Riovanschen
Riovanschen
Nadjas Anglar Infratek Nadjas Anglar Proteinbutiken Iqona Blomquist TĆL Bygg Rćbergs Bil Röjk Superwear

Blogg

Ny samarbetspartner: Infratek

Det Ă€r en hĂ€rligt solig dag och jag fĂ„r Ă€ntligen berĂ€tta för ALLA att mina nya huvudsponsor heter: 

INFRATEK

 

Ni som följer mig pĂ„ instagram (tigernadja) kunde redan för nĂ„gra dagar sedan se den hĂ€r bilden.  

Men jag har hĂ„llit pĂ„ nyheten hĂ€r eftersom jag ville vĂ€nta in Infrateks egna ord och pressmeddelande. 

HÄR HAR NI DET OM NI VILL LÄSA OCH SE BILDER

 

 

 

För mig Ă€r det hĂ€r ett superspĂ€nnande samarbete dĂ€r Jonas (min manager) har lagt upp en plan tillsammans med Infratek sĂ„ att bĂ„da ska fĂ„ ut det bĂ€sta möjliga av varandra. 

Jag har aldrig tidigare jobbat med nĂ„gon sĂ„ proffsig som Jonas sĂ„ alla samarbeten som jag knyter nu kĂ€nner jag Ă€r av högsta kvalitet. 

 

Att fĂ„ samarbeta med Infratek Ă€r en Ă€ra för mig. Det Ă€r ett starkt företag med mycket energi och vilja. Jag mĂ€rkte det direkt nĂ€r jag klev in i rummet för att för första gĂ„ngen trĂ€ffa ledningen. 

Varma, öppna och pigga mĂ€nniskor satt runt bordet. 

 

  

Min uppgift kommer att handla mycket om inspiration. Jag fĂ„r vara med pĂ„ deras konferenser, trĂ€ffa deras anstĂ€llda och utmana de i roligheter. Vad roligheter innebĂ€r kommer ni att fĂ„ höra om lĂ€ngre fram :-) 

  

Jag kommer att bĂ€ra deras logga i de flesta sammanhang och om jag fĂ„r bestĂ€mma sĂ„ sitter Infratek pĂ„ lĂ€ktaren nĂ€r jag gör min riktiga comeback. 

Som idrottare Ă€r alla former av samarbeten en kick. 

  

Att ha ett företag med sig i ryggen som man vet tror pĂ„ en, stĂ€rker sjĂ€lvförtroendet och det gör att i alla fall jag kĂ€nner att jag har en Ă€nnu större uppgift: allt jag gör, gör jag för oss. 

NĂ€r jag trĂ€nade igĂ„r tĂ€nkte jag pĂ„ Infratek. TĂ€nkte att de var med mig. Ville att passet skulle bli bra. Ville att jag skulle orka lite till. 

Det Ă€r en stor kĂ€nsla. En kĂ€nsla av ansvar som jag gillar. 

 

Förutom nytt samarbete sĂ„ har jag pĂ„ köpet fĂ„tt en jĂ€kla förkylning. 

Jag trĂ€nade hĂ„rt igĂ„r och mĂ„dde dĂ„ligt pĂ„ kvĂ€llen. Idag var jag inte alls kry nĂ€r klockan ringde 07.15 och jag skulle förbereda mig för ett morgonpass. 

SĂ„ jag har fĂ„tt vila ordinerat istĂ€llet för kulteknik och löpning. 

Min uppgift idag: mota bort baskelusker. Vatten, te och vila. 

Och citron Ă€r bra. Kanske lite ingefĂ€ra ocksĂ„? 

Och skratt. Att skratta lĂ€ker ta mig tusan ALLT. 

 

 

  

 Och sĂ„ lite pepp-bilder pĂ„ det… 

 

  

 

Vet att mĂ„nga av er Ă€r sjuka dĂ€r ute ocksĂ„… SĂ„ nu kryar vi pĂ„ oss. 

Kram! ❀

 

Överkörd.

Dagarna gĂ„r, men glöden bestĂ„r… 

Eller hur? 

Jag har som vanligt varit pĂ„ sprĂ„ng, upptĂ„g och trĂ€ningspass. 

