmer varje vecka till min samarbetspartner Infratek. 

Då skulle jag även kunna börja med små videobloggar hit. Wohoo! 

  Oj, så många Nadja-bilder det blev i det här inlägget. 

Mamma kommer att säga: ”hade du inget bättre att lägga upp?” 

Så därför kommer här en bild på mamma (jag ligger alltid steget före) 

  

Nu är klockan för sjutton lunchdags. 

Energi till kroppen! Jag går och stoppar i mig något. 

Imorgon hörs vi igen. Jag har ångan uppe ❤️

   

  

  

  

Pirr i magen.

Med gamnacke och morgonfrissa av högsta kvalité så hänger jag över mobilen. Ivrig att få fram något till er.

  
Men telefonen ringer och jag blir avbruten. Och min lugg som nu börjar bli lång faller ner i ansiktet på ett irriterande sätt. 

Jag har träningsvärk men längtar ändå till kvällens träning. 

Det blir styrka idag!

 
Eftersom jag planerar att tävla i mitten på juni så är motivationen på topp. Allt jag gör blir lite extra viktigt. Längtan till träningspassen blir mer påtaglig. För det är bara där jag kan förbättras och förändra. 

  
Igår var jag i Växjö och tränade med gruppen. 

  
Nu går vi in i en period där alla har mer specifik grenträning men vi kör ändå samtidigt. Det är toppen! 

Vi håller på med olika grenar och eftersom de andra redan nu börjar tävla så kör de annorlunda jämfört med mig.   

Jag kör fortfarande mer grundträning.

Molly (till vänster på bilden) mådde inte bra och avstod träning och Alexander var äntligen hemma från mycket resande och förgyllde vårt pass med sin goa energi och sitt glada leende. 

  
Alexander är sprinter/häcklöpare i landslaget och att se hans lätta steg är bra för att fylla på min bank av peppande idrottsbilder i huvudet. 

Agne och Tobbe var på plats också såklart. 

 
Själv körde jag 10*100 meter, trepunktsstarter och 10*80 meter. Med blandade småhopp som avslutning.  
  
Vill också passa på att tacka er för att ni firade mina bristningar med mig. 

Och att ni bjöd på er själva och berättade om era. Sånt där gillar jag. Självdistans kan vara något av det fränaste jag vet! 

Det där operfekta är så perfekt något sätt. 

 
Nu ropar duschen på mig:

”Nadja, koooom! Jag känner hela vägen hit hur hur du stinker. Kom så fixar vi det.”

Ja ja, jag kommer. 

  
  
  
  

Välkommen till världen.

Hej fina du! 

Jag är hemma.

 Väskorna packades in i bussen igår och Kallebäck räddade mig som jag hade hoppats på. 

Som tack fick han en flaska vin. 

  
Jag vet inte om det hjälpte, för när han skulle checka in så vägde hans väska 28 kg (man får ha 24 kg) och han fick betala övervikt…

 
Näääääääää, JAG SKOJAR SÅKLART! 

Han hade 23,5 kg och vi alla klarade oss alldeles perfekt.

Tack Bäcken! ❤️

Som ni har sett på bilderna så har jag haft ett väldigt bra första läger med min nya klubb. Gänget är roligt och knasigt på det där sköna sättet. 

  
  
  
  
 
Jag tänkte göra några bildkollage till er senare för idag har jag något betydligt mer viktigt att berätta! 

Jag har uppnått en milstolpe i livet. 

Jag åkte direkt till syster Gisela, barnen och Calle igår kväll när jag kom till växjö. 

  
Vi skrattade och jag berättade om allt som har hänt under tiden jag varit borta (åja, det har hänt en del faktiskt) 

Och imorse när jag vaknade började Gisela massera mina ben. 

 
Jag vet, jag har en sjuhelsikes bra syster. 

Det som inte är så bra är att hon har ögon också. 

  Så när hon håller på att massera benet där hälsenan gick av så utBRISTER hon:

”Nadja, du har ju fått bristningar här!” Och pekar på insidan av låret, på dropp-musklen!!!  

Jag lutade mig framåt, chockad och nyfiken på samma gång. 

Och där var dem.

MIN FÖRSTA bristning, välkommen till världen. 

  
Alltså, min benmuskulatur runt det förre skadade benet måste ha vuxit snabbt och mycket. Varför får man annars bristningar? 

Jag försökte ta bild på dem men som nyfödd verkar man inte fastna på bild. 

 
På den här bilden vill jag mest visa upp mina nya skor i kombo med solbrända ben, så kolla inte efter några bristningar där.  

Jaja. Som allt annat så ska även det här firas. Hur firar ni era bristningar? 

Ordnar man kalas? Bjuder man in folk för att komma och kolla på dem? 

Ge mig tips! 

För övrigt så har jag bytt namn:

  
Nej, jag vet… Det där var inte till mig. Men det skulle kunna ha varit. 

Coolt namn! 

Nu ska jag tydligen få frukost här på fortet med de två barnen. 

Vad sägs om att fylla på bristningarna med lite äggröra? 

  
Hej å hå, så det kan gå. 

Solstrålar, GOD MÅNDAG! 

 
   

  

  

Sista kvällen. 

Lördagkväll! Och jag har en jobbig känsla i magen… 

Imorgon lämnar vi det här:

  
Vi har haft det så bra och jag vill fortsätta träna här ett tag till.

