Riovanschen
Riovanschen

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Blogg

Är DeT MiN Ă„NGeST? 

Tjo sĂ„ det svĂ€nger! 


Midsommar 2016 Ă€r till Ă€nda och jag kĂ€nner mig frĂ€sch som en nyponros. Sov visserligen till 11.00 idag men det beror mer pĂ„ allsĂ„ngen igĂ„r Ă€n nĂ„got annat. 


Bissan frĂ„gade entusiastiskt om vi skulle sjunga ihop och jag hakade pĂ„ direkt. Hon gjorde en spellista med power-ballader och vi dansade dramatiskt och skrek ut allt inom oss. 


Mamma anslöt efter ett tag och vevade med armarna i nĂ„gorlunda takt. Utbrast stolt: ”det hĂ€r Ă€r mina döttrar! Titta pĂ„ dom! Det Ă€r mina tjejer det!” 

Mitt i allt kom Kristina frĂ„n DuvemĂ„las ”du mĂ„ste finnas” och mamma stannade upp i berömmet: 

”Nej hörni, det dĂ€r har jag inte lĂ€rt er. Ni Ă€r inte beroende av nĂ„gon. Sluta sjung den dĂ€r!” 

Haha, vi skrattade sĂ„ gott. 

Medan vi vrĂ„lade ut över sjön simmade Leo lugnt och stilla runt i den. 


Killarna stack ut med bryggbĂ„ten. Trötta pĂ„ att lyssna pĂ„ alla Ă„ngest och brustna-hjĂ€rtan-lĂ„tar. 


Eller ocksĂ„ kanske för att mamma krĂ€vde 200.000 i intrĂ€de för att fĂ„ njuta av vĂ„r förestĂ€llning. ”Casha upp nu. Det hĂ€r Ă€r once-in-a-life time”.

Vi sjöng Whitney Houston, Rod Stewart, Jennifer Rush och Tina Turner. Och mamma undrade förtvivlat om det var hon som hade gjort oss till sĂ„dana kĂ€nslomĂ€nniskor. 


”Har jag applicerat min Ă„ngest pĂ„ er nĂ€r ni vĂ€xte upp? Är det dĂ€rför ni inte Ă€r rationella?” och sĂ„ skrattade hon sĂ„dĂ€r hjĂ€rtligt. PĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet som bara mamma kan. 

Resten av dagen handlade bara om att hĂ€nga runt. 



Lunch hos pappa, sol pĂ„ grĂ€smattan, egenbakade pizzor och trĂ€ningsvila. 


HĂ€ngmatta, myggbett, bad och melonfrossa. 


Djupa diskussioner om livet och kĂ€rleken, namn pĂ„ kommande barn och spontana tupplurar. 

 Fotboll, fiske och massagestunder.


Jag har haft trĂ€ningsfritt i tvĂ„ dagar och det har gĂ„tt sĂ„ snabbt. Jag har riktigt njutit av att inte ha tider att passa och att bara kunna göra vad jag vill av dagarna. Jag trodde inte det nĂ€r jag lĂ€ste pĂ„ programmet att jag skulle fĂ„ vila. 

Men det har gjort mig gott. Och idag ska jag köra snabbstyrka. 


Jag kommer att köra den hĂ€r i Karlskrona och Ă„ka hem först imorgon igen. För pĂ„ kvĂ€llen vĂ€ntar lĂ€ngdhopp och bĂ„de Agne och jag Ă€r pĂ„ hugget och laddade. 


Veckan som inleds Ă€r viktig för mig. 

Nu tackar jag för uppmĂ€rksamheten och slĂ€nger mig i soffan. Jag ska ringa FaceTime! SĂ„ jĂ€kla mysigt. 

Puss och kram till dig ❀







HĂ€R ViLL Du Va.

Gullegoding! 

30 graders vĂ€rme cirkulerar omkring mig och jag svettas pĂ„ vartenda del av kroppen. 

Jag Ă€r en sĂ„dan som gillar att svettats. Skit ut – nytt frĂ€scht in, tĂ€nker jag alltid. 


Jag vet att du har fullt upp idag men chansar Ă€ndĂ„ och kikar in med lite god energi och kĂ€rlek. Man vet aldrig vem som behöver den. 

Jag vill berĂ€tta om midsommar. 

Killarna sitter just nu och kollar fotbolls-EM och resten av brudarna Àr ute vid bryggbÄten och skÄlar med Allan som pass-opp.

Jag passar tydligen inte in nĂ„gonstans men hĂ€r kĂ€nner jag mig hemma. 


Det blev sĂ„ roligt igĂ„r. Speciellt eftersom min Ă€lskade lillasyster Bissan och hennes kille med svĂ€rförĂ€ldrar kom. 

Bissan… Denna lilla crazy girl. 


