Riovanschen
Riovanschen

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Blogg

KoM iGeN, LiVeT.

Vackra, kloka, varma vĂ€nner. 

Min tillflyktsplats nĂ€r ingenting annat hjĂ€lper. Tack för era tips och tankar pĂ„ mitt förra inlĂ€gg. 


Jag var för trött för att sĂ€tta mig och svara men jag satte pĂ„ skön musik och lĂ€ste vartenda ord ni skrev. 

Omtanke i alla dess former Ă€r bra och jag tror pĂ„ det. NĂ€r ”verklig” kontakt kĂ€nns jobbig, sĂ„ Ă€r en blogg fantastisk. Jag tror bara inte att man fĂ„r fastna i det. SĂ„ att det blir allt man har till slut. 

Men ibland kĂ€nns det som om att ni Ă€r dom enda som faktiskt förstĂ„r. 


Ni har varit med sĂ„ lĂ€nge. PĂ„ hela resan. Och det mĂ€rks uppenbarligen tydligt pĂ„ mitt sĂ€tt att skriva nĂ€r nĂ„got inte Ă€r som det brukar. 

Det Ă€r ocksĂ„ kĂ€rlek. En annan form bara! 

Men jag sĂ€tter högt pris pĂ„ det. 

MĂ„nga av er skrev att jag behöver vila. Det har jag inte gjort. 

Livet utanför pĂ„gĂ„r ju oavsett hur det hĂ€r inne ser ut. 

SĂ„ jag satte mig i bilen mot Kivik för att spela in en reklamfilm för min samarbetspartner RĂ„bergs Bil och Ford. 


Spelade Steve Earl:s ”the Galway Girl” pĂ„ högsta volym och kunde för första gĂ„ngen pĂ„ veckor dra ett andetag sĂ„ djupt att det nĂ„dde hela vĂ€gen ner i magen. 

De grönskande landskapen, de knoppande trĂ€den, skuggorna över vĂ€gen, de vida vyerna… Allt runt omkring bilen fick mig att komma ner i varv för en stund. 


Jag Ă„kte i skymningen och ville aldrig stanna. 

TĂ€nkte: ”nu drar jag. Om jag bara fortsĂ€tter framĂ„t, flera mil förbi Kivik… Vad skulle hĂ€nda dĂ„?” 

En vĂ€ldigt energirik tanke. Den dĂ€r tanken som sĂ€ger dig att du fortfarande faktiskt kan göra precis som du vill. Om du vĂ„gar. Om du tycker att det Ă€r vĂ€rt det. 


Jag kom pĂ„ att jag inte vill nĂ„gon annanstans. Jag vill bara vila lite. Köra fler mil i min bil. StĂ€nga av mobilen. Vara ensam med mig sjĂ€lv. TvĂ„ timmar och tjugo minuter senare kĂ€nde jag mig redo för nĂ€sta uppdrag. 


Killarna i filmteamet hade fixat mat till mig och rummet jag fick var litet men inbjudande och charmigt.  


Jag stĂ€llde klockan 04.10 och hade svĂ„rt för att somna. TĂ€nkte sĂ„klart att jag skulle försova mig. 

Hela tisdagen Ă€gnades Ă„t inspelning. PĂ„ hĂ€pnadsvĂ€ckande platser. Med bĂ„de soluppgĂ„ngar, lĂ„nga strĂ€nder, Sagan om ringen-skogar, skottlandsliknande kullar och soledgĂ„ngar. 


Allt pÄ en och samma gÄng.




SĂ„ nĂ€r jag kom hem igĂ„r natt, tvĂ€rdog jag. VĂ€skorna stĂ€llde jag i hallen. KlĂ€derna fulla med sand kastade jag av mig i badrummet och mascaran fick sitta kvar pĂ„ ögonfransarna. Ringen pĂ„ fingret och ”survivor-armbandet” runt handleden. Kroppen oduschad. 
Det var inte lĂ€ge att tĂ€nka pĂ„ dagen efter. Jag sket i allt. SĂ„ skönt det kĂ€ndes. 


