Riovanschen
Riovanschen

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Blogg

LaDDaR uPP.

God-alldeles-för-tidig morgon!

  
Vad hĂ€nder?? 

Jag vaknade 05.20. Pigg som en mört, inte studsig som en kanin men Ă€ndĂ„ spĂ€nstig i kroppen. 

La mig redan 21.30 igĂ„r sĂ„ det kanske inte Ă€r konstigt att kroppen vaknar i ottan…? 

  
FrĂ„gan Ă€r bara vad man gör med all tid nĂ€r man gĂ„r upp sĂ„hĂ€r tidigt? 

Jag tĂ€nker att jag bloggar till er först och gĂ„r pĂ„ morgonpromenad efter det. Smart tjej. 

  
Det roliga var att jag hade fÄtt ett sms av Leo vid 03.15 dÀr det stÄr:

”Jag Ă€r SÅ pigg! Kan inte sova!”

SĂ„ det första som hĂ€nde var att vi pratade i telefon. Hur hurtiga som helst. Och började planera kvĂ€llens event som betyder Idrottsgala i Ronneby. 

Japp. Dit ska vi. 

Och innan galan har jag en intervju med SVT. LĂ€nk fĂ„r du som Ă€r nyfiken som vanligt hĂ€r inne efterĂ„t :-) 

  
Det Ă€r dessutom Ă€ntligen FREDAG och nĂ„gra av er har sĂ€kert halvdag pĂ„ jobbet. Är fredag den bĂ€sta dagen pĂ„ veckan? Eller har vi nĂ„gon annan dag som favorit? 

Jag tĂ€nker att lördagar Ă€r jĂ€kligt hĂ€rliga. Alternativt tisdagar. DĂ„ har jag kommit in i veckan hyfsat bra och har Ă€ndĂ„ mĂ„nga dagar kvar att göra nĂ„got vettigt pĂ„… 

 

Idag har jag egentligen en lugn dag men eftersom jag behöver vara i Ronneby en viss tid sĂ„ kĂ€nner jag mig Ă€ndĂ„ uppbunden och begrĂ€nsad. 

Jag ska trĂ€na ett vĂ€ldigt lĂ€tt pass; bara snabba benböj och nĂ„gra upphopp. Allt för att vara nĂ„gorlunda studsig imorgon nĂ€r jag ska tĂ€vla… 

  

Jag brukar ladda sĂ„dĂ€r: vila totalt tvĂ„ dagar innan (vilket jag inte gjorde igĂ„r eftersom jag har fokus pĂ„ sommaren) och sedan aktivera kroppen dagen innan tĂ€vling. 

Jag kan ibland tycka att jag blir sĂ€ckig av att vila HELT dagen innan. Dessutom Ă€r det bra att röra pĂ„ sig lite för nervositetens skull. 

 Och Ă€r jag utomlands sĂ„ Ă€r det alltid bra att se arenan nĂ„gra dagar innan för att jag ska kĂ€nna mig mer som ”hemma”. 

Ooooooo, med risk för att lĂ„ta helt tappad nu: jag har ett tips till dig! 

Det Àr ett tips frÄn 2014. Och jag har maniskt kollat varje program sedan jag upptÀckte det:

Leifs restaurang. PĂ„ TV4-play. 

  

Det Ă€r ett sĂ„ vĂ€ldigt vackert program dĂ€r Leif tar in mĂ€nniskor som har svĂ„rt att fĂ„ jobb, har haft det tungt i livet och inte kommit vidare – och försöker att trĂ€na upp dessa för att kunna arbeta i restaurang och senare fĂ„ ett jobb! 

Har du sett det? 

Om inte det faller dig i smaken sĂ„ Ă€r ju Sveriges MĂ€sterkock jĂ€kligt bra. Speciellt nu nĂ€r jag har börjat laga min egen mat. 

  
Jag blir sĂ„ insnöad pĂ„ saker. 

  
Jaha, vad sĂ€ger du? Redo för frrrrrreeedag? 

KaffeskĂ„l och puss â€ïž

  
  
  
  

Nu VĂ€NDeR DeT.

”… NĂ€r rimfrosten glittrar, dĂ„ stĂ„r hon vid dörr’n och vill in…”

  
Det Ă€r en textrad frĂ„n en av WinnerbĂ€cks sĂ„nger och jag nynnade pĂ„ den nĂ€r jag nĂ€rmade mig hemma idag efter min promenad. Det var frost överallt igen. 

Vackert, friskt och klart. Men det var ju nĂ€stan vĂ„r igĂ„r! 

  
Har vĂ€dret PMS med alla dessa svĂ€ngningar? 

NÀr jag har ungefÀr 200 meter kvar till min egen dörr sÄ passerar jag ett hus. Ser en vitklÀdd man komma pÄ min högra sida med en stor plastpÄse i handen.

NĂ€r jag passerar honom sĂ€ger jag ”hej hej!” Och han svarar direkt ”Godmorgon, morning! Vilken strĂ„lande dag va?” 

  
Ha ha, vilken underbar kille. I morgonrock hade han gĂ„tt ut ocksĂ„. För att slĂ€nga soporna. Jag log hela sista biten hem och tĂ€nkte: ”ja, det Ă€r nog en strĂ„lande dag trots allt”. 

Har nĂ„got hunnit göra dig glad idag? En god kopp kaffe kanske? Att du vaknade utvilad? Utan smĂ€rta? NĂ„got gulligt godmorgon-sms? 