Det Ă€r intelligens, humor, vĂ€rme och ironi i en alldeles perfekt blandning. Jag vet att det Ă€r svĂ„rt att beskriva en annan mĂ€nniska sĂ„ att man verkligen förstĂ„r. Man behöver sjĂ€lv trĂ€ffa personen i frĂ„ga. 

Men jag Ă€r 100% övertygad om att du hade Ă€lskat henne. 


Och hon Ă€r lyckligt lottad: bĂ„de killen och svĂ€rförĂ€ldrarna passar som handen i handsken i den hĂ€r galna familjen. 


Alla gÄr runt och gör sitt. Gör det man njuter av, strÄlar samman ibland, Àter tillsammans, drar ett skÀmt, badar, smyger Ät sidan nÀr det blir för mycket och kommer tillbaka in i en dans.

Avslappnat. 

Vi skulle spelat kubb igĂ„r men det blev bad istĂ€llet. 


Och jag blev sĂ„ oförklarligt trött att jag smet ivĂ€g för att sova en timme. Vet inte vad som hĂ€nde men jag kunde inte hĂ„lla ögonen öppna. 

LĂ„g och sov nĂ€r Bissan stormade in i rummet: ”JassĂ„! Det Ă€r HÄR du Ă€r! Din jĂ€vel, upp med dig” och sĂ„ tryckte hon en kudde i ansiktet pĂ„ mig. 

”Allan sa att du förmodligen smitit hit…” 

Hrm. Varför röjer man mitt gömstĂ€lle sĂ„dĂ€r? 


Jag fick lydigt gĂ„ upp. Klunkade iskall coola och kom in i matchen igen. Cola var för övrigt det största firandet igĂ„r. Men det gör inget – det Ă€r bara gott en gĂ„ng var femte mĂ„nad ungefĂ€r. 

Man riktigt kĂ€nner hur tĂ€nderna frĂ€ts sönder. Eller hur? 

Nu ska ni fĂ„ en bildbomd frĂ„n igĂ„r. Jag önskar att jag kunde lĂ€gga upp videos ocksĂ„, för jag ligger inne pĂ„ nĂ„gra riktigt giftiga. 


Men det fĂ„r bli i nĂ€sta version av den hĂ€r bloggen. 

Det Ă€r bra att spara ett ess i rockĂ€rmen har jag hört. 






Visst ser det hĂ€rligt ut? Den ljusa skönheten pĂ„ bilden hĂ€r ovan Ă€r min brors tjej Emma. Lika bra att ni fĂ„r lĂ€ra kĂ€nna henne ocksĂ„. 


Polen leder för övrigt EM-matchen med 1-0 om ni undrar…. 



NĂ€ du, nu har vi hĂ€ngt klart hĂ€r. Det Ă€r midsommardag och den största kramen idag skickar jag till Towe som kĂ€mpar pĂ„ sĂ„ hĂ„rt ❀

Hoppas du fÄr en lekfull och rolig dag. Jag draaaaaar.

Puss och kram frĂ„n SkĂ€rvaboda 








YeS YoU CaN.

G L À D  M I D S O M M À R 


Solen har prickat in formen perfekt och jag vaknade av vĂ€rmeslag och en mamma som dammsög febrilt ute i vardagsrummet. 

Plock, dunk, puts, stĂ„nk och snabba fötter mot trĂ€golvet. 

Jag vaknade för tidigt och lĂ„g och höll andan för att hon inte skulle mĂ€rka att jag slagit upp dom bruna. DĂ„ skulle jag sĂ€ttas i arbete direkt och jag Ă€r verkligen inte en gasell pĂ„ morgonen. Jag har lĂ„ng startstrĂ€cka. 

Och idag var det Ă€nnu vĂ€rre Ă€n vanligt. Rekord i trĂ€ningsvĂ€rk! Och vet du varför?? 

För igĂ„r sprang jag över hĂ€ckar och med blockstarter! Mitt första lopp sedan november förra Ă„ret och det tredje pĂ„ över tre Ă„r. 


Du vet ju att jag fick problem med hÀlsenan senast jag försökte springa hÀck pÄ riktigt och vi drog i handbromsen direkt.

Var tvungen att ta bort all löpning i ungefĂ€r tvĂ„ mĂ„nader och har inte sprungit hĂ€ck sedan dess. 


Men nu Ă€r jag alltsĂ„ on fire igen. Och mitt mĂ„l att klara av en hel mĂ„ngkamp nĂ€rmar sig. Jag kastade spjut innan och efter det gick Agne och jag ner pĂ„ löparbanorna för att testa kroppen. 


Som vanligt en iskall coach: ”det Ă€r bara att köra Nadja, du Ă€r sĂ„ stark nu”. 

Med ett litet pirr, ingen rĂ€dsla och med större sjĂ€lvförtroende sĂ„ kunde jag ta mig över 84 cm (tĂ€vlingshöjden pĂ„ hĂ€ckarna) pĂ„ en gĂ„ng. 