I morse sov jag ut. StĂ€llde aldrig nĂ„gon klocka och mobilen var satt i flygplanslĂ€ge. 

Nu har jag kommit igĂ„ng och jag ska fĂ„ massage kl 13.00. Sen vĂ€ntar ett tufft styrkepass framĂ„t eftermiddagen. Jag samlar mina krafter pĂ„ alla sĂ€tt jag kan nu. 


Och jag lĂ€ngtar till ni fĂ„r se reklamfilmen! Jag tror att ni kommer att gilla den! ❀

Jag hoppas att bilderna Ă€r i rĂ€tt format idag. Annars fĂ„r ni lĂ€sa frĂ„n mobilen tills min webbmaster Fabbe har hittat felet. 



Onsdagen har kommit med sol till VĂ€xjö och livet stormar vidare. Heja oss! 

Puss och kram 

Nadja 



ReNSa MiG.

Rosorna framför mig har redan börjat hÀnga trots att jag fick dom igÄr. Det var aldrig nÄgon bra idé att stÀlla dom för nÀra ljusen.

Jag tÀnkte inte.


Min hjÀrna Àr trött. Jag Àr trött.

Jag kÀnner mig lite tom pÄ energi. LÄg. Har en kvalmig kÀnsla inom mig. Som om jag var svept i bomull. KÀnner mig inte sÄdÀr vaken och alert som jag brukar göra.


Kroppen Àr pigg och rör sig gÀrna snabbt. Men tankarna gÄr lÄngsamt. Jag har ingen energi att ta tag i smÄsaker och det mesta gör mig irriterad och less.

Det kĂ€nns som om att jag aldrig kommer ikapp. Inte hittar kĂ€nslan av att jag Ă€r vĂ€rd att vila. PĂ„ riktigt. Det finns alltid nĂ„got som ”mĂ„ste” göras.

Finns alltid nÄgot att snygga till, skicka ivÀg, svara pÄ, stÀda undan, plocka isÀr, hÀlla ut.

Hur vilar man upp en trött hjÀrna? Trötta tankar? Hur stÀdar man? FrÀschar till?

Hur fÄr man nytt brÀnsle?


Jag brukade veta hur jag skulle göra. Visste att en tripp hem till familjen skulle fÄ mig att mÄ bra, kunde alltid rÀkna med att skön musik och en bra bok skulle göra mig lugn. Visste att ett stortjut skulle rensa mig. Kunde utan att bli besviken förvÀnta mig att mina egna ord och tankar pÄ ett papper skulle samla mig.

VÀnner fyllde tomma depÄer. Skratt gjorde mig lÀttad. TÀnda ljus lockade fram det mjuka i mig.

Idag hjÀlper ingenting av det.


Jag tappar ord och glömmer saker. Ljusen nÀsta stör mig dÀr dom flammar med sina blekgula fÀrger. Borde dom inte brinna i mer rött?

Jag kan inte grÄta. För jag hittar inte in till kÀnslorna.

Jag hÀlsar inte pÄ familjen, för bara tanken pÄ att sÀtta mig i bilen som jag Àlskar, gör mig handlingsförlamad.

Jag kollar efter passande bilder till det hÀr inlÀgget och stör mig pÄ att jag bara mÄste skratta pÄ vartenda jÀkla bild. Vad Àr det med mig och kameror?!


Och varför fotar jag inte mer blommor och vackra vyer?

Jag bör boka den dĂ€r tvĂ€ttiden, dammsuga, rensa i mina trĂ€ningsvĂ€skor. Packa inför en reklaminspelning i Kivik imorgon. Svara pĂ„ mejl, gĂ„ ut med soporna, köpa ny linsvĂ€tska, Ă€ta nĂ„got…

Men jag sitter bara hÀr. Det Àr som om att jag har bly i det omrÄde dÀr beslutsamheten sitter.