  
Vet du vad som gjorde mig glad igĂ„r? 

Att jag kom ut frĂ„n trĂ€ningen efter tvĂ„ timmar och det första jag lĂ€gger mĂ€rke till Ă€r att det inte Ă€r bĂ€cksvart! 

Klockan var 17.00 och ljuset var fortfarande dĂ€r! 

  
Varje Ă„r det hĂ€nder sĂ„ blir min kĂ€nsla att ”nu vĂ€nder det!”

Det Ă€r det hĂ€r som Ă€r det fina med mörka tider: det Ă€r sĂ„ skönt att fĂ„ uppleva kontrasten. 

Det Ă€r sĂ€kert Ă€nnu ett Ă„lderstecken ;) 

  
Jag stötte kula igĂ„r. Och körde lĂ€tt stabiliserings-styrka. 

Idag har jag bara ett pass för pĂ„ lördag tĂ€nker jag ta mig tusan tĂ€vla i KULA! 

  
Jag hĂ„ller pĂ„ att lĂ€ra in en ny teknik och vill se hur den fungerar i en mer stressad situation. 

Det Ă€r en sak att den fungerar bra till och frĂ„n pĂ„ trĂ€ning. Men det Ă€r en helt annan nĂ€r jag vill stöta lĂ„ngt. 

Min uppgift blir att hĂ„lla mig till tekniken och bita mig i lĂ€ppen om lĂ€ngden inte blir den jag önskar. Och blir den som jag önskar sĂ„ fĂ„r jag en bonus. 

SpĂ€nnande va?! 

  
Nu nĂ€r jag Ă€ndĂ„ sitter med makten i mina fingrar sĂ„ ska jag passa pĂ„ att skicka Krille en hĂ€lsning. Han pikade mig igĂ„r om att jag var seg med mina svar hĂ€r till era kommentarer. 

Kan vi bara kollektivt enas om att han bara fĂ„r sĂ€ga nĂ„got nĂ€r han sjĂ€lv hinner med att svara pĂ„ alla kommentarer pĂ„ bloggen varje dag? :) 

LÄter ÀndÄ som en fair deal tycker jag.

  
Puss pĂ„ dig Krille! 

Nu har jag dragit ut pĂ„ tiden igen… Och jag undrar om det Ă€r nĂ„gon som har tips pĂ„ hur jag ska hĂ„lla mitt kaffe varmt medan jag bloggar? Det kallnar sĂ„ snabbt. 

Grrrr. 

  
En hĂ€rlig torsdag hoppas jag att du fĂ„r! Helgen nĂ€rmar sig… ❀

  
  
  

FrÀLSt.

Gooooodmorgon Darling, 

  
Morgonpromenad-bruden till din tjĂ€nst. 

Jag gĂ„r mina steg varje morgon och kĂ€nner faktiskt att det Ă€r riktigt hĂ€rligt. Jag vet att jag riskerar att lĂ„ta som en frĂ€lst galning nu, men jag bjuder pĂ„ den. 

Hade precis kommit in frÄn kylan nÀr jag fick den hÀr bilden frÄn Alex:

  
Jag svarade pĂ„ en sekund (vilket aldrig brukar hĂ€nda) och Alex svarade tillbaka: ”vad gör DU uppe NU?!” UngefĂ€r.

En helt befogad frÄga. Hon kÀnner mig som en sjusovare.

Jag berĂ€ttade om mitt lilla projekt och hon berömde mig. Tackar. Beröm Ă€r aldrig fel. 

  
Jag förbereder kaffebryggaren innan jag sticker ut sĂ„ att jag har nĂ„got gott att komma hem till. Annars Ă€r risken onödigt stor att jag springer in pĂ„ nĂ„gon hotellfrukost. 

  
Vad har hĂ€nt medan vi har varit ifrĂ„n varandra dĂ„? 

Massor. 

Jag har trÀnat pÄ tvÄ pass om dagen och gÄtt pÄ behandlingar dÀremellan. Försöker hÄlla koll pÄ hÀlsenan och att kroppen kÀnns smidig.

  

IgĂ„r var första gĂ„ngen pĂ„ fyra veckor som jag klarade av att sĂ€tta pĂ„ mig spikskorna igen. 

Jag reagerade sĂ„klart vid övergĂ„ngsperioden frĂ„n lĂ€ttviktsskor till spikes och fick backa nĂ„gra steg. 

  
Men det finns ju ett talesĂ€tt som sĂ€ger att man backar nĂ€r man tar sats, sĂ„ det Ă€r vĂ€l det jag gör. 

HÀr i VÀxjö Àr servicen total och sÄ fort jag kÀnner nÄgot sÄ kan jag springa till bÄde naprapat, sjukgymnast och massör.

Henke hjĂ€lpte mig tvĂ„ gĂ„nger förra veckan. 

  
Och sĂ„ tog jag en tripp till Karlskrona eftersom Gunnar kom pĂ„ besök. 

  
Mammas bröder Mats och Per och hennes fĂ€stman Allan Ă€r lite smygkĂ€ra i Gunnar sĂ„ det var inte lĂ€tt att fĂ„ en syl i vĂ€dret nĂ€r de satte igĂ„ng. 

Det skulle diskuteras rotavdrag, byggnationer och politik. 

Över en öl sĂ„klart. 

  
Jag Ă€r inte förtjust i nĂ„got av Ă€mnena och fick springa runt och fota som jag brukar göra istĂ€llet. 