TĂ€nk sĂ„ stor skillnad trĂ€ning under tid kan göra: jag kĂ€nner mindre tveksamheter nĂ€r jag vet att jag har trĂ€nat bra. Jag blir tuffare. FĂ„r en annan attityd. 


Block och tre hĂ€ckar blev min uppgift. Men nĂ€r jag sprang loppen sĂ€nkte vi hĂ€ckarna till 76 cm. NĂ€sta pass blev jag lovad att fĂ„ testa 84:orna. High five! 


Dessutom fick jag en present av Agne. Men den fĂ„r ni veta mer om sĂ„ fort jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att jag kan ta emot den. SjĂ€lvklart handlar det om idrott och det jag helst av allt vill. Ni kommer att fĂ„ ledtrĂ„dar lĂ€ngs med vĂ€gen. 

Jag vet, det Ă€r för jĂ€vligt att göra sĂ„dĂ€r… Men överraskningar Ă€r roliga och du kommer att gilla den nĂ€r du vĂ€l fĂ„r veta! 

SĂ„. Det Ă€r midsommar och du har sĂ€kert planer. Vad stĂ„r pĂ„ schemat? Hur mĂ„nga grodhopp ska du göra? Hur mycket nubbe blir det? 


Gör du kransarna sjĂ€lv? Gillar du sillen? Blir natten lĂ„ng? Eller strejkar du och lĂ„ter dagen vara en vanlig dag? 

SjĂ€lv kommer jag att vara spontan. Min syster Bissan kommer till mamma och Allan, tillsammans med sin kille och hans förĂ€ldrar och jag vill gĂ€rna trĂ€ffa dom. 

SĂ„ jag hĂ„ller mig hĂ€r till en början. Sen fĂ„r vi se om jag hĂ€lsar pĂ„ syster Paula och hennes del av slĂ€kten. 

Huvudfokus blir hur som helst att mĂ„ bra och ta det lugnt. Jag vill vara som en bomb av energi nĂ€sta helg nĂ€r jag ska tĂ€vla. Jag laddar upp kraft för det redan nu och ser till att varje dag rĂ€knas. Jag vill inte slarva med nĂ„got. Allra minst sömnen. 

Nu ska jag torka bord och Ă€ta frukost. Jag kommer ocksĂ„ att hĂ„lla tummarna under tiden. För idag tĂ€vlar Jessi i mĂ„ngkamp igen och det Ă€r alltid lika spĂ€nnande. 

HĂ„ll en tumme ni ocksĂ„! 

Midsommarpuss ❀



BLow Me.

Ny vecka, mĂ„ndag eftermiddag, 2016 och tiden tickar pĂ„… Midsommar vĂ€ntar runt hörnet. Är du laddad? 


SjĂ€lv fick jag en chock. NĂ€r mamma sa att det snart Ă€r midsommar satte jag i halsen. Det kan inte vara midsommar redan! Jag Ă€r inte redo. 


Jag har inte planerat nÄgot. Och framförallt: jag vill ju tÀvla. Jag vill inte fira midsommar. Jag vill inte tappa en tÀvlingshelg för att Àta potatis och sill.

Jag funderar pĂ„ att öppna en tĂ€vling under midsommarhelgen. ”SpĂ€nstiga, nyktra smĂ„ grodorna” ska den heta och det ska bara vara hoppgrenar. Folk fĂ„r komma och kolla fulla och glada, vrĂ„la och klappa hĂ€nderna sĂ„ mycket dom vill. FörstĂ„ trycket i en sĂ„dan publik? 

StĂ„pĂ€ls. 


Jag var inte i nĂ€rheten av stĂ„pĂ€ls i helgen. TyvĂ€rr. Kroppen kĂ€ndes rapp och pigg men jag hanterar inte vindarna speciellt bra. Jag Ă€r inte sĂ„ sĂ€ker pĂ„ min ansats Ă€nnu att jag kan springa likadant hela tiden nĂ€r det varierar mellan -1,5 och + 2.0. 


Det blir minst en fot skillnad framme vid plankan och jag trampar över eller kommer för lĂ„ngt ifrĂ„n. 

Men det Ă€r sĂ„nt hĂ€r jag fĂ„r jobba med nu tills jag blir sĂ€kerheten sjĂ€lv igen. Ansatslöpning har alltid varit min grej tidigare. Jag var nĂ€stan alltid perfekt pĂ„ plankan. Men dĂ„ hade jag trĂ€nat mĂ„nga timmar ansats och rytm och det har jag inte gjort pĂ„ samma sĂ€tt nu. 


SĂ„ Agnes eviga kommentar om tĂ„lamod fĂ„r lugna mig idag. 