Jag tĂ€nker pĂ„ det som Anders GĂ€rderud sa till mig en gĂ„ng: ”du mĂ„ste bli mer uppgiftsoritenterad Nadja. Bara gör det du ska. Inte tĂ€nka sĂ„ mycket”.

Den meningen har alltid fyllt mig med rÀtt energi. Har mÄnga gÄnger fÄtt mig att göra saker bara för att dom bara ska göras.

Men vad gör jag nÀr jag inte ens kommer igÄng av den?

Jag behöver bara vila. Just nu.

Det skulle vara sÄ otroligt skönt att med ett snyggt snitt öppna upp mig och spola rent dÀr inne. Alternativt göra en tarmrensning.

Mm, det skulle kÀnnas stÀdat.

TÀnk om man kunde rensa hjÀrnan pÄ samma sÀtt? Vem skulle gjort det dÄ? Hand upp.

Klockan nÀrmar sig 19.30. Det Àr söndag och Valborg och kommit med vÄren.

Jag behöver hitta ett nytt sÀtt att tanka energi pÄ. Jag tÀnker börja leta nu. Kommer du pÄ nÄgot sÄ vÀlkomnar jag dina meningar hÀr.

Kram frÄn en trött 




BLaNDaDe KĂ€NSLoR.

Det doftar nybakade scones i lÀgenheten och kaffebryggaren bubblar sÄdÀr hÀrligt som bara en kaffebryggare kan.

Jag och Leo (hon kom spontant igÄr kvÀll) fortsÀtter gÄrdagen som vi avslutade den.


Enda skillnaden Àr att Elli inte Àr pÄ besök.

Och det serveras inga chips till frukost. Jag Ă€r visserligen en allĂ€tare och stoppar allt utom skaldjur i munnen, men chips till frukost… DĂ€r gĂ„r till och med min grĂ€ns.


IgÄr hade jag full vilodag frÄn trÀningen och passade pÄ att styra bilen mot Falkenberg och min revisor som bor dÀr.

TvÄ timmar dit och tvÄ timmar hem igen gjorde mig gott. Rullande hjul under kroppen fÄr mig alltid pÄ bra humör. Jag spelar min bÀsta musik, funderar pÄ saker i livet som jag inte annars har ro att fundera pÄ och ibland avverkar jag viktiga samtal.


Min revisor, Bengt, bidrar alltid till blandade kÀnslor inom mig.

Jag bÄde gillar att trÀffa honom och avskyr det pÄ samma gÄng. Jag Àr sÀmst med papper men han hjÀlper mig att hÄlla koll. Men det betyder Àven upplÀxning ibland. Och jag kÀnner mig alltid som ett skolbarn pÄ tolv Är nÀr det hÀnder.


Som tur Àr sÄ skiljer han perfekt pÄ privat och jobb och Àr vÀrldens lilla sköning nÀr vi lÀgger papprena ifrÄn oss.

Idag Àr det Valborg och jag Àr sÄklart nyfiken pÄ hur du ska vÀlkomna vÄren! Blir det bÄl, eldar och dans? Eller en lugn kvÀll hemma? Finns det fler sÀtt att fira pÄ sÄ berÀtta. Min lÀngtan efter att fÄ fira nÄgot just idag Àr inte sÄ stor, men med lite inspiration sÄ löser sig allt.


TrÀningsmÀssigt sÄ ser jag fram emot ett lÀngdpass och ett spjutpass i eftermiddag. LÀngden har gÄtt vÀldigt bra och det pirrar i magen inför varje pass. Jag ser framstegen tydligt nu.


Medan jag trÀnar pÄ hemmaplan sÄ Àr min trÀningskompis Lisa i Italien för att köra sin första mÄngkampstÀvling för Äret.

Och hon gör det bra! Detta Àr hennes inledning:

HĂ€ck – 14.35

Höjd – 1.72

Kula – 12.12

200 m – 25 sekunder


Med tanke pÄ att det Àr sÄ tidigt pÄ sÀsongen och att det Àr första mÄngkampen sÄ Àr jag imponerad.