Min fantastiska sjukgymnast Anna har pinat mig med ”strĂ€cka ut” och massera min kropp. FĂ„ bitarna pĂ„ plats igen, som hon brukar uttrycka det. 

  

Anna hĂ„ller koll pĂ„ min hĂ€lsena, min bröstrygg och knĂ€na som jag opererade för snart fyra Ă„r sedan. 

  

Hon ser till att mina utsidor pĂ„ lĂ„ren Ă€r elastiska. NĂ€r jag blir för stel dĂ€r, ofta av styrketrĂ€ning, sĂ„ fĂ„r jag kĂ€nningar i knĂ€na. 

Men nĂ€r Anna knĂ„dar mig sĂ„ blir allting bra igen. 

  

Men det gör FAN sĂ„ ont! Det Ă€r inte direkt hĂ€rliga saker hon hĂ„ller pĂ„ med. 

Men sĂ„ lĂ€nge det gör gott sĂ„ spelar det ingen roll. 

  

 

Jag beundrar hennes proffsighet, hon lĂ„ter ingenting gĂ„ henne förbi. Hon checkar av allt och jag kan aldrig lura henne med att ”det kĂ€nns bra, det Ă€r lugnt”. Hon ser direkt om jag Ă€r sned eller har ont nĂ„gonstans.

 
 

 Att vara hos Anna Ă€r som en mĂ„ngkamp. Jag Ă€r helt slut efterĂ„t. Men tvĂ„ dagar efter kĂ€nner jag mig som ny igen! 

 

 

 

Mellan passen njuter jag familj och vĂ€nner. Och tĂ„gresor. 

Var i Stockholm i förgĂ„r för att trĂ€ffa nya samarbetspartners! Om det fĂ„r ni lĂ€sa i nĂ€sta inlĂ€gg. 

 

 

Taxi, tĂ„g och bil hit och dit. 

 

 SpĂ€nnande men inte utan att det tar pĂ„ krafterna. 

SĂ„ att fĂ„ sjunka ner pĂ„ mammas altan med mopsar och kaffe Ă„terhĂ€mtar mig. 

 

 

Ketchup fĂ„r ocksĂ„ han trĂ€ffa sin mamma. Men nĂ€r de ses gĂ„r det hetare till. De jagar varandra, bits och skĂ€ller i kör tillsammans pĂ„ allt som rör sig. 

  

Och nu Ă€r det dags för punkten: ”tyck att jag Ă€r duktig”. 

Det Ă€r en vĂ€ldigt bra punkt kĂ€nner jag. 

IgĂ„r var första gĂ„ngen sedan cancern som jag klarade av att jogga SEX kilometer! 

FörstĂ„r ni?! Hur stolt jag kĂ€nde mig efterĂ„t. 

Men det var en mardröm under tiden. Lederna vĂ€rkte och magen ville vĂ€nda sig ut och in. Jag tĂ€nkte pĂ„ att lĂ€gga mig ner ungefĂ€r tio gĂ„nger. 

Men det gjorde jag inte. Och det Ă€r det som Ă€r bra. 

  

SÄdÀr. Nu har vi fÄtt med oss lite av varje va?

Bara skratten kvar. 

 

 

  

  

Malou Àr go.

GodkvĂ€ll frĂ„n en mjuk soffa i centrala Karlskrona. 

Jag har precis raderat bilder frĂ„n mobilen. Den sa stopp vid 10.800 st. Började haka upp sig, stĂ€nga av sig och sms försvann. 

Trodde det fanns en stark motor i den hĂ€r vita lilla saken. 

Men nÀr det blir för mycket verkar till och med starka grejer dra en grÀns.

I fredags var Peter Holgersson och jag gĂ€ster hos Malou i hennes program ”Malou efter tio”. 

  

SĂ„g ni? Eller vill ni ha lĂ€nken? 

Jag gissar att mĂ„nga missade. Vid den tiden pĂ„ dagen har vĂ€l det flesta sĂ€kert gĂ„tt till sina jobb. 