Jag var förbannnad igĂ„r efter att ha stannat pĂ„ 5.56 men samtidigt sĂ„g jag att ettan, Moa, var lika frustrerad efter 5.66 och visste att hon hade hoppat runt 6 meter förra helgen. Jag fick ta hjĂ€lp av hennes resultat för att fĂ„ bekrĂ€ftelse pĂ„ att jag Ă€ndĂ„ hade mer i kroppen. 


Och att jag Ă€r i nĂ€rheten av sĂ„ duktiga tjejer Ă€r ocksĂ„ positivt. DĂ„ kommer snart mina resultat ocksĂ„. 

Överraskningen för dagen stod Eva-Lotta och hennes man för! 


NĂ€r ni blogglĂ€sare dyker upp i verkliga livet kĂ€nner jag mig sĂ„dĂ€r varm och lycklig. Jag har trĂ€ffat Eva-Lotta tidigare men det var senast nĂ€r jag var sjuk och hon har ju aldrig sett mig tĂ€vla. Det var sĂ„ sött att se dom sitta uppe pĂ„ grĂ€set pĂ„ kullen i publiken och le. 


I morse stötte jag kula. Hade fruktansvĂ€rt ont i kroppen nĂ€r jag vaknade och trodde inte att det skulle funka, men efter en lĂ€ngre uppvĂ€rmning vaknade systemet och jag ger mig sjĂ€lv klart godkĂ€nt. 


Bra tryck, aningen sĂ€mre med farten men stabila lĂ€ngder och teknik. 

IkvĂ€ll kör jag styrka. Ingen jĂ€kla vila hĂ€r inte. Agne ger mig vila imorgon istĂ€llet. Att vi gör sĂ„ beror pĂ„ att jag inte fĂ„r tĂ€vla till helgen som kommer. DĂ€remot ser jag mycket fram emot helgen tvĂ„ veckor framĂ„t: dĂ„ vĂ€ntar vĂ€rldsungdomsspelen i Göteborg! 

Det Ă€r pĂ„ dom banorna jag har mina tvĂ„ lĂ€ngsta lĂ€ngdhopp hittills (6.33 och 6.30) och jag fullkomligt Ă€lskar att hoppa dĂ€r. 


Arenan Ă€r mĂ€ktig, stor och kraftfull. Banorna Ă€r snabba och stĂ€mningen Ă€r alltid lika bra. Herr Crona brukar vara speaker och lockar alltid publiken till klapp och tjut. 

Är du i nĂ€rheten sĂ„ kom och lyft mig. Kom och skrik dig hes. Fira friidrotten med mig. 


En timmes vila pĂ„ det hĂ€r och sen ska jag vĂ€lta gymmet. 

Hoppas du fĂ„r en sjukt bra dag, att kaffet Ă€r hett och gott och att sjĂ€len mĂ„r bra ❀

Puss och kram 




EN VĂ„G aV HoPP.

Vi Ă€r tillsammans igen! 

WinnerbĂ€ck och jag hĂ€nger i soffan och jag drar djupa andetag av njutning. 


Ensamhet Ă€r bara hĂ€rligt nĂ€r jag sjĂ€lv vĂ€ljer det. Och det har jag gjort just nu. NĂ€r nya lĂ„tar kommer vill jag vara ensam. Höra vartenda ord, försöka förstĂ„ budskapen. Dra paralleller till mig eget liv. 

Alltid trĂ€ffar han lika rĂ€tt. 

PĂ„ ett eller annat sĂ€tt. 

”Jag ska försöka stĂ„ stadigt nĂ€r vĂ€rlden vĂ€lter….”


Jag gjorde en radiointervju i morse. 


Det lagades mat i studion och jag fick Àran att vara gÀst. Att jag sen fick smaka den goda fruktsalladen blev lite pricken över i:et.


Jag har inte fĂ„tt nĂ„gon lĂ€nk Ă€nnu sĂ„ jag vet inte vart jag ska skicka dig. Men du fĂ„r en sĂ„ fort jag hittat den. 

Direkt efter intervjun Ă„kte jag till Markus-massör för att ta hand om den kropp som satt personligt rekord för nya Nadja pĂ„ 60 meter! 


SÅ GALET HÄRLIGT! Det Ă€r en kĂ€nsla utan dess like nĂ€r benen börjar pinna pĂ„. Resten av kroppen har ibland lite svĂ„rt att hinna med men det Ă€r sĂ„nt som kommer ju fler snabba lopp jag springer. 


Det Ă€r en kick att kunna slĂ„ sig sjĂ€lv och det man har presterat tidigare. Det Ă€r alltid den mest tillfredstĂ€llande kĂ€nslan. Att veta att jag gör nĂ„got rĂ€tt. Att kĂ€nna att trĂ€ningen ger resultat. 


Och att ha Agne vid min sida gör mig stark. Han Ă€r stabil och tydlig. SjĂ€lvsĂ€ker och planerande. 