Och om hon fÄr ihop dagens tÀvlingar (lÀngd-spjut-800m) sÄ kan det rÀcka hela vÀgen totalt till ett EM-kval!

SÄ nu jÀklar hÄller vi tummarna kollektivt hÀr.


Sconesen stÄr rykande framför mig nu. Kaffekoppen Àr fylld till bredden och jag kan inte lÀngre ignorera kurret i magen.

Nu kÀkar vi!

Puss pÄ nosen och kram. 






Att DöVa oRoN.

Timmarna rusar, dagarna swishar förbi och blommor slÄr ut i hopp om vÀrme och nÀring.

Jag lÀser era kommentarer och blir lika glad varje gÄng. Dricker mitt kaffe och försöker att döva en smygande oro.


Efter styrkepasset igÄr (som visserligen gick GRYMT bra!) sÄ fick jag oerhört ont i ryggslutet.

En molande men samtidigt huggande smÀrta. En smÀrta jag har kÀnt ett tag men som jag alltid har haft under kontroll. IgÄr kunde jag inte resa mig upp efter sista övningen.

Varje gÄng jag böjde mig ner sÄ tappade jag andan. Fick inte luft.

Förmodligen ligger nÄgot fel och jag behöver trÀffa min naprapat Jocke för att fÄ ordning pÄ det.

Jag försöker att inte stressa upp mig. Jag har ju haft krÀmpor i kroppen tidigare och vet att det kommer och gÄr. Och det försvinner sÄ fort jag Àr smart och försiktig pÄ precis rÀtt stÀlle.


Det positiva med trÀningen just nu Àr att jag hela tiden kÀnner att passen jag gör, slÄr varandra: lite snabbare varje gÄng, lite starkare varje dag. Det Àr en bra trend. Det finurliga Àr att hÄlla det sÄ över tid.

Livet dÄ? I övrigt alltsÄ.


Det Àr gott just nu. Jag har trÀffat vÀnner hÀr i VÀxjö som kan fÄ mig att tÀnka pÄ annat mellan passen. Jag kÀnner för att umgÄs mer och jag har bokat in flera spÀnnande förelÀsningar.

Att fĂ„ komma ut och förelĂ€sa ÄLSKAR jag. Jag fĂ„r prata med dig, berĂ€tta min historia, dela en kram och förhoppningsvis skĂ€nka lite hopp. Jag har i dagslĂ€get preliminĂ€rt bokat in bĂ„de Malmö och BorĂ„s.


Att ha andra saker vid sidan om trĂ€ningen tror jag Ă€r viktigt. Även om jag trĂ€nar pĂ„ heltid, tack vare mina fantastiska  samarbetspartners, sĂ„ kĂ€nner jag att sjĂ€len mĂ„r bra av att fĂ„ kontakt med vĂ€rlden utanför ocksĂ„.

Att mina vÀnner frÄn olika stÀder kommer och hÀlsar pÄ mig gör mig ocksÄ lycklig. Det Àr svÄrt att tÀnka nytt och se lösningar pÄ funderingar jag har nÀr jag sitter i min ensamhet. Tillsammans med andra blir jag sÄ mycket mer.

Idag sitter jag och hÄller tummarna lite extra för att Leo ska fÄ sin tumme ur röven och lÀmna Karlskrona för VÀxjö.

Och fÄr jag ihop det med mina sysslor sÄ funderar jag pÄ att dra hem till mamma, Allan, pappa, Gisela och familjen i helgen. Dom Àr ju trots allt bara en timme bort. Men ibland kÀnns det som att det krÀvs sÄ mycket för att faktiskt komma ivÀg.

Jag kan inte förstÄ att jag pendlade fram och tillbaka i sÄ mÄnga mÄnader innan! Det bevisar ju bara hur snabbt vi vÀnjer oss vid vissa saker. NÀr jag inte ifrÄgasÀtter det jag gör, sÄ bara gör jag det. Nu undrar jag hur jag pallade. Efter tunga pass satt jag 1 timme i bilen utan att blinka.


