Riovanschen
Riovanschen

Huvudpartners

Infratek Maxim Infratek Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear

Blogg

MeNTaL MåNGKaMP.

Favoriter! 

Tack för alla lyckönskningar igår. Tjejerna blev glada och jag nästan lite stolt över att jag har så coola bloggläsare. 

  
Ni är för tusan med på precis allt. 

Gårdagen började med er, såklart. Sen fortsatte den mot arenan som jag har fallit för och där det nu är mångkamp hela helgen. 

  
Både Lisa och Sofia tog sig igenom häckloppet utan skavanker och Lisa sprang så bra som 14.13. 

 
I höjd var de riktigt grymma och stannade på 1.76 respektive 1.79. 

Jag skrek mig hes och hörde mitt namn ropas från innerplan. Det var Agne som höjde handflatorna mot mig och gjorde tecken som visade att vi skulle klappa igång publiken. Så det gjorde vi.

Vilken skön stämning! 

  Vi klappade och brudarna studsade. Och jag tänkte: ”FAN, så jag skulle vilja stå där själv nu!”

Stå där och få energi av publikens ögon, hejarop och musiken från högtalarna. 
  
Tredje grenen var (och är alltid) kula och Lisa inledde med 12.28. En bra stöt med tanke på att hon hade 12.56 i sin pers-serie. 

 
Sofia stötte sina två första stötar utanför sektorn men med sitt psyke så räddade hon såklart sista och fick till 13.18. Inget hon var nöjd med men jag gillar hur hon löser situationen. 

   Hon sa direkt när hon kom fram till Agne och mig efter stöten: ”jag hade hellre fått tre kryss än det där!” 

Och jag log lite inombords. För jag kände igen mig så väl. 

Det är jobbigt att vara besviken på sig själv när man vet att man kan så mycket mer. 

  
Avslutande grenen första dagen är 200 meter och igår stannade klockan på 25.14 för Lisa som är på G inför dagens tre avslutande grenar (längd,spjut och 800 meter). 

Lisa har SÅ mycket i sin kropp och man riktigt hör trycket från hennes ben varje gång hon skjuter ifrån i löpningen. 

  
Hur Sofia gör får vi se idag. Hon och Agne har alldeles säkert snackat ihop sig och gjort en plan för hur de ska göra. 

  
Så, mångkampen fortsätter. Och ni har ännu en dag kvar av hållna tummar. 

Orkar ni?! 

Jaaaaaaaaaaaa, här orkar vi allt! 

 
Har ni förresten varit i Belgien? 

Jag kan rekommendera landet. Vi befinner oss i en mysig ort som heter Dilbeek, inte långt från Bryssel. 

Det är gamla hus, kullerstensgator och gränder överallt. 

Vackra byggnader, caféer och sol. 

   

  

 För att ni ska få känna att ni är med oss så får ni fler bilder att försvinna in i:

   

  

  

  

  

 Känner ni? Klart ni gör! 

Nu ska jag ska gå ner till de andra och äta frukost. Vi bestämde 08.30 men jag sa att jag skulle dyka upp 09.00. Allt för att få lite mer sömn och sen hinna skriva till er. 

Vi avslutar med pepp och humor så att även er dag kan bli TOPPEN. 

Pussen & Kramen

  
  
  
       ——————————————–

  
  
  

TäVLiNG i BeLGiEN.

Lördag och här kommer en hälsning från Belgien 

  
Jag är här med Agne och mina två träningskompisar Sofia Linde och Lisa Linell. De ska båda köra en mångkamp och jag ville följa med som hejarklack och för att få inspiration och känna på hur allting går till igen… 

Det var så länge sedan. 

  
Vi åkte tidigt i torsdags och nu går vi runt och myser, tränar och pratar. 

Har varit på arenan idag och känt på banorna. Och suget i magen ville aldrig upphöra. 

  
  
En pittoresk liten arena med bostadshus runt om. Hårda och snabba banor och en arrangör som var oerhört stolt över att AGNE BERGVALL var på plats. 