Precis det Carro gav mig som rĂ„d nĂ€r jag frĂ„gade henne om vad jag kunde förvĂ€nta mig av samarbetet med Agne: ”raka rör Nadja, det Ă€r alltid raka rör”. 


Hur mĂ„nga mĂ€nniskor i din nĂ€rhet kör med raka rör? Visst Ă€r det enklare att veta vart man har andra om man vet att dom alltid sĂ€ger som det Ă€r, som dom kĂ€nner, vad dom tĂ€nker? 


SĂ„ har vi sparat det största till sist: gĂ„rdagens hjĂ€ltinna! 


SANNA KALLUR! 

Hur ska nĂ„gon kunna sĂ€tta ord pĂ„ det magnifika som hĂ€nde pĂ„ Stadion igĂ„r? Vem ska klara av att hylla denna kvinna som visat en hel vĂ€rld att allt finns inom oss om vi hĂ„ller ut och biter ihop? 

Jag vill lĂ€sa den artikel som fĂ„r ihop det hĂ€r. Vem reser statyn? Vem flyttar kungaparets alla prylar frĂ„n slottet? Vem namnger stjĂ€rnan pĂ„ himlen? Vem designar nĂ€sta Ă„rs frimĂ€rke? Vem delar ut bragdguldet? 


Det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att sitta hemma och klanka ner pĂ„ nĂ„gon annan. Att sĂ€ga att ”det dĂ€r kommer inte att funka serrö, det dĂ€r blir för svĂ„rt”. Det Ă€r lĂ€tt att vara expert i soffan med en chipspĂ„se i handen och tycka att vĂ„ra hjĂ€ltar ska lĂ€gga av. Eller hur? 

Den hĂ€r hjĂ€ltinnan har aldrig gett upp. Och det kraftfulla i allt det hĂ€r, det dĂ€r som gör det hela extra underbart, det Ă€r att nĂ„gon satte chipsen i halsen igĂ„r. 


Jag vill nĂ€stan alla mĂ€nniskor vĂ€l, men mĂ€nniskor som försöker att förminska andras ambitioner, mĂ„l och drömmar har jag inte mycket för. Jag tycker synd om dom. För nĂ€r slutade dom sjĂ€lva strĂ€va efter nĂ„got? 

Det Sanna gjorde igĂ„r Ă€r en vĂ„g av hopp mot allt det dĂ€r. 

LĂ„t oss blĂ„sa medvind i varandras ryggar! Alla gĂ„nger vi kan och fĂ„r möjlighet. 

Med ny energi ska jag plocka undan hĂ€r hemma innan jag drar ivĂ€g pĂ„ ett styrkepass. Snabba ryck, benböj och hopp stĂ„r pĂ„ programmet. 

Det blir mitt sista pass inför helgens tĂ€vling i Halmstad pĂ„ söndag. 


HĂ„ller du tummarna? ❀

Ha en hoppfull dag. HĂ€r fĂ„r du en puss pĂ„ pannan. 

Nadja 



Wiihooo! 

”Det Ă€r en fin dag idag… Vet du vad jag gör nĂ€r jag blir ledsen?”

WinnerbĂ€ck har slĂ€ppt Ă€nnu en lĂ„t pĂ„ sitt nya album som tydligen kommer pĂ„ fredag. 


Jag kan knappt hĂ„lla mig. Jag lĂ€ngtar sĂ„ vĂ€ldigt mycket. 

PĂ„ fredag kommer jag att sĂ€tta mig i nĂ„got grĂ€s i nĂ„gon park och försvinna in i den dĂ€r vĂ€rlden som bara WinnerbĂ€ck kan skapa. 

Men idag Ă€r jag hĂ€r hos dig! 

För att berĂ€tta om mitt lyckorus. 

För att berĂ€tta om en kropp som piggnar till, ben som vill springa och muskler som blir mer och mer spĂ€nstiga. 

I söndags hoppade jag lĂ€ngdhopp pĂ„ VĂ€stra Mark. 


NĂ€r jag tittar pĂ„ bilden hĂ€r ovan sĂ„ ser jag att jag börjar likna ”gamla Nadja” igen. Inte lika stark Ă€nnu. Men visst kan vi inte se ett spĂ„r av cancern? 

Jag kan sjĂ€lv inte förstĂ„ nĂ€r jag ser bilder idag. Jag börjar se ATLETISK ut igen! Och jag vet att det Ă€r osvenskt att heja pĂ„ sig sjĂ€lv, men sĂ„dant skiter du och jag i. Vi behöver alla backa upp oss sjĂ€lva mer. Det Ă€r inget fult i det. 


Jag hoppade 5.74 och 5.72 men hade fyra tramp. Kastvindar och klapp frĂ„n publiken gjorde mig galen och jag fick inte ansatsen att stĂ€mma. 