HÄR ÄR LÄNKEN TILL PROGRAMMET

  

Jag gillade att prata med Malou. Hon Ă€r sĂ„ pĂ„lĂ€st men verkar Ă€ndĂ„ bara kunna det hon intervjuar om. Hon Ă€r lugn som en mysig mamma och har en varm röst. 

  

Och med Peter vid min sida kĂ€ndes det sĂ„ skönt avspĂ€nt. 

  

  

Hela förra veckan var hektisk och jag hade huvudvĂ€rk mĂ„nga kvĂ€llar. TrĂ€ning och uppdrag som avlöste varandra gav mig nĂ€stan samma reaktion som hos min mobil. 

SĂ„ att fĂ„ Ă„ka ner till Karlskrona pĂ„ fredagseftermiddagen kĂ€ndes helt rĂ€tt. 

  

Sex timmar i bil och bra musik och sÀllskap gjorde mig gott nÀstan direkt.

PĂ„ lördagen var jag med min busiga far Gio, hans vĂ€n Henrik och syster Paula pĂ„ bal. Pappa Ă€r med i en loge som heter Sirius och de bjöd in till vĂ„rbal. 

  

NĂ€r jag fĂ„r klĂ€ upp mig kĂ€nner jag mig alltid sĂ„ annorlunda. Van vid att alltid bĂ€ra trĂ€ningsklĂ€der sĂ„ kĂ€nner jag mig nĂ€stan vilsen ibland nĂ€r det ska klĂ€s lĂ„nga klĂ€nningar pĂ„ min kropp. 

  

Men jag gillar det. Gillar kontrasterna. 

 

 

  

  

 

Jag har förresten en ny övning till er! 

Som gör er smidiga och starka. 

Jag har lĂ€rt mig den i VĂ€xjö och kör den under uppvĂ€rmningen ibland. 

KRYPA under hĂ€ckar. 

 

  

Men grejen nu Ă€r att du varken fĂ„r nudda hĂ€ck eller mark. JĂ€kligt jobbigt för armarna och bĂ„len! 

  

Lekfullt, eller hur? :-) 

 

  

Nu ropar syster att det Ă€r mat. Magen sĂ€ger ”kurr kurr” och hennes mat Ă€r himmelsk. 

SĂ„ jag kilar nu. 

Imorgon har jag tvĂ„ pass i VĂ€xjö. SĂ„ hĂ€r ska det laddas pĂ„ med energi. 

 

Hörde jag att det delas ut kramar ikvĂ€ll? 

Jag tar tvĂ„, tack. 

❀

  

 

 

  

  

 

Aldrig modell.

Back on track. 

Äntligen en stund för oss sjĂ€lva. 

  

PĂ„sken Ă€r över, Ă€ven om lovet fortsĂ€tter för en del. 

Hur har ni haft det? Letat gömda Ă€gg? KlĂ€tt ut er? Busat? 

SjĂ€lv firade jag födelsedagen pĂ„ lördagen. Mamma och Allan fixade fram mat och servade oss med bubbelbad. 

  

  

Enda kravet för kvĂ€llen: ”sĂ€g Ă„t dina vĂ€nner att ta med sig egna handdukar!”

LĂ€tt fixat. Var det inget mer?! 

  

Min syster Daniela (Bissan) kom frĂ„n Malmö med sin kille Daniel. Och Alex kom hela vĂ€gen frĂ„n Stockholm. 

  

Nu Ă€r det inte Bissan pĂ„ den hĂ€r bilden. Men Fredrik och Bissans kille Daniel till vĂ€nster. 

Bissan ser mer ut sĂ„hĂ€r: 

  

Vackra kvinna. Till och med systersönerna hĂ€pnar. Daniel stĂ„r och vaktar sitt byte. 

Smart Daniel. 

  

PĂ„ söndagen Ă„kte jag, Alex och Leonita mot Stockholm igen. 

Intervjuer, fotografering och tv-sĂ€ndningar stod pĂ„ mitt schema. 

Hela mĂ„ndagen gick Ă„t till att fota Ă„t ”Året Runt”, TiM-magasinet och ”HĂ€rliga hund” dĂ€r Ketchup har fĂ„tt Ă€ran att vara huvudperson. 

  

Han Ă€r allt en exemplarisk liten mops. 