  
  
SjĂ€vklart bubblade jag. Slet med mig mamma som var den enda som var villig att hĂ€nga pĂ„. Och kĂ€nde hur min kropp vaknade till liv igen. 

PĂ„ söndagen Ă„kte vi till en galet mysig gĂ„rdsbutik. 

  
Mamma och Allan Ă€r tydligen stammisar dĂ€r. Och givetvis fick de Gunsa att shoppa loss. 

De har sĂ€kert nĂ„gon hemlig bonus för alla mĂ€nniskor som de tar med sig dit. 

  
Ett underbart stĂ€lle hur som helst och Ă€r du och hĂ€lsar pĂ„ i krokarna sĂ„ bara mĂ„ste du be mig att visa dig det. 

Nu knyter det sig i magen pĂ„ mig. Frukost stĂ„r pĂ„ schemat. Och jag tĂ€nker göra en Ă€ggröra med broccoli, champinjoner och vitlök. 

Mitt nya hitte-pĂ„ och det jag Ă€r insnöad pĂ„ för tillfĂ€llet. 

Hoppas du fĂ„r en glad onsdag. Min bestĂ„r av tvĂ€tt-trĂ€ning-tvĂ€tt-sova-trĂ€ning-kolla Sveriges mĂ€sterkock-sova. 

  
Puss & kram sĂ„ lĂ€nge! 

  
  
  

BeSLutSaM.

Hej i stugan, 

Har du det varmt och gött? 

  
Nu ska jag chocka er allihopa:

Jag har ljugit för er. Jag Ă€r inte 32 Ă„r. Jag Ă€r egentligen 45…

… eller sĂ„ har jag bara varit ute pĂ„ en morgonpromenad! 

Men ungefĂ€r samma kĂ€nsla av ”oh jĂ€klar!” hade jag nĂ€r klockan ringde 06.15 i morse och jag insĂ„g att jag hade bestĂ€mt mig för att gĂ„ ut och gĂ„ direkt nĂ€r jag vaknat. 

  
Jag vet inte hur du funkar, men jag kan aldrig svika mig sjĂ€lv om jag har sagt att jag ska göra en sak. 

Jag vet att jag var ganska ung nĂ€r jag tĂ€nkte tanken att jag behöver kunna lita pĂ„ Ă„tminstone mig sjĂ€lv. Att mitt ord gentemot mig sjĂ€lv i alla fall alltid ska vara sant. 

Det Ă€r viktigt för mig. Det ger en kĂ€nsla av sjĂ€lvsĂ€kerhet i mig. 

  
Jag ville gĂ„ en lĂ€ngre runda och se omrĂ„det, men regnet piskade mig i ansikte och huvud och jag orkade inte ta pĂ„ mig linserna innan jag stack sĂ„ glasögonen jag hade pĂ„ mig immade igen och samlade vatten. 

SĂ„ efter 25 minuter gav jag upp och vĂ€nde hemĂ„t. 

Men, nu Ă€r det gjort och jag Ă€r nöjd och vĂ€rd en het kopp kaffe. 

Det ska bli roligt att se om jag reagerar annorlunda pĂ„ morgonpasset senare. 

  
 Idag har jag spjut och senare löpning. Löpningen Ă€r jag försiktig med just nu eftersom hĂ€lsenan skriker efter vila. Men jag klarar av att jogga smĂ€rtfritt om jag kör barfota. SĂ„ det gör jag. 

Men bara lĂ„ng jogg. Och jag springer inte sĂ„ att jag behöver komma upp pĂ„ fotbladet utan hĂ„ller mig pĂ„ hela foten och ser till att trĂ€ffa rakt under mig. 

Jag gillar kĂ€nslan av att jag alltid kan hitta alternativa trĂ€ningsformer. 

  
Nu har jag tydligen lagt till morgonpromenad pĂ„ mitt schema ocksĂ„. 

För tvĂ„ dagar sedan fick jag ett sms av Jonas Colting. Han skrev att han skulle förelĂ€sa i VĂ€xjö och att jag var vĂ€lkommen att lyssna om jag ville. 

SjĂ€lvklart ville jag det. Och jag Ă„ngrade mig verkligen inte efterĂ„t. Han var otroligt duktig! 

  
I tre timmar satt jag som ett litet ljus och lyssnade pÄ det han tror pÄ och lever efter och fick ta del av hans engagemang pÄ scenen.

  
Du som har möjlighet: gĂ„ och lyssna pĂ„ honom. Även om du inte tror att du delar hans uppfattning.

Jag tror att man alltid kan lĂ€ra nĂ„got av andra och hĂ€mta hem smĂ„ saker frĂ„n varje mĂ€nniska man stöter pĂ„. 

  
Och du: tack för att du var med och firade min pappa igĂ„r. PĂ„ lördag Ă€r jag i Karlskrona och dĂ„ ska jag tvinga honom att skicka en videohĂ€lsning till bloggen och dig. 

  
Jaha, dags att duscha av den hĂ€r kroppen kanske? 

Jag stinker som en hel ladugĂ„rd. 

Morgonkram ❀

   
  
  

HuMaNiSTeN.

Idag Àr en rolig dag:

  
För det Ă€r en FÖDELSEDAG! 

Och inte vilken som helst, utan min italienska pappas födelsedag. 

  
Giovanni Ă€r namnet och ”hopp” Ă€r ledordet. Och lĂ€ngst till vĂ€nster pĂ„ bilden ovan kikar han fram. 