Miljön är inspirerande och maten är perfekt. 

  
Poolen är varm, till och med jag badar. 

 
Utan att gnälla och med nöje dessutom. 

  08.30 imorgon hämtar bussen oss. Och jag kommer inte ha nät på säkert hela dagen. Så era kommentarer får jag njuta när jag kommer hem till Sverige igen. 

  Har redan fixat min packning inför imorgon och har lyckats flörta till mig lite utrymme i Kallebäcks väska. 

Jag vill INTE vara med om övervikt. 

  Trots att jag har haft många ombyten med mig så känns det som om jag inte har haft några alternativ alls om dagarna. Är det en sjukdom? 

 
Imorse tränade jag och Lisa kula. Kallebäck, Citess och Eve hade jogg och rörlighet. Molly som utlovade pers i frivändningar levererade och vilade idag. 

  
  
  
  
  
Vi hade roligt idag och skrattade och hjälpte varandra med tekniken. Allting går SÅ mycket lättare när man skrattar. Har ni märkt det också? 

Jag lär mig snabbare och blir klarare i huvudet. 

 
Nu väntar gänget på att vi ska avsluta kvällen med livemusik borta vid ställets bar. Jag ska följa med dem! 

”Sista kvällen med gänget” 

   

 Skickar över massor av kramar och solstrålar som alla andra kvällar. 

Take care ❤️ 

 
   

  

  

 

Med din egen kropp.

Det är morgon, det är… Torsdag?! 

Shit, nu är jag sådär borttappad igen.

   

En sak vet jag i alla fall och det är att det jag gillar mest hos er är att ni är så engagerade! 

Jag ber om ett råd, och får tips. Jag ställer en fråga, och får ett svar. 

Kan man ha en bättre blogg?! 

  
Jag har precis ätit frukost och sitter nu i min säng (I min säng! Jag har en balkong) i väntan på att få starta mitt första pass för dagen. 

    
Jag har sovit otroligt dåligt inatt men känner att  jag har möjlighet att komma igång. 

Det blir styrka på morgonen och dagens höjdpunkt handlar inte om mig. Det handlar om Molly som är fast beslutsam att persa i frivändningar! 

    
En bestämd ung dam. Så jag tror att hon levererar. 

Heja Molly! Brutal och vild och upp med stången! 

   Solen skiner precis hela tiden och är det något jag uppskattar så är det när vädret bestämmer sig för att vara konsekvent. Att få träna ute är magiskt när det är varmt. 

Såhär såg det ut igår:

  

  

  Man kan bli väldigt trött av att träna med sin egen kropp. 

Skonsamt är det också. Så passen som ser ut såhär kallas återhämtningspass i vår planering. 

  
  Idag blir det livat här på anläggningen då det ska komma ÅTTIO nya träningsgalna personer hit. 

Det är bra för inspirationen att ha andra freak omkring sig. 

  

En sista kaffe innan styrkan hinner jag med. Sen måste jag springa ner till repan och trycka ”ladda upp” på vartenda bild eftersom nätet är för dåligt här på mitt rum. 
Mina ben lämnar stolen på balkongen NU. Japp, jag flyttade mig dit i hopp om bättre anslutning. 

       
Tjohej!

Puuuuuuuusssssss 

  

   

 
     

Har fastnat. 

Här sitter jag:

 
Ska egentligen skriva en viktig text men har fastnat. 

Så jag tänkte att jag tittar in hos er istället. För här blandas allvar, lekfullhet, humorbilder och träning och det behöver jag mer just nu. 

  
 
Jag tar er på en liten rundvandring. 

  Kan tänka mig att det är skönt för stressade hjärnor att se vackra bilder?  

  
  
 
Ser ni den blyga lilla månen på bilderna? Så fin. Diskret, men ändå där. 

Vad gör ni när ni fastnar? När ni bara inte kan komma igång med det där ni behöver göra? 

Jag har försökt att släppa det. För att hitta känslan senare. Men den infinner sig inte. 

  Jag har försökt att ”bara sätta igång”. Men då har jag blivit missnöjd. 

Hur GÖR MAN? 

Jag tränar på i alla fall. Det är ju ändå därför jag är här. 

  
Styrka, teknik i kula och spjut och löpningar i olika former cirkulerar på programmet. 

Och hittills klarar jag mig fint. 

Och alla andra i gruppen kör på som gaulningar! (Karlskrona-dialekt) 

  
  
 
Vi är en liten men naggande god grupp. 

   

 Vi busar till det ibland när vi har energi över. 

  
  
  
Vi har några dagar kvar på det här lägret och när vi kommer hem börjar de flesta att tävla. 

Tänk, när jag tävlar nästa gång så gör jag det i ny klubbdräkt!!! 

 
  


Okej darlings. Ordning på torpet nu. Jag ska kicka igång den här hjärnan nu. 

Boom! 

Fler uppdateringar kommer ❤️

  

Skratta med mig! 

   

  

  

 HAHAHAHAHAH, bästa hittills! 

Igenkänningsfaktor 1000 ungefär

(Min syster Gisela och hennes kille Calle kan styrka detta)

 Nu, en nypa allvar: 

   

  

  

Nästa sida »

Riogram

Kvitter

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.