Det blir alltsĂ„ bĂ€ttre och bĂ€ttre och det bĂ€sta av allt: HÄR FINNS DET MER! 


Det sprutade kĂ€nslor inom mig igĂ„r. Kombinationen av att fĂ„ hoppa pĂ„ hemmaplan och att mĂ„nga vĂ€nner och familj hade kommit för att heja gjorde mig kĂ€nslosam. Jag presterar alltid bĂ€ttre under sĂ„dana förhĂ„llanden. 

Jag kan prestera pĂ„ kĂ€nslor. 


Adrenalinet Àr min bÀsta vÀn.


Jag hörde mina systersöner mellan varje hopp: ”Naaaaaaadjaaaa! Nadja, kom! Heja! HĂ€r Ă€r vi!”

Barn i en tĂ€vlingsmiljö kan vara nĂ„got av det bĂ€sta. Dom pĂ„minner om den dĂ€r lĂ€ttsamma kĂ€nslan, tanken som fanns nĂ€r jag var liten – att allt Ă€r möjligt. 

IgÄr vaknade jag och mÄdde bra i kroppen. TrÀningsvÀrk i magen men ÀndÄ inte sÄdÀr överkörd.


Åkte till VĂ€xjö och körde bĂ„de kula och styrka. SĂ„ idag kĂ€nns det vĂ€rre. Haha, man ska aldrig ropa hej innan en vecka Ă€r slut. 

Idag stĂ„r sprint pĂ„ schemat och vila imorgon. En perfekt planering som bĂ„de Agne och jag har upptĂ€ckt Ă€r bra för mig. 


Tack för helgen, alla som kom! 




Ja, jag vet… Selfietider var det. Ett viktigt moment. 


Priset skulle fĂ„ hedras som om det vore en SM-medalj. 


NĂ€sta tĂ€vling vĂ€ntar i Halmstad och sedan rullar det hĂ€r friidrottslivet pĂ„. 

Jag skulle vilja skriva mer men mĂ„ste Ă€ta frukost innan passet. Mer och roligare kommer en annan dag. 

Puss & kram frĂ„n en glad ❀




VaKNa, Vi SKa LeKa.

Goood morgon kÀra du,


Och tack för er stöttande respons efter mitt förra inlĂ€gg. Ni gör allting sĂ„ mycket vĂ€rt det. 

Era kommentarer… er vĂ€rme som bara strömmar genom varje bokstav ni plitar ner hĂ€r – ovĂ€rderlig. 


Jag sitter hemma hos mamma och Allan och har spenderat tvĂ„ dagar hĂ€r för att ladda upp. 

För idag blir det tĂ€vling igen och denna gĂ„ngen kĂ€nner jag att jag vill bjuda in dig. Jag Ă€r ”förlöst” som mamma skrek i Nybro efter min premiĂ€r. 


Jag kommer att köra lĂ€ngdhopp pĂ„ VĂ€stra Mark klockan 12.00 och pappa, Magnus, syster med familj och mormor kommer för att klappa hĂ€nderna i takt. 

Det ska bli underbart att hoppa pĂ„ den arena dĂ€r jag en gĂ„ng började min karriĂ€r. Cirkeln kanske inte sluts förrĂ€n jag Ă€r helt klar med karriĂ€ren men det kĂ€nns Ă€ndĂ„ vackert pĂ„ sĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. 


Natten till lördag sov jag nĂ€st intill ingenting. Jag la mig tidigt men vĂ€nde och vred pĂ„ mig och i huvudet snurrade tusen och Ă„ter tusen tankar. Jag hittade ingen ro. 

Jag gör mĂ„nga förĂ€ndringa i livet nu och Ă€ven sĂ„dant tar pĂ„ krafterna och det Ă€r klart att huvudet fĂ„r ta stryk. 

Jag vaknade först 10.45 dagen efter och nĂ€r Agne ringde hade jag lite lĂ€tt panik. 


”Agne, jag har inte sovit nĂ„gonting inatt. Tror du att det pĂ„verkar mig pĂ„ söndag??”

Agne, denna lugnets man, skrattade bara och svarade:

”NejdĂ„ Nadja, sov bara lite idag under dagen och lĂ€gg dig tidigt ikvĂ€ll sĂ„ Ă€r du pĂ„ hugget imorgon”. 


Visst Ă€r det konstigt – att vissa mĂ€nniskor sĂ€ger saker sĂ„ att man verkligen litar pĂ„ orden? Tonen, övertygelsen, lĂ€ttsamheten… 

Jag Ă€r sĂ„ nöjd med min coach! 

Förutom att ladda batterier sĂ„ har jag varit pĂ„ radiointervju. 


P4Blekinge med Daniel Kjellander i spetsen ville höra om premiĂ€ren och tankarna efterĂ„t och jag var pratglad, stolt och nöjd över den kopp med varm choklad jag serverades. 