 
Han skulle förklara för alla att det minsann var Carolina Klüfts gamla tränare och han log mot mig, Lisa och Sofia hela tiden som om att vi skulle gå in och ta europarekordet helst redan igår. 

  
Den här resan betyder mycket för mig, eftersom det är såhär det snart kommer att bli igen. Jag kommer att resa med de här tjejerna och Agne. Jag behöver färska upp minnet om rutinerna. Veta hur vi funkar tillsammans. Hur vi beter oss och se hur Agne agerar när det kommer till tävlingssituationer.

  
Vad jag redan har upptäckt (och egentligen vetat sedan jag var 17 och tävlade tillsammans med Carro) är att han är oerhört lugn och hjälpsam. 

Han tar tag i allting och ser till att de som tävlar kan koncentrera sig på att just tävla. 

 
Han är glad och positiv hela tiden och han nämner ofta: ”en sak i taget”.

Han ger oss frihet och bara glider omkring. Han frågar vad vi vill göra och är väldigt mån om att vi ska må bra.

   

 

Och Lisa och Sofia är så söta och gulliga. Sådana personer som du kan ha omkring dig oavsett hur du mår. 

Ibland är de tysta, ibland pratar de massor. Inget konstlat, inget ansträngt. 

Bara skönt.

 
   

  
  

 Båda tjejerna är i bra form så det ska bli så sjukt spännande att se vad som ska bli idag. 

Sofia har haft lite problem med en baksida men förutom det vet jag att hon har en galet stark kropp. 

Det var till exempel inte längesedan hon gjorde 1.87 i höjd!! 

  
Och Lisa har bara bra värden på träningarna och för henne handlar det mest om att bara ”släppa loss” som Agne säger. 

  
Så om ni inte har en allt för smockad lördag så kan ni väl hålla tummarna klockan 12.00 idag? 

För då kör de igång!!

Och jag kommer att värma upp med dem för att sedan mentalt köra igenom alla grenar precis så som de gör. 

  
Jag har varit pyttelite förkyld i några dagar så jag har svårt att få den där riktiga tävlingskänslan, för jag blir slö när det kliar i halsen. Jag liksom vet att jag inte ska tävla på RIKTIGT. 

Men jag är alldeles säker på att min mage ändå kommer att vända sig ut och in när det blåser i pipan för starten på första grenen: 100 meter häck. 

  
Jaha. Då kör vi!

Frukost, dusch och musik in i öronen.

PUSS PÅ ER ❤️

  
  
  
… och nu, garvet som gör att vi känner oss så lättsamma:

  
  
  

KRuT i KRoPPeN.

… och vi fortsätter på samma bana: tidiga mornar. 

Det roliga jag upptäckte, det som blev min ”belöning” när jag bloggade såhär tidigt igår, var att många fler valde att kommentera! 

  
Är det så det ska vara så får jag väl börja bli morgonmänniska igen :-) 

Jag är laddad och pirrig idag. Av flera anledningar. Men den ni ska få reda på handlar om LÄNGDHOPP! 

Igår körde jag ett styrkepass för att få in krut i kroppen.

  
Det blev frivändningar, ryck, överstöt, benböj med hopp och spänsthopp som mättes med sensorer på marken. Då kan man kolla av hopphöjd. 

  
  
  
Jag har bara gjort sånna här tester en gång tidigare i kärriären, så att få göra det nu igen vid 32-års ålder känns inspirerande. 

Eftersom jag har kastat mycket den senaste tiden så har mina axlar blivit stela. Och jag förebygger genom att köra små enkla övningar som smörjer lederna och stärker musklerna runt omkring… 

  
  
  
 

Ska ni testa så använd låg vikt. Det blir tyngre än vad man tror om du verkligen går till ytterlägena. 

  
Igår när jag kom hem spenderade jag kvällen i soffan. Chattade lite med syster som ville att vi skulle se en film men mina krafter var för få för att ta mig de 300 metrarna som det är hem till henne och Calle. 