Nu orkar jag knappt ta mig till lĂ€genheten 5 minuter bort frĂ„n trĂ€ningsanlĂ€ggningen… BekvĂ€m, Ă€r ordet du tĂ€nker pĂ„ va?

Min förmiddag idag kommer att bli lugn. Eller ja, lugn frÄn trÀning och kroppslig belastning. Jag har mÀngder med papper, mejl och planering som ska tas om hand.

Tydligen har jag en lugn vecka i trÀningen. Den hade jag missat i min iver att fortsÀtta framÄt. Men den kunde inte komma mer lÀgligt med tanke pÄ ryggen.

SÄ idag blir det bÄl och stabilitet pÄ eftermiddagen tillsammans med Erica.


EfterĂ„t vĂ€ntar en pingismatch som har varit inbokad nĂ„gra dagar. Givetvis pĂ„ HPC dĂ€r jag trĂ€nar sĂ„ att jag inte ens hinner tĂ€nka ordet ”omstĂ€ndigt”.

PÄ fredag hÀnder en annan spÀnnandee sak: min trÀningskompis Lisa har Äkt till Italien för att köra Ärets första sjukamp! Och vi ska sÄklart heja fram henne med allt vi har!


Personligen sÄ tror jag att hon kan prestera vÀldigt bra. Jag har sett henne trÀna i mÄnga mÄnader nu och det hÀr Àr en tjej att hÄlla ögonen pÄ.

Nu skriker magen efter mat. Denna kropp Ă€r full av behov. Kan jag döva nĂ„got av dom sĂ„ gör jag gladeligen det. Är stormförtjust i mat.

Ha den bĂ€sta dagen och om du kan: krama nĂ„gon! ❀

Puss puss

Nadja 



MiN TiD.

Solen skiner! Detta vÀder som bara inte kan bestÀmma sig.

Det Àr som PMS, upp och ner. Glatt och grÄtt.

SjÀlv Àr jag stabil.

 


Försöker bara förgÀves att hitta rÀtt instÀllning hÀr pÄ bloggen. Bilderna verkar bli i fel format. Och jag fattar verkligen ingenting. Om du lÀser frÄn mobilen sÄ Àr det lugnt. Men frÄn datorn blir allting bara fel.

HjÀlp mig!!

FörstÄr att det blir astrist att lÀsa nÀr bilderna Àr som flaggstÀnger.

Förutom konstiga bilder och format som inte vill samarbeta sÄ har jag har en kropp som hÀnger med igen.

Jag har pressat den ett tag. Testat av den. Kört mycket trÀning och har kunnat gÄ framÄt. Det Àr dock alltid en lek med fram och bak.


Som ung idrottare mĂ€rkte jag aldrig av det pĂ„ samma sĂ€tt. Det var sĂ„ mycket att bara ”kötta pĂ„”. Men med Ă„ldern (och mĂ„nga Ă„rs trĂ€ning) sĂ„ förstĂ„r jag att jag behöver vara mer lyhörd.

I helgen förelÀste jag som du vet. Och nÀr jag kom hem sÄ messade jag direkt till Agne. Jag ville hoppa lÀngd! Denna gren som ligger mig sÄ varmt om hjÀrtat.


Denna explosiva rörelse som krÀver en hel del av kroppen men som ger sÄdana frihetskÀnslor att jag bara vill göra det varje dag.

Det skulle sÄklart inte fungera. Men jag studsar runt mentalt inne i huvudet.


LÀngd och förelÀsning har gjort mig glad veckan som gick. Och meddelanden har gjort mig ledsen. Jag kÀnner att jag vill sÀga en sak sÄ att jag kan fÄ lite förstÄelse ocksÄ.

Jag försöker att svara kommentarer, mejl och sms sÄ gott jag kan. Men ibland hinner jag inte med. Speciellt inte nÀr det Àr djupa och lÄnga meddelanden. Jag har förstÄtt att en del blir arga och besvikna nÀr jag inte svarar. Men jag har inte alltid den tiden.