Vill du ocksÄ lyssna sÄ gör du det hÀr:

Morgonintervju P4
Senare pĂ„ dagen pratade jag Ă€ven med 24nyheter och Sydöstran. 

HÀr Àr 24nyheter

Och med risk för att det blir för tjatigt:

HÀr Àr Sydöstrans artikel

Min massör Markus har fÄtt gÄ igenom kroppen och sa glatt:

”Rumpan och baksidorna kĂ€nns bĂ€ttre idag Nadja!”

HĂ€rligt. Jag har varit sĂ„ stel ett tag. Men kanske det slĂ€pper lite nu nĂ€r vi lĂ€ttar pĂ„ trĂ€ningen. 


Min krĂ„nglande axel fick ocksĂ„ genomblödning och efterĂ„t kĂ€nde jag mig som ny. 


Jag tror att han var medvetet liiiite snĂ€llare nu nĂ€r Magnus var med och filmade alltihopa. Min första snĂ€lla massage. Och den var jag fasen vĂ€rd! 


Herregud. Nu blev det milslĂ„ngt igen det hĂ€r. Jag behöver lĂ€ra mig att fatta mig kort. 

Jag har gĂ„tt morgonpromenad, fĂ„tt kaffe hos pappa och ska Ă€ta frukost nu. 

Sen pĂ„ med musik och total avslappning innan jag laddar pĂ„ under uppvĂ€rmningen. 

Ses vi pĂ„ VĂ€stra Mark?? ❀

Puss och kram 



DeN iNRE KaMPeN.

Morgonen nalkas…


Jag Àr hemma i VÀxjö igen. Efter tvÄ dagar i BorÄs, en i Nybro och tvÄ dagar i Karlskrona.

Jag har varit pÄ Àventyr vet du!

Och inte vilket Àventyr som helst. För jag har tÀvlat!


Jag vet. Jag borde sagt till dig. Men jag ville göra allt i min ensamhet. För att inte fÄ frÄgor jag inte kan svara pÄ, förhoppningar jag inte kan leva upp till och stress jag inte kan hantera.
Men just nu Ă€r jag SÅ lycklig och lĂ€ttad och jag Ă€lskar att jag vĂ„gat komma igĂ„ng igen. Älskar alla bra mĂ€nniskor omkring mig som fĂ„r mig att tĂ€nka offensivt och modigt.

I början var jag nervös som du vet, eftersom Agne tidigt sa att jag var tvungen att jobba med min acceptans-nivÄ. Jag gjorde som han sa och kÀnde till slut att allt Àr tillÄtet. Det fÄr gÄ precis hur som helst, för det stora i varje resa vi gör, det Àr oftast att bara sÀtta igÄng.


Gör vi inte det sÄ blir vi stÄende. Stilla och pÄ samma plats. Med tid som rinner ifrÄn oss. Visioner i huvudet och vÀldigt lite action i verkliga livet.

Jag ville inte lÄta min vision om att fÄ slÄ mitt personliga rekord igen, bara bli en grej i mitt huvud. Jag ville börja fightas för den, pÄ riktigt. Men för att fÄ göra det sÄ var jag tvungen att utsÀtta mig för nÄgot som jag inte trodde att jag var 110% förberedd pÄ.


Men kroppen höll och jag kÀnde mig sÄdÀr som jag gjorde nÀr jag var sju Är och mamma och pappa hade packat picknick-korgen för en heldag pÄ friidrottsarenan.

Leo, mamma, Allan, Gunnar och Agne var alla pÄ plats för att se mina första stapplande steg mot nÄgot större.


Jag hade tidigt och med hjÀlp utifrÄn bestÀmt mig för att oavsett vad som hÀnder, sÄ ska jag njuta och vara glad. Inte en enda gÄng tÀnker jag slÄ ner pÄ mig sjÀlv för att jag inte presterar som förut. Inte en enda tanke ska vara sjÀlvömkan eller hÄnfull.

Jag hade stÀllt in mig pÄ att kÀnna glÀdjen i kroppen och fokusera pÄ det stora i att jag tÀvlar i nÄgot sÄ explosivt som lÀngdhopp, igen.

Och det funkade.

HjÀrtat dunkade och efter varje hopp satt jag pÄ min tigerhandduk med ett stort leende.

5.67 blev resultatet i lÀngdhoppet och jag kunde inte slÄ pÄ mig sjÀlv efter det. Det var inte i nÀrheten av nÄgot jag gjort tidigare. Men jag har heller aldrig börjat frÄn en sÄdan hÀr botten, nÄgon gÄng.


Jag har aldrig tidigare tagit mig igenom en sÄdan hÀr stor motgÄng. Aldrig övervunnit sÄ mÄnga negativa tankar eller fightats sÄ mycket med mig sjÀlv, som jag har gjort de tvÄ senaste Ären. Jag har nog i Àrlighetens namn aldrig lidit mer, idrottsligt, Àn vad jag har gjort den hÀr tiden.