Alla som har trĂ€ffat pappa Ă€r överens om en sak: han Ă€r en riktig liten skojare! SkĂ€mtar om allt, drar vitsar och skrattar sjĂ€lv under tiden han drar sina historier. 

Samtidigt som han Ă€r den djupaste tĂ€nkare du kan stöta pĂ„. 

  
Han Ă€lskar rymden och ville bli prĂ€st nĂ€r han var yngre. Han skriver dikter och har alltid haft en tro pĂ„ att göra gott för andra. Han Ă€r den sanna humanisten och rĂ€dd om alla. 

Naiv, brukar mamma kalla honom. 

Vacker och varm, sĂ€ger jag. 

  
Han Ă€r den som i hemlighet fixade fram pengar till mitt trĂ€ningslĂ€ger nĂ€r jag var 15 Ă„r, utan att sĂ€ga att det var han. Utan att vilja visa sin anstrĂ€ngning. 

Han gör mĂ„nga fina saker i smyg men vill aldrig hĂ€vda sig. 

  
Han Ă€r otroligt hjĂ€lpsam och nĂ€r nĂ„gon ber honom om nĂ„got sĂ„ Ă€r han den första att vara dĂ€r. 

Han skulle ALDRIG svika dig, men om du sviker honom sĂ„ fĂ„r du se pĂ„ envishet: det kan gĂ„ mĂ„nader utan ett pip. 

Du kan göra mycket och han stĂ„r ut med nĂ€stan allt. Men inte svek. 

  
Att han bryr sig om de som har det svĂ„rt, Ă€r sjuka, ”svaga” eller ligger efter har gjort att han ofta sitter med lite kvar sjĂ€lv. 

”Jag behöver inte det hĂ€r, du kan ta det” sĂ€ger han titt som tĂ€tt. 

”Behöver du hjĂ€lp?” frĂ„gar han ofta. 

  
Han Ă€r tĂ„lmodig, principfast och noggrann. 

Och nĂ€r boken om resan genom cancerland kom ut (”om jag fick vĂ€lja”), sĂ„ var det en sjĂ€lvklarhet för mig att hans dikt till mig skulle inleda den:

  
Hans tro pĂ„ framtiden och pĂ„ det vi alla kan göra blev en perfekt start pĂ„ berĂ€ttelsen om döden och livet. 

För alla som vill andra mĂ€nniskor vĂ€l, som tĂ€nker pĂ„ sin omgivning, som sprider vĂ€rme omkring sig – STOR KRAM TILL ER. 

Och den största gĂ„r till min pappa. 

  
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN som alldeles sĂ€kert har gjort skillnad i mĂ„nga mĂ€nniskors liv! 

  
  

LoNDoN CaLLiNg.

Morgonkaffe – check 

TĂ€nda ljus till förbannelse – check

Redo för dagen – snart check 

  
Satt och lĂ€ste era kommentarer till Jessicas inlĂ€gg igĂ„r och blev som vanligt glad. Jag bara MÅSTE ha vĂ€rldens bĂ€sta lĂ€sare. 

Kan man mĂ€ta det pĂ„ nĂ„got sĂ€tt? 

Kom ocksĂ„ pĂ„ att jag inte lĂ€nkade till Jessicas egen blogg i inlĂ€gget, vilket var en miss. Jag förstĂ„r ju att ni sĂ€kert blir nyfikna att följa Ă€ven hennes resa. 

SÄ för den som inte direkt anvÀnde Google fÄr det serverat hÀr:

Jessicas blogg !

FrĂ„n det ena till det andra – Ă€r det nĂ„gon som Ă€r sugen pĂ„ att höra om London?! 

  
SjĂ€lv Ă€r jag jĂ€kligt sugen pĂ„ att berĂ€tta nĂ€mligen. 

  
Jag var dĂ€r med min samarbetspartner ATEA som ni redan vet. Skulle förelĂ€sa för deras kunder och anstĂ€llda. Och dessutom hĂ„lla i en morgonjogg vid 06.30 pĂ„ morgonen. 

  
Det sistnĂ€mnda gav mig lite Ă„ngest, eftersom jag inte lĂ€ngre Ă€r morgonmĂ€nniska. Dessutom Ă€r morgonjogg nĂ„got som Ă€r förknippat med tĂ€vling för mig – dĂ„ gĂ„r jag alltid upp och rör pĂ„ mig innan frukost. SĂ„ hela mitt system reagerade. 

  
Det jag vill komma fram till egentligen Ă€r att det var skönare Ă€n jag trodde! Och nĂ„got jag Ă€ndĂ„ kan tĂ€nka mig att göra mer av. 

Morgonjoggar du? 

  
Vi har morgonjogg inskrivet pĂ„ programmet ibland men dĂ„ har jag istĂ€llet kört aktiv stretch eftersom hĂ€lsenorna alltid stramar och vĂ€rker sĂ„ förbannat innan jag har kommit igĂ„ng. 

Men vill man börja och har smĂ€rta som anledning till att inte göra det sĂ„ kanske man kan börja med aktiv stretch för att sen gĂ„ en runda? 

Nu blev det hĂ€r ett trĂ€ningstips istĂ€llet för London-snack. 

Men det Ă€r det fina med att ha en egen hemsida; jag fĂ„r hoppa sĂ„dĂ€r mellan Ă€mnena. 

Med mig till London hade jag min vĂ€n Alex. 