Istället såg jag en film här hemma: Made of Honor. 

En romantisk komedi, lättsmält och precis vad jag behövde. 

  
Har ni sett den? 

Har ni några bra filmtips till mig så tar jag tacksamt emot dem! Gillar allt utom riktiga skräckisar. 

För en mörkrädd är det inte direkt ett genidrag att kolla sånt. 

  
Klockan tickar så fort när jag skriver och lägger upp bilder, jag kan inte missa min frukost.

Klockan 10.00 hoppar jag längd. Och får jag som jag vill så ökar vi på ansatsen med ytterligare två steg idag. Håll tummarna för att det blir så! 

Pussen, kramen och sol till er

  
  
  
Å så vår numera vanliga rutin, visdomen och peppen:

  
  
  

KaN iNTE SoVa.

Klockan ska ringa 08.30 men jag är redan uppe. 

Vid 06.00 slog jag upp ögonen. 

Är det ett tecken på att åldern kryper på mig? 

  
Jag kunde inte sova längre. Låg och vred mig i sängen men kände mig varken pigg eller trött.

Detta mellanland. 

Känner ni igen det? 

Jag blev sugen på en kopp kaffe och att skriva till er lockade mig mer än att ligga kvar i värmen. 

Jag har satt på mig en morgonrock och tänker ladda upp för träning redan nu. 

Idag har jag styrketräning på agendan. Jag åker till Växjö redan 09.30 för att starta träningen 11.00. Alla undrar alltid hur jag orkar köra så mycket bil. Men jag älskar verkligen att köra. 

Jag kan ladda inför det jag ska göra och lyssna på all musik jag aldrig hinner lyssna på annars. 

  
Min helg har varit mysig och innehållsrik. 

Efter ett två timmars långt kulpass i fredags och mitt första sprintpass i spikes sedan hälsenan rök, så var jag oerhört sliten i muskulaturen och fick VILA. 

  
  
  
  
Så jag har hängt med pappa och Leonita

  
Lekt med systersönerna

  
  
Ätit nybakade bullar hos syster Gisela och mannen som bakade dem: Calle.

  
Fick också träffa min kusin Sarah som jag inte sett på ungefär en evighet

  
Hos mamma på Skrävaboda Resort bakades det pizza på stenplattor 

  
Och lunchen åt vi på Harrys såklart

 
   

Så, vad sägs om lite frukost ? 

Jag har svårt för att äta på morgonen nu för tiden (ännu ett ålderstecken eller sviter från cytostatikan?) men nu har jag ändå hållit igång i några timmar. 

Så låt oss käka! 

Bilder till er och kaffedoppet:

  
  
  
Nu, lite måndagsvisdom:

  
  
  

NyHET! 

Heeeej familjen,

Kaffet smakade extra bra idag. För jag fick till den perfekta blandningen av kaffe och kaffegrädde. 

  
Jag har en nyhet att komma med!

Jag har en rykande färsk  samarbetspartner! 

Om jag visar er den här loggan, kan ni räkna ut ”vem” det är då?

  
Det är Harrys i Karlskrona såklart… 

På deras FB-sida har ni som är snabba kunnat läsa nyheten såhär sedan några dagar tillbaka:

 
 
 På Harrys kommer jag att äta lunch och middagar. De ska alltså föda upp mig :-)  

De har raggmunkar på sina luncher, och jag är GALEN i raggmunkar! 

  
I förgår tog jag min första måltid på Harrys tillsammans med Marco Djelevic som är manager där. 

  
Marco har såklart också fått känna på hur det är att träna tillsammans med mig… Både på Västra Mark och Blekinge Health Arena. 

  
 

Igår gnällde han över att rumpan värkte :-) SÅ ska det vara! 

  
  
Ett samarbete är inte alltid smärtfritt. 

På Harrys har de inte bara mat utan även roligheter. Bland annat så har de musikquiz på onsdagar. 

Och där var jag igår samtidigt som jag åt middag efter träningen. 