Jag fÄr nya meddelanden varje dag och nÀr jag vÀl har svarat pÄ ett sÄ fÄr jag svar pÄ det ocksÄ. Det Àr aldrig av ointresse eller kallt hjÀrta som jag inte svarar. Jag mÄste bara göra annat ocksÄ.

Eftersom jag har valt att inte ha nÄgon annan som sitter med mina meddelanden och kommentarer, jag gillar nÀr det blir personligt, sÄ blir det tyvÀrr sÄhÀr ibland. Men jag kan inte ta att man skriver till mig att jag inte svarar för att jag inte bryr mig eller att det upplevs nonchalant. Jag Àr bara en person. Och jag försöker att skicka ut sÄ mycket kÀrlek och hejarop jag bara kan.


Jag hoppas att du Ă€ndĂ„ kan kĂ€nna det ❀

VÀgen tillbaka bestÄr idag av styrketrÀning. Jag behöver fÄ in mer power i benen! KÀnner det sÄ tydligt nÀr jag hoppar. Jag flyger lÀtt men saknar det rÀtta trycket.


Och sÄ skriker en ny hög av tvÀtt pÄ mig. DET skulle jag kunna anstÀlla nÄgon till: fixa allt det dÀr vardagliga som oftast blir bortprioriterat. Jag kan inte gÄ runt som en skitgris.

Min webbmaster Fabbe har svarat om bilderna sÄ snart ska det vara ordnat. Vi fÄr ha lite tÄlamod bara.

Puss pÄ nosen och en önskan om en bra dag!

Nadja 



YSTaD GaV KĂ€RLeK.

Söndagspuss! 

Du som har hĂ€ngt med ett tag vet att jag försvinner sĂ„ fort jag fĂ„r ”för mycket”att göra.

Denna veckan har varit sĂ„. 

Jag har varit i Ystad för tvĂ„ förelĂ€sningar. 


Fantastiska Daniela pÄ Run Your Life styrde upp allting tillsammans med sin man Kostas.


Jag hade bĂ„de min smyckesdesigner Regina GrĂ€ns och superfilmaren Magnus (www.vagentillbaka.com ) med mig. 


Vi skĂ€mdes bort pĂ„ Ystad Saltsjöbad och njöt av de godaste hamburgare du kan tĂ€nka dig. 



TyvĂ€rr tog vi inga behandlingar, för jag kommer direkt in i tĂ€vlings-mode nĂ€r jag ska förelĂ€sa och vill helst bara sitta ifred… Stackars Regina. 

Jag vill gĂ„ igenom mina bilder, prata högt för mig sjĂ€lv och hitta dom rĂ€tta kĂ€nslorna. 


Och eftersom förelĂ€sningen Ă€r sĂ„ pass kĂ€nslomĂ€ssig för mig sĂ„ Ă€r jag alltid helt slut efterĂ„t. Orkar aldrig göra nĂ„gonting och kĂ€nner mig nĂ€stan lite uppsliten. 

Just denna förelĂ€sningen var vĂ€ldigt speciell för mig. För jag hade stora delar av min familj pĂ„ plats. Bland annat mamma, som aldrig har sett den tidigare. Och syster Daniela (Bissan) satt lĂ€ngst fram… 

Under vissa partier i förelĂ€sningen kunde jag inte kolla Ă„t deras hĂ„ll. 


Jag brukar fĂ„ tĂ„rar i ögonen nĂ€r jag berĂ€ttar min story, men att stĂ„ och böla högt och ljudligt kĂ€ndes inte som ett alternativ. 


Jag vet ocksĂ„ att ett flertal av er, mina lĂ€sare, var dĂ€r. Och hjĂ€rtat svĂ€mmar över nĂ€r ni kommer fram och hĂ€lsar pĂ„ mig och berĂ€ttar att ni följer den hĂ€r resan. 