  
Jag blev sĂ„klart bortskĂ€md. Innan jag skulle upp pĂ„ scen sĂ„ fick jag massage pĂ„ axlar och huvud. Och som alltid nĂ€r jag Ă€r med henne sĂ„ fick jag skratta. 

  
En av de viktigaste grejerna i mitt liv. 

Jag höll i en ny förelĂ€sning och vĂ€vde in mer motivation, attityd och hur jag tĂ€nker kring mĂ„lsĂ€ttningar. Otroligt roligt och jag mĂ€rkte pĂ„ mig sjĂ€lv att jag gillade det. Jag blev exalterad. 

  

EfterĂ„t fick jag uppleva den bĂ€sta delen med att förelĂ€sa – mĂ€nniskorna som kommer fram. Som berĂ€ttar om sin resa eller sina erfarenheter.  Som drar paralleller och delar med sig och som kramar om mig. 

  

 KvĂ€llen innan förelĂ€sningen var vi bjudna pĂ„ mingel och vi fick en chans att umgĂ„s avslappnat med de som orkade med oss. 

  
  
Och nĂ€r det gĂ€ller ATEA sĂ„ Ă€r ju ingenting smĂ„skaligt. SjĂ€lvklart hade de musik, en stor buffĂ© och roliga och ovĂ€ntade inslag under kvĂ€llen. 

  
  
  
  
Den som vill ha ett spĂ€nnande jobb borde nog Ă€ndĂ„ söka hos ATEA. Ta inte min plats bara! ;) 

Om fyra Ă„r kommer jag! 

  
  
  
TrĂ€ningen i veckan som gick var bra men aningen stel och kantig. Min högra hĂ€lsena Ă€r trött efter att jag belastar den mer Ă€n nĂ„gonsin. Helt plötsligt Ă€r det mitt pĂ„gĂ„ngsben pĂ„ hĂ€cken och mitt upphoppsben i bĂ„de lĂ€ngd och höjd. Att jag dessutom har börjat springa fler lopp i spikskor har pĂ„verkat mig. 
  
SĂ„ jag har fĂ„tt kĂ€nna efter och vara försiktig och ta behandlingar. Men vi vet att ingen idrottares vĂ€g Ă€r spikrak och jag tĂ€nker inte chansa för att dra pĂ„ mig ytterligare en skada. 

Jag Ă€r sĂ„ sjukt vuxen! 

Nu har klockan tickat pĂ„ utan nĂ„gon som helst hĂ€nsyn till att jag behövde tid för att skriva idag. 

MĂ„ste kila. Ett modifierat hĂ€ckpass nu pĂ„ morgonen och styrka ikvĂ€ll. 

Puss pĂ„ nosen! 

Nadja 

  
  
  
  

GĂ€stblogg – BĂ€ra eller brista

Godmorgon du glade, 

NĂ€stan en vecka sedan vi hördes och jag har haft fullt upp. 

Hur har du haft det? 

  
Vet att jag lovade ett inlĂ€gg förra tisdagen men stack till London och   min planering sprack. 

Vad som har hĂ€nt dessa dagar kommer jag att berĂ€tta om senare – för nu Ă€r det dags för GÄSTBLOGG! 

Det blev sĂ„ roligt att ni började gissa vem det skulle kunna vara. Och att ni trodde att det skulle vara Carolina KlĂŒft Ă€r inte sĂ„ konstigt. 

Det Àr inte Carro. Men det Àr tjejen som under lÄng tid kallades för hennes eftertrÀdare!

Jessica Samuelsson! 

  

Jessica och jag har tĂ€vlat pĂ„ bĂ„de EM och VM tillsammans och jag tĂ€nkte under lĂ„ng tid att vĂ„ra historier var sĂ„ annorlunda. Men nĂ€r jag nu bad henne att blogga hĂ€r sĂ„ förstod jag att de snarare Ă€r vĂ€ldigt lika. 

  
Jessica har precis som mĂ„nga andra friidrottare fĂ„tt kĂ€mpa hĂ„rt och lĂ€nge för sina framgĂ„ngar. Och det gör alltid en historia mer intressant i mina ögon. 
Jag Ă€lskar berĂ€ttelser om mĂ€nniskor som reser sig upp trots att allt talar emot dem. Som visar pannben och attityd. MĂ€nniskor som genom sina berĂ€ttelser kan inspirera andra. 

  
Jag tycker att det Ă€r nĂ„got av det finaste vi kan ge varandra – inspiration! 

SÄ varsÄgoda att lÀsa om och njuta av tjejen som hoppas stÄ pÄ startlinjen i Rio i sommar, och som vet att det alltid Àr vÀrt att resa sig upp igen:

  
BĂ€ra eller brista.

”2008 klarade jag den internationella kvalgrĂ€nsen till OS i Peking som IAAF, internationella friidrottsförbundet, bestĂ€mt. SOK, Sveriges Olympiska KommittĂ©, hade dock satt upp tuffare kvalgrĂ€nser och jag fick stanna hemma. Efter den besvikelsen fanns bara nĂ€stkommande OS i mitt huvud, London 2012, dit skulle jag ta mig. Med facit i hand sĂ„ inser jag att mĂ„let att nĂ„ OS-kvalgrĂ€nsen sommaren 2012 satte sina spĂ„r i min kropp. Att envist fortsĂ€tta kĂ€mpa för att nĂ„ mitt mĂ„l, min stora barndomsdröm, gjorde troligtvis att jag Ă€r i den situation jag Ă€r i idag. Jag Ă€r dock rĂ€tt sĂ€ker pĂ„ att jag inte hade gjort nĂ„gonting annorlunda om jag hade fĂ„tt spola tillbaka bandet.