  

Personligen sĂ„ kan jag sĂ€ga att jag aldrig sjĂ€lv skulle bli modell. 

Dels skulle jag inte fĂ„ nĂ„gra jobb, men framförallt Ă€r jag alldeles för gnĂ€llig för det. 

Det ska bytas klĂ€der, sminkas, sminkas om, olika miner, olika poser och glöd i blicken. I typ 10 timmar! 

 

Vem har den energin? 

Jag kan sĂ€ga att det var tur att bĂ„de Leonita och Jonas var med och försökte peppa mig. 

 

 

Och Peters tĂ„lamod… Framförallt nĂ€r min kropp skrek efter mat och alla bilder han tog var ”fel”. 

 

 

Har jag sagt förut att en hungrig Nadja Ă€r rena rama plĂ„gan? 

 

  

 Men visst ser vi Ă€ndĂ„ ut att ha kul? 

 

  

  

 

 

 

SĂ„, ungefĂ€r 8 timmar fotografering senare Ă„kte vi tillbaka till Lidingö för att göra en intervju hemma hos mig. EfterĂ„t stupade jag i sĂ€ng. 

Dagen efter var jag duktig. Åkte till sjukhuset och lĂ€mnade prover för att kolla att allt stĂ„r rĂ€tt till och för att se sĂ„ att cancern hĂ„ller sig pĂ„ avstĂ„nd. 

 

  

Leonita har agerat personlig fotograf pĂ„ precis allt sĂ„ dĂ€rför fĂ„r ni helt fĂ€rska bilder till detta inlĂ€gg. HĂ€rligt va :-) 

 

Under gĂ„rdagen trĂ€ffade jag sjukgymnast Anna, jobbade tillsammans med min sponsor RÖJK och gjorde en förintervju inför dagens inspelning av ”Malou efter tio”. 

  

SĂ„ imorgon fĂ„r ni gotta ner er i sofforna igen. Jag vet att ni har hört historien mĂ„nga gĂ„nger nu, men Malou vinklade det pĂ„ ett lite annat sĂ€tt sĂ„ denna gĂ„ngen fĂ„r ni höra lite nytt. 

Kl 10.00 alltsĂ„, TV4. Duka upp ett frukostbord sĂ„ kollar vi tillsammans. 

  

Kan tĂ€nka mig att ni vill slappna av lite nu. SĂ„ som jag har hĂ„llit pĂ„ i snart 35 minuter… 

Ha en skön vÄrkvÀll och varsÄgoda:

  

  

 

 

 

Pussen ❀

 

Födelsedag! 

Hej alla fantastiska! 

Vaknade som om jag hade fĂ„tt löneökning, vunnit förstaplatsen och skrivit dunderlĂ„ten till Melodifestivalen. 

 

JAG FYLLER ÅR!!!  

Som jag bara Ă€lskar födelsedagar. 

Finns det saker som Ă€r roligare Ă€n att fylla Ă„r?! 

 

 Inte det inte. 

En kompis sa: ”men det Ă€r ju inte kul att bli Ă€ldre”

Jag tĂ€nker att det Ă€r en förutsĂ€ttning för att fortfarande vara vid liv. 

Varje födelsedag jag firar visar att jag LEVER. 

Det kan inte vara annat Ă€n underbart. 

   

Vi SKA bli Ă€ldre. Och riktigt gamla. 

Och till slut skruttiga. 

Varje tid har sin charm. Det jag inte kunde göra nĂ€r jag var 15 kan jag göra nu och saker jag kan göra nu kanske jag inte kan göra om 20 Ă„r. Men dĂ„ gör jag annat! 

  

 

SĂ„ idag firar vi. Precis som nĂ€r det konstaterades att jag var fri frĂ„n cancern sĂ„ firar vi dagens andetag och att vi fĂ„r vara med i allt som hĂ€nder. 

32 Ă„r ung Ă€r jag. 

Tror ni att jag kan bli över 100?

Hur hĂ€ftigt skulle inte det vara?! 

Idag har jag vila frĂ„n trĂ€ning efter en vecka med tester. 

Och jag firar Ă€ven det med en godsak: en Mariabakelse. GUD sĂ„ smarrigt. 