Lisa R, kom ihĂ„g vad du lovade 😉 


Min samarbetspartner ATEA hade ocksĂ„ folk pĂ„ plats. Det brukar skrĂ€mma mig inledningsvis nĂ€r nĂ„gon har hört förelĂ€sningen flera gĂ„nger. För jag tĂ€nker alltid att det Ă€r svĂ„rt att fĂ„ det att kĂ€nnas naturligt dĂ„. Men sĂ„ fort jag sĂ€ger första meningen och kommer in i min egen vĂ€rld sĂ„ glömmer jag bort dom tankarna. 



VĂ€ldigt mĂ„nga TACK till dig som tog dig tiden att komma och lyssna pĂ„ mig i Ystad ❀



Den hĂ€r skylten jag hĂ„ller i fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ en rolig grej. Direkt nĂ€r min syster Bella sĂ„g den och hade fĂ„tt ögonkontakt med mig sĂ„ sa hon: du, den dĂ€r skylten stĂ€mmer inte. Jag har slagit dig i lĂ€ngdhopp. 

Och jag skrattade Ă„t hennes rappa kommentar. En perfekt kĂ€ftsmĂ€ll att fĂ„ precis innan jag skulle upp pĂ„ scenen. 

Nu blir det trĂ€ning! Jag behöver ju se till att syster inte fĂ„ rĂ€tt fler gĂ„nger: jag ska trĂ€na lĂ€ngdhopp. 

KĂ€rlek, puss och kram 



NĂ€RHeTs-KnaRKaR.

Kylan och regnet hĂ€nger över VĂ€xjö och jag fryser. 

Men jag Ă€r full av kĂ€rlek. 

  
Dagarna med Alex pĂ„ besök har gjort mig gott och jag gick sönder lite nĂ€r hon Ă„kte hem igĂ„r. 

Det blev sĂ„ mĂ€rkbart hur mycket jag saknar henne nĂ€r hon inte Ă€r hĂ€r och hur ensam jag faktiskt Ă€r i den hĂ€r staden. 

  
Med en bĂ€sta vĂ€n nĂ€ra blir allting möjligt, allting blir roligt och allting kĂ€nns tryggt. 

Det Ă€r sĂ„ mĂ€rkligt att du kan trĂ€ffa en enda person och att du kan kĂ€nna att det hĂ€r Ă€r allt du behöver för att mĂ„ bra. 

Skratten, det dĂ€r lĂ€ttsamma och enkla, det spontana och livfulla. 

  
Jag saknar dig redan, Alex. 

Vad har vi gjort dĂ„? Visst vill man Ă€ndĂ„ veta vad som Ă€r sĂ„ jĂ€vla roligt? 

HÀr ska du fÄ!

Min vardag Ă€r trĂ€ning. 

  
Och ingenting av den blir annorlunda bara för att jag har besök. 

Det som dĂ€remot blir annorlunda Ă€r att trĂ€ningen gĂ„r SÅ mycket bĂ€ttre nĂ€r jag mĂ„r pĂ„ riktigt bra. 

  
TrĂ€ning för mig handlar om energi. NĂ€r jag Ă€r med energikĂ€llor sĂ„ har jag mĂ€ngder med ork att trĂ€na hĂ„rt. Och jag kan samtidigt slĂ€ppa trĂ€ningen sĂ„ fort jag gĂ„r ifrĂ„n den. 

Ett dĂ„ligt pass behöver inte begrava mig. 

  
NĂ€r jag Ă€r ensam analyserar jag för mycket. Springer in i framtiden och blir stressad. 

NĂ€r jag har mina vĂ€nner nĂ€ra blir jag mer hĂ€r och nu. 

  
  
Att vi Ă€r en grupp som trĂ€nar tillsammans pĂ„verkar mig ocksĂ„ positivt. 

Agne och staben har försökt att se till att vi aktiva kan köra pĂ„ samma tider. Det ger mig alltid en go kĂ€nsla. 

  
  
Även om vi kanske inte alltid gör samma saker sĂ„ Ă€r vi Ă€ndĂ„ pĂ„ plats. Kan snacka lite skit mellan set och reps. Bara kĂ€nna gemenskap i det vi hĂ„ller pĂ„ med. 