Jag tog med mig pappa och Leonita. 

  
Åt deras kycklingsallad med avokado och vitlöksbröd… Och kom ungefär sist på quizen. Men kul var det! 

  
Och jag fick även träffa två av de andra männen bakom Harrys/Sliver Karlskrona; Andreas och Peter. 

  
Peter Holm till höger har jag känt sedan länge medan Andreas är en ny bekantskap för mig. Alla lika glada och trevliga. En gemensam nämnare för alla mina samarbetspartners. 

TACK Harrys och killar för att ni stöttar mig! 

  
Så, vad har jag på schemat idag tror ni? 

SPRINT! 

Och min rumpa värker fortfarande efter styrketräningen. Men jag har några timmars vila till innan jag ska vara på topp. 

  
Kaffeskål och stor kram från Karlskrona ❤️

  
  
  
❤️

  
  

LyCKLiGT LoTTaD

Lunch-tid och dejt med er! 

Denna härliga tid, då jag får sitta ner och reflektera och skriva av mig. 

  
Som vanligt har det hänt mycket och jag har inte hunnit svara alla era kommentarer på mitt förra inlägg. 

HUR BRA ÄR NI DÅ?!

Så ni peppar mig! 

Jag satt och tänkte igår, på vägen hem från Växjö och träningen, att jag är så oerhört lyckligt lottad. 

  
Tänk om jag inte hade slitit av hälsenan och fått cancer, då hade många av er aldrig varit här inne hos mig. 

Tunga perioder lockar fram de bästa människor, och skrämmer iväg de andra. 

Ni är med andra ord godbitarna av befolkningen. Jag har fått kontakt med de bästa! 

Tack vare två väldigt jobbiga prövningar. 

Men nu ska vi inte bli blödiga. Jag behöver jobba med den sidan hos mig själv, utan att för den sakens skull bli kall. Jag är ofta känslig och känner så mycket i allt jag gör. Ibland är det bra, ibland blir det för mycket… 

Så, nu vill jag berätta om ännu ett framsteg! 

Jag hoppar längd på 13 steg! Vill ni se hela skuttet så finns det på min instagram: tigernadja. 

 
Jag och Agne började vårt längdhoppsarbete med ett litet skutt ut i gropen. Sen vidare till 7-steg. Upp till 9. Vidare till 11 och nu alltså 13 steg. 

  Och jag flyger lite igen! 

  Och jag känner tryck i benen igen!

  Och hälsenan håller!

  Och jag fnittrar efter varje hopp!

  Ser ni lyckokänslan? 

   

 Denna tokroliga gren som får mig att känna mig mäktig, fri och kraftfull. 

Agne står hela tiden vid sidan om och nickar nöjt eller ger mig en instruktion. 

Han ber mig vila ibland för jag är ivrig mellan hoppen. Ibland vänder han ryggen åt mitt håll för att säga något till Tobbe (vår sprinttränare). 

Det är då jag ser att de pratar om något. Något jag ska göra bättre, eller något jag redan gör lysande. 

  Idag är min kropp öm. Jag gjorde ca 15 hopp och min upphoppsfot är såklart inte van vid belastningen än. 

Så idag jag ska köra styrka istället för att springa och studsa runt. 

Gött! Lite power i de här benen och sen kan jag flyga lite till. 

När jag inte tränar försöker jag roa mig med familj och vänner. Jag behöver den biten också. 

Min förra lediga dag spenderas med min syster Bella och hennes kille Peter. 

  Peter har kommit på VÄRLDENS grej. 

Har ni varit i Barcelona och Rom någon gång? Har ni sett alla vespor som glider omkring? 

  Nu har Peter tagit det konceptet till Stockholm!!

Man kan alltså hyra sin egen vespa och åka Stockholm runt. Såååå väldigt mysigt och kul. 

Peter och Bella tog mig på en tur såklart. 

  
Peter har kollat ut tre olika rutter som man kan följa med sin GPS som sitter på styret och det finns utsiktsplatser på varje väg som är värda att se. 