 

   

KĂ€kar vi godsaker tillsammans hela dagen eller gĂ„r ni pĂ„ diet? 

Och kommer ni ihĂ„g presenten? 

GE MIN VÄNSTERVAD TANKEENERGI! ❀

 

 

Resten av dagen firas med lugn. Imorgon blir det en stunds galej hemma hos mamma. 

   

Och min vĂ€n i livet, Alex, kommer frĂ„n Stockholm för att gratta mig ❀

  

Puss, kram och GRATTIS till oss 

 

 

  

  

 

TestglÀdje.

PĂ„sken nĂ€rmar sig. 

  

Och för en som gillar att fira just allting sĂ„ Ă€r det bara skojigt. 

Jag vaknade 05.30 idag. Pigg. 

Och tĂ€nkte: ”haha, nĂ€du, nu gĂ„r jag fasen inte upp!” 

Somnade om och vaknade 07.00. Varför Ă€r man aldrig lika pigg nĂ€r man vaknar andra gĂ„ngen? 

Möttes i alla fall av ett kristallklart vĂ€der. Frostigt men Ă€ndĂ„ med en aning av vĂ„ren. 

  

  IgĂ„r var en galet inspirerande dag trĂ€ningsmĂ€ssigt! 

Jag började med ett spjutpass med Mellis. 

  

Fröken Sofia var ocksĂ„ med sĂ„klart.  

  

Vi vĂ€rmde upp axlar och armar ordentligt med olika bollövningar. Allt för att vara förberedda nĂ€r vi vĂ€l fĂ„r ett spjut i handen. 

  

 

Att köra med bollar Ă€r otroligt bra för magen och ryggen och balansen. 

LĂ€gg till det till er trĂ€ning om ni vill ha lite omvĂ€xling. Men se till att ha en stark vĂ€gg att kasta mot sĂ„ att ni verkligen kan ta i. 

 

  

Ni kommer garanterat att fĂ„ trĂ€ningsvĂ€rk. Och det vill ni ju ha. Eller hur? ;) 

 

 

 

 

Min vĂ€n Leonita var med Ă€ven igĂ„r och sjĂ€lvklart ville hon ocksĂ„ testa hur det kĂ€nns att kasta spjut. 

 

 Jag tror minsann att hon gillade det :-) 

 

 

Efter en timmes kastning var jag mör och vi Ă„kte till Villa Vik och Toftastrand för att Ă„terhĂ€mta oss och Ă€ta god lunch. 

KravmÀrkta lammbiffar serverades tillsammans med en gigantisk salladsbuffé.

  

Jag Ă€r ett riktigt matvrak sĂ„ nĂ€r det serveras buffĂ© spinner jag. 

  

 

Efter maten fick jag ett rum, en dusch och sĂ„ somnade bĂ„de Leonita och jag i en timme. Vi drack en kopp te nĂ€r vi vaknat och sedan bar det ivĂ€g till pass nummer tvĂ„. 

Testdags igen!

  

Denna gĂ„ngen tog Patrik frĂ„n idrottskliniken hand om mig. StyrkeförhĂ„llandena mellan fram och baksida skulle kollas av och jag fick sitta fastspĂ€nd i en maskin dĂ€r jag bara kunde jobba med benen. 

 

Skönt att fĂ„ TA I IGEN! 

 

 Resultatet visade att framsidorna Ă€r otroligt jĂ€mna. Medan det skiljde lite mer pĂ„ baksidorna. 

VĂ€nster baksida (dĂ€r hĂ€lsenan gick av) Ă€r naturligtvis aningen klenare. 

Men det trĂ€nas upp! 

  

En halvtimme senare skulle vi testa av explosiviteten genom kulkast. 

Sex tjejer körde samtidigt och vi peppade varandra. Älskar stĂ€mningen som blir nĂ€r det blir mer tĂ€vlingsinriktat. 

  

SprinttrĂ€nare Tobbe var pĂ„ plats och noterade och gav instruktioner. 

 

Och med tanke pĂ„ hur mina tvĂ„ senaste Ă„r har sett ut sĂ„ var jag nöjd med resultaten Ă€ven i de hĂ€r testerna!  