  
 Under mĂ„ngkampen i Götzis 2012, det första kvaltillfĂ€llet till OS, drog jag pĂ„ mig sig en skada i sĂ€tet under 200 m loppet, inte en akut skada som en bristning i hamstring dĂ„ det Ă€r helt omöjligt att fortsĂ€tta, men det var en skada som hĂ€mmade mig dĂ„ och som sedan dess har förföljt mig. Jag vaknade upp dag tvĂ„ i Götzis och totalignorerade smĂ€rtan i sĂ€tet. Ingen mer Ă€n jag visste hur pass ont jag hade, jag ville nĂ€mligen inte att nĂ„gon skulle plocka bort mig frĂ„n banan, att ha chansen att nĂ„ OS kĂ€ndes vĂ€rt allt. Jag haltade runt pĂ„ uppvĂ€rmningen och tog mig igenom de tre sista grenarna med hyfsat resultat. Efter 800 meters loppet, sista grenen i mĂ„ngkampen, kommer alltid resultaten upp pĂ„ en storbildsskĂ€rm, efter mitt namn stod det PB, personligt rekord. 

  
Mina medtÀvlare kom fram och grattade mig, jag hade ju klarat IAAFs OS-kvalgrÀns! Dem trodde antagligen att jag grÀt av glÀdje, men tyvÀrr var det inte sÄ. TÄrarna var av besvikelse, SOKs grÀns var Àven denna gÄng lÄngt över IAAFs kvalgrÀns och min poÀngsumma skulle inte rÀcka för att fÄ en OS-biljett. Det kÀndes just dÄ vÀldigt orÀttvist att tjejer som gjorde drygt 100 poÀng sÀmre Àn mig kunde fira och springa Àrevarvet med glÀdje, sjÀlv jag sprang med tunga, besvikna steg och med ett pÄklistrat leende. Efter nÄgon dag lade sig dock besvikelsen. Det var dags att ladda om batterierna för nÀsta kvaltillfÀlle. Uppladdningen var dock inte optimal, det tog lÄng tid innan smÀrtan i sÀtet slÀppte. Det spelade ingen roll för mig, jag visste att OS-platsen var inom rÀckhÄll, inget kunde stoppa mig.

  

 NĂ„gra veckor senare var det dags igen, sista chansen att nĂ„ OS-kvalet, kniven mot strupen. Jag stod pĂ„ startlinjen i Helsingfors pĂ„ EM (EuropamĂ€sterskap). Jag hade varken sprungit maxlopp, trĂ€nat hĂ€ck eller hoppat lĂ€ngd sedan Götzis men jag kĂ€nde att kroppen kunde hĂ„lla och jag var i riktigt bra form. Dag ett började bra, inte lika bra som i Götzis men nĂ€stan, jag hade stor chans att klara kvalgrĂ€nsen och kroppen kĂ€ndes bra, sĂ€tet höll! Andra mĂ„ngkampsdagen vaknade jag till en mulen dag, jag tĂ€nkte att det inte skulle fĂ„ förstöra för mig Ă€ven om jag vet att det sĂ„klart sĂ€nker prestationen nĂ„got om man jĂ€mför med att fĂ„ tĂ€vla i strĂ„lande sol och vĂ€rme. Under nĂ€st sista grenen, spjut, blĂ„ser det kraftig motvind, det Ă€r inte alls fördelaktigt för att nĂ„ bra resultat. Resultatet blev ocksĂ„ flera meter kortare Ă€n det borde, men det fanns fortfarande en chans, den skulle jag ta. NĂ€r jag ska springa 800m öppnar sig himlen och regnet öser ner. 

  
Jag försöker tÀnka positivt, hellre regn Àn kraftig vind, det tar mer energi. NÀr jag dyngsur kommer i mÄl pÄ 800m pÄ en av mina bÀsta tider nÄgonsin vet jag direkt, det rÀcker inte. NÄgon minut senare ser jag Àven det tunga beskedet pÄ poÀngtavlan, svart pÄ vitt, inget OS för mig. Jag hade Äterigen slagit personligt rekord och klarat IAAFs kvalgrÀns men jag hade inte klarat SOKs grÀns, det fattades ynka 38 poÀng. Besvikelsen var sÄklart Ànnu större denna gÄng, jag var otröstlig. Men jag hörde att det tisslades om att det fortfarande fanns en chans, SOK skulle eventuellt ta hÀnsyn till vÀderförhÄllandena samt att jag presterat tvÄ jÀmna mÄngkamper. Det blev nÄgra pirriga dagars vÀntan innan jag fick beskedet per telefon, jag var förberedd pÄ det vÀrsta. Men svaret som jag fick var det mest underbara jag nÄgonsin hört, jag skulle fÄ Äka till London!! Det kÀndes helt otroligt att jag faktiskt skulle fÄ chansen, all smÀrta, slit och tÄrar var vÀrt detta. Jag har nog aldrig kÀnt mig sÄ lÀtt i steget som nÀr jag skulle springa lopp efter det beskedet.

 Den 3 augusti 2012 gick min dröm i uppfyllelse, jag stod pĂ„ startlinjen, redo för att fĂ„ tĂ€vla i ett Olympiskt spel. 