  
Att se Stockholm från en vespa var en helt annan grej än att åka bil, cykla eller gå. Det var så coolt! 

Och jag hittade till och med min samarbetspartner Infratek i en gränd.

  
  
Så, har ni vägarna förbi Stockholm och vill ha en upplevelse så är det bara att testa. På vespastockholm.se finns massor av information. 

  
Älskar ändå mannen i bakgrunden som skrattar åt mig :-) 

Jag har ju för tusan försökt matcha mina byxor med min vespa. Gör inte alla det? 

  

 

Det regnar utanför mitt fönster och jag är glad att min träning blir inomhus idag. 

Igår innan jag la mig letade jag humorbilder och citat. 

Vi kör de nu tycker jag. 

Puss på nosen och en kram i hopp om att er dag ska kännas lite bättre efter den. 

   

  

 ❤️

   

  

DeN LåNGA ReSAN.

Sovmorgon. 

Det var precis vad den här kroppen behövde, för nu jäklar ska ni få höra på nyheter! 

Vet ni vad den här bilden betyder:

  
Förutom att den betyder många timmars slit, operation och väntan, så betyder den också HÖJDHOPP!!

Den andra grenen i en mångkamp men den som vi väntat med att försöka träna till allra sist. 

Upphoppsbenet är samma som där hälsenan gick av. Och ni kan ju historien sen innan: när jag fick ta av booten och skulle börja rehaba så fick jag cancer. 

  
En hälsena brukar ta upp till ett år för att läka, min har tagit två. Och det är fortfarande en bit kvar.

  
Jag har väntat och längtat. Och jag har varit arg och ledsen och trött. 

Jag har pendlat mellan att orka mer, lite till, och att springa in i en vägg med huvudet före och skrika att jag inte pallar en sekund till. 

  
Men så har jag alltid kommit tillbaka till allt som det här bottnar i: förälskelsen i idrotten jag håller på med. 

Allt det där som får mig att känna mig så fri. Rörelserna, farterna, det graciösa i varje gren. Det som är roligt när kroppen är med på noterna. 

  
Det där jag älskade redan som barn. Innan jag ens hade presterat något. Innan jag visste att det skulle bli mitt ”jobb” i framtiden. 

När jag blir trött går jag alltid tillbaka till kärnan. 

VARFÖR jag började från början. Hur kände jag då? Vad fick mig att gå till träningen då? Varför var det det roligaste jag visste? 

  
Och varje gång jag fått kontakt med den där riktiga känslan, så har jag lyft på hakan och sträckt på mig. 

”Det här ska jag fixa” har jag tänkt och bara fortsatt att gå framåt. 

  
Det du älskar är alltid värt en omgång till. 

  
Så när jag nu fick ställa mig framför höjdhoppsmattan igen, 2,5 år senare, så vällde känslorna över och jag fick backa från min ansatspunkt. 

Jag var tvungen att samla mig. 

Jag är inte religös, men jag kollade upp mot himlen och jag vet egentligen inte vem jag tackade. Men jag tackade. 

Tackade för att jag stod där, levande och någorlunda hel. 

Tackade för att jag skulle få försöka igen. 

  
Så jag tog fyra steg. Och började med att studsa upp på mattan. 

Mattan. Typ 80 centimer hög. 

Ni förstår nivån. 

Sen lägger Agne upp en ribba framför mig och jag blir stirrig. Litar inte på att foten ska hålla. 

Och jag frågar honom:

”Hälsenan är ju sydd, den är ju hel, eller hur?”

Han bara ler. 

Och jag fortsätter: ”alltså, menar du att jag ska hoppa över den där som ett riktigt höjdhopp? Ska jag floppa över den?”

Han står där, lugn och med mobilen redo i handen för att filma. 

Och jag tänker att den här mannen har ändå sett ungefär allt, klart att han inte skulle utsätta mig för något som jag inte klarar av. 

Så jag hoppar. 

  
Inte högt. Men det är inte det som det här handlar om. 