  

Konstigt nog kĂ€nde jag att jag hade energi hela passet. Trots dubbelpass. 

Är inte det Ă€ndĂ„ ett steg framĂ„t?! 

Jag blir inte flĂ„sig och utmattad pĂ„ samma sĂ€tt som för ett halvĂ„r sedan. 

  

PĂ„ vĂ€gen hem till Karlskrona igen bröt solen fram genom molnen och livet kĂ€ndes glatt. 

  

NĂ€r jag hade slĂ€ppt av Leonita Ă„kte jag sĂ„klart till syster Gisela och Calle. Fick middag och letade efter humorbilder. 

Var pĂ„ bra humör och satt och stortjöt i soffan av mina fynd. 

SjĂ€lvklart tĂ€nker jag dela med mig av nĂ„gra av dem. 

PĂ„skpuss i förskott tills vi hörs igen ❀

 

 

  

 

FY FAAAN SÅ ROLIGA! 

Finns det nĂ„got bĂ€ttre Ă€n humor?!? 

 

 Och bra citat: 

 

  

Snabbchatt.

Goooodmorgon frĂ„n en altan ute i Rödebyskogen. 

 

Klockan Àr inte mycket, jag Àr allt annat Àn pigg men jag lÀr bli.

För det första vĂ€ntar ett spjutpass med Mellis och för det andra sĂ„ vĂ€ntar ytterligare tester av bĂ„de fram och baksidor. HĂ„ll tummarna för att vĂ€rdena Ă€r acceptabla. 

  

IgĂ„r var en lugn dag trĂ€ningsmĂ€ssigt. Jag hade bara kula pĂ„ programmet. Men det blev Ă€ndĂ„ 90 minuter nötande och huvudet vĂ€rkte efterĂ„t. 

Jag fĂ„r alltid huvudvĂ€rk nĂ€r jag anstrĂ€nger mig för att VERKLIGEN förstĂ„ nĂ„gonting. KĂ€nner ni igen det? 

  

Det tar lite mer energi bara för att man SÅ vĂ€ldigt gĂ€rna vill fĂ„ det att fungera.  Och sĂ„ behöver jag tĂ€nka klart nĂ€r det inte blir som jag vill. Hitta andra vĂ€gar och nöta nöta nöta.

Att nöta Ă€r uttröttande. 

Men herrejĂ€klar sĂ„ skoj nĂ€r det vĂ€l sitter! Det Ă€r det jag suktar efter. 

Innan trĂ€ningen igĂ„r laddade jag med hemlagad mat hos min far Giovannni. 

  

Han Ă€r en jĂ€kel pĂ„ det dĂ€r med mat. Det var ju synd att jag inte fick med mig den talangen. 

PĂ„ menyn stod HEMLAGADE lasange. Och nĂ€r jag skriver hemlagad sĂ„ menar jag hemlagad. FrĂ„n grunden. 

Han stod till och med och gjorde plattorna frĂ„n den handknĂ„dade degen med sin nyinköpta pastamaskin. 

  

Han sĂ„g vĂ€ldigt nöjd ut nĂ€r han stod dĂ€r och vevade. 

 

Han sĂ„g nöjd ut trots att mamma satt och kollade pĂ„ honom och agerade tonĂ„ring i bilen: ”Ă€r maten klar snart, Gio, hur gĂ„r det? Jag dör av hunger hĂ€r”

Idag hinner jag inte ladda med nĂ„got hemlagat. NĂ„gra Ă€gg, avokado och gott bröd. Inte Ă€gg frĂ„n en vĂ€rpande höna pĂ„ baksidan av mammas hus nej. De hĂ€r Ă€r köpta. Rakt av. 

  

Jag hinner faktiskt inte ens skriva mer. 

Men jag hinner svara pĂ„ era kommentarer senare :-) 

Nu sÀtter vi Äterigen den ena foten framför den andra och jagar ifatt vÄra drömmar dÀr ute.

Puss och kram sĂ„ lĂ€nge ❀

Ps. NĂ„gon som vet vart Nina K har tagit vĂ€gen?! 

  

  

  

  

Den ena foten framför den andra.