  
  
Äta lunch tillsammans efter trĂ€ningarna, boosta den som Ă€r lĂ„g, gratta den som Ă€r grym. 

  
Ja, du fattar sĂ€kert grejen… Jag har bara ett behov av att skriva av mig idag. 

  
Har ett behov av att hĂ„lla dig kvar hĂ€r. 

HÄlla dig kvar i en fotbollsmatch som vi sÄg.

  
En middag trÀningsgruppen hade.

  
  
  
Ett hĂ„r som slingades. 

  
Givetvis av allt-i-allon Alex!

  
Och en spelkvĂ€ll som innebar förlust. 

  
   
Jag skulle sĂ„klart kunna skriva tusen rader till. Men det finns ju annat i livet ocksĂ„, tydligen. 

SĂ„ nu sĂ€tter jag sprĂ€tt pĂ„ den hĂ€r mĂ„ndagen. 

Stor kram ❀

Nadja 

  

HĂ€FTiGT BReV.

Vad gör vi? Nu kör vi! 

  
Halva veckan har gĂ„tt och vi gör det bra, eller hur? Vi lever och frodas. 

Och Alex hĂ„ller mig pĂ„ tĂ„ precis hela tiden. GĂ„r inte ens tio minuter innan vi börjar garva Ă„t nĂ„got. Utmattande. 

  
IgĂ„r var en STOR dag för mig. 

Jag fick lĂ€gga ett hĂ€ftigt brev pĂ„ postlĂ„dan. Och inte vilket som helst: 

  
Ett brev som jag aldrig kommer att skicka i hela mitt liv igen. 

  
Jag har skickat in pass och personuppgifter till SOK inför sommarens OS i Rio. 

Det betyder egentligen ingenting förutom att allt mĂ„ste vara förberett om jag mot alla odds skulle kvala in. Det som Ă€r fint Ă€r att det Ă€r nĂ„gon pĂ„ SOK som faktiskt tror pĂ„ att det Ă€r möjligt. NĂ„gon mer Ă€n jag, som har tĂ€nkt: ”man ska aldrig sĂ€ga aldrig”. 

  
Förutom passkopior och lĂ€ckra brev sĂ„ fĂ„r min kropp jobba hĂ„rt just nu. 

Jag har trĂ€ningsvĂ€rk igen och ojjar mig medan Alex fnittrar och masserar bĂ€st hon kan. 

  
Vi kan trĂ€na ute eftersom VĂ€xjö bjuder pĂ„ 16 grader och sol. 

  
  
Jag gillar att springa ute. Den Ă€r en sĂ„dan frihetskĂ€nsla. Som om att jag Ă€r ett kraftfullt litet djur i en djungel. PĂ„ jakt efter sitt byte. Med vinden som viner Ă„t alla hĂ„ll. 

  
Ivrigt pĂ„hejad av min sidekick Alex och resten av flocken. 

”Kom hem med nĂ„got gott” hör jag dom sĂ€ga. 

Nej. Stopp. Nu skenade jag ivĂ€g. 

Man kan inte skĂ€mta i text sĂ„hĂ€r. 

  
Jag skulle kört lÀngd nu pÄ morgonen, hade jag tÀnkt:

  
Men jag vaknade av att jag inte kunde gĂ„ och tackade gudarna för att coach för en gĂ„ngs skull hade lagt sig innan midnatt igĂ„r. 

Nu blir det lĂ€ngd och lopp pĂ„ kvĂ€llen istĂ€llet. Och sĂ„ fĂ„r kroppen komma igĂ„ng i sin egen takt under dagen. 

Jag tĂ€nker inte gĂ„ och skada mig nu bara för att jag har en ivrig vilja. 

  
Nu serveras det Ă€ggsmörgĂ„s hĂ€r och jag behöver fokusera. 

Vi hörs snart igen ❀

Puss och kram 

  

  
  
  

Nästa sida »

Riogram

Kvitter

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.