MÄnga gÄnger nÀr jag satt i bilen efter fruktansvÀrda trÀningspass slog jag pÄ ratten med knytnÀvarna och förbannade mitt livsöde. Svor Ät att vÀgen tillbaka var sÄ in i helvetes lÄng. FrÀste snor Ät alla hÄll och kanter. GrÀt sÄ att huvudet höll pÄ att sprÀngas. Knep igen ögonen, sÄ hÄrt att jag kanske skulle slippa öppna dom igen.

Jag höjde musiken till högsta volym och tyckte sĂ„ jĂ€kla synd om mig sjĂ€lv. TĂ€nkte ”jag skiter i det hĂ€r nu, det Ă€r inte vĂ€rt det” och satt med pekfingret pĂ„ Agnes telefonnummer.


Jag skulle bara sÀga att jag inte vill mer. Att jag bara har snackat skit hela tiden. Att jag inte har energi nog att ta mig mera framÄt. Att jag inte har den mentala styrkan som krÀvs. Jag skulle bara sÀga förlÄt och att han mÄste förstÄ. Jag skulle slÀnga mobilen all vÀrldens vÀg och aldrig mer tÀnka friidrott.

Men jag ringde aldrig det dÀr samtalet. Inte en enda gÄng.


IstĂ€llet gick jag med tunga steg upp i lĂ€genheten och satte mig vid mina blanka papper. Skrev av mig. Och varje gĂ„ng dök en tanke upp i bakhuvudet: ”Försök igen. Imorgon blir det bĂ€ttre. HĂ„ll ut lite bara”.

MÄnga gÄnger kunde jag inte prata med nÄgon. För vÀgen tillbaka har hela tiden varit mitt eget val, och jag har inte velat belasta dom som har trott pÄ mig med mer Àn vad dom redan fÄtt stÄ ut med.
Jag kÀnde mig ofta precis sÄdÀr ensam som under mina mest ensamma nÀtter i cancerland.


Jag har suttit i sÀngar, stÄtt i duschar, tvÀttstugor och inne pÄ toaletter pÄ trÀningsanlÀggningar med tÄrar som jag inte har velat visa nÄgon. Hopplöshet som jag inte har orkat dela med mig av.

Jag har stirrat pÄ min kropp i spegeln och bett om lite samarbete. Bett om mindre smÀrta och mer styrka. Bett om mer gensvar.

Med klumpar i halsen har jag svarat att allt Àr bra nÀr nÄgon har frÄgat hur det gÄr, för jag har inte orkat prata om fler uppförsbackar.

Har haft fullt upp med att hitta strategier för att ta mig framÄt. DÄ tÀnkte jag att jag inte har tid att prata om hur tungt det Àr. Det har varit bÀttre att gÄ den kampen i mitt eget huvud.

Och jag tror att jag nu vunnit en delseger.


Visst Àr det hÀftigt, vad vi klarar av?!

Visst Àr det mÀktigt nÀr vi Àntligen fÄr lite vind i vÄra tröga segel?

DÄ Àr helt plötsligt allting möjligt igen. Och nÀr vi ser tillbaka pÄ alla gÄnger vi har lidit sÄ Àr det svÄrt att förstÄ att vi varit sÄ nÀra pÄ att ge upp bara för att det har gjort ont inom oss. Tiden har en förmÄga att ta bort den dÀr vÀrsta kÀnslan inom oss.

TÀnk om jag hade ringt Agne vid nÄgot av dom dÀr tillfÀllena i bilen? DÄ hade jag aldrig fÄtt kÀnna det jag kÀnner nu: stolthet.


Och större kÀnslor och djupare glÀdje kommer jag att fÄ uppleva. Om jag fortsÀtter att hÀnga i och hÄlla ut. Allt handlar om det. Och nÀr jag stÀnger den hÀr boken om nÄgra Är sÄ kommer jag utan tvekan ha rÀtten att sÀga till mig sjÀlv att jag gjorde allt jag kunde.

Men dÀr Àr vi inte Ànnu. Vi har mÄnga kapitel kvar och 5.67 var bara mitt första avstamp pÄ vÀgen som jag sÄ mÄnga gÄnger har kÀnt varit nÀra att knÀcka mig.

Har jag klarat av tre Är av tvivel och mental trötthet sÄ kan det hÀr livets alla omstÀndigheter bara glömma att jag viker mig nu nÀr jag fÄtt vatten pÄ min kvarn.

Vem var det som sa: ”det bĂ€sta har inte hĂ€nt Ă€n”?

Hoppfull mÀnniska. Det blir mitt nya mantra under den hÀr sista fÀrden.

AnvĂ€nd det du ocksĂ„ ❀

Puss och kram,

Nadja



Nästa sida »

Riogram

Kvitter

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.