Det här handlar om att våra resor som vi gör alltid förtjänar mer från oss. 

Finns det ett halmstrå av hopp någonstans, i dig eller hos någon annan – så greppa efter det. 

För våra passioner är värda det! 

  
Så nu har jag alltså tränat lite av alla grenar i en sjukamp. 

Det är den 16:e juli. Året är 2015. 

Och den långa resan fortsätter. 

Vart den tar mig? Ingen aning. 

Att veta vart man vill betyder inte att man vet vart man slutar.

Vad som ska hända. 

Jag har en vision med allt jag gör, och jag ger den allt jag har. Mer kan jag aldrig göra. 

  
Det enda jag kan vara helt säker på, är att jag känner att det är värt det. 

Tack för att ni förgyller alla steg jag tar med era hejarop och små emoji-hjärtan. 

  
  

MiND GaMe.

Upp och hoppa vänner. 

Tisdagens äventyr väntar på oss. 

  
Hur mår era kroppar idag? 

Min stavas S T E L. 

För ni måste hållit tummarna som galningar igår vid 16.00. För jag sprang häck! 

  
Såklart som Bambi först. Som att snurra runt i en torktumlare och inte veta vart du befinner dig.

Armarna flaxade lite överallt men jag får mer och mer koll och jag skrattade och körde in ett finger i sidan på Agne och sa: 

”Snart har jag koll igen. Snart blir jag kaxig!”

  
”Är inte du alltid kaxig?” kontrade han och jag krävde en high five. 

Och jag funderade på det han sagt medan jag gick bort till startlinjen för tredje gången.

Jag är inte kaxig när jag är rädd. Men jag är kaxig i mitt tänk om att jag klarar av saker trots att jag är rädd. Jag litar på att jag kommer att fixa det. Och så brukar jag tänka:

”Vad är det värsta som kan hända?”

Igår var det värsta att jag skulle trampa snett och slita av den andra hälsenan. Det andra var att jag skulle trilla rakt in i häckarna. 

  
Men de tankarna hanterade jag med att tänka att om jag sliter av den andra hälsenan så skulle den ändå gått av förr eller senare. Jag kan inte vara rädd för det hela livet. Det kommer bara att göra mina rörelser än mer osäkra. Och vi vet ju alla vad rädsla och osäkerhet gör: de hämmar oss. Och det är ofta då vi gör något dumt. Trampar snett, attackerar häcken i fel position, lämnar längdhoppsplankan med ett genomtramp…

Och om jag trillar. Ja, då kommer det att göra lite ont ett tag. Men smärtor går över.

  
Visst är det intressant? 

Alla dessa saker i huvudet som bara är tankar. 

Mind game. 

  
Jag är så glad för min träningsgrupp och miljön som jag nu får chansen att utvecklas i. 

Det är så högt i tak och vi peppar varandra sådär gott hela tiden.

  
  
  
Alla borde ha sin egen grupp att gå till. För när en grupp mår bra gör den dig otroligt stark och skänker energi. 

  
  
Jag tänker att även vi här är en grupp. Hos er har jag så många gånger hämtat styrka och ork. Här inne har jag fått ventilera allt jag velat och aldrig blivit dömd. Jag har fått ett höjt pekfinger då och då, det hör till. 

Men aldrig är någon elak. 

Det är precis så jag vill ha det. Vi vinner ingenting på att vara elaka mot varandra. Aldrig någonsin. 

Kan vi peppa någon i vår närhet så ska vi göra det. 

  
Snällhet är STYRKA! 

Tack för att ni är platsen jag alltid kan söka mig till. 

  
Nu behöver jag vara effektiv. 

Träning vid 15-tiden och innan dess ska jag hämta ut ett paket från min samarbetspartner Maxim, äta lunch med syster och hennes kille, svara på mejl och några av era kommentarer och bädda rent sängen. 

Önskar er en toppendag! 

Puss & kram. 

  
  
  
  

Nästa sida »

Riogram

Kvitter

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.