TrÀÀÀÀÀningsvĂ€rk! 

Aj aj aj. 

Vem kan komma och klappa pĂ„ mig och sĂ€ga att det gĂ„r över? 

 

IgĂ„r var det testdag som jag sa i mitt förra inlĂ€gg. I olika styrkemoment. 

Allt för att kunna fĂ„ nĂ„got att utgĂ„ ifrĂ„n nu nĂ€r resan tillbaka ska dokumenteras. Dag för dag. Timme för timme. 

  

Jag noterar, gör mig uppmĂ€rksam pĂ„ kĂ€nslor i kroppen, försöker stĂ„ lika mycket pĂ„ ”hĂ€lsene-benet” som pĂ„ det högra och upptĂ€cker att jag fortfarande Ă€r vĂ€ldigt klen. 

Men hur skulle jag kunna vara annat? 

  

Det första cellgifterna tog, var mina muskler. 

Inte sĂ„ att det syntes. För jag tyckte sjĂ€lv alltid att jag sĂ„g ganska stark ut. Men kĂ€nslan… Oh, kĂ€nslan var sillamjölk. 

  

Nu biter det i alla fall lite igen. Och jag tackar min kropp för att den Ă€r lĂ€ttrĂ€nad. 

  

Ryck, benböj i 90 grader och frivĂ€ndningar kördes igenom. KĂ€nner ni till övningarna? 

Efter testerna var det som alla dagar viktigt att trĂ€na vaden dĂ€r hĂ€lsenan gick av. 

  

Den ska bli STARK STARK STARK. 

Starkare Àn förut.

Jag fyller Ă„r nu pĂ„ fredag sĂ„ Ă€r det nĂ„got jag önskar mig sĂ„ Ă€r det tankeenergi till vĂ€nster vad. Fixar ni det? 

  

  

Innan trĂ€ningen igĂ„r var jag pĂ„ stan hĂ€r i Karlskrona tillsammans med mina vĂ€nner Elina och Gurra. 

Jag Ă„t en rejĂ€l lunch eftersom jag visste vad som vĂ€ntade mig senare pĂ„ kvĂ€llen. 

 

 

Mina vĂ€nner Ă€r alla lĂ€ttsamma, busiga och kloka pĂ„ samma gĂ„ng. VĂ€nner och familj Ă€r nĂ„got som har blivit viktigare med Ă„ren för mig. NĂ€r jag var yngre tyckte jag mycket mer att jag klarade mig sjĂ€lv. Har ni hört det förut? 

Jag upprepar mig :) 

 

  

PĂ„ tal om vĂ€nner sĂ„ Ă€r det fröken Leonita som har tagit alla trĂ€ningsbilder.  Hon var med mig i VĂ€xjö igĂ„r igen och fick ocksĂ„ testa vadtrĂ€ningen. 

  

Jag hoppas att hon kĂ€nner av den idag! Det vore inte mer Ă€n rĂ€tt. 

Just nu hör jag mamma ropa att hon ”kĂ€nner sig sĂ„ jĂ€vla kreativ”. 

För vad undrar jag och fĂ„r se att hon lagt beslag pĂ„ en av planscherna som jag signar och ger till mina sponsorer. 

  

Ja ja, sĂ„klart mamma ska ha en. Finns det en större sponsor egentligen? 

Och har jag ens ett större fan!? 

 

DĂ„ ska ni veta vad det krĂ€vs för att komma in som pryl i mammas hus. Det Ă€r fasiken inte lĂ€tt. Det ska vara rĂ€tt mĂ€rke, bra kvalitet, fĂ€rg som passar in och gĂ€rna lite speciellt. 

Men nu nĂ€r jag lĂ€ser kriterierna sĂ„ kĂ€nner jag nog Ă€ndĂ„ att hon borde pryda hela huset med ”Om jag fick vĂ€lja”-föremĂ„l. 

Vattenskalle hej! 

Nej, hĂ€r kan jag inte sitta lĂ€ngre. Pappa har tydligen lagat lunch. 

Och nĂ€r pappa lagar mat vill man inte missa det! 

Pussar ❀

  

 

 

  

  

Nästa sida »

Riogram

Kvitter

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.