    
Jag gjorde min bÀsta tÀvling nÄgonsin och klarade Àntligen SOKs kvalgrÀns, det kÀndes skönt. Efter OS hade jag kÀnslan att det Àr nu min idrottskarriÀr ska ta fart. VÀgen efter OS i London mot OS i Rio 2016 planerades och jag och min trÀnare visste att min kapacitet var lÄngt ifrÄn nÄdd. Med en utveckling pÄ 100 poÀng per Är, dvs drygt 14 poÀng per gren, tÀnkte jag att jag faktiskt skulle vara med och slÄss om topplaceringar i Rio. Det kÀndes absolut möjligt.

  
 VĂ€gen efter London har dock inte följt den uppsatta planen, idrott Ă€r tyvĂ€rr ofta sĂ„. Hade jag ritat ett diagram pĂ„ min resultatkurva efter OS hade strecket direkt pekat nedĂ„t, först en liten bristning i baksidan under finnkampen 2012 och sedan en större bristning i hamstringssenan pĂ„ inomhus SM 2013. Den senare skadan fick jag troligtvis för att jag tog alltför kort vila efter det tuffa OS-Ă„ret. Detta berodde pĂ„ att Göteborg skulle stĂ„ vĂ€rd för inomhus EM, nĂ„got som sĂ„klart alla svenska friidrottare vill vara med pĂ„. Jag ignorerade Ă„terigen smĂ€rta och kroppens varningssignaler. Diagramstrecket skulle sedan komma att fortsĂ€tta nedĂ„t, hösten 2013 valde jag att operera höften, jag hade dĂ„lig rörlighet och vi drog slutsatsen att sĂ€te och baksida dĂ€rmed fĂ„tt ta stora smĂ€llar. SĂ€songen 2014 skulle diagramstrecket dĂ€remot börja ritas uppĂ„t, jag hoppade högre Ă€n jag nĂ„gonsin gjort i höjd och tog SM medalj i bĂ„de lĂ€ngd och kula och kvalificerade mig till EM i Zurich. Under vĂ„ren 2015 skulle diagramstrecket sedan fortsĂ€tta uppĂ„t, jag var tillbaka trĂ€ningsmĂ€ssigt vad gĂ€ller snabbhetstrĂ€ningen, det som jag hade tappat operationsĂ„ret. Sedan hĂ€nde det som fick mig att kĂ€nna pĂ„ botten, min karriĂ€rs djupaste svacka. Veckan innan jag skulle göra min come back i mĂ„ngklamp sĂ„ smĂ€ller baksidan i ett lĂ€ngdhopp. Magnetröntgen visade en total hamstringsruptur, hela hamstringsmuskelaturen hade alltsĂ„ lossnat frĂ„n fĂ€stet, en ovanlig skada för nĂ„gon i min Ă„lder. Det finns en friidrottare till som har drabbats av denna skada, Carolina KlĂŒft, ni kanske kommer ihĂ„g de otĂ€cka bilderna frĂ„n lĂ€ngdhoppsgropen i Karlskrona? ”Carro” lyckades komma tillbaka till vĂ€rldseliten igen, nĂ„got som har varit en stor inspiration för mig. Det har Ă€ven kĂ€nts tryggt att ha nĂ„gon att frĂ„ga om rĂ„d nĂ€r det har behövts.

  
 Vid total hamstringsruptur rekommenderas ofta operation. Utan operation kan man tjĂ€na nĂ„gra veckor men utan nĂ„gon försĂ€kran om att musklerna vĂ€xer ihop bra igen. Jag kĂ€nde att jag ville ha en baksida som jag vet sitter fast och som jag kan lita pĂ„ igen, om jag nu ville fortsĂ€tta min idrottskarriĂ€r. Det kĂ€ndes faktiskt inte sjĂ€lvklart att jag skulle göra det nĂ€r jag Ă„terigen lĂ„g i sandgropen och spottade sand. Jag kan erkĂ€nna att jag dĂ€r och dĂ„ tĂ€nkte mörka tankar, jag tĂ€nkte ge upp. Börja leva ett ”vanligt” liv. Jag började ifrĂ„gasĂ€tta om jag hade tillrĂ€cklig motivation för att nĂ„ mitt stora mĂ„l. Under denna period fick jag Ă€ven chansen att jobba heltid pĂ„ den advokatbyrĂ„ som jag under flera Ă„r jobbat extra pĂ„. Trots att denna period med heltidsjobb var vĂ€ldigt rolig och lĂ€rorik sĂ„ tror jag att det var den erfarenheten som gjorde att jag mer och mer insĂ„g att jag inte var klar med friidrotten. Jag vill inte ge upp min dröm och mitt mĂ„l om ett OS till. Jag vill inte ta den trygga vĂ€gen och riskera att Ă„ngra mig för all framtid, en OS-satsning mĂ„ste jag göra nu, den chansen fĂ„r jag troligtvis aldrig igen. Jag har gjort mitt val, jag kommer att kĂ€mpa tills det inte gĂ„r att kĂ€mpa mer. Det fĂ„r bĂ€ra eller brista, men utan att riskera en stor skada sĂ„klart… Sex mĂ„nader har nu gĂ„tt sedan operationen och jag Ă€r nĂ€stan tillbaka i full trĂ€ning, det kĂ€nns helt underbart och jag Ă€r motiverad. Varje trĂ€ning Ă€r viktig, varje kulstöt eller lĂ€ngdhopp jag gör utförs med ett enda syfte och med en mĂ„lsĂ€ttning – att fĂ„ tĂ€vla i Rio.

  
”Look, if you had one shot, or one opportunity.

To seize everything you ever wanted.

In one moment.

Would you capture it or just let it slip?”

( Loose yourself, Eminem)

 

Den 12 augusti 2016 ser jag mig sjĂ€lv stĂ„ pĂ„ startlinjen i Rio. Jag stĂ„r i den blĂ„gula svenska landslagsdrĂ€kten, jag bĂ€r den med stolthet. Jag insuper stĂ€mningen och noterar alla vĂ€lkĂ€nda lukter och ljud. LĂ€ktaren Ă€r full trots att det Ă€r tidig morgon, banorna Ă€r snabba- det har jag kĂ€nt pĂ„ inlöpningen, kroppen kĂ€nns bra och jag Ă€r laddad för min sista kamp. FjĂ€rilarna har börjat lĂ€gga sig i magen, jag Ă€r fokuserad och redo. Startern blĂ„ser i pipan, en signal pĂ„ att överdragsklĂ€derna ska dras av. Kameran zoomar in alla deltagarna, en och en presenteras och publiken jublar. Nu Ă€r det dags, det Ă€r detta ögonblick som jag har trĂ€nat och kĂ€mpat för i alla dessa Ă„r. Det Ă€r detta ögonblick som har drivit mig framĂ„t i svĂ„ra stunder.”

  

OVĂ€RdeRLiGt.

Gooooodmorgon mitt i snöstormen, 

  
Jag sitter skyddad inomhus, Ă€n sĂ„ lĂ€nge. Om nĂ„gon timme Ă„ker jag och trĂ€nar för att efter det Ă„ka mot Stockholm. 

För imorgon Ă„ker jag ju som ni vet till London för att förelĂ€sa för ATEA! 

  
Och innan jag tar flyget sĂ„ ska jag pĂ„ en intervju hos P4 pĂ„ Radiohuset. Vi ska prata om trĂ€ning, den hĂ€r bloggen och dokumentĂ€rfilmandet. 

Programmet sĂ€nds pĂ„ eftermiddagen sĂ„ hĂ„ll utkik om du har tid. 

  
PĂ„ resan fĂ„r jag med mig vĂ€rldens goaste Alex. KĂ€nns skönt att ha en vĂ€n med sig nĂ€r jag för första gĂ„ngen förelĂ€ser i ett annat land. Stöd gör alltid att jag mĂ„r och presterar bĂ€ttre. 

IgÄr var en nervös dag. Jag körde tvÄ trÀningspass, det första gick skit. SÄ som det kan bli ibland.

  
Och upp pĂ„ det sĂ„ lös ALLA lampor i bilen. 

Den som tror att jag blev skrĂ€ckslagen rĂ€cker upp en hand. 

  
(SĂ„hĂ€r lite snö har vi inte, men RIO Ă€r sĂ„ ren hĂ€r att ni fĂ„r den bilden) 

Jag ringer min sponsor Ford i panik och sĂ€ger att bilen har damp. Kenny, som har huvudansvaret för samarbeten hos Ford, lugnade mig och skulle hjĂ€lpa mig. Och som han hjĂ€lpte mig! 

PĂ„ tre minuter sĂ„ hade han ringt Ervin pĂ„ Ford i VĂ€xjö och jag var vĂ€lkommen dit precis nĂ€r jag ville. 

  
Jag fick en kopp kaffe medan de kollade bilen. OvĂ€rderlig hjĂ€lp. Grym service! KĂ€nner mig sĂ„ trygg med Ford. Kan fasen inget om bilar, men det kan dem. 

Glad och lĂ€ttad Ă„kte jag till pass nummer tvĂ„ som var löpning. Vi har sjukstuga i trĂ€ningsgruppen just nu sĂ„ det blev ett flexibelt pass dĂ€r vi fick kĂ€nna efter vad vi orkade med. 

  
KallebĂ€ck fick hjĂ€lpa mig att massera upp min vad dĂ„ jag fĂ„r ont i hĂ€lsenan nĂ€r musklerna omkring blir för stela. 

Inte skönt alls, men vilken skillnad det gör. 

  
Att mĂ„nga i gruppen har blivit sjuka kan bero pĂ„ att vi alla samlades hos Malin och Alex för nĂ„gra dagar sedan. Vi hade tacofrossa och lekte lekar. 

  
Tacos… Matgudens gĂ„va till folket. 

  
Enkelt och variationsrikt. Kan Ă€ta det flera dagar i rad! 

  
  
Att söta Lisa bjöd pĂ„ sig sjĂ€lv gjorde ju att Tacosen smakade Ă€nnu lite bĂ€ttre: 

  
Att göra grejer tillsammans med gruppen tycker jag skapar sammanhĂ„llning och en kĂ€nsla av tillhörighet. Jag trivs med de hĂ€r mĂ€nniskorna. 

Och jag fĂ„r skratta nĂ€r jag trĂ€ffar dem. En av de viktigaste ingredienserna i mitt liv. 

  
Nu ska jag trĂ€na pĂ„ förelĂ€sningen igen. Sen Ă€ta nĂ„got gott och ladda för trĂ€ning. 

Imorgon kommer du att fĂ„ en gĂ€stblogg! Och inte vem som helst; utan en tjej som har tĂ€vlat pĂ„ bĂ„de EM, VM och OS. 

Nyfiken? Vi ses imorgon dĂ„ :) 

Stor puss och kram ❀

Nadja 

  

  
  
  

Nästa sida »

Riogram

Kvitter

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.